Det bjöds på tidig revelj på söndagen i Uleåborg då det fanns ett tåg söderut att passa. 07:49 började IC22 rulla mot Helsingfors, en resa som tog fem timmar och 45 minuter.
Jag satt och småslumrade de första timmarna, sedan ägnades resten av resan åt läsning. Annars är den stora behållningen med tågresande i Finland att lyssna på utropen som görs på tre språk, särskilt intressant är det att lyssna på finlandssvenskan. När nästa station skulle annonseras sa rösten "Vi stannar följande gång." Nå, det var i alla fall skönt att komma fram då tågresan kändes lång.
Normalt brukar jag bo på Scandic Marski då jag är i Finlands fina huvudstad men denna gången blev det Scandic Simonkenttä. Ett helt ok hotell med fint läge. (ligger runt 5 minuter till fots från nämnda Marski så jag kände igen mig)
Söndagens första ölevaluering skedde på Pien, dit tog det 10 minuter att gå.
På fat hade de "rester" från en tap takeover så jag började med en Monkish West Coast Blue. God öl men inte det godaste jag druckit från Monkish.
Nästa öl var desto intressantare, en suröl från det nya finska bryggeriet Paihalas Brewery. Hittills har Paihalas släppt tre olika öl i en begränsad upplaga. Det blev inte mindre intressant av att bryggeriet är beläget i Sodankylä i Lappland. Mitt hjärta klappar alltid extra för Nordkalotten så förstås väldigt kul med Paihalas.
Paihalas Rural Runner hette ölet, det var flaska 523/749. En trevlig bekantskap, härligt sur med funk, persika och fat. Helt klart en av de bättre ölen från Finland som jag druckit de senaste åren.
Roligare än så blev det inte på Pien. Jag hade förstås kunnat sitta där resten av dagen då de har så många intressanta öl men det är alltid kul att röra på fläsket. Apropå fläsk, nästa stopp blev på K-Supermarket Kamppi där det köpets livsnödvändig skaffning till rummet. (från matbutiken tog det knappt tre minuter att gå till hotellet)
Det är verkligen smidigt då det mesta ligger på rimligt promenadavstånd. Efter att ha lämnat inköpet på rummet blev det ett besök på Oluthuone Pikkulintu Ruttopuisto. Jag har skrivit det förr och kommer att skriva det igen, det är inget fel på nämnda ställe men det är inte i närheten av samma legendariska status som den ursprungliga Pikkulintu ute i förorten hade.
På vägen till Pikkulintu passerades Mikkeller Helsinkis tidigare lokaler, tyvärr stängde de förra året. Numera är det ett ställe som heter Bart som huserar i lokalerna. De har ett intressant koncept, bar och konst. Tyvärr hade de stängt de dagar som jag var i Helsingfors men helt klart ett ställe att besöka. Kika på konst samtidigt som man dricker öl låter helt klart som en schysst sysselsättning.
Tillbaka till Pikkulintu. Där var det verkligen lugnt, ett handfull gäster och en bartender som såg ut att längta hem till bastun eller något sådant. Ett stycke öl blev det, Tuju Nostokurki. Duglig öl med mango och lite papaya.
Tempot var behagligt denna söndag, ingen hets utan lugnt och skönt. Ett ställe som jag inte besökt sedan 8/8-2017 fick bli nästa anhalt, alltså nästan på dagen sex år senare.
St. Urho Pub är en av Finlands äldsta pubar, ett insuttet ställe som då och då besöktes av Finlands långvarigaste president (1956-1982), den legendariske Urho Kaleva Kekkonen, eller UKK som han också kallades. (numera kan en finsk president som mest sitta i 12 år, 2x6 år)
Stället var sig likt med den stora skillnaden att jämfört med förra besöket sex år tidigare var det extremt lugnt denna söndag. Tre andra gäster noterades.
På cask fanns Olarin Urkki Special Bitter. Ganska trevlig öl. Malt, bröd, lite nötter och caramel. Då jag var hungrig beställdes en pizza med pepperoni och rödlök. Efter att ha väntat i drygt 30 minuter gick jag och frågade om pizzan snart kunde tänkas vara klar? -jodå, alldeles snart. Efter ytterligare en kvarts väntan var pizzan på bordet.
Det var så ödsligt på "Urkki" att de visst glömde bort att den stackars ensamma matgästen ville ha sin mat. Någon ursäkt fick jag förstås inte, inte för att jag bryr mig så mycket heller. Pizzan var i alla fall god, om än ganska dyr. (17,30 EUR)
Efter lite allmänt flanerande på stan tittade jag in på Juova Hanahuone, en av mina favoriter i Helsingfors. Något fler gäster där men långtifrån fullsatt. Det var verkligen en stillsam söndag på de olika ölställena.
Notera att det fanns en IPA på fat från lokala Factory Brewing, ett för mig nytt bryggeri. Deras Oceanic IPA kändes väldigt snäll med mango, gräs och lite papaya.
Maistila är ett bryggeri från Uleåborg som tyvärr bommat igen så Maistila Riutunkainalo som fanns på flaska (bäst före 6/2023) lär vara det sista ölet som jag drack från deras sida. Det visade sig vara en Baltic Porter som var riktigt stabil med sköna värmande toner.
På tillbakavägen till hotellet blev det ett stopp på Barski, kvällen var ljummen så det blev en CoolHead Best Coast Forever på uteserveringen, inomhus var det tomt.
Helt klart ännu en förtjusande dag i den finska huvudstaden, just denna söndag kändes lugnare än vanligt på det olika ställena men så var det också fortfarande semestertider.
.JPG)
