En lördagsprovning

I lördags var det dags för en favorit i repris, nämligen ölprovning i de trevliga lokalerna hos Basunen. Det var några gemensamma inköp som skulle klaras av liksom några öl som jag köpt med mig under några av årets resor.

Nya öl för min del var dessa:



Ölvisholt Skjálfti var en bra lager, maltig och rätt söt med lite citrus och småkakor. En helt ok törstsläckare.



Alvinne Melchior Calvados Barrel Oak Aged var tyvärr en besvikelse. Bland annat för obalanserad, för mycket toner av alkohol och en förvånansvärt lätt och intetsägande kropp.



Cigar City Jai Alai India Pale Ale var inte så "grön" som förväntat men trots det en stabil IPA med betoning på balans.



Mikkeller Black Hole Barrel Aged Edition Red Wine hade en härlig doft, smaken var också väldigt bra, förstås inte balanserad utan tämligen extrem men på ett bra sätt. För en gångs skulle lyckades jag nog känna en del av rödvinskaraktären.



Shipyard Smashed Blueberry handlade mest om blåbär, men tyvärr åt det artificiella hållet. Väldigt söt och endimensionell men gick i alla fall att dricka även om 20 cl var i mesta laget.



3 Fonteinen Straffe Winter, handen på hjärtat, hur ofta dricker ni en Faro? Jag har bara druckit en tidigare så det var förstås mycket intressant att smaka en igen. Ölet var inte alls så sött som förväntat, syrligheten var snäll, inte extrem på något sätt men fint balanserad. Gröna äpplen, gräs, lite vinäger och citrus fanns där också. Sympatiskt värre!



Stadin Bismarck var en ok imperial pilsner, varken mer eller mindre. Väldigt mycket kola i smaken var något som jag reagerade på.



De Ranke Hop Harvest 2010 är en IPA från Belgien, tyvärr småtråkig. Förmodligen hade det varit bättre att dricka ölet för ett halvår sedan men gjort är gjort. Mycket tutti-frutti och såpa, däremot inte så mycket humle.



Girardin Dominicus, vad är nu detta? Kvällens andra Faro! Inte lika bra som den från 3 Fonteinen men helt ok ändå. Sötare men i övrigt med liknande drag, inte så mycket syrlighet men balanserad och drickvänlig.



Bierwerk Aardwolf fick äran att runda av det hela. Mycket kaffe, en del rostad malt och mörk choklad. Söt men en bitter avslutning, stabilt var ordet ännu en gång.

Ingen som är seriöst intresserad av öl lär ha missat att imorgon börjar årets Stockholm Beer and Whisky Festival. Många av mina kära bloggkollegor har skrivit bra inlägg om festivalen, särskilt om vad man inte bör missa att dricka. För egen har jag taktiken klar, köra så länge som benen bär. Vi ses imorgon!

En tysk och en amerikansk oktoberfestöl

I lördags började årets upplaga av den klassiska Oktoberfest i München. För den historiskt intresserade kan det vara intressant att nämna att den första Oktoberfest hölls redan 1810. Det är tradition på Systembolaget att i september sälja olika oktoberfestöl, på senare har utbudet varit riktigt stort. Jag har aldrig riktigt fastnat för "oktoberölen" så i år köpte jag inte många, bara några som jag tidigare ej hade betygssatt.



Paulaner Oktoberfest Bier var tyvärr inte en alltför upplyftande historia. Det enorma skummet var det mest spektakulära med ölet, det kanske säger det mesta? Aromen och smaken var söt med malt och lite, lite citrus. Så mycket annat fanns det inte. Kroppen var lätt och eftersmaken kort. Visst gick ölet att dricka, idén är säkert att man ska dricka sejdel efter sejdel men jag tröttnade redan efter en deciliter eller så. Börjar jag bli kräsen månne? 2.5/5



Flying Dog är ett bryggeri som jag tidigare hade ett gott öga till, på senare år har jag inte druckit så många av deras öl, förutom Gonzo förstås.

