Långhelg i södern, lördag.

Förra året besöktes Malmö i slutet av juli, då passades det även på att åka ut till Staffanstorp för att dricka god öl på Brekeriet Bar. I år var det länge osäkert om det skulle bli någon Brekeriet Bar with friends men glädjande nog blev så fallet. Lämpligt nog råkade vi vara i Malmö lördag 8 augusti. För en stockholmare var årets plats för själva eventet klart smidigare jämfört med förra då det hela hölls på Malmö Brygghus Hamnmästaren, beläget några stenkast från Malmö Centralstation.

Klockan 13:00 körde det hela igång, vädret var soligt och fint och Eddan, Eirik och jag var på plats vid öppning. Ibland är det lite pensionärsvarning på oss då vi gillar att vara på plats tidigt.

Det fanns en hel del gott att välja mellan då det inte bara var öl från Brekeriet utan även från deras vänner. Både fatöl och flasköl från 16 olika bryggerier. Betalningssystemet var smidigt då man köpte polletter som kostade 20 spänn per styck. Med några få undantag kostade ölen en pollett. Ett trevlig glas fick man också.

Jag kunde inget annat göra än att börja med en Brekeriet Sour White. Det visade sig vara en fin "sommaröl" som var riktigt uppfriskande med fina inslag av syrlig citrus, lite vete och vibbar av ek.

Ett bryggeri som jag tidigare inte stiftat bekantskap med var Hyllie Bryggeri, kanske inte så konstigt då de startade våren 2015. Till lördagen hade de med sig två öl, Hyllie Double IPA och Hyllie Double Nitro Stout. Båda två positiva överraskningar.

Double IPA:n var purfärsk med en stabil humlighet och smak av tropisk frukt. Skönt bitter och med en stabil kropp. Hyllie Double Nitro Stout var ännu lite godare. Krämig och med en fyllig kropp. En hel del choklad, kaffe och vanilj. Riktigt trevligt med ett nytt bryggeri som levererar direkt.

Hela evenemanget var riktigt bra, avslappnat och med en fin stämning. Många bekanta ansikten som det alltid är kul att växla några ord med. Det blev en del nya öl, de allra flesta riktigt bra. En som är värd att nämna lite extra är Hof Ten Dormaal Kriek. Bra funkighet i den liksom fina toner av körsbär. Gubben bredvid undrade om det verkligen är öl? Ja, mer öl än en "stor stark" hade jag velat svara.

Timmarna de flöt på, till slut blev vi hungriga. Det fanns mat på Hamnmästaren men maten på Taproom Malmö lockade lite extra så vi tog oss en bensträckare dit.

Väl på plats beställde jag en alldeles ljuvlig Club Sandwich med klassiska tillbehör. Jag har skrivit det förr och kommer att göra det igen men det är verkligen härligt vilket lyft maten fått på Taproom i Malmö. Finns ingen pub i Stockholm som har lika god mat.

Jämfört med besöket på torsdagen så var det inte så många av fatölen som var utbytta, jag höll mig främst till gamla favoriter, Malmö Canned Wheat någon?

När vi var mer än belåtna gick vi vidare i den ljumma skånska kvällen. På Bishops Arms Gustav Adolfs Torg hade det dagen innan varit världspremiär på öl från Minus -1, ett bryggarkollektiv som är beläget i källaren på nämnda pub.

Tre olika öl fanns på fat, den godaste av dessa var Solobryggeriet VT, en somrigt lättdrucken Witbier som smakade citrus, lite enbär och en gnutta vete. Kul initiativ med Minus -1 måste jag säga, ja det händer verkligen mycket i Malmö i dessa dagar, ja då tänker jag förstås ölmässigt.

Innan nattvilan delade vi på några burkar från 18th Street Brewery som vi köpt på Mikkeller & Friends i Köpenhamn. Ölen var helt ok, den godaste av de fyra provade var 18th Street/Arizona Wilderness Sophomic Saison som kändes behagligt lättdrucken med lite funk, jäst, grapefrukt och gräs.

Till avdelningen mindre lämpligt att lägga upp på en blogg hör definitivt då vi körde den klassiska musiken till Benny Hill samtidigt som vi sprang runt i hotellrummet. Vissa saker är helt klart lämpligare att förvara i ett bankfack.

Tre riktigt trevliga dagar var det i Malmö och Köpenhamn, som vanligt tycker man att tiden knappt räcker till för något. Som tur är lär bägge städerna finnas kvar länge till så ett återbesök eller två är nog ingen utopi.

