torsdag 17 oktober 2019

Några öl på en måndag.

Jag har under årens lopp listat ut att måndagar är den bästa dagen för en enklare ölprovning. Sinnena är alerta, alla är pigga och utvilade efter helgens bravader och ser verkligen fram emot den nya veckans upplevelser, besvikelser och glädjeämnen.

Sagt och gjort, Eddan och Eirik bjöds in för några öl. Gränsen satte jag till sex stycken plus två bonusöl ty alla vet att en ölprovning utan några bonusöl inte kan kallas för seriös verksamhet. Vi körde provningen mellan 16-20, då det typ är den lugnaste tiden på dygnet för de flesta, särskilt då på måndagar.



Först ut var en Stigbergets / AF Brew Tsar Cockerel som jag köpte på Glasbanken för några veckor sedan. En söt Barley Wine som bjöd på de klassiska inslagen av karamell och torkad frukt, även en del värmande alkohol. God men inte fantastisk.



Som andra objekt blev det en Dry & Bitter / PINTA Boogie Gold. En duglig Imperial NEIPA som kändes rätt grön och inte riktigt bjöd på det allra bästa.



Toppling Goliath Intergalactic Warrior IPA köptes även den via Glasbanken. För 110 spänn fick vi en fem veckor gammal bira (vilket förstås får anses vara riktigt färskt, särskilt om man jämför med Systembolaget) Lite bättre än en god öl tycker jag, fruktigt och lättdrucken. Skulle funka fint som husöl eller något liknande.



Omnipollo / The Veil Tefnut Triple Fruited Raspberry Imperial Gose var väldigt, väldigt söt och syltig med hallon, godis och sorbet. Snacka om dessert men godare öl har jag definitivt druckit. Är i ärlighetens namn lite less på alla dessa galet söta öl från Omnipollo-fabriken.



Lettiska Ärpus DDH Citra Mosaic IPA stod näst på tur. Småtrevlig kan man kalla den, inget som direkt stod ut utan det handlade mest om att bara hälla i sig och se glad ut.



Wylam Danse Des Coco smakade verkligen kokos och ananas, gillar jag kokos? Ja, det tror jag, om inte annat så är ju Bounty en klassisk chokladbit., vad nu det har med saken att göra?



Hoppin Frog Maple Whiskey Barrel Aged BORIS köptes på Glasbanken i våras. BORIS brukar vara goda så även denna. Skönt nog var det inte för mycket smak av lönnsirap utan det hela kändes balanserat. Ja, jag gillar utbudet på Glasbanken. Pengamässigt köper jag snudd på för en större summa därifrån än från Systembolaget. Får ta och höra med revisorn vid tillfälle om det kan tänkas stämma.



Sist men inte minst dracks kvällens godaste öl som jag köpte på Mikkeller CPH Airport i juli. Mikkeller Baghaven Granadilla var riktigt uppfriskande och med fina toner av passionsfrukt, lite äpplen och ek. Jag har druckit sju olika öl från Mikkeller Baghaven och gillat dem alla så det är verkligen ett bryggeri att hålla utkik efter.


måndag 14 oktober 2019

Ett par bägare på Bryggeri Munkbron.

Kvällen var fortfarande ung då Tom och jag lämnade ölmässan i Nacka. Buss till Slussen och därefter gick vi till alltid lika trevliga Zum Franziskaner för en varsin öl.



Från Zumen är det inte långt att gå till Bryggeri Munkbron som öppnade tidigare i våras. Ni som kommer ihåg Monks Porterhouse lär inte ha några problem att hitta till Bryggeri Munkbron då den är belägen i Porterhouse tidigare lokaler.

Första gången som jag besökte stället hade de ännu inte några av sina egna öl bland de 12 kranarna men på de senaste två besöken har de haft det, så även denna torsdag.



Munkbron Three Lefts = One Right var en god old school DIPA. Ganska "grön" och med grapefrukt och gräs. En viss gnutta värmande alkohol men ändå tämligen lättdrucken.



