Kort besök på Malmö Brygghus

I onsdags var det dags att bränna av lite Eurobonuspoäng, en lämplig dagstur hägrade tillsammans med ett par kamrater. Det fick bli Malmö, dels för att äta lunch, röra på fläsket genom att gå omkring lite på stan för att sedan avsluta med ett besök på Malmö Brygghus.

Klockan 09:25 lyfte kärran från Arlanda, 10:30 gick flygbussen från Sturup, 11:10 satt vi på Gyros Pita, stället där man äter den godaste gyrosen som finns att finna i detta rike som en gång i tiden fick namnet Sverige. Jag har sagt det förr och kommer att säga det igen, det finns inte en motsvarighet till suverän gyros. Det är alltid lika svårt att begripa att något så enkelt kan vara så gott, mättande är det också. Att vi inte har en sådant ställe i Stockholm gör mig lika besviken varje gång.

Efter lunchen gick vi till ett närbeläget "irakiskt" bageri och köpte bröd och fetaost. Man vet ju aldrig när man blir hungrig igen så det är alltid bra att hade lite nödproviant. Efter det gick vi ner till Västra hamnen för att studera arkitekturen och de olika husen. Vet inte riktigt vad jag ska tro om det området, kändes lite sterilt även om vissa av husen var riktigt fina. På vintern lär det även vara lite bekymmersamt att hålla tupén på plats.

Nåväl, till det elementära i denna lilla berättelse. Efter att jag vinkat av grabbarna, ja de åkte hem med tidigare flyg, begav jag mig till Malmö Brygghus. 16:00 öppnade de vilket innebar att jag hade ungefär 1,5 timmar på mig innan det var dags att ta flygbussen tillbaka till Sturup.

Som vanligt ett otroligt trevligt besök, så fort man är innanför dörrarna känns det som att vara hemma.

Under besöket fick jag äran att prova ett par öl som skulle ha premiär dagen efter, Nerdbrewing Public Static Lemongrass IPA som är bryggd på Malmö Brygghus tillsammans med Hannes Gruber som vann Sällskapet Maltes hembrygdsfestival 2013 med det ölet. Ölet i fråga var "behagligt", fint drickbar med en touch av citrongräs. Fanns även grapefrukt samt lite ananas. Bitterheten upplevde jag som snäll. Det andra helt nya ölet hade inte ens ett namn men det rörde sig om en pilsner som säkert lär tilltala den stora massan. Jag tyckte att den var ok, mycket lättdrucken med bröd, citrus och lite gräs.

Ett par andra för mig nya öl provades också, Malmö Saison La Charrue vilket är en saison som hade premiär för inte så länge sedan. Torr och uppfriskande, lär fungera alldeles utmärkt under en varm sommardag för det gjorde den även under en småkylig onsdag i slutet av mars. Kul att få dricka en god svensk saison, det är inget som görs dagligen vill jag lova. Malmö Who's Your Pater är en Belgian Strong Ale som jag inte tyckte var så utmärkande. Inte dålig på något sätt men aningen anonym.

Några gamla bekanta hanns det också sägas hej till, Malmö Canned Wheat som det alltid är lika trevlig att dricka. För jäkla bra helt enkelt. Detsamma måste säga om Cacao-Porter som jag tycker bara blir godare och godare för varje gång. Så härliga chokladtoner i den att man som en chokladälskare av rang inte kan bli annat är själaglad.

Ett kort besök det var denna gång men utöver ovanstående fick jag även äran att prova ett par öl direkt från tank. Den mest intressanta av de två smakade mycket äpple med en touch av brett, gissar att det kommer att bli en riktigt intressant öl. Vi får vänta och se.

Stort tack till Anders och Hampus för de goda ölen och trevligt snack. En sak är säker, jag kommer att återkomma.

Öl i Monaco

Som jag nämnde i det förra inlägget om öl i Nice så blev det även en kortare utflykt till Monaco. Två orsaker till det, dels besöka ett nytt land (nr 53 i ordningen) samt att förstås dricka några öl från det landet.