Långhelg i södern, fredag.

Efter en god nattsömn och lite intag av frukost var det dags att bege sig till utlandet, ja det är verkligen smidigt att ta sig från Malmö till Köpenhamn, runt 30 minuter tar resan. Vi löste en 24-timmars t/r biljett som kostade 210 per skalle. 

Vårt första stopp för dagen blev Warpigs som inte ligger långt ifrån Köpenhams Centralstation, Hovedbanegård. Första gången jag besökte Warpigs var under CBC i maj, då var det livat och mer eller mindre fullsatt. Detsamma kunde inte sägas nu, det var inte fler än 15 gäster varav de allra flesta valde att sitta utomhus. Lokalerna är stora med klassiska bänkar så det finns verkligen plats för många.

Några öl som var riktigt, riktigt goda var Warpigs/Boneyard Notorious och Warpigs/Bells Hopslam där den sistnämnda var den som var den godaste av de två. Verkligen färsk med en balanserad beska och sköna dofter och smaker av tropiska frukter. Riktigt lättdrucken trots sina 9%.

Warpigs egna IPA, Lazurite var även den mer än godkänd. Förstås färsk och välhumlad. En annan samarbetsbrygd som provades var Warpigs/B.Nektar Black Fang som jag inte blev så imponerad av. Tyckte att det var för mycket smak av glögg i den, glögg är inget som jag hyllar högst här i världen.

Det är aldrig fel att äta lunch, särskilt inte på ett ställe vars mat jag hört mycket gott om. På Warpigs dominerar köttet totalt. Vi provade tre olika typer av kött, brisket, spareribs och pork shoulder. Köttet var klart stabilt men någon "wow-känsla" infann sig inte. Vissa bitar kändes för salta dessutom var det typ likadan kryddning i alla bitar. Något som däremot var riktigt gott var ställets Mac 'n' Cheese.

Nu ska man inte få för sig att jag var missnöjd med besöket, absolut inte. Nivån på ölen var riktigt bra och maten var mer än ätbar. Ibland har man dock höga förväntningar som inte riktigt infrias. Jag har hört att inflation kan vara skadligt så någon Three Floyds Dark Lord Aquavit för 999 DKK köptes inte.

När vi kände oss nöjda med Warpigs tog vi en taxi till Mikkeller & Friends. Vi började i deras flaskbutik som det alltid är kul att mysa omkring i. Jag lyckades hålla emot den allra värsta köplusten även om det inte var så lätt med tanke på allt gott som fanns på hyllorna och kylarna.

Ett besök på Mikkeller & Friends idag jämfört med hur det var i början känns lite annorlunda. Jag som inte ränner i Köpenhamn alltför ofta kände inte igen många av de anställda. Inte för att det egentligen spelar så stor roll, servicen var som vanligt mycket bra.

Efter att vi shoppat färdigt satte vi oss i den ena bardelen (den andra var avstängd för renovering). Alla kranar var dock igång så det var bara att beta av några.

I ärlighetens namn var det inget av de provade ölen som verkligen stack ut som något himmelskt även om jag tyckte att Superstition Safeword var lattjo, om än en väldigt söt mjöd.

Ännu en droska vinkades in och det åktes till världens första Mikkeller Bar, originalet på Viktoriagade. Från den baren har jag många fina minnen så det kändes verkligen som att komma hem. I mitt tycke den mysigaste av de olika Mikkeller barer jag besökt.

Här var det ett par flaskor som briljerade, bägge väldigt goda men på olika sätt. Mikkeller Beer Geek Brunch Weasel BA Slyrs och The Bruery Rueuze. Förstnämnda härligt krämig med mycket choklad, vanilj, ek och lite torkad fruit. Sistnämnda skönt syrlig och elegant med fina inslag av druvor. Toppenöl båda två.

Tanken innan det var läge att bege sig tillbaka till basen i Malmö var att även göra ett besök på Fermentoren. Det visade sig att vi inte hade någon ork till det, istället fick det bli en sen middag på ett pizzahak innan tåget tillbaka togs.

På rummet delade vi på ett par flaskor innan vi alla somnade mer eller mindre på direkten. Att vara på öljakt eller vad man nu ska kalla det kan ibland vara ett hårt jobb. Som tur är det väldigt kul också, ja jag lär väl aldrig tröttna.