När vi satt där och mumsade på våra öl funderade jag på hur många bryggeripubar det just nu finns i Stockholm. Dessa kom jag fram till:

Bryggeri Munkbron
Waza Restaurang & Bryggeri (belägen i Monks gamla lokaler på Wallingatan)
Stockholm Brewing
Fjäderholmarnas Bryggeri (stängt för säsongen, öppnar i vår för säsongen 2020)
Nya Carnegiebryggeriet
Whippet Lab (ligger på Södermalm, vid Skanstull)
Restaurant China! (det är restaurangen på Kungsholmen som har bryggverket)
Sundbybergs Köksbryggeri (ligger ju ändå typ i Stockholm)

Tror att det är de som finns just nu, inte så många med andra ord så det lär finnas plats för fler. Kul ändå att det finns några stycken, kanske vore läge att ägna en dag åt en bryggeripubsrunda? (sämre saker kan man ju hålla på med)

Förutom Munkbrons egna öl slank det även ner en gästöl, som vanligt var utbudet bland gästölen varierat och med flera som jag tidigare aldrig sett.



Jag tycker om Bryggeri Munkbron, stället är avslappnat och med schysst personal med andra ord väl värt ett besök om man har vägarna förbi.

torsdag 10 oktober 2019

SBWF, torsdag 3/10.

För en vecka sedan besöktes SBWF för fjärde och sista gången anno 2019. En skillnad mot den första helgen var att Tom hade kommit hem från Rhodos under natten så han och jag gick runt på mässgolvet, något som går på rutin då vi gjort det i ganska många år i rad nu.



Förutom Tom så var det en hel del andra ölprofiler som knallade runt på mässgolvet, något som förstås alltid är kul. Det blir en hel del kul prat och kommentarer. Alltid då jag träffar Jonas så blir det snack om bland annat pansarkryssare och ubåtar, ämnen som är minst lika intressanta som öl. Överhuvudtaget kändes det som att det var mera fart denna torsdag jämfört med den första.

Jag som redan varit på mässan i tre dagar hade förstås hunnit prova några öl men det var ingen fara då det fortfarande fanns mycket kvar att prova, särskilt då amerikanska öl.

Vi började hos Brewers Association/OT. De flesta lär vi det här laget veta att de bara har amerikanska öl. Inte helt förvånande var det lite upp och ner bland det som dracks.



Den godaste denna gången var Track 7 All That I See, en schysst Imperial Stout med bland annat kokos, dock inte för mycket av det hela som vissa andra "kokosöl" brukar "briljera" med. Track 7 Brewing Company från Sacramento i Kalifornien är ett bryggeri som jag gärna skulle stifta lite närmare bekantskap med, de tre öl som fanns i Nacka var alla riktigt stabila.

Wicked Wines monter var en av favoriterna den första helgen så även denna torsdag. Vi hade våra sikten inställda på öl från Clown Shoes och Wicked Weed Brewing. Lägsta nivån var klart godkänd och några av de provade ölen höll fin klass.



Givetvis drack vi även annat än jänkarbira, bland annat från Hopsan Brewing som är belägna i Gröndal i Stockholm. Hopsan Bara Hallon blev min favorit denna gången. Mild och lättrucken med en massa hallon. Något som möjligtvis störde en del var yoghurttonerna i slutet.



Passade även på att prova ytterligare några öl från "Ölands-containern". Tyvärr var varken Skedemosse Guld eller Kackelbryggeriet Ölandslager särskilt goda.



Hos Galatea fanns det i vanligt ordning intressanta öl att provsmaka, särskilt då sex olika flaskor från Sweetwater Woodlands Project.



Sweetwater Woodlands Project: Chattahoochee Series, Release #3 tyckte jag inte om då jag inte gillar mintsmak i öl. Övriga fem var dock goda eller bättre än så. Bäst av de sex provade var enligt min enkla mening Sweetwater Woodlands Project: Chattahoochee Series, Release #1, en stark och värmande Imperial Stout.

Både Tom och jag var rätt trötta så vi hade lite svårt att bestämma oss för vad vi skulle testa härnäst. Det blev lite smått och gott, bland annat några nyheter som Uppsala Brygghus hade med sig.



De sista ölen på årets mässa dracks i Great Brands monter. Uiltje Track Down tyckte jag var en småtrevlig Pale Ale, däremot var jag inte helt övertygad av Siren Castillian Lemon Cheesecake.



Mina slutord om årets SBWF är att det fortfarande är kul att gå på mässan som är på hemmaplan. Det finns en massa öl att prova även om topparna inte är lika många som tidigare år. Tyvärr saknades det som bekant ett flertal utställare i årets mässa jämfört med förra året och tidigare år, återstår att se om det är en trend som kommer att brytas eller om det kommer att fortsätta så även nästa år.

