En bra lördag

I lördags besöktes Oliver Twist för en andra gång under deras 20-årsfest. Passade på att vara där tidigt, "lugnet före stormen" kan man kalla det.

Ett par jubileumsöl som jag inte hann med första gången provades nu, Magic Rock OT Rocks samt Brooklyn Vortex IPA. Förstnämnda tyckte jag var riktigt stabil, bra humlad med smak och doft av framförallt citrus, grape och gräs. En sådan där öl som man lätt kan dricka några av utan att tröttna. Vortex var rejält humlad med kåda, ananas och grape. Lite alkohol tyckte jag mig känna, ölet låg på 9,2%. Stabil utan att vara briljant.

Om man ville kunde man under veckan prova specialare från Stone som OT plockat upp från källaren, självklart ville jag det. 89 spänn kostade 10 cl öl.

Tre olika provades, Stone Old Guardian Belgo-Barley Wine (Bourbon Barrel), Stone Highway 78 Scotch Ale (Whisky) och Stone 11.11.11 Vertical Epic (Red Wine Barrel). Jag kände inte till något av ölen sedan tidigare så det var intressant att prova dem.

Old Guardian Bourbon Barrel tyckte mina smaklökar mycket om, det var ju bra det. Vinös med torkad frukt, kola, fatkaraktär och vanilj. Lite bourbon fanns det där också. Ståtlig öl att sitta och smutta på. Highway 78 var drickbar men inget särskilt. Tung och spretig med väldigt mycket whisky och torv. Det blev nästan lite för mycket av det hela. 11.11.11 Vertical Epic Red Wine var rejält kryddig framförallt kanel. Ja snart är det jul igen. Upplevde den som lite godare än den vanliga 11.11.11. Så mycket vinfat kände jag dock inte, inte mer än aningar av det.

Ett kul besök på OT var det, bakom baren höll Christian Eikner god koll på sina gäster och bjöd på bra service som alltid. Under veckan slogs omsättningsrekord med mera, ja att fira 20 skall man göra rejält. Undrar hur det blir då OT fyller 25?

Allting i livet måste ha en premiär, så även ett besök på nya BrewDog Stockholm på Kungsholmen. Hade inte så överdrivet gott om tid då det skulle hem och tittas på den tyska finalen i Champions League men lite hanns i alla fall med.

Lokalen är uppdelad i två delar, på övervåningen en matsal och på den nedre våningen själva bardelen. Mycket folk var det, påtagligt ungdomlig publik. Kände mig nästan lite gammal då jag stod vid baren och iakttog händelserna. Personalen med Magnus Svensson i spetsen fick verkligen jobba hårt då gästernas törst aldrig tycktes ta slut. Själva lokalen var tämligen liten och intim, upplevde inga konstigheter med akustiken utan det kändes helt normalt.

16 olika fatöl kom jag fram till om jag nu räknade rätt, runt 40 öl på flaska. Matmässigt provade jag en korv med surkål, en kombination som alltid går hem hos mig.

Tre öl fick jag provat, BrewDog Misspent Youth, BrewDog Abstrakt AB:13 och Beer Here Pale Hops. Samtliga tre klart godkända, godast var dock Abstrakt AB:13. Den var söt men inte för söt, munkänslan krämig och en massa olika smaker som bär, ek, choklad, fat och lakrits. Helt klart kan det vara värt att köpa en flaska då den kommer till Systembolaget.

Besöket på BrewDog Stockholm gav mersmak, visst är det ett ställe som kommer att besökas igen. För mig är läget riktigt bra i närheten av Karlbergs Station.

Oliver Twist 20 Years Anniversary i full gång

I måndags började Oliver Twists jubileumsvecka, tänk att de redan fyller 20 år. Ack ack vad tiden går. Denna vecka bjuder på många jubileumsbrygder, besök från bryggare, magdans, trollkarlar, musikunderhållning med mera. En härlig röra med fokus på god öl, ja för god öl har vi blivit bortskämda med under årens lopp på OT. Ibland brukar jag tänka på hur det såg ut i Stockholm tiden före OT och Akkurat, som tur är minns jag inte det.

