torsdag 14 december 2017

Julölsprovning 2017

I lördags var det dags igen för en liten julölsprovning. Misstänker att jag kan ha drabbats av Alzheimer (inget att skämta om) eller något liknande då jag inte kan minnas om det var för sjunde eller åttonde året i rad som panelen samlades för att inmundiga några julöl. Jaja, så kan det gå.



Precis som vanligt medverkade inga julöl från Systembolagets ordinarie sortiment (det vore alldeles för lätt att ta med sådana plus att många av de öl redan provats för flera år sedan) Nä istället gällde öl från nämnda bolags beställningssortiment samt några öl från årets resor och från utländska nätbutiker.

Samtliga julöl var nya för oss och de som provades var dessa:

Tyska Eken Julöl
Waxholms Winter Warmer
Stenhammaren Lykttändaren
Slaapmutske Christmas
Eskilstuna Robust Julporter
Göterborgs Christmas Session IPA
Ocean Midvinter
Balder Julebukk
Nøgne Ø Julequad
Cervisiam Hans Trapp
Lervigs Jul
Två Feta Grisar Särimmer Julale
Två Feta Grisar Spiderpig Jul-Stout
Två Feta Grisar Galtens Julöl

Är man fyra personer i panelen så tycker förstås inte alla precis likadant om de olika ölen dock rådde det konsensus angående vilka öl som hamnade i botten. Ett par av våra norska vänner hamnade där, Lervigs Jul kom näst sist och Balder Julebukk allra sist. Om jumbon skrev Eirik blanda annat: "den smakar absolut ingenting". Jag är benägen att hålla med, väldigt anonym öl. Noterbart är dock att flaskan köptes på Vinmonopolet i Narvik i juni i år så man kan misstänka att ölet inte lagrats under optimala förhållanden i butiken.



Norsk revansch blev det dock åt andra hållet då Nøgne Ø Julequad gick och vann hela konkurransen. Alla gillade vi det ölet, för egen del tyckte jag att det var en fin smuttaröl med en skön värmande känsla.

Prispallen såg ut som följande:

1. Nøgne Ø Julequad 15.5/20
2. Eskilstuna Robust Julporter 14.5/20
3. Göteborgs Christmas Session IPA 14/20

Inget av julölen var direkt kryddigt däremot var det några som innehöll lite smak och doft av nötter. För att ge smaklökarna extra mycket stimulans dracks det även några andra öl, bland annat de sista som jag köpte i Hong Kong i november. En civiliserad och behaglig kväll var det. Om det inte blir kärnvapenkrig eller liknande så lär det även bli en julölsprovning anno 2018.


torsdag 7 december 2017

Lördag i Amsterdam, Cafe Gollem, Beer Temple, cause BEER loves FOOD och De Spuyt

En enkel med duglig frukost ingick i rumspriset. När den intagits och vi var klara med övriga morgonförberedelser begav vi oss ut på en liten förmiddagspromenad. Enligt mitt tycke är arkitekturen och de många kanalerna i Amsterdam väl värda att betrakta. Staden känns ren och biltrafiken står inte i fokus, sådant gillas.



Nå, detta var förstås i första hand en ölresa så klockan 12:00 då Café Gollem öppnade gick vi in där. Ett litet, väl insuttet och mörkt ställe var det. Öl fanns det, 14 på fat och runt 200 olika på flaska.



Första gången som vi var där, vad annat kunde vi göra än att beställa öl från Amsterdam? För min del blev det en flaska 't IJ Natte vilket är en Abbey Dubbel. Helt ok var den, en bra balans mellan malt, frukt och jäst. Tyckte att den kändes lite värmande trots att den bara låg på 6.5%.



Vi nöjde oss med en varsin öl innan vi gick vidare till favoriten Beer Temple som även besöktes på fredagen. Då drack vi bara fatöl, denna gången koncentrerade vi oss på några burkar och flaskor.



Var lite svårt att veta vad man skulle välja så främst blev det skapelser från okända bryggerier, ja sådant är ju alltid skoj. Några av de lite mera humliga ölen hade tyvärr passerat bäst före, i alla fall enligt vår samlade bedömning.



Beer Temple är verkligen ett schysst ställe, önskar att vi hade något liknande i Stockholm. Enda minuset var det jag nyss skrev, att några att de lite mera humliga ölen var lite trötta.



Eftermiddag/kvällspasset inledde vi på ett nytt och modernt ställe som heter 'cause BEER loves FOOD. Knappt 20 minuter tog det att gå dit. Google Maps fungerar riktigt bra i Amsterdam så det var lätt att navigera.