Årets mässa var den första öl/sprit-mässa som jag sett haft en barberare/frisör på plats. Matmässigt var det inte så imponerande, även om jag gillar både ost och korv så var det lite väl många montrar som sålde just de produkterna. Tänk om det kunde finnas en monter som sålde pizzaslicar och liknande, det hade varit perfekt att i farten äta en slice eller två.

Fick jag bestämma så skulle jag vilja ha en renodlad ölmässa, gärna då med så många som möjligt av de lokala bryggerierna som finns i Stockholmsområdet. Sprit, shots, drinkar och högljudd musik är inget som intresserar mig. En helg skulle dessutom räcka alldeles utmärkt.

Det återstår alltså att se hur SBWF utvecklar sig de kommande åren, kanske är det främst vi ölnördar som är oroliga? Det "vanliga" folket tycks i alla fall hitta till Nacka, årets mässa lockade 36.450 besökare, det vill säga ett liknande antal som det varit flera år i rad. 

onsdag 2 oktober 2019

Första helgen på SBWF 2019.

Den första helgen av årets Stockholm Beer & Whisky Festival är avklarad, för egen del var jag där alla tre dagarna, tors-lör. Förhandssnacket handlade mycket om årets festivalglas samt om de många avhoppen på ölsidan. (om det även har varit avhopp på whiskysidan har jag ingen koll på)



Något som tycks öka varje år är spritsidan, uppe i Hall II saknades verkligen förra årets Belgoklubben och Cask Sweden. I årets mässa är det inte mycket öl i Hall II. Hade det inte varit bättre att flytta de få ölmontrar som är kvar däruppe till Hall I så kunde de som är intresserade av sprit/drinkar med mera få ha sig egen våning?

På torsdagen var det ganska lugnt hela dagen, jag var lite sen så var på plats strax efter 12. Det är som vanligt kul att knalla omkring i all enkelhet och prova en öl eller två. Att träffa gamla kompisar och bekanta är förstås väldigt kul liksom att prata med utställarna, just torsdagarna är den bästa dagen för det då det är lugnare och ingen dånande musik som stör.



Känslan var att det var luftigare, särskilt i Hall I. Att Brill inte var på plats kändes konstigt men det fanns förstås andra utställare som hade med sig intressanta och goda öl.

Apropå utställare, vissa tyckte att torsdagen var seg då det knappt kom några till deras montrar, andra tyckte att torsdagen var mer eller mindre precis som den brukar vara med hyfsat mycket folk.

Under de tre dagarna besökte jag Brewers Association, Galatea och Wicked Wines montrar flest gånger. Alla har de öl från USA (förstnämnda har endast öl från USA), öl som i de flesta fallen gör smaklökarna belåtna. Vissa av ölen hittas/kommer att hittas på krogen, andra hamnar hos Systembolaget men en del sorter kommer nog bara att finnas på mässan.



För att tala om Wicked Wine så var det kul att se att Steve Grossman var på plats i år igen. Han är som bekant Brand Ambassador för Sierra Nevada Brewing, ett klassiskt bryggeri som betytt så mycket för den moderna ölutvecklingen i USA. Ölmässan i Nacka är viktig för Sierra Nevada då Sverige är en viktig exportmarknad så det är inte så konstigt att han dyker upp år efter år. Jag är inte den som tar bilder på "kändisar" så ni får allt nöja er med en bild på en ölkran.



På fredagen öppnade dörrarna 14:00 och jag var där strax efteråt. Det blev en ganska kort dag då jag stack hemåt redan vid 19-tiden. Var seg mest hela dagen då torsdagen inte bara bjöd på ölmässan utan även på Akkurat och Oliver Twist. (tack till Uffe och Jerry för en kul kväll) Se förresten upp med taxiskojarna som står utanför mässan, 700 spänn ville nissen ha för att köra oss till Akkurat, en Uber kostade runt 170. Jag tänker inte avslöja vilken vi tog men de flesta kan nog räkna ut det.

Tyckte att det var tämligen lugnt hela fredagen, var i alla fall inga köer till de olika utställarna även om vissa som vanligt hade mer att göra än andra.

Bland nya utställare märktes bland annat brittiska Big Drop Brewing som bara gör alkoholfri öl i olika stilar. Tyvärr blev jag inte helt övertygad av deras öl då de av naturliga skäl kändes tunna och saknade kropp.