Mellan 14-17 i måndags var det stängt på OT, salongen skulle förberedas inför festligheterna. Jag anlände sisådär 10 minuter innan öppning, då var det runt 40 personer som köade. Prick 17:00 öppnades dörrarna och vi välde in. Skönt nog lyckades jag knipa en strategisk plats vid baren där jag likt en örn hade koll på läget.

Det måste direkt sägas att jag aldrig sett så mycket folk på OT på en måndag, det hela kändes som en lönefredag så man kan ju undra hur det kommer att se ut kommande fredag och lördag? Ett besök på lördag får det allt bli.

Två jubileumsöl från Nils Oscar provades, Oaked Imperial Rye Fig Ale och ÜbergOTt. Bägge tyckte jag var bra, förstnämnda hade smak av torkad frukt, maltm en touch av humle och lite karaktär av fat. Den värmde fint. Sistnämnda är en stabil och läskande pilsner, en ölstil då den är bra man inte kan annat än gilla. Schysst pilsner tror jag ingen mår dåligt av.

Från Nynäshamn kom det också ett stycke jubileumsöl, nämligen Nynäshamns OT:s VitsIPpA. Där snackar vi om en kreativ stavning. Ölet är en IPA med vete. Jag upplevde den som "soft" och fint lättdrucken. Inte extrem på något sätt utan högst behaglig. En hel del trevlig humlighet liksom en touch vete. Sessionöl, någon?

Sympatiska Skebo Bruksbryggeri hade tre olika varianter av Fagin´s Best, humlade med varsin humletyp. East Kent Goldings, Citra och Riwaka. Tyvärr han jag bara prova varianten med East kent Goldings och precis som vanligt från Skebo så var ölet behagligt lättdrucken. Ska försöka hinna med att prova de andra varianterna för vidare analyser.

Kvällens godaste öl kom från USA, Stone 15th Anniversary Escondidian Imperial Black IPA (Lowland Scotch). Ölet kom från OT:s källare, billigt det var det inte då 10 cl kostade 89 spänn. Den helt suveräna och balanserade smaken gjorde ändå att det blev prisvärt, undrar om inte ölet är det godaste jag druckit från Stone? Mycket fat, whisky, aska, vanilj, choklad, lite humle och espresso i en härlig kompott.

Kalaset är alltså i full gång, min rekommendation till den som inte deltagit i firandet är att göra det omgående!

Nøgne Ø Dark Horizon Fourth Edition

I fredags på självaste syttende mai hade Akkurat en Nøgne Ø-middag liksom en tap takeover med en drös öl från dem. Tyvärr missade jag själva middagen och helgens ölande men igår hade jag tid att slinka förbi Akkurat för en öl. Det blev inte vilken öl som helst utan Nøgne Ø Dark Horizon Fourth Edition som släpptes för föräljning i början av april. Som lite kuriosa kan det nämnas att ölet är nummer 60 som jag druckit från bryggeriet i Grimstad. Hade jag missat den på fat hade verkligen känts som tjänstefel, inte ens ett brutet ben hade kunnat stoppat mig, möjligtvis ett kärnvapenkrig, ja möjligtvis.

Ni som känner mig vet att jag avgudar Dark Horizon First Edition, det är en sådan där öl som vinner ens hjärta och gör en till en förlorad själ för alltid, helt enkelt en öl av en sådan hög klass att man bara kan häpna. Dark Horizon håller och en väldigt hög klass, det är bara Third Edition som jag inte riktigt lyckades bli kompis med då den enligt mig är alldeles för söt, ja vissa saker kan faktiskt vara för söta, hör och häpna. 

Det är verkligen sällan man ser öl på fat från Nøgne Ø på fat i Stockholm, att se över 10 stycken på ett och samma ställe är verkligen spektakulärt. Det här med tap takeovers är suveränt, ett perfekt sätt för allmänheten att kunna prova olika öltyper från ett och samma bryggeri, kan det bli mer pedagogiskt?

