torsdag 5 december 2019

Man in the Moon 25 år, 1994-2019.



Fredag 8/11 firade Man in the Moon 25 år. De hade en riktigt spännande fatölslista med en hel del unika öl gjorda speciellt för jubileet plus förstås en massa annat.



Tyvärr kunde jag ej besöka Månen den fredagen då jag istället var i Oslo men några dagar senare, onsdag 13/11 blev det ett besök. Anlände kring 16, då satt det redan en del folk i salongen, framåt 18 var det rejält med folk.



Glädjande nog fanns de flesta av de specialöl som jag var mest intresserad av kvar på fat, en av dessa var Nøgne Ø Black Moon Rising. En värmande öl på 14% som bland annat bjöd på kryddor, bourbon och något som påminde om "romrussin".



Helt klart en god öl men en som var strået vassare var Hoppin' Frog Vanilla Bitter Barrel Aged BORIS. Härligt fyllig öl med en massa smak.



Brekeriet Red Weasel Sour (Vild) var även den speciellt framtagen till jubileet. Uppfriskande med både körsbär och en del svarta vinbär. Klart godare än gurkölet som de gjorde då Månen fyllde 20.



Nynäshamns Ångbryggeri bidrog också med ett par skapalser, av dessa dracks Nynäshamns Man in the Moon's Sherryfatslagrad Imperial Stout. Jag tyckte att den kändes rätt mild med mörk malt, choklad, lite bär och inslag av sherry.



Mat är också gott, för det mesta är det bäst att satsa på säkra kort, så även denna gången. Raggmunk är raggmunk, så är det bara. Tänk vad de stackare som av olika skäl inte äter fläsk går miste om i livet.



Kan inte annat än säga grattis i efterskott och säga att jag förstås ser framemot den dagen då Man in the Moon fyller 30.

tisdag 26 november 2019

Ölhelg i Oslo, lördag 9/11.

Lördagen i Oslo inleddes under lugna former, sovmorgon och en helt ok hotellfrukost på det. (normalt är jag inte så förtjust i hotellfrukostar, i alla fall inte då de äts i en stimmig lokal där folk har svårt att föra sig)



Fick ett meddelande från en kollega som undrade om jag kunde köpa med mig en flaska från Oslo, visst kunde jag det så det blev en promenad till Vinmonopolet vid Aker Brygge som vi besökte dagen innan. Jag passade också på att fylla på med ytterligare några öl, noterade också att de plockat fram fyra lådor Nøgne Ø Dark Horizon 6. Vi hade alltså inte behövt förbeställa sådana men det kunde vi inte veta. Det var ytterst frestande att köpa alla flaskor men det hade inte revisorn gillat, knappast heller Skatteverket.



Hur som helst, dagens första ölstopp blev Café Sara, ett ställe med mycket känsla och som hängt med sedan 1989. Jag gillar insuttna och folkliga ställen, detta var ett sådant. Vi var där tidigt på lördagen, de få andra gäster som var på plats tycktes mest fokuserade på att äta en bit mat. Jag har förstått att stället är populärt och jag förstår verkligen varför.



Café Sara ligger i samma område som Mikkeller Oslo, Crowbar & Bryggeri med flera så det var inga problem att hitta stället, särskilt inte med tanke på att vi var i närheten kvällen innan. Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg så ligger de flesta ölställena i Oslo på gångavstånd från varandra vilket förstås alltid är toppen.



Nämnda Nøgne Ø var det första mikrobryggeri som började säljas på Café Sara. Kul nog fanns det under vårt besök några jubileumsöl, en av dessa var Nøgne Ø Sara's Jubileum  1989-2019.



En väldigt söt öl handlade det om, något som man absolut inte bara hällde i sig. Värmande med choklad, kaffe, portvinsvibbar och små kryddiga toner. 14% alkohol som kändes väl dolda. God öl men det var tur att vi var tre som delade ett glas för jag vetetusan om jag just där och då pallat med ett eget glas.



HaandBryggeriet Sara 30th - Cuveé Sara var helt annorlunda då det är en suröl brygget med bringebær og lagret ett år på eikefat som det heter på norska. Klart stabil den med.

Från Café Sara tog det fyra minuter att gå till lördagens andra stopp,  BrewDog Grünerløkka eller BD57 som det tvingas heta. (återigen det där med norska alhoholbestämmelser) För den som har sinne för detaljer noterar på bilden att de inte heller har någon skylt med BrewDog-loggan.