Flying Dog Dogtoberfest var lika småtrist som Paulanern. Mer kola och bröd i denna, söt förstås. Tunn med kola, bröd och en svag fruktighet. I avslutningen fanns det något som inte imponerade på mina smaklökar. 2.6/5

Nja, några fler oktoberfestöl lär det inte bli i år om nu jag får bestämma. Klart bäst av de få jag druckit har Oppigårds Oktoberfestbier varit även om inte den heller var briljant på något sätt.

Undrar om det finns någon därute som är svårt förtjust i Oktoberfest/Märzen?

Nästa vecka är det dags för SBWF

Tiden den rullar på, i nästa vecka är det dags för årets Stockholm Beer and Whisky Festival. Det ska förstås bli riktigt kul att gå på festival igen, särskilt ser jag fram emot ölbloggarträffen som Johan på Portersteken har styrt upp. Verkligen kanoners! De bägge torsdagarna ska jag gå på i år, något annat har jag inte tid med i år.

Har gått igenom utställarlistorna och kan konstatera att de ännu är bristfälliga, det framgår i många fall ännu inte vad det ämnar att servera. Intressant är det att se att norska Lervig Aktiebryggeri är på plats. Är det första gången ett norsk bryggeri har ett eget bås? jag kan inte minnas något annat, fast då är förstås mitt minne synnerligen uselt. Lervig Brewers Reserve Konrads Stout kan jag tipsa om, om nu ölet kommer att finnas i Nacka. Jag gav ölet höga 4.5 i betyg i somras då jag besökte Stavanger.

Precis som förra året är det många danska bryggerier på plats, fint även det även om jag föredrar att dricka dansk öl i Köpenhamn. Ack, ack vilken tur att jag lever i ett i-land.

Bland de svenska bryggerierna finns det en hel del nyheter, några är HI-FrEQency Lager från Nils Oscar, CPH Black Oak och East Coast IPA från Sigtuna, Oppigårds Ekporter ja det var bara några exempel. Det blir väl till att skriva en lista på vad som vill provas men sedan väl på plats blir det som vanligt, man dricker allt möjligt oplanerat, precis som det ska vara.

Förresten så kan jag inte hitta Närke bland utställarna, inte heller Bishops Arms. Ska det inte medverka i år? Någon som vet?

Cantillon Zwanze 2011

För ett par timmar sedan öppnades då det smått unika fatet med Cantillon Zwanze 2011 på Akkurat. Sammanlagt var det på 22 olika ställen runt omkring i världen där det skedde mer eller mindre samtidigt. Förutom på Akkurat så öppnades ett fat på två andra ställen i Norden, på Ølbutikkken samt Olutravintola Pikkulintu ute i förorten i Helsingfors. Utöver faten finns det 600 flaskor som säljs hemma hos Cantillon i Bryssel, onekligen en ovanlig öl kan man säga.

Jag var bara tvungen att råka gå förbi Akkurat ikväll, en raritet från Cantillon vore det tjänstefel att missa då ölet ändå finns i närheten. Cantillon är helt klart ett av mina favoritbryggerier, kan inte annat än att älska deras unika öl.

Stammisarna var på sina vanliga plaster på Akkurat, det var en del som hade på sig olika årgångar av Cantillontröjor, verkligen en samlingsplats för nördar kan man säga, men det är förstås härligt. Prick klockan 21:00 öppnades fatet och nästan genast spred sig en intressant doft kring bardisken, det var många som ville smaka.



Då är den intressanta frågan om det var värt att trängas och betala 99 spänn för ett glas fruktlambic?



Jodå, nog tusan var det gott. Innan jag började dricka "suröl" hade jag nog sagt att "vad är detta?, åh fy tusan" men nu när det finns rutin i kroppen vill jag påstå att Zwanze 2011 var en snäll rackare. Visst fanns det syra och brett men det var inget att bråka om. Istället var det nog den extremt läskande egenskapen som jag uppskattade allra mest med ölet, hade utan problem kunnat dricka ett par glas till.

Direkt fruktig var ölet inte däremot bärig, särskilt då lingon. Något sött tyckte jag mig också ana, typ som hallon men inte toksött. De vanliga vibbarna av Cantillons härliga hussmaker fanns där också, som lite citrus och fatkaraktär. Sammanfattningsvis en kul grej att ett öl serveras på så många ställen mer eller mindre samtidigt, att ölet också var riktigt smaskens gör ju inte saken sämre. Tummen upp för hela arrangemanget! Tack till Cantillon och Akkurat.