Att åka på en rejäl dagstur från Malmö till Köpenhamn visade sig gå hur smidigt som helst. Hotellpriserna i Köpenhamn kan vara riktigt höga så det är inte alls omöjligt att samma variant körs igen i framtiden.

Långhelg i södern, torsdag.

Sex veckor mellan besöken till härliga Malmö tycker jag är helt ok, gången innan var det sex månader vilket känns alldeles för långt. I torsdags var det återigen dags att flyga till Sturup, denna gång följde Eddan och Eirik med.

Har varit i Malmö rätt många gånger, rutinerna de sitter där de ska. Checka in på hotellet. Scandic Malmö City fick äran att ha oss som gäster i tre nätter. Sedan en klassisk lunch på Gyros Pita, ja den grekiska tallriken är verkligen lika suverän som första gången jag åt den för snart 15 år sedan.

När den sena lunchen hade ätits passade vi på att slinka in på Systembolaget vid Hansa för att köpa några rumsöl. Fanns inte så mycket nytt på hyllorna men en del gamla favoriter inhandlades. Lämplig nog hade vårt familjerum på hotellet ett hyfsat stort kylskåp som rymde alla flaskor.

När det var avklarat gick vi raka vägen till närbelägna Bishops Arms Gustavs Adolfs Torg. På Bishops fanns glädjande nog Dugges/Stillwater Tropic Thunder på fat. Det ölet har man ju hört en hel del gott om. Nog var ölet gott, uppfriskande med fina inslag av passionsfrukt och lite persika. Riktigt somrig kan man säga utan att ljuga.

Några för mig oprovade flaskor från Green Flash provades också, Green Flash Soul Style IPA och Green Flash Road Warrior. Bägge två klart stabila även om sistnämnda var strået vassare, förmodligen för att den var lite mera potent.

Förra gången, i slutet av juni, då jag var i Malmö provade jag mitt premiäröl från Nerdbrewing. Nu var det dags för nummer två, Nerdbrewing Else If Imperial Stout. Jag tyckte att den var helt ok om än väldigt söt. Mycket choklad, väldigt lätt rostad och vanilj. Fanns även saltlakrits. Eirik tyckte att den var alldeles för söt, ja det är skönt att kunna tycka olika ty annars blir det trist.

Det råder fortfarande semestertider men tyckte ändå att det var riktigt lugnt på Bishops, kanske var folk och badade istället då vädret var såpass trevligt som det var. För egen del har jag knappt tid för såpass världsliga ting som bad. 

När vi kände oss klara var det läge att gå, ja annat hade varit konstigt. Våra magar började så smått kurra, skönt nog hade jag koll på ett ställe som serverar utsökta hamburgare, Taproom Malmö. Det var inget fel på Malmö Brygghus gamla bar men Taproom är verkligen något alldeles extra.

Skulle säkert kunna stå och glo på alla kranar i minst en timme, ja så härlig är känslan att kliva in och se den vackra synen.

Nåväl, det är ju kul att dricka öl så det vara bara att sätta igång och beställa. Första ölet för mig blev en Malmö Daylight IPA, det är en lättdrucken och trevlig Session IPA. Passade fint som startöl. Som jag tidigare skrev var vi ganska hungriga men maten fick dröja några minuter då våra sinnesintryck och smaklökar blev så förförda av alla godsaker som fanns att dricka.

En öl som jag tyckte riktigt mycket om var Malmö Cacao X Vanilla. Särskilt doften var helt underbar med mycket choklad och vanilj men även lite kaffe. Liknande i smaken. Krämig och riktigt njutbar.  Helt klart en av de bättre svenska ölen på länge, den blir svårslagen då året ska summeras.

Efter den härliga upplevelsen beställdes en uppfriskande öl i form av Brekeriet Verano som satt som ett smäck även den. Fint syrlig med sköna toner av citrus, funk och en lätt brödighet.

Till hamburgaren som är så god med perfekt bacon och de godaste pommesen jag ätit i Sverige dracks en brown ale, Malmö Burger Bunny Brown som gjorde sitt jobb väl.

Tanken var att beställa en efterrätt men det fanns inte någon plats i magen. Några öl till fanns det dock plats för, ja det blev rätt många under kvällen. Det är liksom svårt att låta bli när man sitter där, prova vettja.

Även om man inte alltid vill det så tar alla trevliga kvällar slut, vilket förmodligen ändå är bra för kroppen som får chans att vila. Nästa dag väntade nya äventyr i ölets tecken, denna gången i utlandet. Mera om det i nästa inlägg.