Stället var verkligen nytt och modernt med 30 olika fatöl. De samarbetar med BrewDog då åtta av faten innehöll öl från BrewDog. En av dessa var exklusivt bryggd för den holländska marknaden, BrewDog Hello, My Name Is Lieke. En ok dipa som jag dock tyckte blev lite enformig då allt bara handlade om apelsin och mandarin.



En stor anledning till att vi valde detta ställe var kombination av mat och öl som lät lockande, ty mat måste man också ha. Menyn var inte gigantisk men det som fanns verkade lovande. Jag valde två mindre hamburgare med pommes. De smakade ok även om jag gärna sett lite mera salt och peppar i köttet.



Grabbarna tog båda en macka med pulled pork, fick smaka lite av den och kunde inte konstatera annat än att smaken var blek. Så tyvärr var maten en besvikelse.



I övrigt var stället stabilt även om det var väldigt lugnt under vårt besök som varade typ mellan 17:00 och 18:30. Det klart godaste ölet som dracks under besöket var Rodenbach Foederbier som var härligt sur.



Vi hade inga större planer för kvällen men De Spuyt som låg fem minuter bort lockade då ingen av oss varit där tidigare.





Även det visade sig vara en litet, mörkt och väl insuttet ställe. Endast en anställd vad vi kunde se men det gick ändå snabbt att få sina öl då det inte var fullsatt. En av gästerna var en klassisk stammis, helt obekymrat satt han vid ett bord och läste sin tidning med stor ackuratess samtidigt som han drack kaffe. När han väl skulle gå knäppte han sin rock omsorgsfullt för att sedan knalla runt 10 meter till andra sidan gatan där han låste upp porten. Så vill jag också vara då jag är några år äldre.



Fatölen var inte så många, åtta stycken men antalet flaskor var desto fler, minst 100 stycken olika. Vi koncentrerade oss på några av de sistnämnda. Det kändes rätt att bara dricka öl från Nederländerna. Som så många gånger förr var ölen bra men inte fantastiska.



På söndagen skulle vi upp tidigt, redan klockan 07 så det blev inget nattsudd på stan. Istället retirerade vi till rummet där några sista rumsöl intogs. Av dessa var Time and Tide Squid Ink Gose katastrofalt dålig då den mest luktade och smakade gammal "spya". Desto godare var De Molen Haken & Ogen. De Molens svarta öl är alltid bra, lite synd att de dricks så sällan bara.



Ännu en riktigt kul resa var det med grabbarna, har tappat räkningen på hur många gemensamma vi gjort de senaste 7-8 åren men de börjar bli rätt många. Amsterdam var lika bra som jag mindes, kul också att besöka några ställen som vi inte besökte 2010. De gamla hederliga insuttna ställena är verkligen charmiga, börjar helt klart föredra sådana ställen framför moderna skapelser.

Det enda rusningsmedel som vi intog under resan var jästa maltdrycker även om man kan tro annat då man ser vissa av bilderna.



Nu är det lite ökenvandring då nästa planerade resa är först i slutet av januari, gäller att kämpa tills dess. Tot ziens!

tisdag 5 december 2017

Fredag i Amsterdam, Beer Temple, Bierkoning, In de Wildeman, Arendsnest, de Prael

En liten sovmorgon kunde vi unna oss på fredagen innan vi checkade ut från hotellet för att sedan gå den korta sträckan till tågstationen där vi skulle hoppa på ett tåg till Amsterdam.

09:45 var avgångstiden och drygt tre timmar senare var vi framme på Centralstationen i Amsterdam. Det fanns tåg som avklarade resan på lite mindre än två timmar men de var dubbelt så dyra. (drygt 80 EUR per person ville de ha) Noterbart är att vi bokade tågbiljetterna relativt sent, en dryg månad innan avfärd.

Amsterdam var en stad som vi alla länge pratat om att åka tillbaka till då vi senast var där så länge sedan som november 2010. Under den 15 minuter långa promenaden till hotellet slogs jag direkt av skillnaden mellan Bryssel och Amsterdam. Sistnämnda känns betydligt fräschare och ungdomligare. Något som dock störde mig då och då var lukten av braj. Finner det helt obegripligt att folk med fri vilja väljer att röka något som luktar så fruktansvärt äckligt.



Efter att smått panikartat fått i oss lite lunch och några icke alltför intressanta öl var det dags att besöka ett ställe som var riktigt bra då vi besökte det 2010, nämligen Beer Temple. Lustigt nog satt vi vid exakt samma bord som 2010, på den lilla övervåningen.



Precis som då så hade de även nu nästan uteslutande öl från USA. På fat fanns det öl från bryggerier som Cigar City, Goose Island, Three Floyds och Westbrook bara för att nämna några.



Apropå Goose Island så skulle de lite senare koppla på Bourbon County Stout något som vi dock inte satt kvar och väntade på. I sann demokratisk anda vill man ju sprida ut sina surt förvärvade pengar på flera ställen.



