Värdig sista öl 2012

Igår dracks årets sista öl, blir inga fler då jag ska jobba både nyårsafton samt nyårsdagen. Funderade i några minuter vad som skulle kunna tänkas plockas fram från förrådet som sista öl 2012, valet föll på en liten men söt flaska innehållandes 18 cl De Molen Hel & Verdoemenis (Bordeaux). Flaskan hade nummer 455 av 600, ölet bryggdes i mars 2010 och tappades på flaska i september 2010. Om inte minnet sviker mig helt så har jag för mig att ölet köptes i Köpenhamn, Ølbutikken. Men det kan även ha varit hemma hos De Molen i Bodegraven, nåja nog om det. 

Lite tog det emot att öppna den söta, lilla flaskan men man kan inte spara allt i all oändlighet. Tänk att multna i jord utan att ha druckit upp allt som finns i förrådet? 

Nå, det var bara att ta av kapsylen, det gick utan missöden. Ur flaskan kom det en kolsvart vätska, något skum var det inte tal om. Trots det såg ölet väldigt inbjudande ut. Svårt att förklara det men vissa öl har "det" redan från start, så är det bara. 

Ölet var lite för kallt så jag lät det stå i ungefär 10 minuter, sedan var det bara att börja sniffa. Ojoj, vilken poesi för näsan. Verkligen en mycket inbjudande och trevlig doft. Komplex och vinös med mörk choklad, kaffe, bär, lakrits, förstås rostad malt men även en del spår av fatet från Bordeaux. Helt klart en öl som man länge, länge bara skulle kunna sitta och dofta på, men smaklökarna ville också ha sitt så det fanns inget annat att göra än att ta en första klunk. 

Vinöst var det lugnt sagt, mycket kaffe och mörka bär. Alkoholen kändes inte mycket, fast en viss värmande effekt tyckte jag mig ana. För varje klunk tyckte jag mig förnimma nya smaker och nyanser. Kul det är det att prova öl som bjuder på så många intryck. Något som förvånade mig var att kroppen trots allt var rätt "lätt", hade nog förväntat mig lite mer dunder och brak även om det inte spelar någon roll. Munkänslan upplevdes nästan som len. Eftersmaken satt i länge. Verkligen en väldigt god och sympatisk öl som hör till de godare som jag druckit 2012. På etiketten stod det att ölet under rätt förhållanden kan sparas i 25 år, någon som kan skicka mig en flaska eller två så kan jag se om det stämmer. De Molen behärskar verkligen det här med svart konst, tack!

Poängmässigt blir belöningen 4.6/5 vilket är mycket högt. 

Consummatum est 2012, nu är ölåret 2012 fullbordat. Ser redan fram emot 2013.

Säsongens sista ölprovning

Förra lördagen var kärngänget samlat för säsongens sista gemensamma ölprovning hemma hos Eddan. 11 för mig nya öl betades av, hälften köpta på Systembolaget och de andra i Köpenhamn.

Efter att ha ätit och druckit Modus Hoperandi till maten var det dags att köra igång, första ölet AleSmith YuleSmith (Winter) Imperial Red Ale. Någon julöl är det sannerligen inte men däremot en helt ok "säsongsöl", eller vad man nu ska kalla det? Maltig med citrus, frukt, kola men även toner av "såpa". Avslutning tämligen bitter. Lättdrucken och skönt drickbar.

Baladin Super Bitter blev nästa objekt. Alltid intressant att prova italiensk öl då det görs så sällan, men tyvärr blev jag inte alltför imponerad av denna. Udda med något kemiskt både i doft och smak. Även malt, nötter och jäst. Jag lyckades inte dricka upp min ranson.

Port Brewing Santas Little Helper var desto godare. Tjock fin vätska men en hel del i både doften och smaken, bland annat lite rök, lätta kryddor förutom de sedvanliga inslagen av rostad malt och mörk choklad- Lång och bitter avslutning.

Thiriez Vieille Brune påminde nästan om saft då ölet var så otroligt lättdrucket. Mycket bär, inslag av fat däremot inte så mycket kolsyra. Syrligheten var lätt. Gott och som sagt, bara att hälla i sig. Borde helt klart ha fler flaskor hemma.

Nästa öl var väldigt udda, Hoppin Frog Frosted Frog Christmas Ale. Äpplekaka i flytande form, ja jäklar. Mycket svår öl att analysera, både god men samtidigt konstig. Dominerades totalt av kanel och äpplen. Undrar hur det blivit med lite vaniljsås i glaset?