Grünerløkka är väl typ Oslos motsvarighet till Södermalm, lite hippare och vad som jag uppfattade med en yngre befolkning. I alla fall såg det så ut då vi satt vid fönstret på BrewDog och spanade ut för att se vad som kan tänkas hända ute i världen.



BrewDog var helt ok, fast vi nöjde oss med en öl var. Mest gick vi in där för att stolt kunna meddela för de som bryr sig (det vill säga ingen) att vi varit där.



Från BrewDog knallade vi vidare till Grünerløkka Brygghus, även det ett folkligt och som det kändes populärt ställe. Det satt ett gäng och hade det gott några trappor ner så vi positionerade oss vid ett bord som var nära baren.  Det är alltid härligt att från sin stol kunna se fatlistan samtidigt som man har koll på vad som sker i salongen.





Fem av deras egna öl testades (själva bryggeriet låg några kvarter bort om jag uppfattade det rätt, det var anledningen till att stället får heta Grünerløkka Brygghus. Annars gäller att en majoritet av ölen ska bryggas på plats. Helt klart måste jag läsa vidare om de snurriga norska alkoholbestämmelserna då tid finnes)



Vi passade även på att beställa lite enklare tilltugg, det var ju ändå tidig eftermiddag. Jag gillade verkligen Grünerløkka Brygghus, ett ställe som jag gärna besöker igen. 

På väg till vår nästa anhalt, Schouskjelleren Mikrobryggeri passade Eirik på att köpa med sig en ganska rejäl dos pinnekjøtt, kött som skall tillagas i jul. Skoj är det med olika länder och dess maträtter. 

Schouskjelleren hade jag varit en gång tidigare, hösten 2013. Stället var sig likt, rätt häftig lokal med det välvda tegeltaket. Denna sena eftermiddag var det förvånansvärt lugnt. Förutom vi tre så var det en handfull andra gäster. 



Tre olika IPA beställdes, två egna och en från Lettland. Godast var en med namnet Schouskjelleren West Coast Haze. 



Förutom fatöl har Schouskjelleren ett fint utbud på flaska och burk, vissa av priserna var dock saftiga. Det var lockande att beställa något men vi lät bli denna gången. 



Vi har ett kultförhållande till Peppes Pizza, en kedja som finns på många platser i Norge. Redan inför resan hade vi bestämt oss för att äta lördagens kvällsmat på Peppes. Innan vi kom så långt slank vi dock in på klassiska Olympen, men där var det inget som lockade på fat så vi backade diskret ut och hamnade istället på Siste Sang som låg några stenkast bort. 



Ett ställe som jag inte visste något om, visade sig vara både modernt och stort. En av killarna bakom baren var svensk, något som annars inte var så vanligt på ställena som besöktes. Trodde att det skulle vara fler svenskar som jobbade i Oslo eller så var vi helt enkelt på "fel" ställen. 



Det var verkligen lugnt på Siste Sang, som så många gånger tidigare nöjde vi oss med en öl då vi mest bara ville kika in och se vad det kunde tänkas vara för ställe. Tycker att det verkade helt ok även om det var mer eller mindre ödsligt under vårt besök. 

Då vi var klara var det alltså dags för pizza, det blev en rätt sen måltid men som tur är var det gott. Givetvis beställde vi rømmedressing till pizzorna, ett måste då man är Norge. 



Maten satt minst sagt som ett smäck, kändes som att vi alla blev rätt dåsiga efter att ha ätit. Lagom sakta lunkade vi mot hotellet, ett ställe som fanns på vägen var Brygg Oslo som vi knallade in på. 



Mycket folk, ett stort utbud på fat. (35 kranar) Ytterligare ett bra ställe tycker jag. Några rumsöl fick sedan avsluta ännu en härlig dag i ölets tecken.



Om jag ska försöka sammanfatta helgen i Oslo så blir betyget gott. Prismässigt var det inte så illa som jag trodde innan avfärd, den norska kronan är inte alls lika stark som den danska. Om jag räknar med Vinmonopolet vid Aker Brygge så besöktes 11 nya ställen. Det finns intressanta ställen kvar att besöka så en resa till Oslo om några år igen är nog inte fy skam. Tack till Eddan och Eirik för en kul tur. 



tisdag 19 november 2019

Ölhelg i Oslo, fredag 8/11.

