Ölprovning i Uppsala

När jag var i Nynäshamn i slutet av juni och deltog i Ångbyggeriets 15 årsjubileum fick jag en förfrågan av Matt (Saintmatty på Ratebeer) om jag vill vara med på en ölprovning i Uppsala. Fokuset skulle ligga på lettisk öl som han hade köpt i Riga. Jag var inte sen att tacka ja då det sägs att jag trots allt gillar att dricka öl.

Provningen hölls i lördags, vi var fem som medverkade, bloggare var Johan (Portersteken) och värden för dagen Homebru (Joakim)

Tidigare i mitt liv hade jag provat hela två öl från Lettland, i lördags fylldes det kontot på med elva nya bekantskaper. Jag ämnar inte att gå igenom varenda då de flesta i ärlighetens namn inte var alltför upphetsande.

Bruveris Medus Alus var den godaste av de lettiska ölen, smaksatt med honung något som verkligen märktes, både i doften och smaken. Betyget 3 gav jag till den vilket ändå är ok.

Lacplesis Ralph Gentlebeer var den klart sämsta, verkligen en usel öl som knappt smakade någonting förutom en gnutta metall och vatten. 1.3/5 gav jag den.

Som tur är hade vi även andra öl och drycker att roa oss med, två udda sorter var Helsinge Svagdricka och Ayinger Radler som Joakim bjöd på. Jag tyckte att de båda var helt dugliga. Svagdrickan var förmodligen den godaste svagdrickan jag druckit till dags dato. Svagdricka är en intressant dryck, passar säkert bra som ett dryckesalternativ på julbordet. Radler är ju som bekant öl utblandat med lite läsk, det blir läskande och tämligen gott. Tydligt att de var Sprite som Ayinger hade använt sig av.

Jag hade med mig en Mikkeller Its Alive (White Barrel Lychee Edition). Det var en intressant och komplex öl. Många olika doft - och smakintryck. Bland annat en behaglig dos brett, grape, bär och träd. Sicken tur att det finns en flaska till hemma.

Johan hade med sig tre olika årgångar Carnegie Starkporter, 2002, 2009 och 2010. Av dem tyckte jag helt klart att den äldsta var godast, något som de andra instämde i. Härliga toner av choklad med en krämig munkänsla. En viss oxidering men inget som störde. Utan att veta skulle jag gissa att årgång 2004 och kanske 2005 är som bäst just nu, vore skoj att få prova.

Joakim jobbar en hel del i Sydafrika så han har bra koll på ölmarknaden där, han bjöd på en gammal Triggerfish Sweet Lips Blond Ale som hade tydliga spår av infektion i doften, men däremot var smaken skönt syrlig och inte alls odrickbar. Jag tyckte att den var godare än de flesta lettiska ölen.

Lettiska öl ja, nja de är ju inte direkt världsledande men det är aldrig fel att prova nytt. Förr eller senare lär det säkert dyka upp riktigt goda öl därifrån, det gäller bara att ha lite tålamod.

En trevlig lördag var det i den lummiga och soliga trädgården, ett särskilt tack till Matt för de lettiska ölen och till Joakim för värdskapet. 

Jag bestämde mig för att stanna en natt i Uppsala, i nästa del blir det några rader om mitt livs första besök på puben O’Connor’s.