tisdag 21 mars 2017

Linköping Beer Expo 2017

I lördags var dags för en favorit i repris, Linköping Beer Expo. Det var andra gången som jag besökte det hela, första gången var 2015. Årets mässa var den åttonde i ordningen. Entrébiljetten kostade 225, till det tillkom dryckeskuponger. Sistnämnda är verkligen kanon, tycker att det är skönt att slippa fippla med kontanter eller Swish.



Precis som den gången tyckte jag att det var en perfekt dagstur från Stockholm. Tågresan är inte alltför lång och mässan är indelad i två pass, 12-17 och 18-23. Vi nöjde oss med de första fem timmarna. När dörrarna öppnades gick det snabbt att komma in.



Det första passet var utsålt vilket även det andra var. Någon direkt trängsel blev det dock inte, till toaletterna var det mer eller mindre fritt fram. (väldigt viktig aspekt på ett event där det provas en öl eller två)



Antalet utställare var rekordmånga, 35 stycken. Svenska småbryggerier dominerade bland dessa men det fanns även en del importörer som lite krydda.



Bland importörerna överraskade Constant Companion mest då de hade med sig några öl från bryggerier som jag för inte så länge sedan stiftade bekantskap med i San Diego. Belching Beaver, Ironfire Brewing och Toolbox var dessa bryggerier som jag tidigare inte sett i Sverige. De hade fått in väldigt få fat från Toolbox så det var osäkert på vilken krog/krogar de eventuellt skulle hamna hos.



Ett par nya svenska bryggerier stiftade jag bekantskap med, Fors Bryggeri och The Pine Ridge Brewery. Båda två hade öl som var helt ok utan att tillhöra det bästa jag druckit.



Bland de svenska bryggerierna var det Eskilstuna Ölkultur som imponerade med sin Eskilstuna X Imperial Stout. Helt klart det bästa ölet som jag druckit från dem, fint balanserad med fina inslag av bourbon och bland annat russin. Enligt info från en av utställarna kommer ölet senare till Systembolaget.



Det lokala Centralbryggeriet hade ett par småtrevliga suröl som tävlade mot varandra. Ölet som vi gäster gav mest röster åt kommer även att släppas i framtiden. Ölen i fråga var Centralbryggeriet Raspberry och Centralbryggeriet Passionfruit. Jag tyckte att Raspberry var aningen godare, kanske för att jag började tänka på hallonpaj med vaniljsås då jag drack den.



De fem timmarna flöt på bra, stämningen var trevlig och några bekanta ansikten sågs lite då och då. Det är inte alls omöjligt att det blir en dagstur även nästa år. Oppigårds New Sweden IPA är en rackare som jag gärna dricker igen. Riktigt färsk och välhumlad med en fin fruktighet.



Åt ingen mat på mässan då jag var så besviken på den 2015. Istället blev det kvällsmat på The Horse & Hound och sedan en öl på Bishops Arms innan det var dags att ta tåget hem. Maten var stabil och ölutbudet på Horse & Hound var ok. Bishops hade ett lite mera intressant utbud av öl. Nu blev det kortare besök på bägge ställena så hann förstås inte kika runt alltför mycket.



Var rätt skönt att småslumra på tåget kan jag meddela. Det här med dagsturer är verkligen trevligt. Tack till grabbarna för sällskapet.

fredag 24 februari 2017

Pubrunda med fokus på Frankenfestival på Akkurat.

Förra lördagen besökte Eddan, Eirik, Silenzi och Tom och jag Akkurat. Akkurat är alltid värt att besöka men den nu pågående Franken och Bambergfestivalen (15/2-2/3) gör så att det blir lite extra krydda på moset.


Akkurat öppnar klockan 15:00 på lördagar så innan vi hamnade där började vi med en öl på Omnipollos Hatt. På Hatten var det väldigt mycket folk trots att klockan bara var runt 12:30, så det var ståplats som gällde. (undrar hur det kommer att se ut på deras kalas 7-8/4?)



Det blev bara en varsin öl, i mitt fall en Hair of the Dog Doggie Claws, en rätt potent Barley Wine som nog hade passat bättre hemma i lugn och ro.

Från Hatten är det inte många meter att gå till Oliver Twist, något som vi gjorde. Där var det inga problem att få sittplats. På fat fanns det öl från Moor, tre olika beställdes in och alla tre var helt ok utan att briljera.



