Öl i Sarajevo

För en vecka sedan var det dags att bege sig ut till Arlanda ännu en gång för att med Air Serbia flyga via Belgrad till Sarajevo. Sarajevo är en stad som jag länge velat besöka så det kändes verkligen fint att äntligen komma dit. Inför resan hade jag förstås troget läst om olika ölställen i staden och det tog inte många minuter att inse att de var få.

På Ratebeer finns bara ett ställe inlagt, Pivnica HS. Det är ett bryggeri med tillhörande stor ölhall av klassisk typ där de flesta av deras öl samt mat serveras för den intresserade. Lämpligt nog låg Pivnica HS en kort promenad från vårt hotell i Sarajevos gamla stad.

När vi kom dit kring 18:00 på fredagkvällen var där bara ett par andra gäster. När vi lämnade efter ett par timmar var det några fler besökare men det var långt ifrån fullsatt. Servicen var vänlig och resonabelt snabb.

Under vårt besök hade de sju olika öl att erbjuda, av dessa provades tre. Först ut en Sarajevsko Tamno vilket är en dunkel. Mitt livs första öl från Bosnien var en positiv överraskning med choklad, lätt rostad malt, lite kola och frukt. 3,50 BAM kostade en halvliter, det motsvarar 16 SEK. Förstås löjligt billigt för en svensk men i efterhand har jag förstått att stället var dyrt för att vara Sarajevo.

Ett par till öl provades, en filtrerad respektive ofiltrerad Sarajevsko Svijetlo. Bägge två vanliga småtrista lageröl men bägge gick i alla fall att dricka.

Två öl var, två rejäla bitar kött, två efterrätter samt två kaffe kostade med dricks runt 400 svenska kronor, det vore synd att klaga.

På andra sidan gatan från hotellet låg City Pub vilket är ett ställe som tycktes tilltala en påtagligt yngre publik jämfört med Pivnica HS. Förutom en drös andra drycker hade de runt 15 olika öl. Staropramen, Becks med flera. Verkligen inget intressant ställe ölmässigt annat än att det var skönt att sätta sig ner och fukta strupen då det var rejält varmt i Sarajevo.

Utöver ovanstående två ställen hittades inga andra ställen som inte bjöd på annat än några vanliga, ljusa eurolager, både inhemska och utländska. Till hotellrummet köptes ett par buteljer, Sarajevsko 0% och Sarajevsko Radler. Förstnämnda var förstås tunn och trist, så trist att det inte ens fanns någon ork att dricka upp. Sarajevsko Radler påminde ganska mycket om 7 Up fast med en touch av "vuxendricka". I mitt tyckte hyfsat läskande.

Slutsatsen är att till Sarajevo åker man inte för att dricka öl i världsklass, under vistelsen funderade jag över när invånarna och besökare får möjlighet att dricka en IPA eller liknande på något av stadens ställen. Utan att veta så känns det som att det fortfarande kan dröja.

Bortser man från öl så är Sarajevo verkligen värt ett besök, staden är lagom stor och ligger vackert med berg runt om. Det mesta i absoluta centrum var renoverat och människorna vänliga och "moderna". Inga konstigheter utan det kändes som att besöka vilken annan stad som helst. Maten var riktigt bra. Att sedan priserna är minst sagt humana gör inte saken sämre. Det är inte så att jag vill återvända på direkten men ett framtida återbesök är inte alls otänkbart, vi får se.

Mikkelleröl ombord på SAS

De som läser eller har läst min blogg har säkert noterat att jag då och då beger mig ut på en resa. Länge har jag varit bekymrad över flygbolagens tråkiga öl, finns en del ljusglimtar som exempelvis Lufthansa som brukar servera perfekt upphällda veteöl men då endast i Lufthansa First Class på långlinjerna.

För egen del flyger jag för det mesta med SAS, på SAS finns nästan alltid bara vanliga Carlsberg, en öl som jag helst inte dricker. Länge har jag drömt/fantiserat om att Mikkeller ska ta fram en egen öl till SAS, har flera gånger nämnt det ombord och till min stora glädje blir det nu verklighet!

Snart kommer Sky-High Wit finnas ombord på SAS, frågan är bara på vilka flighter? Man kan bara hoppas att de gäller samtliga flighter och att det inte bara sker under en begränsad period. I nästa vecka ska jag flyga på måndag, tisdag och lördag, får se om det redan då finns att få tag på.