Stillsam helg vid Torneälv

Den gångna helgen tillbringades vid stugan uppe vid Torneälv, gränsälven mellan Sverige och Finland. Det var sjätte året i rad som Eddan, Fettisov Silenzi och jag for upp. Första gången som vi var där sa Silenzi att Tornedalen är mer exotiskt än Thailand, ja det kan jag nästan hålla med om trots att jag tillbringat väldigt mycket tid där uppe.

Det är alltid lika underbart att återse stugan:





Höstfärgerna var inte lika praktfulla som de brukar vara såhär års eftersom hösten är sen. För ett par år sedan var det vantar och mössa som gällde, i år behövde inte ens jackan användas.




Systembolaget i Övertorneå har inget särskilt utbud av öl så det blev som vanligt att titta in på Alko i finska Pello. Senast var jag där i slutet av juli, utbudet var mer eller mindre identiskt denna gång också. Särskilt många öl blev det inte, de nya som jag drack var dessa:






Inveralmond Blackfriar Scottish Ale var en ale utan några krusiduller. Åt det söta hållet med betoning på malt men det fanns även en del fruktighet.

Herold Czech Premium Lager / Světlý Březnický Ležák 12° var också en öl som bara slank ner utan att förändra jordens varvtal. Maltig med en del smör och hö. Även lite metalliska bismaker.

Hartwall Karjala Terva (6.3% version) ännu en i raden av finska öl som går att dricka men som inte är alls märkvärdiga. Denna hade svaga rökiga inslag liksom trä men framförallt både doft och smak av klassiska finska tjärpastiller något som namnet avslöjar för er som är språkkunniga.

Olvi Tuplapukki var det sämsta ölet, söt med malt och alkohol. Till bastun gick den att dricka men ute i civilisationen vetetusan.

Mat blev det förstås också, jag älskar renskav, något som jag ser till att äta minst en gång per månad. Tyvärr är utbudet här i södern inte lika bra som uppe i norr av ganska logiska skäl.



Om ett år är det dags för nästa hösthelg uppe i norr, jag längtar redan.

Fyra Mikkeller hos Eddan

I tisdags var jag några timmar hos Eddan och tittade på den mediokra matchen mellan San Marino och Sverige, fast kvällens fokus låg på ölen som vi delade.

Först ut var en gammal flaska Fantôme dÉté.



Tyvärr vet jag inte hur gammal ölet var, men som bilden visar skummade det i alla fall enormt. Vätskan var tjockflytande, doften rätt ok men smaken kändes udda, ungefär som citronyoghurt. Dock inga spår av papp. betyg, nä det får vänta till en friskare flaska.



Nästa öl var en okänd holländare med namnet De 7 Deugden Dubbel + Dik. Rejält maltig med mycket kola, jäst och kryddor, särskilt då muskot. I doften fanns det något som påminde om mjölk. Tyvärr rätt tunn munkänsla, ok men inte så skoj i längden. För den som undrar kan det vara läge att lägga till att ölet var en Abbey Dubbel.

Efter de två ölen väntade fyra öl från danska Mikkeller som jag inte hade druckit tidigare.



Mikkeller Spontanframboos var verkligen syrlig på ett skönt sätt. Mycket hallon och inte så söt, torr. Inte Cantillon men väldigt stabil och god. 3.9/5



Mikkeller Monks Elixir Barrel Aged Red Wine Edition är som namnet avslöjar lagrad på rödvinsfat. Spår av rödvin fanns definitivt både i doften och smaken. Speciell öl som typ gick att dricka och så men frälst blev jag då icke. 3.1/5



Mikkeller Special Series Cherry Alive trodde jag knappt att jag skulle få chansen att dricka, det är bara att tacka Eddan för att han valde att dela med sig, tack tack! Fin syrlighet med mycket fatkaraktär. Kryddor och torr, påminde en hel del om Cantillon Kriek. Finfin öl! 4.3/5



Kvällens sista öl, Mikkeller George! Barrel Aged (Bourbon Edition), visade sig vara kvällens bästa öl. Verkligen härligt svart med ett fint litet ljusbrunt skum. Underbar doft men mycket chocklad, senare även en del kaffe. Bourbon och lite vanilj liksom spår av fatet som ölet lagrats på i ett halvår. Jävligt god rent ut sagt. 4.5/5

Det är bara att konstatera att Mikkeller för det mesta innebär väldigt stabil och god öl. 60 olika har jag nu provat.