Apropå alkoholfria öl eller alkoholsvaga sådana så blev jag överraskad av Roslags Näsby Tibble som är en folköl på 3.5 %. Förstås inte den godaste pilsner som jag druckit men för att vara en foköl så var den klart duglig. Skulle kunna tänka mig att knäppa en sådan lite då och då.



Vill man dricka öl från Sydöstra Sverige kan man besöka Boxframes container där Brygghus 19, Emmaboda Bryggeri, Fireside Brewery, Kackelbryggeriet, Skedemosse Gårdsbryggeri och Ängöl finns representerade med ett gäng öl. För egen del hade jag aldrig druckit öl från Skedemosse Gårdsbryggeri. Skedemosse Krutbrännare är inte den godaste IPA som jag fått i mig under alla dessa år i ölets underbara värld men ändå kul att ha provat.



Ni som kan era ölställen i Stockholm känner förstås till Waza Restaurang & Bryggeri som huserar i Monks tidigare lokaler på Wallingatan. I år är Waza med i Nacka för första gången. Tycker att alla tre öl som jag drack hos dem var stabila men den syrliga Waza Solera #3 som den godaste.



Precis som förra året har Nacka Bryggeri med sig många nyheter till årets mässa, bland annat sex olika samarbetsbrygder (berliner weisse) som de gjort tillsammans med Danko Beer. Jag blev inte helt övertygad av de olika fruktvarianterna utan tyckte att den rena varianten var den bästa, Nacka / Danko Beer Kultur.



I montern finns även Nacka Köllsch XXL som är på 18%. En väldigt söt rackare med säkert hur många kalorier som helst men ändå ganska god, förutom sötman, portvin och en massa torkad frukt. Kanske inget man häller i sig som en lunchbira på en måndag men sittandes framför den imaginära brasan en höstkväll så är det nog andra bullar.

På lördagen regnade det vilket kanske bidrog att det kändes lite mera "avslaget" de första timmarna jämfört med en vanlig lördag i Nacka, dock fylldes det på med en hel del folk ju längre dagen led även om jag inte upplevde någon direkt trängsel, inte ens till toaletterna. Det enda som tog lite tid var att lämna in jackan, något som det morrades en del om bland några av besökarna.

Om det är någon som funderar på att besöka mässan helg två så vill jag ta tillfället i akt och tipsa om några öl, nämligen dessa tre:

West Sitxh Snakes In A Barrel: en söt och smakrik Imperial Stout som hittas hos Brewers Association.

Brew By Numbers / Stigberget 55 Double IPA - Citra & Motueka: en fräsch och rejält fruktig Hazy Neipa som finns i Galateas monter.



Clown Shoes Loonidaragon 2019: En till riktigt smakrik och fyllig Imperial Stout som finns hos Wicked Wine.



Det fanns flera andra goda och intressanta öl men topparna var inte så många som de brukar vara. Bland öl som jag druckit tidigare så är det förstås värt att dricka Founders KBS och CBS om och om igen, ja de ölen kan man ju i princip inleda en dag med då de är så bra. Det är Brewery International som numera importerar öl från Founders till Sverige. Att rensa paletten med en självrunnen öl från Nynäshamns Ångbyggeri i Great Brands monter är förstås inte fy skam det heller.

För egen del så tänkte jag besöka mässan även den andra helgen men då enbart på torsdagen, imorgon med andra ord.

torsdag 19 september 2019

Om en vecka är det dags för SBWF 2019.




Om en vecka är det ännu en gång dags för Stockholm Beer & Whisky Festival. Den första mässan var 1992 så det har blivit några liter öl under alla dessa år. För egen del har jag varit i Nacka varje år sedan 2003. Kommer ihåg att jag inte behöll mitt glas det första året då jag inte visste vad jag skulle göra med det. (att ta hem det var något som jag inte riktigt fattade att man kunde göra) Glassamlingen den är rätt stor numera, fast en hel del glas är i förrådet då det är omöjligt att ha allt framme på paradplats. Årets glas är av modellen American Lager. (det finns glas från tidigare år för den som inte tycker om årets variant)



Som vanligt är det två helger det handlar om, tors-lör 26-28/9 samt tors-lör 3-5/10. Mitt tips är som alltid att försöka gå på torsdagarna då det är betydligt lugnare än på framförallt de bägge lördagarna. (även om jag upplevt att det varit lite lugnare de senaste åren även på lördagarna)

Tittar man på utställarna ser det tunnare ut än på länge, nu kan det förstås tillkomma utställare eller så är inte hemsidan helt uppdaterad. Många av de större mikrobryggerierna som tidigare år haft egna montrar har inte det i år, exempelvis hittas Nynäshamns Ångbryggeri i Great Brands monter. Ett annat exempel är Oppigårds Bryggeri som hittas hos TOMP.

