En härlig lördag i Malmö

Förra lördagen blev snudd på perfekt i Malmö. Sammanlagt var vi åtta personer från Stockholm/Uppsala som flög ner till härliga Malmö för att bland annat vara med på Malmö Brygghus fyraårsfest. Halva truppen började med att besöka Köpenhamn för att senare på kvällen ansluta vid Malmö Brygghus. (kombinationen Malmö/Köpenhamn är verkligen något som kan rekommenderas då ingen av städerna behöver skämmas över utbudet av öl och roliga ölställen)

Mitt sällskap började vistelsen i Malmö väldigt traditionellt med att äta Sveriges godaste gyros på Gyros Pita. (beläget på samma gata som Malmö Brygghus, Bergsgatan) Vet inte hur många gånger jag nämnt att det är det bästa gyrosstället i Sverige, har tappat räkningen. Vissa saker tål i alla fall att upprepas år efter år.

Mätta och belåtna knallade vi mot Radisson, ett hotell som jag stiftat bekantskap med rätt många gånger nu, första gången var redan 2003. Innan vi checkade in passade vi på att ta dagens första lilla påfyllning av vätska på Bishops Arms Gustav Adolfs Torg, ett stycke Bishops Arms som jag tycker tillhör en av kedjans bästa.

Hade noterat att de några dagar tidigare kopplat på öl från det nya skånska bryggeriet, Remmarlöv Gårdsbryggeri beläget i Eslöv. (det är dags för Sveriges bryggerier att uppdatera sin karta över aktiva svenska bryggerier) Remmarlöv The Crimson Red Ale var ölet som fanns på fat. Ölet var mjukt och fint drickbart. Balanserad med kola, torkad frukt, lite citrus och förstås en del malt. Lite lustigt var det att då jag satt med glaset klev Hampus Olofsson in genom dörren, bryggare på just Remmarlöv Gårdsbryggeri. Ibland är världen bra liten. En stabil början vill jag hävda, ja det ska bli kul att följa bryggeriet och se vad de kan tänkas hitta på i fortsättningen. Värt att lägga på minnet att deras basutbud, nämnda The Crimson Red Ale tillsammans med The Holley Blonde Ale och The Jeenius IPA kommer att kunna beställas till landets samtliga Systembolag från och med 2:a januari 2015 via Systembolagets hemsida. Ölen kommer även att finnas på hyllorna i några butiker i Skåne, bland annat Hansa i Malmö.

Innan Biskopen lämnades provades även Brekeriet d'Agge. Det är en suris där de finurliga pågarna hos Brekeriet tillsatt krusbär i ölet. Ölet var speciellt, även för att komma från Brekeriet. Syrligheten ökade ju varmare vätskan blev, krusbär kunde anas liksom funk, hö, en touch citrus och något som påminde en aning om grön paprika. Udda och rätt lattjo.

Klockan 15 skulle festligheterna på Malmö Brygghus börja så det fanns inget annat att göra än att gå till hotellet och checka in. En kortare vilostund hanns med innan vi ivrigt knallade iväg till Malmö brygghus, en bensträckare som tog ungefär 23 minuter från hotellet.

Väl framme vid brygghuset gick vi upp för trapporna till maltsalen där festligheterna hade startat. Åtta öl på fat erbjöds liksom några på flaska. Fem av fatölen var nya för mig, Malmö Alpha Beach var den av de nya som jag tyckte mest om.

Den var färsk och frisk med mycket humle, citrustoner och ananas. Bitterheten var påtaglig men inte överdriven, helt enkelt en skön öl att sitta och njuta av. Jubileumsportern Malmö 4 fanns redan på ölmässan i Nacka i september men tyckte att den nu var aningen godare, kanske blir den ännu bättre med ytterligare lagring? Det är alltid lika intressant att följa hur en öl utvecklas.

Något som gav festligheterna en extra dimension var den sköna stämningen, inte blev det sämre av att jag kände ganska många av de andra gästerna. Som alltid så hinns det inte med att prata med alla, ja det är som det är med den saken. Plockmat bars också in så det gick verkligen ingen nöd på oss gäster.

När stämningen var hög och vi alla var nöjda och glada rullades nästa överraskning in, ett fat med körsbärsöl, Malmö Bischo. Vet inte om det var munterheten som gjorde det men spontant sa jag till grabbarna att det är det godaste ölet som Malmö Brygghus hittills skapat. En synnerligen sympatisk öl som var rejält syrlig och hade massor av körsbär. Väldigt, väldigt uppfriskande och bara så bra! En viss pappa Balder var först framme och fick det första glaset, undrar vad oddset var på det?