Nå, tillbaka till Nøgne Ø Dark Horizon Fourth Edition, det är en Imperial Stout på blygsamma 16%. Färgen var svart, lite förvånande nog hade ölet ett relativt stort skum, ett brunaktigt sådant. Doften bjöd på lakrits, en gnutta alkohol, rostad malt, mörk choklad liksom torkad frukt. Helt klart en trevlig öl att sitta och sniffa på. 

Hur var då smaken? Jodå, den var riktigt bra. Kroppen var relativt tung men ändå mjuk på något sätt. Ett brett spektra av smaker men framförallt var det lakrits, lite aska, chokladpraliner, kaffe och någonting "grönt". Skönt nog var inte ölet för sött, den fruktan kan läggas till arkivet. Avslutningen bjöd på värmande alkohol. En riktigt trevlig öl att sitta och sippa på, för det är ett öl som skall behandlas med respekt, ingen stress här inte. Gissningsvis kommer ölet att växa med lagring, frågan är om den svenska importören Brill & Co får in några flaskor? Jag håller tummarna att så blir fallet. 

Nøgne Ø är ett sådant där bryggeri som nästan alltid levererar, de vågar experimentera och hålla på, så skönt att de finns. Känns lite konstigt att aldrig ha besökt Grimstad i södra Norge, men det går säkert att ändra på.

Dagens betyg blir 4.2/5

Förstår inte riktigt storheten med The Flying Elk

Den relativt nyöppnade gastropuben The Flying Elk i Gamla Stan i Stockholm har överlag fått riktigt fina recensioner, ord som "lyxpuben", "fantastisk mat" och "enastående ölutbud" har nämts. Klart att man blir nyfiken på ett sådant ställe, särskilt då personerna bakom The Flying Elk även driver Sveriges kanske bästa restaurang, Frantzén/Lindeberg.

För några veckor sedan var det dags för ett premiärbesök. 17.00 hade bord bokats till. Väl till bords tittades menyn igenom med störst fokus på öllistan. Fatölsutbudet var inget att skriva hem om, enbart öl från Gotlands Bryggeri vad jag kunde se, åtta stycken närmare bestämt. Flasklistan var däremot innehållsrik, många olika typer av öl så det finns något för alla. Gissningsvis handlade det om ungefär 200 olika öl. (jag räknade inte så noga)

Till mat beställde jag en korv & med bröd, närmare bestämt en gårdsgris- och parmesankorv med bland annat benmärg och gruyère för 180 spänn. Tyvärr tyckte jag att den var lite "vattnig" och inte alls mättande. En besvikelse helt klart, hade helt klart väntat mig något annat. I mitt nästa liv vill jag födas som tysk, där har jag aldrig lämnat en krog hungrig. Till korven dracks en Wisby Headbanger Black IPA som var för tunn och hade lite för mycket ton av "medicin" för min smak.

En annan anmärkning var att efter att vi suttit i en timma kom servitrisen och påpekade att vi bara hade en halvtimma kvar, efter det var vi tvugna att lämna bordet. När det var 10 minuter kvar kom hon förbi ytterligare en gång och påpekade att tiden snart var ute. En stilla undran är hur man ska hinna äta tre rätter i lugn och ro på 1,5 timmar? Inte sades det heller något om att vi istället kunde sätta oss i baren om vi vill dricka ytterligare något. Hade bemötandet varit annorlunda om vi hade haft på oss kavaj, vad vet jag?

Några öl till hanns i alla fall med, två japanska från Hitachino, nämligen Pale Ale och Nest Amber Ale. Mina första öl från det bryggeriet, drickbara båda två utan att vara direkt minnesvärda.

Nja, jag förstår inte riktigt storheten med The Flying Elk, det känns som att ett återbesök får vänta. Stockholm har ju som tur är en drös andra intressanta och bra ställen.

CBC, lördag 4/5

Redan på förhand visste jag att lördagen på CBC  skulle bli lång, efter frukost fanns det inget annat att göra än att ta taxin ut till evenemanget. Två pass var det som gällde, 11:30-16:30 samt 18:00-23:00. Precis som på fredagen gick insläppet smidigt, denna gången var Eddan och jag danska då vi diskret ställde oss bredvid våra skånska vänner som stod mer eller mindre först i kön. Som bekant är danskar inte sådär vidare bra på att köa.