Ni som läste mitt förra inlägg vet redan att det häromsistens tillsammans med grabbarna blev en ölhelg i Oslo. Tillsammans hade vi inte varit i Oslo sedan sommaren 2010, för egen del var jag inne i byn senast 2013 så det var verkligen på tiden för ett besök. Normalt sätt brukar det vara smidigast att flyga men denna gången fick det bli bilen. Med lunchpaus på Stolpen i Kristinehamn tog det lite drygt sex timmar från Stockholm till parkeringsgaraget som låg två minuter från vårt hotell i Oslo. Apropå Stolpen så var hamburgaren klart stabil, detsamma kan man inte säga om maten som serverades av de tidigare ägarna. Vädret var inte det det bästa under färden, inte heller vägarna imponerande alltför mycket mellan Karlstad och gränsen till Norge men fram kom vi lagom till skymningen.



Efter att ha parkerat bilen och checkat in på det ganska enkla men dugliga Thon Hotel Munch så traskade vi ner till Vinmonopolet Aker Brygge, en promenad som tog runt 15 minuter. I mitt förra inlägg skrev jag om att vi hämtade ut våra förbeställda flaskor av Nøgne Ø Dark Horizon 6. Givetvis passade vi även på att köpa en del annat smått och gott, öl både till rummet och öl som skulle få följa med hem.



Jag har sett det tidigare i några butiker i Norge men måste ännu en gång hylla Vinmonopolet som har kylrum i vissa butiker. I kylrummen har de främst välhumlade öl. Tänk vad fint att en varm sommardag knalla in och köpa en burk och sedan gå ut och dricka den. (fast i Norge får man förstås inte dricka öl på gator och torg hur som helst, fast jag misstänker att statsmakten har viktigare saker att göra än att "sätta dit" en stackare som råkar fukta sin strupe.) Vinmonopolet-Systembolaget 1-0.



Att bära omkring på ölflaskor/burkar är inte det roligaste man kan göra så vi promenerade tillbaka till hotellet för att dumpa det vi köpt men på vägen passerades Amundsen Bryggeri & Spiseri, klockan började närma sig 17:00 så det var verkligen hög tid för dagens första bägare.

Inne hos Amundsen var det väldigt stimmigt, fullt med folk som tycktes ägna sig åt after work och liknande aktiviteter. Som tur är kan man alltid peka på ölkranarna när det är svårt att höra varandra.



Infernot inomhus var inget som lockade så istället satte vi oss på uteserveringen, det är aldrig fel att sitta ute då det är ett par minusgrader och lätt snöfall. En varsin öl blev det, samtliga brygga på plats. För min del en cream ale som hette Amundsen Krispy Boiiiii. En duglig öl men inget spektakulärt.



Planen för fredagen var att börja med Vinmonopolet vilket vi även gjorde, sedan var tanken att hinna besöka 5-6 ställen. Amundsen var helt ok förutom den höga ljudnivån, vi ville dock vidare.

Efter att ha lämnat våra inköp på våra rum knallade vi i 10 minuter till Mikkeller Oslo, eller Henry & Sally som det heter. De synnerligen knäppa norska alkohollagarna gör att det inte får heta Mikkeller. Det var något som även märktes inne i baren, exempelvis hade inte denna bar glas med eget tryck vilket de olika Mikkeller-barer som jag tidigare besökt haft.





Jag tyckte att lokalen var trevlig, ganska stor och med en lugn och sansad publik. De flesta borden var upptagna under vårt besök. De bägge anställda var engelsktalande så det gick inte att beställa på svenska eller norska. (tornedalsfinska fungerade förstås inte heller)



Fatlistan var helt ok, noterbart är att de hade några öl från Marble Beers i Manchester. De lokala norska ölen var få, fast den som fanns var från ett bryggeri som jag helt missat att den existerade, Rygr Brygghus.



Vi ägnade vårt intresse främst på fatölen men det blev även en flaska, Mikkeller Hazeside IPA. Måste säga att jag gillade denna Mikkeller bar, stämningen var skön och lokalen schysst. Det fanns verkligen inte mycket att anmärka på så jag låter bli.



