fredag 11 januari 2019

Pubbesök 2018

Mitt förra inlägg om ölåret 2018 fick mig att fundera över vilka ställen i Stockholm som jag främst brukar besöka då en öl eller två ska avnjutas. Pubrundorna med grabbarna blir färre och färre men ibland slår vi till och besöker den stora staden.

Efter att ha kollat igenom Internetbanken samt andra källor kom jag fram till att dessa ställen besöktes mer än en gång under det gångna året:

1. Bishops Arms Sundbyberg och Lådan 7 besök
2. Omnipollos Hatt 6 besök
3. Akkurat och Man in the Moon 4 besök
4. Oliver Twist, Mikkeller, Zum Franziskaner och Bishops Arms Gamla stan 3 besök
5. BrewDog Södermalm och Ölstugan Tullen 2 besök

Jag blir inte förvånad över att se vilka två ställen som ligger i topp då Bishops i Sumpan verkligen blivit bättre de senaste åren, dessutom ligger stället närmast då man ska rulla hemåt. Något jag noterat de senaste året är att omsättningen bland personalen har varit större jämfört med tidigare år.



Lådan är en ny favorit hos mig, visst känner jag mig lite gammal där bland alla ungdomar men maten är riktigt god och öltutbudet varieras konstant. Folkligt och trevligt är det, alla är välkomna.

Omnipollos Hatt, eller Hatten som vi säger är schysst ställe med väldigt goda pizzor. Deras egna öl är oftast stabila, ibland kör de intressanta tap takeovers men då får man räkna med väldigt mycket folk i den lilla lokalen, eller ja det är nästan alltid mycket folk på Hatten. Bäst är att gå dit efter lunch på en vardag, då brukar det vara lugnt och skönt.





Akkurat besöker jag inte alls lika ofta som tidigare. Gillar förstås stället mycket men med alla nya ställen som dyker upp så blir det inte lika många besök som tidigare.



Man in the Moon håller sin jämna nivå år efter år, gillar deras temamånader, särskilt januari de senaste åren då de kört öl från olika amerikanska delstater. (just nu pågår New York-veckor för den som möjligtvis missat det)

Oliver Twist finns alltid med på ritbordet då storslagna pubbesök planeras även om besöken där också är färre jämfört med tidigare. Mikkeller vet man vad man får på, men hypen är inte alls som den var för några år sedan, inte i min bok i alla fall.




Zum Franziskaner hoppas jag på att besöka lite fler gånger i år, ett härligt ställe om man vill tillbaka till sina "ölrötter". (samt matrötter)



Bishops Arms Gamla stan ligger väldigt nära tunnelbanan så det är lätt att ta sig hemåt därifrån om inte annat. Lokalen hör till de bättre i kedjan, dessutom är det för det mesta lagom mycket folk där.

Besökte inte BrewDog Kungsholmen en endaste gång under 2018, beror främst på att stationen vid Karlberg inte längre används. Däremot blev det ett par besök på BrewDog Södermalm. Helt ok ställe det med.




Ölstugan Tullen är ett relativt nytt ställe, var nöjd med förra årets två besök. Ibland har de rätt udda öl från svenska småbryggerier som är svåra att hitta på annat ställe, öl från gotländska Snausarve Gårdsbryggeri är ett exempel.

Ställen jag saknar är Bishops Arms Folkungagatan och NK Ölbar, sistnämnda stängde i maj 2018. Gillar inte att shoppa men på ölbaren var det trevligt att slinka in lite då och då, särskilt med tanke på deras låga priser.

Ställen som borde besökas oftare är Soldaten Svejk, Katarina Ölcafé med flera men det finns inte tid till allt. Ett ställe som Nya Carnegie har jag bara besökt en gång sedan de öppnade 2014. Undrar hur det ser ut den dagen då jag är pensionär? Pensionärsrunda på olika pubar vore minst sagt en höjdare.



måndag 7 januari 2019

Ölåret 2018, några siffror.

Då var det dags att återigen presentera några siffror för det gångna ölåret. Som vanligt är det ett hårt jobb att få fram siffrorna så håll till godo. (eller den är en sanning med modifikation, betalar man med kort så syns ju alla inköpen på internetbanken så det där med att hålla koll på kostnaderna är inte alltför ansträngande)

Målsättningen inför 2018 var att ta det lite lugnare med ölandet jämfört med 2017. Precis så blev det också. Sedan 2009 har jag haft koll på antalet nya öl varje år, siffrorna är enligt följande:

2009: 297
2010: 525
2011: 624
2012: 929
2013: 1223
2014: 1307
2015: 1391
2016: 1775
2017: 1808
2018: 1328

Det känns som att 2017 var formtoppen, ju äldre man blir desto mindre explosiv blir man så det där med sprintlopp är bara att glömma, numera blir det mer vanlig hederlig joggning. Inget fel med det ty tiderna förändras som det heter.