Två betydligt intressantare engelsmän var de två burkar från Magic Rock, Big Dipper och Hypnotist. Bägge två välhumlade och kändes färska, Big Dipper min vinnare av de två. (dipa kontra ipa)



När klockan började närma sig 15 var det läge att röra på fläsket och knalla ner till Akkurat. Det var runt 15 personer i kö och efter att vi väl installerat oss nedanför fatölstavlorna tog det inte alltför lång tid innan det var rejält med folk på plats.



Som aperitif drack jag en Aecht Schlenkerla Kräusen, en riktigt drickvänlig öl med en behaglig rökig ton. Fem olika Schlenkerla fanns på fat, av dessa var min favorit en gammal favorit, Aecht Schlenkerla Rauchbier Urbock. Efter att rätt nyligen kommit hem från San Diego där det dracks så många goda IPA/DIPA så kunde jag inte annat le då nämnda öl skulle klarat sig väldigt, väldigt väl även i en stad som San Diego. Verkligen supergod och extremt drickvänlig.



Allt som dracks höll stabil klass, lite märkligt nog var samarbetsölet mellan Gänstaller Bräu och Akkurat, ROCKS Steinbier Mk.3 som tilltalade mig minst. Dålig var den inte men inte alls lika god som de tidigare samarbetsölen.

Maten måste nämnas, den tyska menyn som erbjuds under festivalen var stabil. Erbjuds det en Schlachtplatte så kan den förstås inte motstås. (det fanns även schnitzel för den som inte ville ha wurst)



Mycket mat som räckte för två. Väldigt välsmakande, särskilt några av korvarna var riktigt goda. Dessutom mycket prisvärt för att vara i Stockholm, 445 spänn.



När vi var klara på Akkurat åkte vi ståtligt med pendeltåget till Sundbyberg, ett par ställen skulle besökas där. Först började vi med Empourium, blott mitt tredje besök på stället. 26 fatöl, många av dessa känns igen från Oliver Twist. Magic Rock The Big Top smakade fint efter alla rököl på Akkurat.



Kvällen avslutades på Bishops Arms Sundbyberg. Det känns lite som en kvarterskrog med en för det mesta trevlig stämning. På fat fanns det inte så mycket nytt men några fanns det. Dugges / All In Brewing Tango Twang var en av dessa. Helt ok öl med en rätt speciell kamp mellan humlen och det syrliga.



Har varit i den största staden i Franken, det vill säga Nürnberg men aldrig i Bamberg. Skulle vara väldigt kul att åka dit, får se när det kan tänkas bli av, knappast i år säger den senaste prognosen. En kul lördagsrunda var det, höjdpunkten var förstås Akkurat.

onsdag 22 februari 2017

Söndag i San Diego, Mike Hess, Hamiltons Tavern och Super Bowl.

Söndagen var min sista dag i San Diego, det blev även en solodag då Uffe och grabbarna körde en runda i Miramar, det var något som jag hoppade över då jag gjorde det på onsdagen. 

Istället ägnade jag dagen åt att besöka några ställen som inte hunnits med tidigare under resan. Ett ställe som ett par personer som vi pratade med under resan inte rekommenderade att besöka var Mike Hess North Park Tasting Room. Jag gillar att bilda mig en egen uppfattning om saker och ting så knallade dit från hotellet, något som tog runt 20 minuter. I USA behövs knappt Google Maps då det är lätt att hitta med tanke på deras stadsplaneringar men de gånger det var bra att ha till hands fungerade det fint enligt mig.



Mitt intryck av stället var positivt, lokalen var ren och rymlig. Personalen var på hugget och gav bra service. Det var få gäster rätt tidigt på söndagen, jag undrade lite försynt om det var någon slags match lite senare på dagen. Då möjligheten finns beställer jag gärna en flight, inget undantag på Mike Hess.



Den bestod av fem öl, samtliga godkända med Mike Hess Umbrix Rye Imperial Stout som den bästa. Fyllig med de klassiska inslagen men även lite torkad frukt. Mike Hess huvudbryggeri ligger i Miramar och stället som jag besökte ligger väldigt nära flera andra ölställen som Toronado, Bottlecraft North Park med flera.

Ett ställe som är rankat väldigt högt på Ratebeer är Hamiltons Tavern som även det ligger på den 30:e gatan, dock "långt" söderut. Eller lång och långt, från Mike Hess tog det runt 40 minuter att gå dit. (ja jag gillar att utforska en stad till fots)



Då jag var framme möttes jag av ett rätt diskret yttre. Inomhus var det mörkt, nu var det en mulen dag så ögonen vande sig snabbt. Hyfsat stort ställe där det inte var många besökare. Servicen var snabb och trevlig.



