torsdag 14 juni 2018

Öl i Molde, fredag.

Efter att ha ankommit med Hurtigruten knallade jag i runt 10 minuter till Scandic Seilet i Molde för att checka in. Klockan var runt halv tio på aftonen då det var avklarat.



Hotellrummet var väldigt varmt så där ville jag inte sitta och häcka utan det var läge att knalla ner på stan och dricka en öl eller två. På Ratebeer finns det bara ett ställe i Molde förutom Vinmonopolet så det hamnade jag på. Tapp & Kork hette nämnda bar som låg centralt, knappt 15 minuter från Scandic.



Visade sig vara ett trevligt ställe med en skön stämning. Fullsatt var det inte men det anlände en del gäster under tiden som jag satt och och avnjöt några öl.




Några stammisar tyckte att jag skulle sitta med dem i baren. Aldrig fel att som utböling få vara med i den exklusiva klubben trots att man saknar guldkort för stället. 20 fat fanns det liksom ett fint utbud på burk och flaska.



Öl från ett för mig okänt amerikanskt bryggeri dracks, nämligen Magnify Speak Kindly.  Vad ska man säga om den rackaren? God utan att vara briljant, ja precis så som så många öl är.



Av gammal vana så hugger jag då jag ser något nytt från det norska bryggeri som visade vägen för min del vad gäller norsk craft beer, nämligen Nøgne Ø från Grimstad i södra Norge. 

Nøgne Ø Raw provades på fat och Nøgne Ø Twin Otter på flaska. Förstnämnda är en så kallad Traditional Ale som hade doft och smak av lite rök, kryddor och malt. Tämligen lättdrucken. 



Sistnämnda en Abbey Dubbel som kändes lite söt med karamell, malt, torkad frukt och lite kokos. Bägge ölen var klart dugliga. 

En schysst liten sittning blev det på puben men en morgondag hägrade så jag valde att ta en hyfsat tidig kväll trots den angenäma stämningen. 

Hotellrummet hade en betydligt behagligare temperatur efter att fönstret stått öppet under tiden som jag var på Tapp & Kork. Utsikten den var fin även sent på kvällen, ja det hade varit fånigt att be om pengarna tillbaka genom att hänvisa till dålig utsikt. 




Några öl på rummet fick äran att runda av en i högsta grad sympatisk dag. Lervig Perler For Svin var inte på något sätt dålig men med en aning "rå" avslutning. 


 HaandBryggeriet Earthkveik kändes ganska söt och med en hel del jäst, malt och karamell. 



fredag 8 juni 2018

En kort resa med Hurtigruten

För en gammal båtfantast som mig innebar fredagen (1/6) en höjdare, för första gången i mitt liv skulle jag äntligen få åka med Hurtigruten, om än kort sträcka på fyra timmar mellan Kristiansund och Molde.



De allra flesta säger då Hurtigruten nämns, "är det inte dyrt?" Visst kan det bli kostsamt om man ska åka i den finaste hytten, äta den bästa maten eller åka på någon av rederiets expeditionskryssningar som går till magnifika ställen som Grönland, Svalbard eller Antarktis. (sistnämnda kan kosta över 200.000 om man väljer att bo i sviten och deltar i flera av de intressanta utflykterna som går att köpa till)

Min biljett mellan Kristiansund och Molde kostade 536 NOK (578 SEK), sammanlagt blev det närmare fem timmar ombord då avgången blev lite försenad på grund av sjukdomsfall ombord.



Helt rimligt pris enligt mig, kollade aldrig vad en busstur hade kostat mellan de två städerna då det inte var något alternativ enligt mig. Havet är alltid havet.

Bokar man en längre resa längs den norska kusten ingår det hytt/frukost i priset, lunch/middag går att köpa till för den som vill göra. Som enkel däckpassagerare ingick det förstås ingen mat utan man kan själv välja om man ville betala för mat/dryck eller inte under vistelsen ombord.



Det var precis det jag gjorde, ungefär halvvägs kurrade det i magen så det blev till att äta en god räksallad. Till det dracks en Mack Hefe Weissbier. Salladen kostade 139 och ölet 105 så totalt 244 NOK för det hela.