Lördagen på festivalen rivstartades med tre öl från Mikkeller som jag då aldrig trodde att jag skulle få möjligheten att smaka, Mikkeller X Imperial Stout Calvados Barrel Aged, Mikkeller Beer Geek Brunch One-for-One samt Mikkeller X Imperial Stout 2006/2013. Samtliga riktigt bra men bäst var sistnämnda, där snackar vi om en rent makalös öl. Söt, tung men ändå så len. En riktig upplevelse. Kändes som att lördagen redan här var hemma. Bredvid Mikkeller hade Three Floyds sin monter, av bara farten provades Three Floyds Bourbon Barrel Aged Moloko, rätt sjukt att börja med fyra Imperial Stouts med alkoholhalterna 14,9%, 16%, 10% och 10%. Är man på ölfestival så är man.Nästa anhalt var hos Firestone Walker Brewing Co, kan de göra öl som inte är god?

Två bryggerier som var relativt okända för mig före CBC var Anchorage Brewing Company och Jester King Craft Brewing. Från Anchorage dracks bland annat ljuvliga Love Buzz Saison, jädrans vad fin den var! Så otroligt uppfriskande med en perfekt balans med bretten och kryddigheten/citrusbeskan. Borde provas av alla som anser sig vara intresserade av öl, ja även av alla andra också för den delen. Jester King Funk Metal måste också nämnas, en hybrid mellan stout och suröl. Riktigt spännande skapelse som verkligen var sur men med tydliga mörka drag.

Ett bryggeri som inte fick så mycket uppmärksamhet bland oss ölnördar var Founders Brewing Company, mycket tack vare att de mest hade med sig öl som ingår i deras standardsortiment. Men med sådana standardöl är man hemma, jag provade bland annat deras Imperial Stout, vilken mysig röra av choklad, rostad malt och en touch av humle. Tjock och fin var den men ändå förvånansvärt lättdrucken. Inte mig emot att ha några flaskor hemma, fast tyvärr har jag inte det.

Ibland är det nästan irriterande hur snabbt tiden går, helt plötsligt var det första passet på lördagen över, i pausen bjöds det på musikunderhållning men vi kände att det var skönare och gå utomhus och njuta av det fina vädret och andas frisk luft. På vägen ut råkade jag av bara farten köpa en Mikkeller Festival Special Edition 2013 - Stella 4, en av 558 producerade flaskor på 1,5 liter. Det var nästan så att folk samlades som gamar då jag korkade upp men det är alltid en ära att få bjuda med sig. En av de som passade på att smaka Stella 4 var Sady Homrich från Brasilien. Han är en ölpersonlighet som bland annat skriver för Folha de Sao Paolo. Av honom fick vi smaka Seasons Craft Green Cow IPA. IPA från Brasilien hade jag inte druckit tidigare, tyvärr var den inget vidare. Lätt humlig med en touch av metall. Hade säkert varit godare om den serverats kall. Förövrigt var Stella 4 väldigt söt med mycket choklad och "mjölk".

Efter detta hägrade gräsmattan och lite vila bland några ur den skånska öleliten. Det var nästan så att tiden glömdes bort men helt plötsligt var klockan nästan 18:00 och det var dags för det sista passet. Ett hårt med stimulerande liv är det att vara ölnörd. Tänk hur fridfullt det istället vore att samla på frimärken eller något liknande istället.

Precis som det första passet inleddes det andra hos Mikkeller och Three Floyds. Det var första och enda gången under festivalen som det var ett kaos, anledningen till det var att Three Floyds släppte Dark Lord Russian Imperial Stout (Bourbon Vanilla Bean). Det var bara att glömma det där med kö, folk knuffades och stånkades, alla skulle fram samtidigt. Måste ha varit en komisk syn om någon som inte visst vad som på gick hade sett det. Fick mig att tänka på Justin Bieber, undrar varför? Jag bryr mig inte så mycket om hype hit eller dit men det var verkligen en upplevelse att få smaka det ölet. Så len och krämig, fantastiskt välbalanserad med mycket choklad och vanilj. En öl i den absolut högsta klassen, det var nästan så att jag blev lite salig.