Jämfört med förra året och många tidigare år kommer jag att sakna ölimportören Brill allra mest. Deras monter har under många år varit en given samlingsplats för oss öldårar och andra ölintresserade. Belgoklubben tycks inte heller finnas på plats, de kommer också att saknas.

Det hade varit kul med en hörna där flera bryggerier från Stockholm hade varit samlade, under tidigare mässor fanns Stockholm Brewing på plats men de saknades redan förra året liksom i år. Förra året liksom tidigare år medverkade Fjäderholmarnas Bryggeri och Nya Carnegiebryggeriet men i år tycks de ej vara på plats.

Några bryggerier från Stockholm som däremot kommer att vara med och leka är Gamla Enskede Bryggeri, Hopsan Brewing, Nacka Bryggeri, Qvarnens Brygghus, Södra Maltfabriken och Waza Restaurang & Bryggeri så det kommer att finnas öl från lokala bryggerier att prova.

Apropå på hörna med småbryggerier, det som tidigare hette Nybryggarbaren heter i år Craft Beer Corner där flera småbryggerier kommer att vara samlade, några av dessa är Burgsviks Bryggeri, Inlands Bryggeri, Mora Bryggeri för att nämna några.

Andra småbryggerier som Emmaboda Bryggeri, Fireside Brewery, Kackelbryggeriet och några till hittas i Boxframes monter. Vissa av dessa bryggerier har jag tidigare stiftat bekantskap med men några är helt nya, sådant är förstås skoj.

Återstår att se hur årets mässa blir men på förhand känns startfältet blekare än tidigare år men det återstår som sagt att se hur det blir. Positiva överraskningar kommer det garanterat att finnas liksom negativa sådana, precis som det brukar vara.

En sak är i alla fall säker, jag har skrivit det förr och skriver det igen nämligen att det är betydligt roligare att knalla omkring på mässgolvet jämfört med att vara på det vanliga gneget.

måndag 9 september 2019

Stockholm Beer Fest lördag 31/8.

Precis som förra året anordnades Stockholm Beer Fest även i år. Platsen var den samma, vid Smålandstorget utanför en av värdarna Barrel & Burgers restaurang. I år var antalet medverkande bryggerier dubbelt så många jämfört med 2018, 17 stycken. Själva festivalutrymmet var utökat även det. Jag hörde med Eddan om han var sugen på att dra in till stan på lördagen och gå på festivalen och en liten pubrunda efter det, det var ingen tvekan utan han tackade snabbt ja.



Innan festivalen passade vi på att besöka Spritmuseum och dessa brygga där gotländska Snausarve gårdsbryggeri några dagar innan hade tagit över flera av kranarna. Det fanns en del öl kvar så vi passade på att dricka en varsin, i mitt fall den lambikliknande Snausarve Söirli Dräue som var klart duglig. Ja Snausarve är ett bryggeri som det är värt att hålla lite koll på.

Från Spritmuseum tar det i runda slängar 25 minuter att gå till Smålandstorget vilket vi passade på att göra i det fina sensommarvädret. När vi kom fram vid 13-tiden var det en hel del folk på plats men det var aldrig några problem att beställa öl. Något inträde var det inte tal om utan det var bara att knalla in på festivalområdet som var utomhus. Ville man köpa öl fick man köpa kuponger som kostade 56 kronor styck. För den summan fick man ett plastglas med 20 centiliter öl. Vissa tyckte att det var rätt dyrt men jag som brukar jämföra det mesta med priserna på Hatten tyckte att det var ett ok pris.



De svenska bryggerierna dominerade bland de 17 stycken som fanns på plats, importören Galatea hade dock några amerikanska öl. Bland de provade tyckte jag mest om Captain Lawrence Galactic Fog - DDH som var en mumsig DIPA.