Bridge Road/ Mikkeller The Dark Harvest ska vara en Black IPA, men var gammalt och slitet då jag inte lyckades känna någon direkt humlesmak eller rostade toner i ölet. Mest handlade det om malt, lite lakrits och något som påminde om medicin. Gick trots allt att dricka men förmodligen långt ifrån dess forna storhet.

Nya för mig öl från De Molen dricker jag inte ofta, men i lördags plockades en De Molen Spanning & Sensatie fram. Vätskan såg tjock ut, ölet i sig var sådär småtrevligt. Inget som direkt stack ut men i det stora hela en stabil sak. I ölet fanns det chili, kakao och havssalt, det sistnämnda kan jag inte påstå att jag lyckades notera med smaklökarna.

The Bruery Tart of Darkness var kvällens mest lysande stjärna, verkligen en skön öl. Väldigt syrlig med fina inslag av bär, fat, vinäger, citrus och lite jord. Mycket läskande och bara så bra! En flaska i veckan vore en rimlig och mänsklig ranson.

Ölflaskor på 1,5 liter har man sannerligen hemma ofta, men onekligen är det en smått spektakulär pjäs att kunna plocka fram, Mikkeller Red/White Christmas var rent ölmässigt inte spektakulär men helt duglig. En välhumlad hybridöl, ja i grunden tycks det vara en belgisk witbier.

BrewDog, ja BrewDog. Hit or miss i vanlig ordning? Abstrakt AB:09 är en tung Imperial Stout på hela 17,1%, något som kändes i alla fall i min käft. Det blev för mycket helt enkelt, klarade inte av att dricka upp utan fick hälla ut efter typ halva glaset. Tung med en hel del alkohol men även whisky, bär och lakrits. Öl att smutta på, men 12 cl eller vad det nu var blev för tung.

Sista ölet för aftonen fick Lost Abbey Mo Bretta Bretta äran att bli. Förövigt blev det öl nummer 2500 som jag satt betyg på. Lätt brett i både doft och smak. Citrus, bröd, vete, ek och gröna äpplen. Helt ok men förhoppningen var nog ändå att ölet skulle vara lite mer intressant.

Ber att få tacka för årets ölprovningar, hoppas att det inte dröjer alltför länge till nästa års första. Ty kul, det är det.

Bättre än väntad

Wisby Frosty Bulldog är helt klart en av de bättre svenska öl på 3,5% som jag druckit. Kul att bli glatt överraskad. Ibland behövs det ej skrivas så mycket, räcker med en bild.

Flaska 6 av 300

Öl från lilla PangPang Brewery är sannerligen inte lätt att hitta, deras senaste öl är framtagen av Hornstull Bryggerisällskap och alltså bryggd hos PangPang. Namnet på ölet är Hornstull Honey Amber. Ölet är en buteljerad hyllning till Hornstull, det blev bara 300 flaskor innan brännaren brann, ja så kan det gå.

På flaskan står följande: "Det här är ett öl för de som doppat sina lurviga i Lilejolmsviken, tappat bort sig bland Mickes skivbackar och ramlat Hornsgatan fram i gryningsljuset. Det är en buteljerad hyllning till Hornstull. Det har en speciell karaktär, unik blandning och opolerade kvalitéer. Lite som stadsdelen själv."

Tyvärr har jag nog inte gjort något av ovanstående men tog ändå en rövare och beställde en flaska på Beijing 8 i Hornstull häromdagen då det skulle spisas lunch. Beijing 8 är en kedja som är specialiserade på Dumplings, fast jag föredrar deras Gongbao Jiding, en av mina absoluta favoriträtter från den magnifika kinesiska köket.

Flaskan som jag fick var nummer av 6 av de 300 tillverkade. Priset 99 svenska kronor. Måste direkt säga att ölet var väldigt gott och friskt. Välhumlad med stora inslag av olika frukter, särskilt då ananas och citrus. Beskan i ölet matchade den hyfsade hettan från maten riktigt bra. Härligt drickbar öl som kändes modern. Skulle inte ha något emot att dricka en flaska till, eller varför inte två? Skoj!

Blir intressant att följa Hornstull Bryggerisällskaps kommande äventyr.

En enklare julölsprovning

I tisdags provade Eddan, Silenzi och jag några julöl, några öl till maten blev det också. Tyvärr kunde inte Basunen medverka eftersom han just nu är under medicinering, men men det kommer alltid nya provningar så ingen panik.