Klockan 18 fick allmänheten tillträde till festligheterna och det fylldes på med mera folk. Det lokala bandet Alabama Moonshine Co började spela. Vi kände att vi även ville besöka ett par andra ställen när vi ändå var i stan men några öl till från Malmö Brygghus ville vi prova.

En av dessa var Malmö Fruit Break, en öl med tillsatt durianfrukt. Vem kommer ens på en sådan idé? Vilka lirare! Durianfrukten har som många säkert vet en mycket speciell lukt. Detsamma kan sägas om ölet, särskilt då vätskan rördes runt. Det luktade faktiskt lite "äggmök". Smaken var betydligt bättre än lukten, frisk med citrus, funk och hö. En mycket speciell öl som kändes som natt och dag.

Tänk om alla fyraårskalas kunde vara som Malmö Brygghus? Jag kan inte nog tacka för generositeten och det väl utförda arrangemanget. Ett kalas som jag kommer att minnas länge.

Kvällen var ännu inte över, från Malmö Brygghus är det inte långt att gå till Beer Ditch, ett ställe som öppnade i somras. Besökte stället för första gången i juli i år och blev då direkt förtjust. Då kunde man sitta utomhus nu var det av förklarliga skäl inomhus som gällde. Måste säga att jag gillar Beer Ditch, det bästa med stället förutom alla goda ölen som hela tiden ändras är den härliga sköna familjära stämningen. Ett ställe som tidigare fanns i Köpenhamn, Plan B, är ett av få andra ställen som haft samma känsla även om jag rankar Beer Ditch högre. Publiken på Beer Ditch kändes relativt ung, en del satt till och med och virkade. Har aldrig sett någon göra det på Akkurat i Stockholm.

På fat fanns en Raasted Inkognito Stout anno 2011, självklart provades en sådan. Ölet var sött och lent med lätta rostade toner, vanilj, lakrits och kola. En trevlig sak att sitta och smutta på samtidigt som det lyssnades på livebandet Urban Ninjas som spelade kvällen till ära. Beer Ditch är ett relativt litet ställe, under vårt besök var det mer eller mindre fullsatt. Det är kul att se att folk hittar dit och att det rullar på. Skulle väldigt gärna kunna besöka ett liknande ställe i Stockholm, så synd att inget finns.

Vid det här laget började vi känna och nöjda och belåtna, det var dags att vandra tillbaka mot hotellet och se om kvällen kunde bjuda på ytterligare något kul. Ett snabbstopp på en stor amerikansk hamburgerkedja blev det (ja det är lika pinsamt varje gång det sker). Några i sällskapet var nöjda så de valde att ta kväll, själv var jag inte riktigt där ännu så jag valde att gå till Hamnmästaren där några andra stockholmare satt och filosoferade. Hamnmästaren är även det ett bra ställe, lite spännande är det att se vilka som kan tänkas ta över det nu när stället är till salu.

Som vanligt hade de en hel del intressant på både fat och flaska. Malmö Veneta liksom Brekeriet Sorbré var bägge två behagliga och med en hel del karaktär även om jag personligen inte tycker att de är de godaste ölen som de respektive bryggerierna har producerat.

En flaska Mission Dark Seas Imperial Stout satt som ett smäck, det var tur att jag fick hjälp med att dricka den. Vill minnas att den hade trevliga toner av värmande alkohol.

Innan hotellet äntrades stannades det till vid grillen utanför Malmö Centralstation, även det är lite av en tradition. En sista sängfösare blev det på rummet innan det var hög tid att släcka lampan vid halvfyratiden på morgonen.

En härlig lördag det var det verkligen. Malmö blir bara bättre och bättre som öldestination, saken blir inte sämre av att det är lugnare och framförallt billigare än i Stockholm. Med den allra största säkerheten kommer jag att återkomma många gånger till.

Malmö Brygghus fyller 4 år

Imorgon lördag 22/11 firar Malmö Brygghus fyra år. Det blir fest i bryggeriets festvåning på Bergsgatan 33, Malmöbandet Alabama Moonshine Co står för musikunderhållningen samtidigt som ölen lär flöda. Det är ingen vanlig fyraåring utan i mitt tycke Sveriges just nu allra bästa och mest intressanta bryggeri, mycket tack vare att de hela tiden vågar ta fram ovanligare ölstilar samtidigt som bassortimentet håller väldigt hög klass. Det blir inte sämre av att folket bakom bryggeriet, med ägaren Anders Hansson i spetsen, alltid är så trevliga och inte har drabbats av hybris. Att få dricka en ny öl från Malmö Brygghus är alltid lika intressant samtidigt som några av ölen som funnits ett tag redan är moderna klassiker, Canned Wheat någon?