Morgondagens Bryggeri har jag inte provat alltför många öl ifrån men under festivalen blev det hela fem nya bekantskaper, av dessa var Morgondagens Björnes Delight godast, rejält sur och med en massa björnbär, kul öl helt klart.



Enligt uppgift var det över 8000 besökare på de två festivaldagarna. Jag kan förstå varför då det är en väldigt trevlig liten festival med centralt läge i stan som nästan känns som en gatufest där alla möjliga personer är på plats, inte bara en massa ölnördar och annat löst folk. Det var som vanligt kul att träffa en del bekanta som dagen till ära var törstiga.



Efter att den sista kupongen förbrukats gick vi nöjda och belåtna mot Man in the Moon som hade en massa öl från Evil Twin på kran. (veckan innan var alla 30 kranar påkopplade med öl från nämnda bryggeri)



Mina smaklökar kanske var lite slitna då jag inte blev sådär jätteimponerad av de fyra olika öl från Evil Twin som dracks. Ewil Twin  NYC / Bellwoods Acai Bowl Helmet var rentav rätt tråkig. Bäst denna gången var Evil Twin NYC Salty Tuff Nutty Bed-Stuy Dude Staff Jesus Edition 2. Förstås söt men inte extremt för en gångs skull, gillade ölets värmande känsla.

På hemvägen passerades Lådan där jag inte kunde låta bli att äta deras härliga Mac 'n' Cheese. Helt klart en kul lördag var det.


onsdag 28 augusti 2019

Några öl i Nordnorge och ombord på Hurtigruten.

Årets sommarsemester började på allvar torsdag 8/8 då det äntligen var dags att flyga till Kirkenes och tillbringa en natt där. I Kirkenes hade jag tidigare inte varit, nu blev det ett kort besök då vi anlände på kvällen och dagen efter skulle vi vid lunchtid stiga ombord på Hurtigrutens M/S Polarlys. Det var min äldsta barndomskamrat Tomas och jag som äntligen kom iväg på en resa med Hurtigruten, något som vi pratat om att göra de senaste 15 åren. Nu stod stjärnorna rätt så det blev av, mycket skoj för två gamla båtnördar.



Uppfriskande 5 grader varmt var det på kvällen då vi var framme. Vi bodde en natt på Thon Hotel Kirkenes som var ett trevligt och fräscht hotell med en stabil frukost. Vid frukosten fanns det något som jag tidigare inte sett, lingonsmör.



Jag gick visst händelserna i förväg för innan det är dags för frukost ska ju kvällen innan klaras av. En kvällsöl blev det i hotellets bar, nämligen en stout som hette Bådin Mørkved. Väldigt mild men ändå helt ok.



På förmiddagen blev ett besök på närbelägna Vinmonopolet innan vi så smått knallade iväg till vårt väntande fartyg som skulle bli vårt hem i 54 timmar. Utbudet på Vinmonopolet var helt ok, givetvis köpte jag bara norska öl vilket jag alltid gör då jag besöker Vinmonopolet. Mest nöjd var jag över att hitta en burk Ego Tåke vilket jag hade fått tips om att hålla utkik efter.

Att resa med Hurtigruten i några dygn var verkligen en härlig upplevelse, det var så lugnt och skönt ombord och vyerna var verkligen vackra. Mellan Kirkenes och Svolvaer där vi skulle av hade vi 16 stopp i världsmetropoler som Berlevåg, Mehamn, Hammerfest med flera. Vissa av stoppen varade bara i 15 minuter medan den längsta var på två timmar. (Hammerfest)



Det ölmässigt mest intressanta stoppet var den i Tromsö, dit anlände vi 23:45 på lördagen och avfärden var 01:30 på söndagen. Ett tips är att inte missa avgångstiden ty fartyget väntar ej på folk som inte kan använda en klocka.



I nämnda Tromsö ligger klassiska Ølhallen som jag besökt en gång tidigare, nämligen i juli 2015. Stället ägs av Mack och utbudet på fat är minst sagt digert då de har 72 olika öl, samtliga från Norge.



Ett par öl blev det, dels en stabil dipa med namnet Graff Danktastic och en ok Mack Mikrobryggeri Belgium Dubbel Celibacy. (Graff Brygghus är förresten från Tromsö för den som inte visste det)

Det var kul att se att min polare från besöket 2015 fortfarande tycks vara en flitig gäst på denna anrika ölhall. Är man törstig så är man, svårare än så är det inte.