En annan bra sak med Mikkeller i Oslo är att det ligger väldigt nära flera andra intressanta ölställen, exempelvis Brus Oslo som var vår nästa anhalt. Det var inte svårt att hitta dit men ändå undrade vi lite lätt var det låg? Så fort vi vände på oss såg vi att vi stod precis utanför, jaja det är tur att ingen av oss jobbar som professionell kartläsare åt en rallyförare.



Till skillnad mot Brus i Köpenhamn är Brus Oslo litet och intimt. Räknade inte antalet sittplatser men särskilt många var de ej. Vi hade ett bra samtal med bartendern som var från Värmland samt ett par andra gäster som liksom vi satt vid baren. Två öl var blev det, godast tyckte jag Lindheim Farmer's Reserve: Stikkelsebaer var.



En trevligt syrlig öl som hade en hel del doft och smak av bär. Lindheim Ølkompani kan det helt klart vara värt att hålla lite extra koll efter.

Brus Oslo var helt klart ett ställe som jag gillade, kändes nästan som att komma hem till någon och sitta i lugn och ro i vardagsrummet och dricka en öl eller två.

Om Brus var lugnt så kan man inte säga det samma om Crowbar & Bryggeri som även det låg väldigt nära. Där var det full fart med gäster som nog alla var yngre än vad vi är. På den nedre våningen har de en ganska lång bardisk men vi var hungriga så vi började på övervåningen där man kunde beställa enklare maträtter. Jag är inte helt säker men jag tror att det var en älgkebab som vi åt, ganska liten men god. Dyr var den så kanske inte riktigt värd sitt pris men å andra sidan är man hungrig så är man.

I samband med matbeställningen gick det även att beställa öl, tre av ställets egna öl fanns på fat på övervåningen. Det är ingen vågad gissning att vi köpte en av varje. Det rörde sig om en Cream Ale, IPA och Lager. Denna gången vann Crowbar I used to love IPA en tämligen enkel seger, typ 4-1 om vi skulle snacka hockeyspråk.



När vi mumsat i oss maten och druckit upp gick vi ner där det var full fart, vi fick nöja oss med att stå vid ena hörnet av bardisken.




En runda pallade vi med innan vi bestämde oss för att knalla i runt 14 minuter till Røør som kan stoltsera med 70 öl på tapp. (och fyra mjöd)





Även på Røør var det mycket folk så vi lyckades bara lägga beslag på två stolar vid ena kanten av baren, bättre än ingenting. 



Det fanns som sagt en hel del att välja mellan, vi noterade att de hade ett tiotal spanska öl på fat så några av dessa fastnade vi för. Är ju trots allt inte så ofta man dricker öl från okända spanska bryggerier. 

En neipa med namnet Peninsula Galactic Sunrise från Cervecera Pensinsula var den som stod ut mest. Fräsch och lättdrucken med mango och ananas. Från vårt håll var det lite svårt att tyda texten på tavlorna längre bort så vi nöjde oss med att dricka några av de fatöl som fanns i vårt "närområde". 



Stigbergets / Cervisiam Survival of the Hoppiest verkade som ett lovande samarbete och visst var den god men inte riktigt så bra som jag hade hoppats. Ett par öl som vi ville beställa fanns uppskrivna på tavlan men då vi frågade efter dem var de slut. Nåväl, nåväl det är inte hela världen. 

Jag vill inte säga att det var rörigt på Røør men det kändes ändå rätt skönt att knalla tillbaka till hotellet som låg fem minuter bort. Oslo känns ganska likt Helsingfors på det sättet att många av de bättre ölställena ligger i närheten av varandra, på gångavstånd. Fötterna är de bästa redskapen då man ska bege från ett ställe till ett annat. Otroligt nog var det ingen av oss som halkade trots att det var riktigt halt denna fredag i Oslo. Vi såg några andra som gjorde det men för oss var det bara nära några gånger. Annars har det ju hänt att man efter en bättre runda dagen efter vaknar med några blåmärken och andra mindre blessyrer. 

Vi rundade av denna ganska så långa dag på ett av våra rum, några öl och ivrigt lyssnande på Samantha Fox var en perfekt avslutning på dagen. Än bättre blev det då Eirik plockade fram några ostar och charkuterier som han i smyg tagit med från Sverige. 



En kul fredag i Oslo var det, fast då jag gick till sängs längtade jag redan till lördagens äventyr.