Ölet visade sig vara habilt och dess pris var normalt för att vara i Norge, inget direkt "Hurtigruten-tillägg" med andra ord.

Utbudet av öl var inte särskilt stort, i alla fall inte i kafeterian där anrättningen intogs. Såg några andra öl från Mack, bland annat en porter och en ipa. Hur utbudet såg ut i de bägge restaurangerna kan jag tyvärr inte uttala mig om men misstänker är att det var liknande som i kafeterian. (vin av hög klass finns det ombord för den som råkar gilla att läppja på sådant)



För den orolige kan jag meddela att det går fint att ta med sig öl ombord, det var inga kontroller alls av innehållet i väskan. Har man hytt med kyl så är det inga problem att under resans gång dricka den öl som man själv köpt på landbacken.



Trots den korta resan fick jag verkligen mersmak för Hurtigruten. Den norska kusten är det ståtligaste som man kan vila ögonen på, ja det är svårt att inte bli hänförd. Stämningen var mycket lugn och behaglig ombord, inga fjanterier med underhållning, skränande personer eller för den delen vattenrutschkanor som vissa av de mastodondiskt stora kryssningsfartygen har.



Helt fantastiskt var det att sitta ute på däck och bara njuta av vyerna. Under cirka 30 minuter av turen hamnade vi ett område med rätt rejäl tjocka, magiskt även de. Pensionärerna flydde inomhus själv satt jag ensam kvar ute och njöt av den härliga fuktiga dimman som var ren balsam för kroppen till skillnad mot värmeböljan och det alldeles för torra vädret som varit i Stockholm.



Inseglingen till Molde var fin, det var kul att passera Scandic Sailet där några nätter skulle tillbringas. Hann till och med checka in och fota M/S Richard With då hon så ståtligt passerade rummet mitt.


onsdag 6 juni 2018

Öl i Kristiansund

Förra torsdagen var det äntligen dags för den efterlängtade årliga turen till Norge, denna gången var det Kristiansund och Molde som stod i blickfånget. Började med att spana in Kristiansund.



På flyget provades förstås Mikkeller och SAS senaste öl, Mikkeller Northern Trails No 2 Hazy IPA. Fräsch och med stabila toner av tropisk frukt. Alkoholfritt alternativ från Mikkeller fanns också ombord men den hoppade jag över.



Det är inte helt ovanligt då jag checkar in på hotell att jag får ett rum med tämligen trist utsikt men inte denna gången. Rum 811 på Scandic kan rekommenderas.



Det tog runt fem minuter att gå från nämnda hotell till Vinmonopolet. Utbudet var bra men inte det bästa som jag upplevt i Norge.



På vägen mot hotellet passerades en matbutik (Coop Mega) som hade ett bra utbud. (max 4.7%) Förr var Mack Bryggeri i Tromsö världens nordligaste men numera är det Svalbard Bryggeri som tagit över den titeln. Den lär de behålla är väl inte världens mest avancerade gissning.



Svalbard Spitsbergen Pale Ale var lätt och maltig, inte så mycket humle eller frukt i den. Drickbar men inget som fick smaklökarna att dansa av förtjusning. 

Efter att ha strosat omkring på stan och ätit en bit mat var det läge att besöka pub No9 som verkade vara den bästa i byn.



Väldigt lugnt var det så det blev ett långt snack med bartendern/ägaren. Han berättade om hur svårt det är att driva bar i Norge, hur dåliga marginalerna är. Från politiskt håll pratas det i Norge om att sänka skatter/moms för att hjälpa krognäringen.

10 öl på fat hade de, några fasta kranar med "vanlig" öl som de var tvungna att ha för att gå runt. Under mitt besök var flera av kranarna med öl från Cervisiam. Inte mig emot då det är ett av de allra mest spännande nya norska bryggerierna.



Något mycket ovanligt för att vara i Norge gick att köpa, nämligen en ölplanka. Valde den med 4 öl som serverades i glas om 16 cl. 176 nok kostade kalaset.



Alla fyra ölen var goda eller lite bättre än så. Denna gången var det det mörka ölet som var det allra bästa, Cervisiam Pecanisher. Söt och smuttarvänlig.

En inte helt billig flaska från Monkey Brew var jag bara tvungen att köpa då jag var sugen på något "surt. Ett för mig okänt bryggeri från Trondheim som inte behövdes skämmas för sig, Monkey Brew Tribolite var fint syrlig med citrus, funk och lite ektoner.



Var den enda gästen under första halvan av vistelsen men sedan dök det upp några sjömän från Skottland liksom ett fåtal andra gäster. Torsdagar brukade det vara lite fler gäster på men framförallt var det helgerna som det var full fart på.



Bar No9 kan rekommenderas, inredningen såg ut som en klassisk norsk brunkafé men ölmässigt var det betydligt intressantare jämfört med om jag klivit in på stället för 30 år sedan. Fanns även möjlighet till motion i källaren för den som råkade vara sugen på sådant.





Några rumsöl fick värdigt runda av en mycket behaglig och trevlig dag.



fredag 20 april 2018

Linköping Beer Expo 2018

Linköping Beer Expo  hade sin premiär 2010, för mig innebar lördagens besök den tredje i ordningen. Precis som de tidigare besökta åren 2015 och 2017 tyckte jag även i år att det rör sig om en perfekt dagstur att åka till Linköping t/r från Stockholm.



Tåget avgick kring 9:30 på morgonen och var framme efter 11. Den korta promenaden från stationen till Konsert & Kongress gick lekande lätt i det fina vårvädret. Kön såg ganska lång ut men då dörrarna väl öppnades klockan 12:00 gick det snabbt att komma in och få de förköpta dryckeskupongerna, hämta ut ölglaset och hänga in jackan.



Dagens öläventyr började hos Prins Katts Hantverksöl, ett bryggeri som jag inte hade sett tidigare. Ett par av deras öl provades, Citradon och Breakfast-IPA. Bägge två stabila utan att tillhöra den absoluta eliten inom respektive ölstil.

Jag gillar känslan på Linköping Beer Expo, går man på lördagens första pass som är mellan 12:00-17:00 så är det förvisso en hel del folk men en god stämning råder och det förekommer knappt någon längre väntetid hos någon av utställarna. Störst trängsel var det hos de sköna profilerna hos Belgoklubben men det berodde nog även en del på att de var placerade längst in i ett hörn i den stora hallen.

Numera är det rätt sällan jag dricker något nytt från Brasserie Fantome så väl hos Belgoklubben passade jag på att prova en ny sådan. Fantome India Red Ale innehöll citrus, jäst och lite örter. Ölet skummade rejält då flaskan öppnades. Det har hänt förr med nämnda bryggeri.



Ett annat helt nytt bryggeri som det stiftades bekantskap med var Stångehamns Bryggeri från Oskarshamn. Ölen som provades var inget att skriva hem om även om jag för det mesta tycker att det är kul med nya bryggerier. Får se hur framtida skapelser kan tänkas smaka.


Bland gamla bekanta bryggerier märktes Oppigårds 15-års jubileumsöl, Independence Pale Ale som jag tyckte om. Riktigt uppfriskande och med fina fruktsmaker.

 

Klackabackens Wild Pony tyckte jag också om. En Imperial Stout med de klassiska dofterna och smakerna.



De fem timmarna flöt på väldigt snabbt, först trodde jag att det skulle gå fort att beta av de öl som verkade värda att köpa men fler dryckeskuponger fick inhandlas då det ändå fanns en hel del intressant att dricka.



Det absolut sista ölet blev Amager Big, Bold & Beautiful som fanns i importören Elixirs monter. 1 cl kostade 20 spänn men det var det värt. Ölet har lagrats på olika fat i sex år och är på stabila 18%. Söt med torkad frukt, ek och sherry. Riktigt god även om det knappast är något man sveper på en måndag.



Som sagt, en trevlig festival är det. Gillar att utställarna främst är svenska småbryggerier som man inte träffar på så ofta. Några välkända ölimportörer som Belgoklubben, Brill, Constant Companion och nämnda Elixir ger också fina kryddor till anrättningen.