Från Nice är det mycket enkelt att ta sig till Monaco, tågresan tar ungefär 20 minuter och tågen går ofta. En biljett kostar tur och retur kostar endast 7,60 EUR så inte blir man blåst heller.

Regnet det kom ner från himmelen med bestämdhet trots det blev det lite promenerande främst i hamnområdet där Monacos enda ölställe lämpligt nog var beläget. Stället i fråga är Brasserie de Monaco. Deras öl är vad jag förstått de enda ölen från Furstendömet Monaco som man dricka.

Då jag knallade in vid tolvtiden var jag den enda gästen då de precis öppnat. Eftersom jag inte ätit någon frukost så var jag lite hungrig så det fick bli en riktigt god hamburgare med tillbehör. Till det togs en provbricka med de aktuella fatölen som de hade påkopplade. Tre stycken öl handlade det om, Brasserie de Monaco Blond, Brasserie de Monaco Blanche och Brasserie de Monaco Ambrée.

Hamburgaren var som sagt riktigt god, den kostade 14 EUR. De tre ölen var på vardera 0,12 cl och de kostade 5 EUR. Klart hanterbara priser med andra ord.

I ärlighetens namn var inget av ölen några smaksensationer, godast var Brasserie de Monaco Ambrée. I den fanns det smak av malt, lite nötter, aningen frukt och karamell. Inte så mycket kolsyra och med en lätt munkänsla. Blanche serverades med en citronskiva, första gången som jag råkat ut för ett sådant ofog.

Blev lite förvånad över att de var så mycket personal på stället, men kanske är det mer livat senare på dygnet och framförallt då vädret är varmare? Annars var det ett modernt ställe, rent och fräscht med ett läge som inte var långtifrån ingången till tågstationen. Tar ungefär 10 minuter till fots från det att man lämnar tåget.

Redan nu kan det konstateras att det här året kommer att bli ett bra reseår, Köpenhamn och San Francisco har redan klarats av. Köpenhamn blir det även i maj i samband med CBC. Senare i maj blir det även två nya länder. I juni hägrar ytterligare ett nytt land. Sedan är sommarsemestern på ritbordet och den kommer att bli intressant minst sagt. Lär säkert återkomma med några rader om de respektive resorna.

Öl i Nice

Den gångna helgen tillbringades på egen hand i Nice med en kortare utflykt till Monaco. (mer om det i ett annat inlägg). Inför resan tog det inte så lång tid att komma fram till att Nice inte tycktes vara något Mecka för oss ölälskare. Frågan är om det stämde?

Som alltid då nya städer besöks tar jag en titt på framförallt Ratebeers information om det aktuella resmålet. Den högst rankade ölbutiken i Nice är ett ställe som heter Brune Rousse Houblon, det ligger centralt, inte långtifrån Gare de Nice, det vill säga centralstationen. Det som först slog mig var att öppettiderna var lite udda, 07:45-13:00 och 16:00-20:00. (stängt måndagar)

Det var en liten butik, det stod på en skylt att de skulle ha 300 olika öl. Orkade inte räkna alla men siffran stämde nog rätt väl. En hel del välkända öl från Belgien, Tyskland men även franska, även då från mindre för mig helt okända bryggerier. Tyvärr är min franska obefintlig, detsamma kunde sägas om innehavarens engelska. Ratebeer hade han i alla fall hört talas om, ja så mycket mer än så blev inte sagt. Förstås lite synd då det hade varit kul att veta lite mera om de olika ölen. Nu tog jag bara några stycken mer eller mindre slumpvis, kändes inte rätt att ta fram kameran heller så det blev bara några intetsägande foton med mobilkameran. De sex ölen jag köpte kostade sammanlagt 18,60 EUR.

Senare på kvällen var det dags att besöka den högst rankade baren i Nice, Vini Mundo. Som namnet antyder handlade det mesta om vin men lustigt nog hade de ungefär 10 olika öl från Nøgne Ø. Jag nöjde mig med en Nøgne Ø # 100 (Batch 100). Den är ju alltid lika trevlig att dricka, en spännande hybrid mellan en Barley Wine och DIPA. Flaskan kostade 9 EUR vilket jag tyckte var ett bra pris. Damen som serverade mig talade hygglig engelska så jag var tvungen att fråga henne varför de hade såpass många öl från Nøgne Ø. Anledningen var att det var en vinimportör från Norge som hade haft med sig några flaskor för några år sedan, ägarna till Vini Mundo tyckte om ölen och på den vägen är det. Onekligen en udda upplevelse att hitta såpass många öl från Grimstad på ett och samma ställe i Nice, vem hade kunnat tro det? Tyvärr kan jag inget om vin, men gissningsvis är Vini Mundo ett bra ställe för de som gillar vin då de såg ut att ha mycket att välja mellan.

I övrigt innebar fredagen inget öldrickande på lokal, till kvällsmålet fick jag ge mig och dricka ett glas vin då ölalternativen var Heineken och Leffe Brune, det var inga öl som jag orkade dricka.

Lördagen innebar regn, regn och regn. Det kändes inte så roligt att knalla på stan (förutom utflykten till Monaco). På kvällen lättade det i alla fall och då passade jag på att titta in på ett ställe som heter L'Oxford, den näst högst rankade baren i Nice, beläget i Vieux Nice (Gamla stan). Det handlade om ett väldigt litet ställe med hela fyra fatöl, av dessa provades den mest "exotiska" Delirium Red. Ett glas på 25 cl kostade 4 EUR. En väldigt söt öl som jag inte riktigt blev kompis med.

Nästan vägg i vägg låg De Klomp som stoltserade med hela 13 fatöl, men inget av dem intresserade mig. Noterade bland annat sex olika Grimbergen. Dessutom spelades det så in i bomben hög musik där att bara det fick det att börja snurra runt i skallen, tack men nej tack.

Inser att denna text blir rätt kort, men det finns inte så mycket mer att skriva om öl i Nice. Visst kan man alltid gå in i vanliga matbutiker och hitta mer eller mindre obskyr öl att ticka men inte ens det orkades med. I övrigt är Nice värt att besöka, särskilt om man gillar äldre primadonnor, förlåt damer som vägrar att plocka upp efter sina små söta fyrbenta vänners bombardemang på gator och torg.

Förövrigt var det kul att för en gångs skull åka ensam, särskilt med tanke på hur litet hotellrummet på Mercure Nice Marche Aux Fleurs var. Har man inga problem med små rum kan hotellet rekommenderas då det låg så bra, på promenadavstånd från alla nämnda ställen.

Annars började resan med en klassiker. Innan jag åkte ner hade jag tittat på vilken av de två flygbussarna som gick närmast hotellet, men då biljett till den aktuella bussen skulle köpas fick jag veta att det var strejk. Istället fick det bli en droska. Viva La France!

Några provade jubileumsöl på Man in the Moon

Imorgon är det alltså dags för det stora födelsedagsfirandet på Man in the Moon i Stockholm. När stället öppnade 1994 var den en "enklare" kvarterskrog som hade sex olika kranar med främst "stor stark". Nuvarande ägare har drivit stället sedan 1997, då började marschen mot bättre tider. Antalet kranar växte successivt, idag har man en specialbyggd kranslina med 30 kranar. I ölförrådet finns det runt 630 olika sorter att välja mellan, av dessa tillhör över 300 den fina cuveelistan där det äldsta ölet är från 1985. Något för Knut Knutsson?

För några veckor sedan fick jag en inbjudan tillsammans med några andra ölbloggare och ölpersonligheter att komma till Man in the Moon på en liten förhandsprovning. I måndags var det dags, vi fick prova sex av de fjorton jubileumsölen från tolv olika bryggerier. Processen med att ta fram de olika ölen har tagit två år.

Vi började dock med en engelsk Berliner Weisse, Buxton Special Reserve IV Der Nord Sekt. Det var en lätt och uppfriskande "sommaröl". Rätt så syrlig med citrus, äpplen och lite brödsmulor. Skulle inte tacka nej till en flaska eller två under en varm sommardag.

Efter den trevliga starten var det dags att börja med jubileumsölen. Först ut var Eskilstuna Månens Celebration Ale vilket är en upphottad variant av Månens Pale Ale som funnits sedan 2008 med lite modifierade recept. Upplevde Månens Celebration Ale som lättdrucken med en tydlig humlighet, även malt, grape och gräs. Även toner av smör vilket kom av att det var något knas med fatet som våra flaskor kom ifrån. Resten av faten ska inte ha diacetyl vilket är glädjande.

Nästa två öl kom från bröderna Ek i Staffanstorp, allas våra favoriter på Brekeriet. Först fick vi smaka Brekeriet/Man in the Moon Xiyar, en saison sekundärjäst med gurka, ja ni läste rätt. Mig veterligen det första kommersiella svenska gurkölet. Det var riktigt spännande att få prova mitt livs första "gurköl". En riktigt udda öl som både doftade och smakade gurka. Även lite dill, vinäger samt lite brett. Bättre än förväntad men vetetusan om jag skulle kunna dricka en hel flaska ensam då det handlade om en såpass udda skapelse, kanske vänjer man sig? Noterbart är att det var ett rejält jobb att mixa alla dessa gurkor. (bilden lånad från Man in the Moon)

Öl nummer två från Brekeriet var Brekeriet/Man in the Moon Rubus. Mild och frisk med björnbär, hallon, källare, gräs och tydlig brett. Kul var det att höra att de verkligen öst på med björnbär i ölet, mer bär per liter jämfört med bryggeriets moderna klassiker Cassis. Björnbär är inte så fruktigt, alltså behövs det stora mängder. Rubus var det svårt att inte tycka om.

Härnäst fick vi prova en skvätt Beerbliotek Man in the Moon Double IPA. Fint fruktig och bra balanserad. Halten alkohol (8,5%) kändes inte alls. Det roliga med det här ölet är dess relativt låga beska. Ölet var riktigt lättdrucket och gott.

CAP Man in the Moon Vanilla Double Brown innehöll förstås en hel del vanilj både i doft och smak. Fanns även brända malttoner, trä och en lätt kryddighet i finishen. Inte så söt man kanske kan tro utan småtrevlig och balanserad. En stabil öl.

Sist men inte minst fick vi prova Stronzo Man in the Moon 20th Anniversary Imperial Stout. Med Stronzo vet man aldrig vad som väntar, smågalet brukar det vara, inget undantag med det här ölet. Den innehåller hackade dadlar, fikon, plommon och russin som flamberats i 23-årig Ron Zacapa. Sedan har ölet legat och gottat sig fem månader i portvinsfat. Ölet som vi fick prova var specialtappat till flaska för denna provning, enligt uppgift var ölet klart till 98%. Riktigt välsmakande redan nu, söta dadlar, russin, rom och choklad. Även denna lättdrucken trots sina 9%. Lär fungera fint till en lämplig dessert. (bild lånad från Man in the Moon)

Imorgon klockan 18:00 öppnas dörrarna för allmänheten då ovanstående öl liksom de andra jubileumsölen kommer att finnas att smaka. De andra ölen är dessa:

Amager Man in the Moon Bourbon IPA
Beer Here Man in the Moon Eclipse Pils
Dugges Månens Amber Ale
Mikkeller Black Moon
Nögne Man in the Moon Barrel Aged Anniversary Imperial Brown Ale
Nynäshamns Man in the Moon Ekfatslagrad Bötet Barley Wine
Nynäshamns Man in the Moon Ekfatslagrad Dragets Kanal DIPA
Ängö Månens Citrus Weisse

Utöver dessa öl kommer även 6-7 andra öl som aldrig tidigare serverats i Sverige kopplas på. Ölen kommer att kunna köpas i provsmakarglas. En del av ölen kommer att finnas i väldigt små mängder, endast ett fat, andra i lite större volymer. Vidare kommer det att finnas en del gamla maträtter från tidigare menyer, bland annat köttbullar som försvann för typ 10 år sedan. "De gamla rätterna" kommer att finnas på menyn i alla fall april ut. Livemusik, mingel med bryggare och andra representanter, ja det kommer att bli full fart. Det lär bli en kväll att minnas.

Stort tack till Daniel och Eryo för en schysst provning. Sist men inte minst vill jag passa på att säga grattis till 20-åringen.

Mitt första besök på Mikkeller Bar Stockholm

Lördag 15:e mars 2014 är ett datum som säkerligen många ölnördar kommer att minnas länge, det var nämligen då som Mikkeller Bar Stockholm öppnade.

Vi anlände till Döbelnsgatan 25 omkring klockan 15:00, då var det full fart i den lilla lokalen men som tur är gick det bra att knalla över till Bierhaus lokaler som ligger vägg i vägg med Mikkeller. (det är samma ägare till de bägge barerna). Kul var det att se många bekanta ansikten bland gästerna, fast något annat hade förstås varit förvånande.

I och med att det var så mycket folk var det svårt göra någon större analys av Mikkeller Bars lokaler, annat än att det var litet. Ungefär som Mikkeller Bar på Viktoriagade i Köpenhamn för er som varit där. Inredningen var lite annorlunda jämfört med många andra barer, armeringsjärn som syntes i taket, vitmålade väggar med målningar av Mikkellers grafiker Keith Shore. Har jag förstått saken rätt kommer de att ha öppet 14-01 varje dag, det är ju riktigt fint.

Vilka öl hade då under öppningsdagen? 20 olika fatöl med en stor dominans av starka pjäser och egna öl, bland annat var det nio olika Imperial Stout. Fyra helt nya öl från Mikkeller. De starka ölen såldes i glas om 20 cl, men vissa av ölen kunde man få i större glas om man så önskade. Personligen tyckte jag att priserna var ok.

Bland de helt nya ölen från Mikkeller blev jag förtjust i Big Worster Raspberry Chardonnay Edition. Det visade sig också bli min provade Mikkelleröl nummer 250. Väldig stark med sina 18,3% men jag tyckte att alkoholen var väl integrerad, det tog aldrig över. Annars dominerades ölet stort av "skogshallon" med en lätt syrlighet. Farligt lättdrucken öl.

Lördagsgodis är ju aldrig fel, en öl som jag också gillade mycket var Mikkeller Beer Geek Vanilla Shake (Bourbon Edition). Särskilt doften var klockren, en massa vanilj, choklad och bourbon. Måste försöka få tag på en flaska eller två.

Bord var bokat på Akkurat klockan 18:00 men vi hann ändå testa nästan alla de 20 fatölen, en del av dem var gamla bekanta men mer än hälften helt nya öl vilket alltid är kul. Undrar förresten när de får egna glas, nu var det glas från Köpenhamn som det serverades i.

Helt klart kommer Mikkeller Bar Stockholm bli ett ställe som jag kommer att besöka ofta, ölen håller hög klass, läget är bra och personalen mycket kunnig och trevlig. Barchefen Petra känns som ett klockrent val då hon kan branschen så väl, kul var det också att känna igen Jonathan som jobbat på Mikkeller & Friends i Köpenhamn.

Känns riktigt kul att vi äntligen fått en Mikkeller Bar i Stockholm, något som det spekulerats om tidigare men nu är det alltså ett faktum. Ju fler högklassiga ställen desto bättre för alla, det där med "stor stark" hoppas jag blir snart historia.

Man in the Moon fyller 20år

Första gången jag besökte Man in the Moon, eller "Månen" som vi brukar säga måste ha varit på det sena 1990-talet, minnena är vaga från den tiden. Under årens lopp har det blivit besök lite då och då, i synnerhet under den återkommande "Oktoberfest". (förra hösten var nionde året i rad som det hela hölls) En annan festival som var mycket trevlig att besöka var "Sverigeyran" där öl från mindre svenska bryggerier serverades. Idag är det ju lätt att beställa öl från småbryggerierna via Systembolaget, men tidigare då inte det gick var det ett fint tillfälle att sitta och botanisera på Man in the Moon bland dessa öl. På senare år har January Hop Madness arrangerats, vad kan vara mer lämpligt att inleda året med humle? Man in the Moon är helt klart en av pionjärerna som alltså i 20 år har spridit det goda ölets evangelium. Tiden den rullar på.

Just alla dessa temaveckor har gjort det lite extra intressant att besöka Man in the Moon, även om stället förstås är väl värt att besöka även under en "vanlig" vecka då deras utbud är stort och varierat, det finns alltid något nytt kul på fat.

Om prick en vecka börjar Man in the Moons 20-årsjubileum där 14 olika jubileumsöl från 12 bryggerier kommer att serveras. Vissa av dessa öl kommer att finnas i en begränsad mängd om endast 15 liter så vill man smaka så gäller det att inte sitta hemma och slöa. Klockan 16:00 21/3 börjar festen, specialinbjudna gäster, bryggare och branschfolk kommer att finnas på plats liksom förstås det viktigaste av allt, alla sköna öldrickare.

Ännu är inte alla ölen avslöjade, men de som är det är dessa:

Beerbliotek Man in the Moon Double IPA 8,5%
Eskilstuna Månens Celebration Pale Ale 5,4%
Ängö Kvartersbryggeri Månens Citrus Weisse 5,2%
CAP Vanilla Double Brown 8%
Amager Man in the Moon Bourbon IPA 6,5%
Dugges Månens Amber Ale 5,5%

Utöver ovanstående kommer det att finnas jubileumsöl från följande bryggerier:

Beer Here
Brekeriet

Mikkeller
Nynäshamns Ångbryggeri
Nøgne Ø
Stronzo Brewing

Spännande värre om du frågar mig. Ska bli riktigt kul att prova de unika ölen, undrar vilken som är godast? Det återstår att se.

Mikkellerprovning med 11 nya Mikkeller samt några bonusöl

Som bekant öppnar Mikkeller Bar i Stockholm nu på lördag, förstås alldeles förtjusande, ju fler schyssta ölställen i vår huvudstad desto bättre för oss ölnördar. Som en liten hyllning till det körde jag en Mikkellerprovning häromveckan, den fjärde i ordningen med temat "Mikkeller".

Närvarande var Eddan, Eirik, Silenzi och så jag. Det bjöds på snittar, chiligryta, glass med hallon samt en ost/skink/korv-tallrik senare på aftonen. Antal öl som provades var 20, av dessa var 11 från Mikkeller (samtliga nya för mig) samt en hembrygd.

Vi började med en Dogfish Head Hellhound On My Ale som köptes i USA i februari. Köper man öl från Dogfish Head vet man aldrig riktigt vad som väntar, denna var åt det söta hållet med tydlig smak av citron. Även lite ananas, hö och inslag av kryddor. Helt ok men inte fantastisk.

Nästa öl var en sådan där som legat bortglömd i förrådet, Freigeist Abraxxxas. Lätt syrlig med lite rök, malt, fat och kaksmet. Drickbar men lite väl tunn för några högre poäng.

Efter de två inledande ölen var det då dags att börja beta av ölen från Mikkeller, vi började med AK Alive som jag köpte i Köpenhamn i oktober 2013. Ölet dominerades helt av brett, fanns även grapefrukt och "stall". Bra men hade högre förväntningar.