Första gången som jag stiftade bekantskap med Malmö Brygghus var på Stockholmskrogen Man In the Moon, det var i mars 2011. Då drack jag en Malmö Cacao-Porter. Läser jag äldre anteckningar så kan jag notera att jag tyckte om ölet även om jag inte ansåg det vara fantastiskt. Idag är läget annorlunda, att dricka en Cacao-Porter i dagens utformning är en synnerligen trevlig upplevelse. Någon dessert behövs inte då det bara är att låta ölet få all uppmärksamhet.

Minns även att jag under ett besök till Malmö i april 2012 köpte en flaska Malmö Beerssons IPA på Systembolaget. Gav den 1.1/5 i betyg. Ölet var en smörbomb av den värsta sorten, faktiskt mer eller mindre odrickbar. Då var jag nog inte ensam om att undra hur det egentligen skulle gå för det nya bryggeriet?

Det visade sig som tur är att saker och ting skulle hända, positiva sådana. En ny huvudbryggare, Thomas Fransson, äntrade scenen och ölen började direkt hålla betydligt högre klass samtidigt som nya intressanta stilar togs fram.

Sedan dess har det rullat på, märkligt nog känns det som att Malmö Brygghus har varit med längre än "bara" fyra år. Ibland är det bra lustigt hur tiden bara rullar på. Under senare år har jag besökt Malmö vid ett antal tillfällen, självklart har då bryggeripuben på Bergsgatan besökts eller bryggeriets öltrådgård, Hamnmästaren, som öppnade våren 2013. (Sistnämnda är förresten till salu). Det tillhör helt enkelt vanligt normalt folkvett att ta en sväng till bryggeriet och njuta en öl eller två.

Med den pågående ölrevolutionen i Sverige är det svårt att hinna med att följa allt som händer så man får helt enkelt ta och välja några som man kan spana lite extra på. Som ni som kloka läsare säkert förstått är Malmö Brygghus ett bryggeri som jag följer extra noga. En intressant resa har det varit och förhoppningsvis kommer att vara i många, många år till.

Ser verkligen fram emot morgondagens fest. Under hela veckan har det kopplats på nya roliga öl på fat, imorgon ryktas det rentav om att vi kanske kommer att få se en "Skaro", vilket är en skånsk variant på en belgisk sötad lambic. Bara en sådan sak.

Utgår ifrån att det blir full fart imorgon klockan 18:00 då dörrarna öppnar för allmänheten. Från Stockholm blir vi en "delegation" på åtta personer som jag på något sätt ska försöka "leda".

Lyxmåndag

I måndags bjöd jag in grabbarna till en provning med arbetsnamnet "lyxmåndag". Tanken var att äta något gott och dricka några väl utvalda öl med fokus på kvalitet och inte kvantitet. (det var ju trots alla måndag) Maten var en Coeur de filet Provencale, kanske min favoritvariant av oxfilé med stora mängder vitlök. Till efterrätt gjordes en chokladtårta med egengjord porterchokladsås, hallon och vaniljglass.

En öl som jag köpte i april 2013 på Mikkeller & Friends var Hill Farmstead Anna. Det visade sig vara en öl värd att vänta på. Riktigt god och frisk med grape, vindruvor, lätt funk i en balanserad förpackning. Tyvärr har jag inte provat många öl från Hill Farmstead, det tycks verkligen vara ett bryggeri som motsvarar hypen och förväntningarna.

Nästa öl var inte den mest exklusiva till ölstilen men däremot väldigt svår att få tag på då den normalt sätt bara serveras ombord på SAS interkontinentala flygningar i Business Class. Mikkeller Sky-High Wit var godare än jag vågade hoppas på. "Blommig" med koriander, fläder och en lätt humlighet. Uppfriskande och lättdrucken. Skulle lätt kunna tänka mig att dricka en burk eller två under längre flight med SAS. Ett kul samarbete som jag inte kan annat än ge tummen upp för.

Qvänum Ekfatslagrad Ambassadörsporter är en öl som av vissa har kallats för nya "Kaggen". Riktigt det vill jag inte hålla med om även om ölet var riktigt bra. Avslappnad och balanserad med fina smaker och dofter av bourbon, vanilj, kaffe, ek och choklad. Skoj att ett litet bryggeri som Qvänum Mat & Malt kan ta fram en sådan öl, det visar på stort kunnande och mod. Respekt!