Kära systrar och bröder, istället så började jag med en Westbrook Siberian Black Magic Panther som smakade alldeles utmärkt.  Lite söt men med en fin fyllighet och en lång eftersmak. Westbrook är duktiga på det svarta.



Three Floyds / Mikkeller Risgoop hade jag inte provat tidigare så en sådan blev det också. Söt med värmande alkohol, torkad frukt, kola och aprikos. Gott men mastigt. Gillade förresten hunden som en av stammisarna hade med sig, den var verkligen glad över att befinna sig på Beer Temple. Hälsade glatt på alla, verkligen synd att jag inte hade några ostbågar i fickan.



Hair of the Dog Bokay var betydligt lättare då den bara är på runt 3%. Mild med jäst, örter, citrus och malt. Ölet är speciellt framtaget för De Molens ölfestival Borefts.



Några riktigt trevliga och behagliga timmar hade vi på Beer Temple. När vi gick kring 16 så började det fyllas på med folk men fullsatt var det inte. Tycker att stället levererade ännu en gång. Personalen är riktigt bra dessutom finns det en massa flaskor/burkar som vi inte rörde under vårt besök. Det kan mycket väl vara som så att det kommer att skrivas ytterligare några rader om Beer Temple men då i ett senare inlägg.

Typ runt hörnet låg De Bierkoning, en ölbutik som jag har fina minnen ifrån. Allting var sig likt, man känner sig som ett barn i en stor godisbutik då man står där och betraktar alla intressanta flaskor som de har.



Hade bara en kabinväska med mig denna gången så visste att det var begränsat med utrymme så istället blev det mera fokus på att köpa några rumsöl ty sådana måste man ju alltid ha.



Väldigt överraskande var det att mannen som tog betalt kunde rätt bra svenska. Det visade sig att han älskade svensk litteratur och hade lärt sig svenska. Synnerligen otippat att växla några ord om Stig Dagerman i en ölbutik i Amsterdam.

En stunds andhämtning på vårt totalt opersonliga rum på RHO Hotel där några öl intogs innan vi skulle ut på kvällsrundan. (rummet var så opersonligt att t o m kameran hade svårt att fokusera)





Alla tre ställen som vi kom att besöka låg i närområdet, inga som helst problem att gå till dem. Jag tycker att det är så härligt att bara kunna promenera från ett ställe till ett annat utan att behöva tänka på transportalternativ annat än tassarna.




Fredagens enda nya ställe fick inleda kvällsrundan, nämligen bryggeripuben De Prael. Där var det minst sagt livat och glatt men skönt nog fick vi tag på ett bord längst in i salongen. Bland gästerna märktes turister från Japan, typ after work gäng, pensionärer, par och inte minst vi tre dårar från Sverige.



Sex olika öl provades, samtliga hamnade i spannet 3.2-3.5/5 så helt ok utan att briljera. Jag gillade stället, stämningen och själva lokalen. Mat fanns det också men det hoppade vi över.

In de Wildeman är även det ett ställe som jag tyckte om för sju år sedan, så även 2017. En gammaldags öllokal med högt i tak och med lite högre medelålder jämfört med Beer Temple och liknande moderna ställen.



Mycket folk var det så vi fick nöja oss med ett litet bord precis vid ingången. Fatutbudet var bra men inte spektakulärt så vi nöjde oss med en öl per skalle. Innan vi gick delade vi även på en flaska Goose Island Yard Stock Pale Ale som kostade nästan 30 EUR.



Ölet var inte på något sätt dåligt men inte värt det priset enligt mig. Fatölen varierade förstås i pris, dyrast vad jag kunde se var Cantillon Kriek som kostade 7.50 EUR.



Kvällens sista anhalt fick bli Arendsnest som bara har inhemsk öl. Även det ett ställe som vi hade trevliga minnen ifrån. Mycket folk så vi fick nöja oss med ett ståbord längst in i lokalen.



En varsin fatöl mäktade vi med, i mitt fall en dunkelweizen som hette Texels Skuumhoppe. Skum kan du vara själv tänkte jag skriva, nejdå det var en helt ok dunkelweizen som slank ner väldigt elegant.



Samtliga ställen som besöktes under fredagen är ställen som jag gärna skulle besöka igen, det enda nya var som sagt De Prael. Det är skoj att återse flera ställen efter sju år och notera att de är minst lika bra som den gången. Annars kan man ibland ha smått romantiska minnen av olika platser som sedan inte riktigt infriar minnena då man är på återbesök.

Innan vi tog nattvila delade vi som vanligt på några rumsöl, av dessa var De Molen  / Zombier Nibs & Beans den klart bästa. Den sköljde verkligen ner dagens intryck på ett fint sätt.