Kan inte annat än säga grattis till detta giftermål, hur kul som helst! Burkarna är dessutom riktigt snygga, de påminner om SAS äldre målningar.

Köpenhamn lördag 3/5. CBC, sliten och Atrial Rubicite.

Som jag nämnde i mitt förra inlägg slutade fredagen med alldeles för mycket innanför västen, nattsömnen påverkades menligt och lördagens start blev i högsta grad försenad. På CBC öppnades portarna klockan 10:00 men jag orkade inte dit tidigare än vid 13-tiden. Hade jag inte betalat för samtliga pass så hade jag med största sannolikhet inte gått på lördagens första dito.

Ibland är det bra tur att man inte kan se sig själv då jag förmodligen såg ut som en vandrande vålnad då jag pliktskyldigast tog några smakprover innan det var dags för en timmas vila innan eftermiddagspasset. Den godaste ölen som jag trots allt lyckades få i mig under förmiddagspasset var Brekeriet Kombucha. Enligt mig den bästa av de sju nya ölen som Brekeriet hade med sig till CBC. Härligt balanserad och frisk med en fin syrlighet liksom citrus, druvor, jäst, gräs och grapefrukt. Synnerligen drickvänlig.

Efter att ha ätit lunch och vilat ute i solen var humöret betydligt bättre och orken till att trots allt prova öl nästan blivit normalt var det bara att tuta och köra. Av de 48 öl som provades på lördagen var de allra flesta klart godkända, en som var betydligt godare än så var Jester King Atrial Rubicite, vilket är en Sour Ale med hallon. En alldeles magnifik öl, helt suveränt god med en massa härliga hallon i både doft och smak. Fantastiskt uppfriskande och med en härlig syrlighet. Precis som Cigar City Hunahpu's Imperial Stout - Double Barrel Aged belönades ölet med 4.7/5. Det är faktiskt rätt stort att av de 119 ölen som provades på CBC hamnade två av dem på min alla tiders topp-10.

En annan öl som jag njöt av var Mikkeller X Imperial Stout Cake Edition, söt med choklad, kakor, kola och lakrits. Munkänslan var skönt krämig. En riktigt seriös dessertöl.

Inför CBC var jag väldigt nyfiken på Närkes nya variant av Stormaktsporter, Ragnarök. Dålig var den absolut inte men lite väl mycket torv, rök och Islaywhisky för ett högre betyg.

Det är svårt att jämföra de tre olika årgångarna av CBC, från första året 2012 går det inte undvika att tänka på vagnen som Struise hade med sig, det var verkligen en höjdpunkt. Förra året hade en hel del av barnsjukdomarna fixats till. I år tycker jag att det fungerade bättre med maten, det var fanns bättre möjligheter till att skölja glas. För egen del upplevde jag inga direkta köer till toaletterna även om jag läst om folk som tyckte att köerna bitvis var lite väl långa. I år kändes det som att det var fler riktigt seriösa ölnördar på plats då det var väldigt många som satt och tickade samtliga öl mer eller mindre industriellt. För egen del satt jag inte mer än 30-40 minuter under de fyra passen, tycker helt klart att det är roligare att gå runt i salongen. Men men, alla har vi olika vägar till lyckan, det måste förstås respekteras. En sak som var nytt för i år och riktigt bra var en karta som visade var de olika bryggerierna var placerade, det är något som jag saknade under de två första årgångarna.

En annan iakttagelse är att nästan alla amerikanska bryggare har skägg och tatueringar. Inget ont om det, men själv kan jag inte skaffa mig ens en liten tatuering för då blir jag inte insläppt på japanska badhus vilket förstås vore ytterst beklagligt nästa gång Japan ska besökas.

Tycker även att några av dessa amerikanska bryggare var lite sega på att servera, istället stod de och snackade med folk i grannens monter eller med folk som satt i deras egna monter. Lite bättre lyhördhet mot oss gäster som trots allt betalat en god slant hade i vissa fall kunna vara fint. Eller så kanske det bara var jag som var ivrig? De mest populära bryggerierna som t ex Three Floyds måste haft det lättjobbat då deras öl tog slut redan före halvtid på flera av passen. Själv missade jag några öl som jag gärna provat men samtidigt har jag full förståelse för att ölen kan ta slut. Men i det stora hela var CBC 2014 ett riktigt fint kalas för oss ölnördar även om jag personligen tröttnade lite på alla dessa Berliner Weisse och Gose som många bryggerier hade med sig. Ett tag kom jag på mig själv att sukta efter en riktigt god tysk veteöl men det var förstås lite fel forum för det.