Efter detta följde två öl som Mikkeller gjorde för den synnerligen välkända restaurangen Noma i Köpenhamn, Mikkeller Noma Pontus och Noma Novel. Noma Pontus var väldigt kryddig med ingefära, gräs och såpa. Udda men ändå drickbar. Noma Novel var snäll med "blommor", kryddor oh humle. Avslappnad och betydligt med drickvänlig jämfört med Noma Pontus.

Nästa öl gillade jag riktigt mycket, Mikkeller SpontanSeabuckthorn, d v s havtorn. Mycket funk och med tydliga spår av bär, även en härlig syrlighet. Dricker jag gärna igen om tillfället återkommer.

Mikkeller Misson Chinese Food är en pilsner som lanserades i januari i år, tyvärr var den rätt tråkig. Lite smör, gräss och peppar. Inget särskilt med den inte.

Mikkeller 20 är en IPA med 20 olika humlesorter, tycker att den var förvånansvärt anonym. Visst fanns det humle, ananas och grape men hade helt klart förväntat mig mer av ölet.

Mikkeller Sallys Field var stabil, lätt brett, citrus, äpplen och lite kryddor. Hyfsat syrlig med en torr avslutning.

Mikkeller Weizenbock var den äldsta av Mikkellerölen på denna provning, flaskan köptes på Barley Wine i Köpenhamn i november 2012. Söt med malt, torkad frukt, karamell och lite jäst. I ärlighetens namn småtråkig, men kul att ha provat som det heter.

Mikkeller Koppi Barley Wine kom direkt från fabrik då jag köpte flaskan på Mikkeller & Friends i januari. Mycket kaffebönor både i doft och smak, kaffesump och lite lakrits. Udda och kanske inte perfekt balanserad men rätt skoj ändå.

Mikkeller It's Alive! (Grand Marnier Barrel Edition) kändes oväntat avslagen. Kände inte så mycket förutom apelsin, lite malt och jäst. Avslutningen var påtagligt torr.

Mikkeller George (Cherry Wine) släpptes också i januari. De gamla vanliga inslagen av rostad malt, kaffe och lakrits fanns där men även spår av bär även om det var svagt. God men ändå den "sämsta" George som jag hittills smakat.

Det var de elva olika ölen från Mikkeller, nu följde några bonusöl. Först ut var Nøgne Ø/Mikkeller/BrewDog Horizon Tokyo Black, även den flaskan köptes i Köpenhamn i januari. Härlig öl med mycket doft och smak, att den sedan var så len och drickvänlig gjorde inte saken sämre.

Nästa två öl hade Silenzi köpt på Jamaica, Talawah Lager och Dragon Stout. Båda två hamnar i facket "Kalle Anka-öl". Tunna och riktigt tråkiga. Tack och hej till de två. En "intressant" sak med Dragon Stout dock, vad jag kan minnas är det första gången som jag ser "Nutrition Information" på en flasketikett. Vad nu det ska vara bra för.

Detsamma kan som tur är inte sägas om Cascade Strawberry, köpt i USA för en dryg månad sedan. Doften innehöll mer jordgubbar än smaken. Bra syrlighet och fint uppfriskande, en stabil öl på alla sätt.

Sist men inte minst avslutade vi kvällen med en Eklöws Imperial Stout från Bålsta Bryggeri. Den släpptes lördag 1/3, passade på att köpa en flaska på hyllan på Systembolaget i Jakobsberg. Mild och ren med rostad malt, kaffe och spår av "mörk frukt". Inte dålig men personlig föredrar jag en Imperial Stout som är tyngre.

Kul är det att ha temakvällar där ett bryggeri står i fokus, med Mikkeller är det dessutom lätt att ordna en då de spottar ut så många nya öl varje år.

Frankenfestival på Akkurat

Nu är det bara några dagar kvar av Akkurats Frankenfestival där närmare 30 olika öl från Franken och Bamberg kommer att serveras under ett par veckors tid. Uppdateringarna om vilka öl som serverats på vilka dagar har på ett föredömligt sätt annonserats på Akkurats Facebooksida.