På fat hade de en hel del godsaker, en Pliny the Elder kunde jag inte motstå, råkade även dricka mitt livs första öl från Wyoming. (vem tusan orkar hålla koll på sådant? Jag!)

Ölet i fråga var Melvin * (Asterisk) en i högsta grad god Imperial IPA som var färsk och med en stor dos humle och olika goda frukter.

Är ni på Hamiltons Tavern så missa inte att titta upp mot taket, en och annan tappkran hänger där. En sak som jag gillar är då ölställen på sina hemsidor ofta uppdaterar vad de har på fat, Hamiltons Tavern liksom många av de andra ställena i San Diego är riktigt duktiga på det.



I samma fastighet, ja som närmsta granne ligger bryggeripuben South Park Brewing. Naturligtvis blev det ett besök även där. Deras provbricka bjöd på sex stabila öl.



Jag valde att knalla tillbaka och märkte att trafiken bara minskade och minskade på gator och torg. Anledningen till det var förstås Super Bowl, ett spektakel som jag sett glimtar av tidigare men nu såg nästan en hel match av. Innan det blev det dock ett sista besök på Bottle Craft i North Park där en av de anställda blev förvånad över att jag fortfarande var kvar i stan.

Det tycks vara väldigt populärt att titta på Super Bowl hemma samtidigt som enorma mängder mat och drycks intages. Barerna såg rätt tomma ut denna söndag så den tesen kan nog stämma.

Hotellet fick det bli för min del. Tyvärr tycker jag att det är väldigt segt att titta på tv överhuvudtaget i USA då det är så mycket reklamavbrott, Super Bowl inget undantag. Att matchen sedan "avgörs" på slantsingling kändes också lite snopet. (som en lekman tycker jag att det var konstigt att inte bägge lagen fick anfalla en varsin gång under övertiden)



En helt ok söndag var det, kändes förstås trist att inse att det var den sista dagen i San Diego men förhoppningsvis blir det någon till resa dit i framtiden.

söndag 19 februari 2017

Lördag i San Diego, Pizza Port Ocean Beach, Stone Brewing World Bistro & Gardens Liberty Station

Får väl ta och erkänna att hela lördagen i San Diego kändes seg och det mesta gick slött för min del. Åkte dock till Pizza Port Ocean Beach tillsammans med David, Jerry och Uffe. Resan dig tog ungefär 15 minuter från hotellet med Uber.



Vi var där lite innan de öppnade 11:00 så vi passade på att kika på havet en stund. Gillar man att surfa så fanns det fina möjligheter till det, dock var det lite för kallt för att bada.



På Pizza Port var vi bland de första gästerna, det dröjde inte alltför länge innan det fylldes på med mycket folk. Stället tycks vara populärt som lunchställe på lördagar. Jag hade som tidigare nämnt en slö dag så det blev bara ett par öl, goda båda två. De bägge pizzorna som vi beställde var riktigt smarriga.



Från Pizza Port var det en kortare bilresa till Stone Brewing World Bistro & Garden Liberty Station. En väldigt stor och påkostad anläggning med full ruljans, nästan alla uteplatser var reserverade eller upptagna. Publiken var blandad, barnfamiljer, pensionärer, grabbgäng, gubbar, tjejer och par. Värt att notera är att Stone ligger väldigt nära flygplatsen så flygplansbuller från startande flygplan är något man måste räkna med.



Öllistan var diger med både egna öl och gästöl. Enklast var att ta en flight eller två. De två bästa ölen som provades var rökölet Stone Liberty Station/Bagby Auld Rauch och dipan Stone Liberty Station Muy Delicioso.



Gillade verkligen stället även om det nästan kändes opersonligt stort, precis som Ballast Point Miramar som besöktes tidigare under veckan. Shoppen på Stone var den största som jag sett på ett bryggeri, givetvis gick det bra att fylla på sin growler i nämnda shop. Tänk om man kunde ha det så hemma i Sverige.



Apropå Ballast Point så besökte vi det i Little Italy tillsammans med Bottlecraft. Till skillnad mot mitt solobesök tidigt på måndagen så var bägge ställena mer eller mindre fulla denna eftermiddag.

Därefter blev det paus på rummet, en paus som blev längre än planerad, det var inte bara jag som var seg. Vi nöjde oss med att gå över gatan till Twisted Taps som var ett litet ställe där de flesta andra gäster tycktes vara stammisar. På fat hade drygt 20 öl, flera av dem okända för mig. Maten var stabil, servicen mycket trevlig. Ett lugnt och avslappnat ställe var det, passade oss perfekt denna kväll.