Reseåret 2018 var klart stabilt men inte det mest spektakulära som jag upplevt. Precis som 2017 blev det en resa till San Diego i februari, denna gången utökat med några nätter i San Marcos. En riktigt härlig resa var det, ja San Diego är verkligen något utöver det vanliga. Året började dock med några dagar i Torshavn, Färöarna. Högst sympatiskt resmål. På närmare håll besöktes de gamla trogna destinationerna Köpenhamn, Malmö och Helsingfors. Sommarresan till Berlin i augusti var väldigt lyckad om än väldigt svettig då det var så sjukt varmt. (som mest +37) En tur till Norge måste det bli varje år, kombinationen Kristiansund och Molde var trevlig, i bägge städerna fanns det i alla fall en pub värd att besöka.

Resplanerna för 2019 ser väl hyfsade ut, Los Angeles och Phoenix i februari är bokat och klart. Mycket tyder på att det även blir en tur till München i mars. Efter det är orderboken tom, några idéer finns det alltid men inget som är konkret ännu. Bamberg är ett ställe som jag år efter år är sugen på att besöka, återstår att se när det kan tänkas ske. Var en hel del i Östeuropa för runt 10 år sedan, där finns det en del som lockar. London där jag aldrig varit lockar fortfarande inte. MBCC hoppar jag över för andra året i rad, den danska kronan är verkligen inte att leka med.

Förutom att den givna ölfestivalen i Nacka besöktes var det blygsamt med andra. Linköping Beer Expo var den enda andra ölfestivalen som jag besökte 2018, gott så.

Favoriten varje år att försöka hålla koll på vad öldrickandet kan tänkas kosta. Felmarginalen är som tidigare 5-10% .

2009: 18005
2010: 23700
2011: 29382
2012: 34422
2013: 48032
2014: 45804
2015: 37393
2016: 47517
2017: 54008
2018: 38500

3200 blev alltså ölkostnaden i snitt per månad 2018. Målet inför 2018 var att snittet per månad skulle sjunka jämfört med 2017 och det gjorde den rejält får man ändå säga. (revisorn ler nöjt). 2019 är kostnadsprognosen 2500-3000 per månad, lite beroende på om lågkonjunkturen kommer igång ordentligt eller inte. Den dyraste månaden var augusti då ölen kostade 7600 kronor, billigaste var mars då det hela gick på 1100 spänn.

Typ de godaste nya ölen som jag drack 2018:

1. Lost Abbey Veritas 018
2. Hoppin' Frog Barrel Aged TORIS The Tyrant
3. AleSmith Speedway Stout - Rye Barrel Aged: Vietnamese
4. AleSmith Speedway Stout - Double Barrel
5. Beachwood Blendery Careful With That Apricot, Eugene
6. Founders CBS
7. Old nation M-43
8. The Rare Barrel Garage Service
9. Firestone Walker 21 (XXI Twenty-One Anniversary Ale)
10. Oppigårds/Närke Thurbo Kaggen Stormaktsporter

Som synes en väldig dominans av amerikanska öl, gärna mörka eller syrliga sådana. Måhända populistiskt men gott är det.

Tack till 2018 och välkommen 2019. I vanlig ordning blir det en torr tid i januari, faktum är det hela började 30/12. (nyårsafton, vad är det det?) Sedan lär väl det nya året bjuda på del bus och resor i ölets tecken, vi håller tummarna för att det blir så.

Förresten, är det bara jag som gillar att räkna på saker och ting? Vore kul att veta hur jag ligger kostnadsmässigt jämfört med mina ölbröder och ölsystrar. 

måndag 17 december 2018

Julölsprovning

Lördag 1/12 samlades den gamla vanliga panelen förstärkta med Tom för ännu en julölsprovning. Jag vet inte exakt när saker och ting blir en tradition men den första julölsprovningen med grabbarna hölls 2010 så det börjar i alla fall bli tal om en sådan.

Precis som vanligt provade vi 10 olika julöl, öl från Danmark, Norge och Sverige. De gamla vanliga julölen hoppades över i år liksom tidigare år, nya öl ska det alltid vara på julölsprovningen. Tautologi är ju trist, eller hur?



Innan vi började med julölen blev det ett par bonusöl, ja det är aldrig fel att börja med några bonusar innan man ens kommit till själva huvudprovningen. Bland de två bonusölen var Avery The Beast som Tom hade med sig minst sagt rätt maffig. Flaskan var från 2008 och dess innehåll höll fortfarande hög klass. Helt klart en skönt värmande öl.



De 10 julöl som vi betade av var dessa:

Graff Jul
Bad Santa Juleløl
Hönöbryggeriet Julöl
To Øl 1 Ton of...Christmas
Pax Polaris
Nøgne Ø Norsk Jul
Nøgne Ø Tradisjon (2017)
To Øl Blizzard (In A Beer Mug)
Fors Östgöta Julöl
Cervisiam C.H.U.D.

Som synes var fem av ölen från Kongeriket Norge, tre från Sverige och två från Danmark.

Prispallen såg ut enligt följande:

1. To Øl Blizzard 19 poäng
2. To Øl 1 Ton of...Christmas 17 poäng
3. Cervisiam C.H.U.D. 15, 5 poäng

Klart sist kom Hönöbryggeriet Julöl (7 poäng fick den), några i panelen kunde inte ens dricka upp utan var tvungna att hälla ut. Trist när sådant sker men det tillhör livets öden och äventyr det med.

Det här med "julöl" är verkligen både upp och ner, av de som vi provade var det ingen som var våldsamt kryddig. Stilarna är i högsta grad blandade, de tre i toppen klassades som en IPA, Berliner Weisse och Imperial Stout.

Som tur är innehöll kvällen även annat än nämnda julöl, ja vi tjuvstartade ju med några bonusöl. Bonusöl blev det även resten av kvällen. Några av dessa visade sig vara riktigt goda, nämligen de här:

Hoppin' Frog BORIS The Crusher Grand Reserve som Eddan hade med sig. Balanserad och relativt "mild" men med en rätt lång eftersmak.



Old Nation M-43 är verkligen så god som "alla" säger. En riktigt stabil NEIPA som jag gärna skulle ha fler burkar av hemma.



Great Divide Old Ruffian - Barrel Aged hade Tom med sig, något som jag tackar för. Skönt värmande och med mycket karamell, fat och torkad frukt. Skön rackare att "sippa" på även om tiden var knapp.



Deschutes The Dissident 2015 köpte jag i Portland 2016. Nu var det läge att öppna flaskan. Det var nog aftonens godaste öl enligt mig, riktigt snygg öl med fina dofter och smaker.



Några burkar från Mikkeller SD och NYC blev det också, goda även om många av dem är väldigt lika i smaken.



Då några redan hade lullat hemåt plockades en Firestone Walker 21 fram som en sista öl. Väldigt god den också, fint värmande och en kanonbra avslutning på dagens övningar. Helt klart ännu en lyckad liten provning.




torsdag 29 november 2018

Provning i Kungsängen

Lördag 10/11 samlades ett gäng ölnördar, öldårar, ölgubbar, ölentusiaster, djur eller vad man nu vill kalla oss för en provning hos Tom i Kungsängen. Det tämligen gråa vädret byttes snabbt ut mot många och i de flesta fall goda öl.





Som välkomstdrink fick vi ett glas Cantillon Rosé de Gambrinus, en betydligt värre start kan man helt klart ha på en ölprovning. Cantillon är Cantillon, gott är det så man inte kan bli annat än glad.

Tom hade samlat på sig sju olika suröl från Almanac, jag bidrog med två stycken så vi hade det stora nöjet att prova oss igenom nio olika Almanac. Hur ofta gör man något dylikt? Detta var första gången i mitt liv så det måste anses som extremt ovanligt, ja verkligen.



Det var sannerligen ett trevligt nöje att testa de olika ölen. Överlag var nivån klart stabil men det var ett par stycken som var godare än de andra enligt mig, Almanac Passion Project och Almanac Cherry Berry.

Förstnämnda var riktigt fräsch och med tydlig doft och smak av passionsfrukt. Uppfriskande och med en rätt mild syrlighet.



Almanac Cherry Berry var syrligare och med tydliga toner av körsbär. Riktigt stabila öl båda två.



Chimay Grande Reserve Vieillie En Barriques Whisky Edition var skönt värmande och med tydliga toner av banan, malt, karamell och ek.



Kul är det med ölprovningar, man vet aldrig vad värden tänker bjuda på och vad de andra deltagarna har tagit med sig till provningen. Allt var dock inte gott, kvällens sämsta var Kasztelan Jasne Pelne som var tunn och verkligen inget att skriva hem om.



Några Mikkeller blev det också, ja det brukar det nästan alltid bli då det hålls ölprovningar. Mikkeller NYC Powder Pitcher var den godaste av kvällens Mikkeller, den hade de gamla vanliga trevliga inslagen av citrus, mango och humle.



Av öldrickande blir man hungrig, den gode Tom grillade hamburgare vilka vi alla åt med stor förtjusning, riktigt gott var det.



Eirik hade med sig tre årgångar av Gouden Carolus Cuvée van de Keizer Blau, 2010, 2013 och 2015. Mastiga och goda öl, ja tre sådana stora flaskor är inget som man orkar dricka på egen hand så perfekt att dela med andra.



Lite annat smått och gott som slank ner under kvällen var The Bruery/Bottlecraft Geburtstagskranz, Upland Prim, Cantillon Fou Foune, Westbrook Mexican Cake och Lost Abbey Citrus Sin, ja bara för att nämna några.



En riktigt kul kväll var det, på söndagen blev det ett mycket lugnt tempo för min del men några av herrarna som var med på provningen firade AIK:s SM-guld hela dagen lång. Grattis till guldet! 

tisdag 27 november 2018

Mikkeller CPH Airport

Resekamraterna skulle hälsa på släktingar utanför Malmö och dessutom åka hem med en tidigare flight än jag så det innebar att jag hade egentid på tisdagen. Egentid är alltid lyx så jag tog det väldigt lugnt, checkade ut vid 12-tiden och knallade runt lite i Malmö.

När det var avklarat åkte jag över till Hovedstaden. Ett kortare besök blev det på Warpigs igen, ja jag gillar verkligen stället. Bara att gå in där och känna alla dofterna är så härligt.



Ett par öl fick jag i mig, Warpigs Ginger Bells och Warpigs/Claimstake John Rohner is My Homeboy. Ni får gissa vilken som jag tyckte var godast?



Perfekt! Ni gissade rätt!

Efter att jag lämnade Warpigs tog jag en promenad i Köpenhamn, vädret var nästan vårlikt trots att det var november. Vindstilla och med en behaglig sol.



Innan jag skulle bege mig mot flygplatsen besökte jag Taphouse, ett ställe som jag fortfarande inte riktigt kan greppa. Tror att detta var mitt fjärde besök. Vill man ticka öl så är stället föredömligt bra då de har 61 fatöl vilka säljs i olika storlekar, för egen del körde jag 1 deciliter av varje öl.



Men det är något med atmosfären, stället känns lite "sterilt" eller hur man nu ska uttrycka sig. Det är perfekt att hoppa in och prova några öl men att sitta där timme efter timme har jag svårt att se mig själv göra.

Julöl är en viktig tradition i Danmark, i alla fall sedan 1990 då Tuborg lanserade J-dagen (den första fredagen i november). Taphouse ville inte vara sämre då de hade drygt 40 julöl påkopplade. (då jag är en mycket slö person så orkade jag inte räkna det exakta antalet)

Brukar aldrig dricka julöl innan december men nu fick jag vackert göra ett undantag. Provade 8 olika julöl, i ärlighetens namn var det ingen som var riktigt god. Det bästa ölet var Gamma Magna Aura, vilket var en fräsch och frisk Hazy IPA. Kändes som en befrielse att dricka den efter några Brown Ale och Bockar. I dessa tidevarv blir det verkligen en del Hazy-öl, de är liksom rätt svåra att undvika. Ölet från Gamma var inte dagens sista grumliga kan jag meddela.



Det mest udda ölet var Nørrebro BRAW Smell The Funk. Både doften och smaken dominerades helt av brett. Nä, gott var det då sannerligen inte.

SK414 hade avgångstid 19:50 mot Arlanda så jag åkte till Kastrup vid 17-tiden. Passade på att äta i SAS-loungen och noterade att loungen fått en uppfräschning, något som var på tiden. En ny kaffebar fanns det, något som även finns i loungen i Oslo men inte på Arlanda. Kaffe i all ära men tänk om de skulle fixa en ölbar inne i loungen, det hade verkligen varit något att skriva hem om.



I juni i år öppnade Mikkeller en bar som har öppet dygnet runt på Kastrup flygplats, eller CPH som vi säger. 20 fat liksom ett gäng burkar och flaskor. Det går även bra att köpa med sig öl hem vilket jag passade på att göra. (det är ju perfekt för de som inte har något bagage med sig)



Riktigt kul med en flygplatsbar som håller så hög klass, Swedavia och Arlanda lyssnar ni? Arlanda är verkligen en sorgligt tråkig flygplats jämfört med Kastrup, med Mikkellers bar så ökar avståndet ytterligare. Jag har sagt till mig själv för flera år sedan att inte köpa en löjligt dyr öl på Arlanda så länge dagens utbud kvarstår, ett löfte som jag inte har några som helst planer på att bryta.



En öl mäktade jag med på Mikkeller CPH, nämligen en Mikkeller Hazy Holidays som kändes rätt uppfriskande, juice, citrus och något som påminde om "blommor".



Ombord på kärran till Arlanda blev det en Mikkeller som fick äran att bli denna resas sista öl, Mikkeller Northern Trails Hazy IPA. Passade rätt bra då det var en del dimma ute.



En kompis som åkte till Miami häromdagen skickade bild på den absolut senaste burken som Mikkeller gjort åt SAS, den ser jag förstås fram emot att prova.



En riktigt kul måndag och tisdag var det, en natt på bortaplan är bättre än ingenting. Tycker att upplägget var perfekt, först hygge i Köpenhamn, sedan över till Malmö för fortsatt njuteri och därefter hem från Kastrup dagen efter. Åker man dessutom hem från Kastrup och inte från Sturup slipper man flygskatten, det ni kära politiker.

måndag 19 november 2018

Måndagkväll på Malmö Brewing Taproom och Bishops Arms

Som sagt, det var hög tid att lämna Köpenhamn för denna gången och åka över med tåget till Malmö. I Malmö hade jag inte varit sedan augusti 2017 så det var verkligen på tiden för ett besök och förstås synnerligen skönt att beträda skånsk mark igen.

Innan vi checkade in på Scandic City passade vi på att äta Sveriges godaste gyros på Gyros Pita, lika smaskigt som alltid.



Efter att incheckningen var avklarad blev det en kort powernap för vissa av oss innan vi siktade in kikarsiktet mot Malmö Brewing Taproom. Om det var härligt att komma till Skåne så var det ännu härligare att gå in på Taproom, snacka om att känna sig som hemma. Det var fler gäster än förväntat, jag har i alla fall aldrig sett så många på Taproom på en måndag. (fast senast jag var där på en måndag är väl 5 år sedan så det statistiska underlaget är förstås skralt för att uttrycka mig försiktigt) Lokalerna är dock stora så det var ändå långt ifrån fullsatt. Kul ändå att folk är utanför hemmets lugna vrå även på måndagar.



Som vanligt då jag besöker Taproom koncentrerar jag mig främst på att dricka bryggeriets egna skapelser, allt annat skulle kännas konstigt.

Det som provades höll en jämn och fin nivå, godast var Malmö Hankyman vilket bryggeriet beskrev som en Imperial Hazelnut Milk Stout. Balanserad och med trevliga rostade toner liksom inslag av nötter. Lite åt det söta hållet och med en rätt lång avslutning.


Har sagt det många gånger tidigare men jag skulle verkligen vilja ha ett ställe som Taproom i Stockholm. Snacka om att jag skulle vara en stammis på det stället.



Förutom öl från Malmö Brewing dracks även en stabil Hyllie Finpilsner och en AleSmith/Pizza Port Logical Choice. Sistnämnda smakade citrus, lite mango och karamell. Absolut inte dålig men inte det bästa jag druckit från de två fina bryggerierna i San Diego.



Midnatt och stängningsdags började närma sig men vi var ännu inte helt nöjda med dagens ölintag så vi bestämde oss för att även besöka Bishops Arms Gustav Adolfs Torg som stängde en timme senare.

Stigbergets Profundis hade jag inte sett tidigare så en sådan fick det bli. Ölet var åt det söta hållet med humle, karamell och citrus. God men precis som fallet var med AleSmith så har jag smakat godare skapelser från Stigbergets.



Innan vi tog nattro hann vi med en panikbeställning på Stippes, det klassiska burgarhaket som funnits i Malmö sedan 1972. Hamburgare efter midnatt fungerar alltid, även denna gången.