CBC 2015, jodå, det känns givet att medverka på.

Köpenhamn fredag 2/5. CBC och Stella 5.

Då var det äntligen fredag 2/5, vilket innebar att det var dags för CBC 2014. En nyhet i år var att det handlade om fyra pass, två på fredagen och två på lördagen. 10:00-14:30 och 15:30-20:00 var tiderna för dessa.

Runt 09:00 lämnade jag hotellet och gick iväg mot Sparta Hallen där ölfestivalen skulle hållas. Vädret var soligt och fint så bensträckaren på 45 minuter var riktigt skön. När jag kom fram var det en rätt lång kö men jag måste ha halkat på något då jag råkade hamna bredvid Balder och M2 som stod långt framme i kön. Bara att erkänna att det inte var så snyggt gjort men ibland kan man känna sig som en kines. (ni som varit i Kina vet att kineser generellt sätt inte är så pigga på att köa)

Efter att ha hämtat ut det rosa bandet (inträde till alla fyra pass på CBC) var det inte många minuter kvar tills portarna öppnades och det var dags att börja smaka en öl eller två.

Lustigt nog var öl nummer ett den allra godaste under hela CBC tillsammans med en annan som dracks på lördagen. Ölets namn Cigar City Hunahpu's Imperial Stout - Double Barrel Aged. En otroligt elegant och smakrik öl som var något utöver det vanliga. Kan inte tänka mig att en Imperial Stout kan bli så mycket godare. 4.7/5 fick den i betyg på Ratebeer vilket gör att den hamnade på min topp-10 lista. (har satt betyg på drygt 4200 öl)

Såhär i efterhand är det kul att titta på de fem första ölen som jag drack, det är sannerligen inte vardagsmat att dricka sådana öl inom loppet av 30 minuter:

Cigar City Hunahpu's Imperial Stout - Double Barrel Aged
Three Floyds Dark Lord Russian Imperial Stout (Bourbon Vanilla Bean)
Westbrook Bourbon Barrel  - Aged Siberian Black Magic Panther
Mikkeller Spontantripleblueberry
Mikkeller George vs. Kolsvart vs. Raspberry Jam

Snacka om rivstart och en härlig start på dagen, i en normal värld hade de fem ölen räckt under en hel dag men ölfestivaler är ölfestivaler så det blir nästan lite industriellt med intagandet av öl. Av bara farten provades Prairie Artisan Ales Bomb!, Brekeriet Saison Sauvage, Funky Buddha Last Snow Porter, B. Nektar Zombie Killer med flera. Sistnämnda var en en typ av mjöd som jag inte provat tidigare, inte så överdrivet söt med nästan bara en massa honung utan det fanns även friska äpplen och lite syrliga körsbär. Helt klart en intressant mjöd. Måste även nämna Boneyard Notorious IPA3 som utan tvekan hör till de allra godaste dubbelipor som jag haft äran att prova. Frisk och fruktig med en massa härligheter i form av ananas, mango, grape m.m. En sann lycka att bekanta sig med sådana öl.

Jämfört med de två tidigare CBC upplevde jag att det var mer folk än "vanligt" på fredagen, särskilt då under det första passet som var ganska livligt. Det hela rullade dock på, några direkta köer handlade det aldrig om förutom hos Cigar City och Three Floyds då de släppte ovannämnda tunga pjäser. Jag har ett bra minne för ansikten så det var kul att se andra obekanta människor som också varit på de två tidigare upplagorna av CBC. Föga förvånande kändes det ibland som att det var fler svenskar än danskar i hallen, särskilt då under lördagen då det vimlande av profiler.

Matmässigt tycker jag att det var bättre än tidigare åren, särskilt förtjust blev jag i Casual Street Foods hamburgare med sidfläsk. Löjligt gott och smått genialt på en ölfestival. Under de två dagarna åt jag tre sådana, hade gärna smällt i mig ytterligare 10 men hur skulle det ha sett ut?

71 nya öl liksom några gamla favoriter hann jag med dag ett på CBC. När det återstod ett par timmar av fredagens andra pass var det läge att bege sig mot Mikkeller & Friends där några kamrater som inte var på CBC satt och väntade.