Det hade nästan räckt med Dark Lord men det återstod mycket jobb att göra, bland annat tre Mikkeller som det var spännande att få prova. Mikkeller X Big Tony 2006/2013, Mikkeller X Barley Wine 2006/2013 och Mikkeller HumlefrXXXd, sistnämnda speciell på det sättet att det var min Mikkeller nummer 200. Rätt tung och rejäl med mycket humle och karamell.

Ett bryggeri som jag blev förtjust i redan på förra årets CBC är Westbrook Brewing, Morgan Westbrook var så typisk amerikansk att man nästan började garva åt det, ja för hon log och var så otroligt glad hela tiden att det nästan blev lite komiskt. Men vad gör det då ölen i de flesta fallen var riktigt bra.

Jämfört med förra året var maten bättre i år, dessutom med den stora skillnaden att man fick själv välja var och när man skulle äta. Jag åt bara korv, men vilken korv sedan! Tre olika korvar med olika toppings som rödbetor, surkål med mera. Alldeles förtjusande bra och vilken bra idé till en bjudning. Skapelserna var gjorda av Johns Hotdog Deli, kan verkligen rekommenderas om ni råkar se hans vagn då Köpenhamn besöks.

Som ni säkert förstås dracks det en hel del olika öl, en som är värd att nämnas är The Kernel London Sour, en brittisk Berliner Weisse på 2,3%. Väldigt syrlig och en härligt palettrensare mitt bland alla mer eller mindre tunga öl.

Överlag var de flesta ölen stabila eller bättre än så på årets CBC, dock så tycker jag att några av Amagers öl var rejält svajiga, då tänker jag främst på de tre Lambics, särskilt då Amager Fruiticus Lambicus Red Currant som främst luktade och smakade sura strumpor och ostbågar. Visst kan det vara fint med ostbågar men då föredrar jag dem från OLW. Ölen från De Molen eller rättare sagt Merciless Brewing var både si och så. Överlag väldigt starka pjäser trots det provade jag sex stycken av deras öl. Lätt hörselskadad blev man också på kuppen då de ringde i en klocka i tid och otid som det kändes. Kineserna från Shanghai, Boxing Cat Brewery var inte heller alltför upphetsande. Deras IPA Cat TKO India Pale Ale hade en väldigt diskret humleprofil, påminde mer om en hyfsad pigg lageröl enligt mig.

Den kanske största behållningen precis som på fredagen var nog ändå att bara flyta med och prata med så många trevliga människor, både gamla bekanta och en del nya. Vart man än tittade såg man ett bekant ansikte eller två, önskar att det funnits tid till mer samtal med alla men det går inte då tiden är knapp och ölen så många. Strax före 23 hade jag fått nog, börjar helt klart bli gammal. Eddan och jag fick den lysande planen att gå tillbaka mot hotellet, en promenad som normalt tar runt 45 minuter, efter att ha gått ungefär så länge hade vi ingen aning om vart vi var så det fanns inget annat att göra än att ta en taxi. Kebaben satt dock som ett smäck!

Lite personlig statistik:

Antal nya öl: 118
Antal ölstilar: 34
Ölstilar jag drack mest av: Imperial Stout 23, IPA 11 och Barley Wine 9

Plus och minus med festivalen:

+Det underbara utbudet av bra och spännande öl, kan det bli en så mycket bättre lineup?
+Perfekt system med insläppet, det blev aldrig någon längre väntetid
+Tillräckligt med toaletter (betydligt bättre jämfört med 2012)
+Smidigt att alla öl ingick, slapp fippla med poletter eller kontanter
+Väldigt god stämning, såg ingen som blev utslängd eller som misskötte sig
+Bra med matställen, även om vissa saker tog slut på lördagens andra pass
+Alla gamla vänner och nya vänner, ni är för goa hela bunten
+Kuhnhenn Raspberry Eisbock, ni får säga vad ni vill men den är helt makalös!
+Bra spridning mellan de extremt hypade ölen mellan de tre passen
+Helt ok med sittplatser även om jag knappt hann sitta
+Bra lokal, det blev aldrig så varmt som det kan bli på SBWF i Nacka

