Kände mig hyfsat utvilad i lördags trots att tåget avgick klockan 08.51 från Stockholm med destination Linköping. Att vara utvilad och vid full vigör är aldrig en nackdel då ett antal timmar ska tillbringas på en ölmässa,
Linköping Beer Expo närmare bestämt. Det var för sjätte gången som ölmässan arrangerades i Linköping. I år blev det ett nytt publikrekord med drygt 2700 besökare.
Eftersom jag aldrig tidigare varit i Linköping blev det några minuters sightseeing, Linköpings domkyrka är verkligen en imponerande skapelse. Efter Uppsala domkyrka är det Sveriges näst största kyrkobyggnad. Efter att det andliga fått sitt var det läge att knalla över till det närbelägna Konsert & Kongress där smaklökarna förhoppningsvis skulle få stimulans.
Kön var inte alltför lång omkring halvtimman innan dörrarna öppnade klockan 12:00, men under tiden som det tålmodigt väntades på det magiska klockslaget blev kön allt längre. Väl inne gick det smidigt att hämta ut förbeställda dryckesbiljetter samt att lämna in jackan. Inträdet kostade 180, i priset ingick provglas och garderob.
Antalet dryckesutställare var 27, började hos det bryggeri som var helt nytt för mig, Qvarnarps Bryggeri från småländska Eksjö. Fyra av deras öl provades och den som jag tyckte var godast var Qvarnarps Elder Hop Ninjas, en DIPA på 10%. Kändes tämligen färsk och välhumlad med främst grapefrukt och lite hö. Avslutningen var påtagligt torr och bitter. Av de andra tre ölen var två ok medan en kändes lite svajig. Bryggeriet startades sommaren 2014 och det är verkligen litet, årets målsättning är att brygga omkring 3000 liter. (hoppas att jag hörde rätt)
Det som är så trevligt med ölfestivaler är blandningen av gammal och nytt, Nils Oscar är ett bryggeri som verkligen är bekant. Tre nya öl hade de med sig, bland annat Nils Oscar Hopfenmärzen och Kellermärzen. Märzen är ingen ölstil som jag brukar jubla åt, inte heller denna gången.
Marginellt bättre tyckte jag att Nils Oscar Bourbon Vanilla Stout var även om den var riktigt söt. Chokladsås, vanilj, lite kokos och bourbon. Nja, de tre ölen från Nils Oscar är inga som går till historien, inte hos mig i alla fall.
Efter det kunde jag inte hålla mig utan det var dags att bege sig till Brekeriets monter. Som vanligt känns det som att Brekeriet har funnits länge, men det är så sent som hösten 2012 som Brekeriet för första gången var med på en ölmässa, då på Stockholm Beer i Nacka. Sedan dess har det hänt väldigt mycket.
Nio öl hade pågarna med sig, sex av dessa var nya bekantskaper för mig. Självklart kunde jag inte låta bli att prova alla. Brekeriet Sour & Salt föll jag mest för. Öl med koriander kan ibland bli "för mycket" men här var smaken av koriander precis lagom. I övrigt citrus, funk och en väldigt lätt sälta. Riktigt uppfriskande och läskande öl som skulle sitta fint på en varm sommardag.
Brekeriet Bière ligger på blygsamma 2,7%, ölet kändes större än vad det var. Gräs, funk, lime och lite citrus. Kunde även ana svaga toner av plast även om det inte störde. Återstår att se om ölet dyker upp i någon matbutik i Stockholmstrakten. Förra sommaren körde Brekeriet tre populära "Brekeriet Bar" på bryggeriet i Staffanstorp. Några sådana blir det inte i år då det just nu händer så mycket annat med bryggeriet. Som bekant ska bryggeriet flytta till större faciliteter. Det är bara att med spänning fortsätta följa den intressanta resan som Brekeriet bjuder på.
Själva mässlokalen var tillräckligt stor för oss som var där på lördagens första pass, 12-17. Några köer till toaletterna såg jag aldrig till och skönt nog blev det inte överdrivet varmt i lokalen. Vid de allra flesta utställarna var det mer eller mindre bara att gå fram och beställa, skönt även det. Att köa är ju inte roligt då man är törstig. Några sköljstationer fanns också vilka fungerade väl för ändamålet.
Något som var svagt var maten. Pytt i panna gick att köpa för 125 spänn, en bit mat som såg allt annat än upphetsande ut. För egen del blev det pulled pork i pitabröd som var direkt dålig. Kallt bröd och pulled pork som kändes industriellt framtagen. Dyr var den också, närmare 90 spänn. En tjuga hade varit med anständigt enligt mig. Mat på ölfestivaler är nästan alltid tråkigt, tyvärr är det så. Något som däremot var gott var pralinerna som köptes hos
Jolla Choklad & Dessert. Det är alltid lika sympatiskt att äta några handgjorda praliner.
Efter besvikelsen med maten var det läge att hitta något gott att dricka som tröst. Founders Backstage Series #11: Big Lushious skötte den biten men den äran. Ölet fanns hos Wicked Wine. Riktigt krämig och god med mycket choklad och syrliga hallon, en kombination som alltid går hem hos mig. Av de 30 ölen som jag mäktade med att prova på mässan var Big Lushious den godaste.
Hos Constant Companion provades ett par öl, Hof Ten Doormal BA Project 2014 (Blonde Ale) Cognac var lite väl tung för mina smaklökar. En hel del alkohol men även konjak, jäst och karamell.
Fräschare och klart drickvänligare var Zure Van Tildonk 2014 från samma bryggeri. Lätt och skönt syrlig.
Tycker att Linköping Beer Expo var en klart positiv ölmässa. Lagom stort och förutom maten så fungerade allt precis som man kan förvänta sig. Folk skötte sig och det var en blandad publik även om det som alltid var en klar dominans av det manliga könet. Undrar om det inte är läge att någon gång besöka en trädgårdsmässa?
Innan tåget hem blev det ett besök på De Klomp, mer om det i nästa inlägg. Det är inte alls omöjligt att det blir ett återbesök till Linköping Beer Expo nästa år.
.JPG)