Tyvärr hann jag bara besöka festival under en kväll, i onsdags i förra veckan. Då hade jag lyckan att dricka ett glas Aecht Schlenkerla Fastenbier. Humle i all ära men tysk rököl då den är som bäst slår det mesta. Värt att notera är att Akkurat fick äran att servera ölet på samma dag, Askonsdagen, som bryggeriet i Bamberg.

Ölet var rökigt men inte extremt. Det allra mest minnesvärda var dess fantastiska munkänsla och drickbarhet. Verkligen strålande! Det är inte så ofta man mer än gärna skulle dricka samma öl igen, igen, igen och igen på en och samma kväll. Ju mer jag tänker på det, desto mer klar blir jag över saken, det är inte mycket som slår välgjord rököl.

Något som var lite tråkigt var faktumet att de två öl som jag hade planerat att dricka efter Fastenbier tog slut mitt framför nosen, så tyvärr blev det inget av de två. Som tröst fick jag dricka några som jag tidigare druckit, fast det är synd att klaga.

Hatten av för Akkurat som är så fina ambassadörer för öl från Tyskland, landet som fick mig på rätt spår då jag i tidernas begynnelse började dricka öl på riktigt.

Ni som ännu inte varit på Frankenfestivalen, passa på, ännu finns det kvar lite högklassig tysk öl. Ich liebe Deutschland, ja jädrans vad sugen jag är på att åka till Tyskland.

SF Beer Week 2014, en kortare sammanfattning

På avresedagen skedde den sedvanliga ritualen, att packa väskorna, det brukar ta en timma eller så att slå in alla flaskor i bubbelplast. En väska med öl och den andra med lite annat smått och gott. Skönt nog har ännu ingen flaska förlorats trots att det numera börjar bli en del resor i ölets tecken.

Nåväl, nog om det. Tänkte ta och sammanfatta resan lite kort.

Bästa eventet: DIPA-festivalen i Hayward av den enkla anledningen att samtliga provade öl höll hög klass, dessutom var det schysst att stå utomhus och prova öl då det inte blir lika bullrigt och framförallt så är luften mycket friskare. Helt klart en höjdare som alla borde få uppleva.

Bästa puben/bryggpuben: Russian River, att svara något annat hade varit att ljuga. Trots att det var men än fullsatt och kötiden var på över sex timmar för att få komma in så kan jag inte säga annat att det är ett av de bättre ställena som jag besökt. Många, många härliga öl, god pizza och en skön stämning.

Bästa ölbutiken: City Beer, mycket tackvare att det är en kombinerad butik och bar. Helt suveränt att först köpa några flaskor och sedan sätta sig i baren och begrunda allt livet har att erbjuda. Att de sedan hela tiden hade olika event med nya öl varje kväll gjorde inte saken sämre. Ett måste om man råkar befinna sig i San Francisco.

Godaste ölet: Russian River Beatification, så balanserad och elegant att jag inte kunde annat än häpna. Syrligheten var skön och ölet väldigt lättdrucket samtidigt som det bjöd på så mycket spännande.

Antal nya öl: 127

Antal Pliny the Elder: 7

Antal nya amerikanska bryggerier: 41 (38 av dessa från Kalifornien)

Antal baksmällor: 0 (riktigt skönt att slippa det, det blev aldrig något hetsdrickande utan det hela flöt fram lugnt och skönt, precis som det skall vara enligt mig)

Denna resan är sammantaget den bästa "ölresan" jag gjort mycket p g a den nästan bara handlade om öl. Normalt sätt tvingas man ju ibland leka turist och titta på så kallade sevärdheter men det slapp vi göra under SF Beer Week, snacka om skönt att enbart kunna koncentrera sig på det viktigaste i livet.

Får se om det kan tänkas bli favorit i repris nästa år, just nu är jag mer sugen på Denver, San Diego och Portland, ja vi får se vad som händer. Det kan ju lika gärna bli Åland, man kan aldrig veta.