Vi började med en flaska Fantôme La Piétrain Ambrée. Doften bjöd på en del smör, peppar, malt, jäst och lite frukt. Liknande i smaken, även spår av deg. Citrus, kola och äpplen. Frisk och med en livlig kolsyra. Helt klart en drickbar öl.

En Stone Pale Ale fick jag som gåva, tack för det! En helt ok öl som det mer eller mindre bara var att hälla i sig. Inte extremt humlig på något sätt. Kola, lite malt, torr avslutning. En stabil törstsläckare.

Vi provade sex stycken julöl, av en blev det två årgångar så sammanlagt sju flaskor.

Först ut var Hornbeer Funky Elf, en flaska som inköptes på Barley Wine i Köpenhamn för en dryg månad sedan. Ölet är nytt för i år. I min mun kändes ölet väldigt torrt men en del funk. Även spår av körsbär, sot, russin, frukt och karamell. Munkänslan var åt det krämiga hållet. Helt ok om inte någon sensation.

Därefter provade vi två årgångar av Corsendonk Christmas Ale, 2008 och 2012. Alla tre var vi överens om att den äldre varianten var godare, bland annat kändes den lite mer elegant och helt enkelt mer smakrik. Även doften var mer inbjudande. Kul att konstatera att lagringen gjorde ölet godare. Ska ta och köpa några flaskor och glömma bort dem i några år.

Nästa rackare köptes också i Köpenhamn, Mikkeller Santas Little Helper 2010 (Barrel Aged Rum Edition). Som vanligt ett långt namn, ölet i sig tyckte jag var lite för "kemisk", särskilt kom jag att tänka på lacknafta. När vätskan stått ett tag i glaset blev det bättre. Tydlig fatkaraktär på denna, även en hel del alkohol. Gick att dricka men inte det godaste jag druckit från Mikkeller.

Nils Oscar Julöl 2006 var ölet som stod näst på tur, ett öl som jag hade gett upp hoppet om att få dricka. Men ibland har man flyt, jag fick reda på att den gode herr Balder på Ölrådet hade en flaska eller två, till min stora glädje gick han men på att byta en flaska från 2001 mot en från 2006. Tack för det! Nu har jag äntligen druckit samtliga varianter av Nils Oscar Julöl som har gjorts, snacka om att det ger en inre tillfredsställelse....jaja, nu ska vi inte överdriva.

Ölet hade bäst före december 2012, var det fortfarande drickbart? Det vill jag hävda, visst kände man att ölet hade en viss ålder men de klassiska inslagen av papp var ännu inte tongivande. Ölet hade en vinös känsla, påminde en del om Madeira. Inslag av torkad frukt, en del smör, särskilt på slutet. Mild kolsyra, ingen humle vad jag kunde notera. I ärlighetens namn en del "damm" men i det stora hela helt ok, fast ingen sensation. Vet inte hur mycket kryddor ölet hade då den var ung, nu kunde man bara ana en lätt kryddighet.

En flaska Haandbryggeriet Bestefar dracks också, tyvärr kan jag inte minnas var flaskan köptes. Chicago förra hösten ligger bäst till, eller? Här snackar vi om ett öl som var rejält "julig", verkligen en hel del kryddor som nejlika, anis och mynta, ja jag tror att det var lite mynta. Måste nog snart gå en kurs i kryddor så att jag skriver rätt. En bra öl som hade en avslutning som innehöll rök.

Sist men inte minst provades en Brekeriet Brettlehem, lyckades till min stora glädje köpa fem flaskor i Malmö i måndags. Mycket kryddor i doften, särskilt kryddnejlika och peppar. Även brett men inte så dominerande. Det första jag kom att tänka på i smaken var pepperkaksdeg, gott! Kryddor, kola och något "grönt". Ännu en trevlig öl från Brekeriet, känns betryggande att ha tre flaskor kvar, de får nog vila något år eller så.

Kvällens slutställning blev följande:

Corsendonk Christmas Ale 2008 10p
Brekeriet Brettlehem 9,5p
Haandbryggeriet Bestefar 9,5p
Hornbeer Funky Elf 9,5p
Nils Oscar Julöl 2006 9p
Mikkeller Santas Little Helper 2010 (Barrel Aged Rum Edition) 8,5p
Corsendonk Christmas Ale 2012 7p

En något överraskande segrare, framförallt att skillnaden var så stor mellan de två årgångarna av Corsendonk.

