Som första öl för kvällen började jag med en tysk, Kundmüller Weiherer Rauch. Ljus med ett ganska litet vitt skum, inget dramatiskt där inte. Doften var inte heller dramatiskt, knappt att det gick att ana någon rökighet, mycket malt däremot.
Smaken var också mild men ändå rätt trevlig, läskande på något sätt. En viss nötighet tyckte jag mig känna i den torra eftersmaken i övrigt var den en hel malt. precis som i doften var rökigheten väldigt diskret, ovanligt för en rököl. En helt ok öl att dricka men absolut inget spektakulärt.
3/5
Skebo Gjutarns bästa bitter drack jag till hamburgaren. Färgen var bärnsten, lite disig. Litet vitt skum. Malt, blommor, lite citrus och en del hö i doften.
Bröd, citrus, inte så mycket kolsyra. Avslutningen var maltig med en hyfsad bitterhet. Lättdrucken öl men inte sådär vidare kul. Inte min favoritstil.
2,9/5
Efter de inledande två ölen var det då dags att ta en titt i cuvée-listan, det är alltid lika roligt. Onekligen har Akkurat en hel del skoj i sina gömmor. Hur kul vore det inte att ta en titt?
Vi bestämde oss för att dela på en Cantillon Loerik (Lazy Gueuze) en öl som bara bryggdes en gång, en raritet med andra ord. Årgången var 1998. Det speciella med Loerik är dess vägran att återjäsa i flaskan som andra gueuze. Namnet Loerik är alltså hämtat från ölets slöhet.
Inget ljud då korken drogs av. Färgen var grumlig orange, det lilla vita skummet försvann snabbt.
Doften var förvånansvärt mild för att vara en Cantillon, visst fanns där de klassiska tonerna av hö, kork och funk men det var inget dramatiskt. Jag gillade doften, inbjudande. En hel del äpple, inte så mycket syrlighet.
Till en början upplevde jag smaken som relativt "enkel" med äpplen och lite citrus. Något sött fanns där också, svårt att säga vad dock. Ju mer jag tänkte på Loerik desto mer insåg att jag att ölet höll hög klass. Fin balanserad med en suverän drickbarhet, ojoj en sådan en varm sommardag då man spanar ut över böljorna de blå vore nog helt enastående för liv och lem. Torr med en trevlig dos kolsyra. Vill ha mer!
En kul och lite annorlunda gueuze med mycket karaktär. Har lite svårt att bestämma mig för vilket betyg jag skall ge, igår var betyget strax under fyra men idag ger jag ett lite högre sådant. Kul att även lata individer belönas.
4,2/5
Vi hade bord mellan 17-19.30 så som avslutning beställde vi in en 3 Fonteinen Millennium Geuze. En öl som det verkligen var kul att äntligen dricka. Perfekt att dela med andra galningar då priset är saftigt 685 för en butelj på 75cl.
Det var en öl som andades lyx. Det smällde vackert då korken for av, väldigt likt champagne. Färgen var lätt grumlig brun-orange med ett ganska stort, vitt fluffigt skum som försvann snabbt.
Mer doft jämfört med Loerik men precis som i fallet med Loerik en ganska så mild sådan. Mjuk och behaglig, lätt citrus, funk och jord.
Smaken var torr med en lyxig känsla. Inte så vidare syrlig (det hade jag aldrig skrivit för några år sedan, smaklökarna de utvecklas verkligen). Mycket lättdrucken, bättre än champagne enligt min enkla mening. Äpplen, lite citrus, jäst. Ölet slank ner snabbt. Fin munkänsla, oja även denna öl hade jag kunnat dricka hela dagen lång.
Det är fascinerande att en öl från 1998 fortfarande kan smaka så gott, snacka om fint hantverk. Så otroligt fräsch och drickbar. Väldigt god öl men det absolut sista fattades för att klassa henne som ett mästerverk. Hade trott att det skulle bli ännu mer "hysteri" i munnen. Vore kul att testa ölet igen för en andra analys så att säga, vi får se om så sker.
4,3/5
Kvällen var inte slut med detta, efter Akkurat åkte vi hem till Danne. Där dracks bland annat en öl från 70-talet samt en viss pingvin. Mer om det i ett senare inlägg.
.JPG)