Kvällens sista öl blev en flaska som jag köpte på Toronado i San Francisco i augusti 2013. Firestone Walker PNC fick dessutom äran att vara kvällens godaste öl. Utan jämförelse det godaste tequilalagrade ölet som jag druckit. Härlig blandning av tequila, lakrits, Kahlua, choklad och torkad frukt. Avslutningen var skönt värmande.

Ett par andra öl som vi tidigare druckit dracks också, bägge fullt dugliga, Westvleteren 12 och Cantillon Mamouche. Ja det är synd att klaga.

Nu ska man förstås vara försiktig med att berömma sig själv men jag vill faktiskt påstå att det var en lyckad kväll. Maten och efterrätten var perfekta liksom ölen som alla höll stabil klass. En kul måndagskväll i november nådens år 2014.

Två mörka svenska öl

För en vecka sedan, torsdag 6/11 var det inte bara Gustav Adolfsdagen utan även den internationella stoutdagen. Numera är det så många dagar för både det ena och det andra att det är svårt att hänga med. Att dricka stout är en trevlig sysselsättning men tyvärr missade jag helt att dricka en sådan i torsdags. Dock drack jag ett par stycken dagarna innan. Bägge beställdes hem via Systembolaget för så länge sedan som augusti.

Började med en Fängelset Midnight Porter från Bryggeri Fängelset i Västervik. Ölet var nästan svart med ett stort skum. Enligt Ratebeer är ölet en Imperial/Strong Porter. En hel del choklad, kaffe och rostad malt i både doft och smak. Även spår av bourbon och lite vanilj. Tyckte mig även ana en gnutta torkad frukt i smaken liksom lite värmande alkohol. Kolsyran var livlig. Ölet var gott men inte fantastiskt.

Öl nummer två var Modernist Svartkropp från det i Stockholm belägna Modernist Brewery. Ölet var helt svart med ett fint brunt skum. Ganska söt med rostad malt, kaffe och bitter choklad. Även toner av lakrits och något som påminde om havre. Munkänslan var åt det krämiga hållet. Tycker att Svartkropp var lite godare än Midnight Porter.

När jag drack de ovanstående två ölen kunde jag inte undvika att börja tänka på folk som aldrig dricker svarta/mörka öl då de är så "otroligt mättande och smakrika". Tycker att det är både ledsamt och lite....nåväl, det är som det är.

Lördagsbesök på NK ölbar

För ett par lördagar sedan var jag inne i stan på ärenden. Tycker normalt sett att det urtråkigt med shopping och att besöka affärer men det finns ett lysande undantag i Stockholm, nämligen Nordiska Kompaniet på Hamngatan.

Längst nere i varuhuset vid saluhallen ligger NK Ölbar, en liten oas som fortfarande tycks vara relativt okänd för många trots att de alltid har ett trevligt och varierat utbud av öl. Mat och vin finns också för den intresserade. Personalen är mycket trevlig och ger alltid en fin service. Priserna är bland de lägsta i Stockholm, bara en sådan sak.

Öl från Danderyds Bryggeri hade jag aldrig tidigare provat så jag passade på att testa tre olika. Började med Danderyds IPA.

Ölet var grumligt med ett stort vitt skum. Aromen bjöd på humle, hö och lite småkakor. Smaken innehöll grapefrukt, hö, småkakor och lite ananas. Avslutningen var medelbitter. En rätt snäll och behaglig öl som var ganska bra.

Som nummer två blev det en Danderyds Black Lemon, en öl som minst sagt var speciell. När jag doftade och smakade ölet kunde jag inte göra annat än att börja tänka på finsk citronlakrits (något som var och är obligatoriskt att köpa då båten till Finland tas). Smaken dominerades alltså totalt av lakrits och citron, fanns även en gnutta ingefära och lime. En kul och udda öl fast det är nog lämpligt att dela en flaska på två.

Sist men inte minst blev det en flaska Danderyds Himmelsk Stout. Svart med ett stort ljusbrunt skum. Rostad malt, vanilj, kaffe, mörk choklad och lite gräs. Avslutningen var medelbitter. Inte så tung utan i sammanhanget lättdrucken.

Det är verkligen kul att under samma tillfälle prova några olika öl från ett svenskt bryggeri som man tidigare inte har stiftat bekantskap med. Öl från lilla Danderyds Bryggeri är helt klart värda att dricka igen.

Skulle fler varuhus ha en ölbar med ett seriöst utbud och synnerligen trevliga priser så skulle jag med all sannolikhet ägna mer tid på varuhus. NK ölbar är verkligen lite av en pärla.