-Den utlovade flaskbutiken flyttades från festivalen till Mikkeller & Friends Bottle Shop
-Dåligt skyltat, det fanns bara några A4-ark som visade var de olika bryggerierna var belägna
-Att jag glömde bort att prova Limoncello IPA
-Att det ekade tomt hos vissa utställare fast det återstod över två timmar av spektaklet
-Ölen från Cycle Brewing kom fram först efter festivalen

Blir det CBC 2014 så kommer jag garanterat att vara där även om jag då är både döv och blind, det är ett evenemang av så hög klass trots de mindre skavankerna att det inte får missas. Väl mött 2014!

CBC, fredag 3/5

En vecka har nu gått sedan det första passet på CBC, en vecka som bland annat har ägnats åt betygssättningar av öl och andra kloka gärningar.

Klockan 15:00 öppnades portarna för det första passet av tre på årets CBC. (Copenhagen Beer Celebration för den som inte visste det). Eddan och jag hade rosa band vilket innebar att vi skulle gå på samtliga tre pass, ett digert jobb men samtidigt otroligt roligt.

Innan det var dags att bege sig mot Sparta Hallen knallade vi från hotellet till Mikkeller & Friends som öppnade ölshoppen redan klockan 10:00 på fredagen. Då vi kom dit kring elva var det mycket folk, att komma fram till kassan tog runt 40 minuter. Tyvärr fanns det inga specialöl kvar utan den var standardsortimentet som gällde, om man nu kan kalla deras öl för standard.Nåväl, några öl rikare blev vi trots allt.

Lunch, taxi och sedan var vi framme. Tycker att det var himla smidigt att man fixade sitt band och sedan ställde sig i kön. När väl dörrarna öppnades gick insläppet snabbt.

Första ölet på CBC blev Three Floyds Inquisitor, nummer två blev Dark Lord, nummer tre Kuhnhenn Raspberry Eisbock. Vilken öl sedan, flytande hallondessert, makalöst god enligt mitt tycke. Nummer fyra blev Mikkeller George! Barrel Aged Calvados, nummer fem Mikkeller Spontandoublebluberry, nummer sex Surly Darkness......ja det är nästan lite löjligt när man tänker på det såhär i efterhand, idel öl av högsta eller av mycket hög klass. Det var bara att välja och vraka bland godbitarna ty att hinna med att prova allt var inte möjligt för en tjomme som mig.

Tiden den bara flöt iväg, fem timmar går snabbt när man har skoj. 38 nya öl hann provas, känns som att det pratade med ungefär lika många personer, riktigt kul att träffa gamla bekanta och även en del nytt folk.

Någon direkt trängsel blev det aldrig, inga problem med värmen i lokalen heller. Toaletterna fungerade bättre än förra året liksom möjligheten att skölja glas inne i hallen vilket inte var möjligt förra året. Jag har inget att direkt anmärka på förutom att tiden gick alldeles för snabbt. Om någon frågar mig om vilket öl som var fredagens godaste så svarar jag två, Kuhnhenn Raspberry Eisbock och Firestone Walker Parabola, sistnämnda så sjukt balanserad att det är svårt att finna ord.

Jaha, var dagen nu över? Nä, det blev en promenad tillbaka mot byn där Bishops Arms Copenhagen besöktes, mitt första besök där. Såg typ ut som vilket Bishops som helst med anledningen till besöket var att de hade två öl från Brekeriet på cask, dessutom är det aldrig fel att titta in på ett nytt ställe. Brekeriet Brett Brown och Brekeriet Trigo var de två ölen. Bägge två stabila och fint drickbara, men förstnämnda var lite "mustigare" så den rankade jag aningen högre.

Vi tog det medvetet lugnt eftersom lördagen trots allt skulle bli lång med öldrickande redan fån 11:30. Två öl på hotellrummet fick bli en värdig avslutning på dagen, en färsk Mikkeller Single Hop Nelson Sauvin IPA och en skönt läskande Prairie Artisan Ales Prairie Hop.

En del till blir det om CBC, en inte alltför avancerad gissning är att den kommer att handla om lördagens öden och äventyr.