Föga förvånande var det mer eller mindre packat med folk en fredagkväll på Mikkeller & Friends men det fanns en sittplats åt mig vilket förstås var skönt. En öl som gjorde stort intryck på mig var en Black IPA med namnet Surly Blakkr. Väldigt fint balanserad och mycket drickbart. Fint rostad och med fina dofter och smaker av grape, ananas, lakrits och lite kaffe. Det är den godaste inom den genren som jag hittills druckit.

Kvällen på Mikkeller & Friends var bra, när det började bli läge att avrunda fick jag den synnerligen briljanta idén att gå fram till baren och beställa en flaska Mikkeller Festival Special Edition 2014 - Stella 5. En Imperial Stout med havtorn. Flaskan på 1,5 liter och alkoholhalt på 16%. Perfekt öl att dela på 2,5 person efter en lång dag på CBC.

I ärlighetens namn kan jag erkänna att Stellan gav mig en rejält orolig mage och en magnifik huvudvärk vilket gjorde att jag försov mig fint nästa dag. Något liknande har inte hänt på flera år men nu var det alltså dags.

Nästa inlägg kommer att handla om lördagens något försenade äventyr på CBC.

Köpenhamn, torsdag 1/5. Mikkeller Friends.

Torsdag 1/5 var det för tredje året i rad läge att flyga ner till Köpenhamn för att besöka Copenhagen Beer Celebration, CBC. Denna gången var varken Eddan eller Eirik  med som följeslagare men då jag börjar så smått känna mig vuxen var det inga som helst problem att på egen hand rutinmässigt ta metron till Frederiksberg och knalla 200 meter till det något slitna Radisson Blu Falconer Hotel.

Efter att ha klarat av incheckningen (gjorde det via webben), handlat lite tilltugg till rummet och käkat en sen lunch (klockan var runt 16) knallade jag iväg till Mikkeller & Friends, en promenad som för mig tar 23 minuter.

Väl framme på Mikkeller & Friends började jag i deras bottle shop, några flaskor inhandlades, bland annat en FiftyFifty Imperial Stout Eclipse. (återstår att ta reda på vilken variant) Precis som tidigare skulle det underlätta om shopen hade korgar i vilka vi kunder kunde lägga de flaskor som vi ämnar köpa. Butiken är liten så då det är mycket folk finns det alltid en risk att tappa en flaska, vilket förstås vore ytterst trist.

Vid ett av borden satt ett gäng bekanta från Stockholmstrakten, bland annat Johan och Tom (Fajanen). De hade anlänt en dag tidigare och hunnit med att redan dricka en hel del kul öl, bland annat tunga pjäser från Three Floyds vilket de gladeligen meddelade mig. Jaja, man kan inte vara med överallt även om några droppar av de ölen gärna hade fått hamna i min mage. En gäng bekanta Uppsalabor som var på SF Beer Week i fabruari fanns också på plats. Det är skönt att veta att man inte är ensam om att vara något ölintresserad.

Föga förvånande var det nästan fullsatt på Mikkeller & Friends, men då personalen är duktig tog det aldrig någon lång tid att få beställa det man ville. Under besöket drack jag en del som tidigare provats men även några nya öl. Till de nya hörde ett par från Cigar City, Invasion Pale Ale och Florida Cracker White Ale. Av dessa två tyckte jag att den sistnämnda var den godaste. Uppfriskande med bland annat ananas och vete. Utan att överdriva alltför mycket vill jag påstå att ölet säkerligen skulle fungera alldeles förträffligt under en varm sommardag, kändes verkligen som en stabil törstsläckare.

Kvällens godaste och mest potenta pjäs var utan tvekan Mikkeller Black (Grand Marnier Edition). En kolsvart öl på hela 21%. Alkoholen var riktigt väl kamouflerad och ölet kändes inte så tungt som jag trodde. Det var förstås sött med mycket mörk choklad men även något som påminde om vindruvor. En fin öl att småsmutta på.

Inledningen i Köpenhamn blev synnerligen civiliserad, inte ens salongsberusad var jag då jag sa adjö till grabbarna och gick tillbaka till hotellet. Nästa dag klockan 10:00 var det dags för det första passet på CBC 2014. Javisst, det kommer ett inlägg om det senare.