Malmö False Dmitriy godkänd!

Igår skrev jag några korta rader om mitt besök på Malmö Brygghus och om att etiketten till Malmö False Dmitriy inte blev godkänd av Systembolaget. Wikipedia har mer information om den gode Dmitriy.

Men nu har de tagit sitt förnuft till fånga, idag damp följande ner från Anders Hansson på Malmö Brygghus:

"Efter ett antal samtal med Systembolaget har vi nu fått vår etikett till vår öl "False Dmitriy" godkänd. Samtalen har handlat om porträttet på Dmitriy. Är han 25 år eller inte. Detta är otroligt viktigt i Sverige, för skulle han vara under 25 år så får man inte ha porträttet på en ölflaska. så mitt svar till systembolaget blev: Han föddes 1581. Han dog 1606. Han blev 25 år gammal. Porträttet borde ha gjorts när han var
tsar i Ryssland vilket var det sista året han levde. Han halshögs ju när han var 25 år för att han
hade ljugit om att varit äldsta son till "Ivan the terrible".
Så, enligt mina beräkningar kan han ha varit från 24 år och 9 månader och åtta dagar,
men det är sannolikare till 85% att han var 25 år när porträttet gjordes.
VI FICK DEN GODKÄND. Så nu kan alla i Sverige, från den 2 Jan njuta av vår Imperial stout. Tack för gott samarbete Systembolaget."

 

 

Malmö Brygghus, några trevliga timmar

I måndags for jag ner till Malmö för att dels köpa Lunnamelle, äta Sveriges godaste gyros på Gyros Pita, träffa några vänner, köpa Brekeriets julöl, Brettlehem, med mera. Full fart var det men jag passade också på att besöka Malmö Brygghus pub för första gången. Svenska bryggeripubar är vi sannerligen inte bortskämda med. Malmö Brygghus har varit igång i nästan exakt två år nu, då de häromveckan fyllde två.

På övervåningen var det en hel del folk som åt julbord men nere vid baren var det lugnt, endast en ölnörd på plats, herr Ekne med kollega. Eller två ölnördar var det förstås då Hampus bakom baren sannerligen brinner för drycken öl. Jag kan nog också kallas ölnörd så helt klart blev det några trevliga timmar på Malmö Brygghus.

Sex för min nya öl fanns på fat, självklart passade jag på att prova samtliga. (halva glas för den som blir orolig). Ölen som dracks var Witbier, Amber Ale, Galaxy Pale Ale, Julöl 2012 och False Dmitriy Julspecial.

Samtliga tyckte jag var ok, witbieren skulle jag gärna dricka under den varma årstiden då ölet var skönt läskande. Galaxy Pale Ale var rätt söt men med en bra fruktighet. Även det en öl som säkert skulle göra succé på sommarens tillställningar.

False Dmitriy Julspecial smakade väldigt mycket vanilj, blev aningen för mycket tyckte jag nog allt. I övrigt en "snäll" och väldigt drickbar Imperial Stout. När jag ändå var på plats passade jag på att beställa en flaska Malmö False Dmitriy Ekfatslagrad. Den innehöll också en del vanilj men inte lika mycket som i julvarianten, helt klart godare.

Som kuriosa kan nämnas att flaskan, eller rättare sagt etiketten inte blev tillåten till försäljning på Systembolaget. Anledningen till det? Personen på etiketten ser ut att vara under 25 år. Ibland är det bara så stolligt! En jäkla skillnad på 24,5 och 25.....

Sist men inte minst drack ett litet glas Malmö Brygghus Cacao-porter, det handlar om en modifierad variant. Mycket godare än den tidigare varianten enligt mig, verkligen sköna toner av choklad. Ölet bara skrek efter en schysst dessert som sällskap.

Helt klart är jag positivt överraskad av ölen på Malmö Brygghus, det har verkligen hänt grejer sedan jag första gången drack några av deras öl. Stort tack till Hampus för ett trevligt samtal, jag ber att få återkomma vid tillfälle. Just ja, väldigt prisvärt var det också jämfört med Stockholm, de sex fatölen liksom flaskan kostade endast 201 kronor, det är ju sannerligen ett kap. En annan bra grej med Malmö är att staden inte är överdrivet stor,  det mesta som är intressant ligger på promenadavstånd från varandra.Det härliga är att man numera inte behöver åka till utlandet för att hitta en ölmässigt intressant destination, även här hemma i Sverige händer det saker hela tiden. Åk till Malmö gott folk!