Imorgon är det dags för den traditionella grabbhelgen vid stugan vid Torneälv. Tidigt morgonflyg till Lule blir det, sedan väntar god mat, lite dryck liksom skönt och slappt umgänge. En perfekt helg för att ladda batterierna inför höstens kommande äventyr.

Tre svenska septembernyheter

Då jag så smått kommit igång med att prova några av de otaliga ölnyheter som lanserades på Systembolaget i förra veckan. Först ut var tre svenska sådana.



Mohawk Rye Lager var maltig med inslag av kryddor, kakor och en del frukt. Rätt tunn munkänsla med en vätska som var torr på något sätt. Om nu vätska kan vara torr? Vad vet jag. Något udda fanns det i ölet som störde en del, "gummi"?

2.6/5



Oppigårds Oktoberfestbier hör inte till Oppigårds allra godaste skapelser dock en stabil Oktoberfestbier. Mycket malt liksom gräs och en del örter. Tyckte mig även ana spår av en viss rökighet. Väldigt drickbar, en flaska till hade inte varit några problem.

3.4



S:t Eriks Rauköl gick helt klart att dricka men det är en snäll rököl. Rököl vill jag gärna ha "svårare". Denna var mild med inte så stora inslag av skinka/korv som man kanske kan förvänta sig. S:t Eriks Wit är fortfarande det godaste S:t Eriks ölet som jag druckit.

3.1

Några buteljer blev det

Igår var jag till Regeringsgatan sisådär 10 minuter innan portarna slogs upp, som vanligt var det kö, inte bara till whiskyn utan även till ölen. Normalt sätt har det varit ok att knalla förbi kön då man "bara" skulle handla öl men inte denna gången.

Det är otroligt vad vissa handlar, ibland börjar jag undra lite. Tex öl från BrewDog, ok de är rätt stabila men långtifrån världens bästa bryggeri enligt mig. Ingrid var slut 10:45, inte för att det gjorde mig något. Jag har druckit ölet ett antal gånger tidigare så nu är det andras tur att få chansen.

Jag tog det lugnt och köpte dessa:



BeerHere Höstcitra (Kama Citra) har jag inte druckit tidigare så den var given. Jag gillar BeerHere.

BeerHere Høststout har jag druckit förr men då med dess riktiga namn och etikett Ammestout. Vilket trams att den riktiga etiketten och namnet inte godkändes av vårt kära Systembolag.



Nils Oscar 15 har jag redan hunnit med att prova, men då på fat. Blir intressant att se om flaskan skiljer sig något.

S:t Eriks Rauköl har fått rätt bra omdömen hittills så jag passar på att ge ölet en chans.

Tournay Noire en belgisk stout vill jag förstås prova, vet ingenting om bryggeriet okunnig som jag är.

Bröderna Anderssons Brutal Oak Edition, flaskan var så söt så jag kunde inte motstå ett köp.

Shipyard Smashed Blueberry, i ärlighetens namn tillhör inte Shipyard mina favoriter men en blåbärsöl vill jag inte missa.

Cigar City Jai Alai India Pale Ale, någon som vet hur färsk den är?

Cigar City Maduro Brown Ale, nu hänger vi med!

Vet inte riktigt vad jag ska säga om dagens massiva ölsläpp där hela 34 öl lanserades. Nu blev det extra många öl tackvare oktoberfestölen som släpptes idag. Risken är uppenbar att man kan få ryggskott. Nä, jag föredrar det gamla systemet med månadsnyheter och tillfälliga mitt-i-månaden-nyheter. Det är bättre med spridning enligt mitt sätt att se på saken.

Nå, det blir väl till att komplettera med några flaskor, bland annat den sympatiske Thisted Limfjordsporter, Dugges Höstbrygd och Sigtuna Höstporter. Kanske ytterligare någon, vi får se. Ett par oktoberöl blir det nog också, men bara de fåtal som jag ännu inte smakat.