Tillbaka till M/S Polarlys tog det runt 10 minuter att gå, det var aldrig någon fara att vi skulle missa avgången. Ombord på fartyget var ölutbudet ganska svagt, fanns några öl från Mack plus några andra. Vi handlade som sagt med oss några flaskor till hytten, officiellt får man inte göra det men några kontroller tycks ej finnas.



Detta var ingen traditionell ölresa men givetvis slank det ner några under resans gång ändå. Öl i all ära men denna gången var det vyerna som och det stillsamma tempot ombord som fick nästan all uppmärksamhet. 3500 betalade vi per person, då ingick hytt med ventil samt frukost. Något som är ganska kostsamt är de olika utflykter som Hurtigruten frestar med, vi köpte inga sådana. Ett par damer som också var ombord var med på flera olika utflykter som de tycktes vara nöjda med. Jag har varit mycket i norra Europa så de allra flesta utflykterna var inte så intressanta, fast är det första gången man är långt över Polcirkeln så är saken förstås en annan, särskilt exotiskt blir det för de stackare som inte bor i Norden.



Innan vi ankom vår slutdestination Svolvaer tog vi en avstickare in i magiska Trollfjorden, t o m några havsörnar fick vi se fast på foto behagade de ej att fastna.



Svolvaer var en trevlig liten stad som kändes modernare än väntat, en hel del turister flanerade omkring, särskilt då italienare. I Svolvaer knallade vi mest omkring och tittade på vyerna, Lofoten Krigsminnemuseum besöktes förstås också. Ett museum helt i min smak. Som vanligt vågar jag ej skriva om vilka av de stridande parterna som jag tycker hade de finaste uniformerna.





Fanns det några ölställen i Svolvaer? Givetvis kollade jag på Ratebeers guide om Svolvaer, enligt deras lista på de få ställen som fanns så skulle Styrhuset Pub vara det bästa stället, förövrigt ligger det bredvid nämnda museum.



Styrhuset Pub kändes som ett ganska insuttet ställe, utbudet på fat var inte alls skoj. Jag frågade om deras flaskutbud och blev då hänvisad upp till Thon Hotel Lofotens bar. Tydligen är puben en del av hotellet vilket jag inte riktigt hajade först.

Istället för att sitta i en rätt mörk pub med lågt i tak så blev vi sittandes en stund i en rymlig och fräsch hotellbar. Det fanns inget annat att göra än att köpa en flaska Lofotpils Fjell Stout, bryggeriet låg runt 100 meter bort men p g a alkoholregler gick det inte att besöka det hur som helst. Stabil och mild öl som var trevlig att sitta och inmundiga. Lokalare öl är svårt att hitta om man nu inte sitter på själva bryggeripuben.



Det godaste ölet som jag drack i Svolvaer var tidigare nämnda Ego Tåke som jag köpte på Vinmonopolet i Kirkenes. Det finns även ett Vinmonopol i Svolvaer men det glömde jag visst bort att besöka, som sagt öl var inte i fokus på denna resa.

Ego Tåke var som sagt en riktigt god lite starkare Neipa, lite skämtsamt skulle jag vilja påstå att jag lätt skulle kunna hamna i alla fall i en lättare dimma efter att ha druckit några sådana. Det enda trista  var väl utsikten från rummet på Scandic då ölet avnjöts. Parkeringsplats istället för havsutsikt, ja så kan det gå.



Några fler intressanta ölställen såg jag ej i Svolvaer, ett ställe som hade väldigt god sjömat var Børsen Spiseri, bland annat ingick det lite valkött i förrätten, något som jag inte hade ätit sedan 2007 då Longyearbyen besöktes. Deras ölutbud var dock skralt, fanns några öl från Mack men inte så mycket mer än så.



En riktigt kul resa var det där naturen var i fokus, skulle gärna göra om det, gärna på hösten och vintern för att få annorlunda intryck. Fast en till resa på sommaren skulle jag förstås inte tacka nej till.

Innan jag avslutar denna lilla reseberättelse måste jag bara passa på att nämna att då Hurtigrutens olika fartyg möter varandra till havs så tutar de på varandra, populärt bland passagerarna och säkert ett sant nöje för de på respektive kommandobrygga som får äran att tuta. (tänk att höra en sådan signal då det är dags för sista beställningen på puben)  Nedanstående filmsnutt illustrerar det hela: