fredag 30 januari 2015

En liten runda på Kungsholmen

I lördags gjordes det fatala misstaget att försöka handla en ny jacka och skor. Det sägs att januari är en lugn månad i Stockholms klädbutiker men det märktes sannerligen inte i lördags. Jag har alltid ogillat att trängas bland folk så det tog inte lång tid innan det gavs upp. Mycket bättre är det att göra ärenden på en ledig vardag, ja visst är det så.

Då jag ändå var inne i stan så var det läge att hitta på något. Det är sällan jag är på Kungsholmen så det fick bli ett besök dit, tanken var att besöka två för mig nya pubar. Förövrigt årets två första pubbesök, ja januari är en slö månad. Började med Flying Scotsman som ligger på Fleminggatan 28. Ett ganska litet ställe visade det sig vara. Trots det relativt tidiga eftermiddagen var det mycket folk i salongen, merparten tycktes vara stammisar.



Ölutbudet var stabilt, finns ställen med ett större utbud men det fanns en hel del för den intresserade. Två öl blev det, först ut var Oppigårds Dalalager. Det är Oppigårds första ekologiska öl. Tyckte att den var ok men inte så mycket mer än så. Brödig och med lite gräs och karamell. Medelbitter och med vissa spår av kokta grönsaker.



Öl nummer två blev en Macken Wowoka, mitt första öl från Mackan, ett bryggeri som tycks ha sin bas i Älvsjö strax söder om Stockholm. Åt det söta hållet med grapefrukt, aprikos och lite kaffe. Avslutningen var bitter och det fanns vissa spår av värmande alkohol. En duglig öl även om jag provat betydligt bättre i stilen. (DIPA)

Från Flying Scotsman tar det ungefär 6-7 minuter att gå till Café Proviant som är beläget på Arbetargatan 33. Lokalen var ganska stor med en restaurangdel och en hyfsat lång bar. Det intressanta med Café Proviant är att de har ett litet mikrobryggeri vid entrén. Vad jag kunde se hade de sex fatöl och ett 15-tal flaskor. Två av faten innehöll deras egna produkter. Under mitt besök var en cider och en rökporter påkopplade.



Blev nyfiken på cidern så en sådan beställdes. Café Proviant ÄppelCider var uppfriskande och god. Förstås mycket äpple. Torr och inte söt, skönt!



Som första ställe i världen kunde man på Café Proviant dricka Sundbybergs Ingefära Ale. Anledningen till det är att de bägge ställena har ett gott samarbete då ägarna är gamla kompisar. Några av Café Proviants tidigare flasköl är dessutom bryggda på Sundbybergs Köksbryggeri. Ingefära Ale dominerades förstås av ingefära. Fanns även bröd, gräs och en lätt fruktighet. Snäll och med en låg bitterhet. Ingefära är väldigt nyttigt så varför inte?



Om Flying Scotsman kändes som en klassisk pub så kändes Café Proviant betydligt mer trendigt och hippt. Åt inte på något av ställena men särskilt sistnämnda verkar intressant då hungern slår till. Vid nästa besök får det allt bli en bit mat.

tisdag 20 januari 2015

Brewski Mangofeber och Remmarlöv The Jeenius IPA

Som bekant är det inget nationellt nyhetssläpp på Systembolaget nu i januari däremot släpptes en del nyheter i det lokala sortimentet i början av månaden. Passade på att beställa några rara flaskor som jag inte provat tidigare. Skåne dominerade stort men det slank även med en göteborgare i beställningen.



Brewski från Helsingborg och Remmarlöv Gårdsbryggeri från Eslöv är två av de många småbryggerier som öppnade under 2014. Från Brewski hade jag tidigare provat och uppskattat Herr Hemlig och från Remmarlöv The Crimson Red Ale, även den med gott resultat. I denna korta berättelse tänkte jag ta en närmare titt på Brewski Mangofeber och Remmarlöv The Jeenius IPA.



Brewski Mangofeber är en DIPA på 8%. Den bjöd på stora mängder frukt, särskilt mango och citrus. Fanns även lite ananas och en touch av karamell. Lite åt det söta hållet och med en distinkt bitter finish. Härligt uppfriskande och läskande i den mörka januarikvällen. En riktigt bra svensk DIPA, gott så.



Remmarlöv The Jeenius IPA ligger på 6,8%. Jämfört med Mangofeber var den snällare och inte lika bitter. I doft och smak noterade jag grapefrukt, lite bröd och blommor. Uppskattade att ölet var rent och balanserat samt trevligt drickbart.

Det är kul att konstatera att båda ovanstående öl var helt fria från felsmaker. Tänk om alla nya småbryggerier som börjar sälja sina öl kommersiellt stolt kunde säga samma sak? En sak är jag säker på, kommer med stort intresse följa bägge bryggerier. En stilla undran är också varför det sker så mycket spännande i Skåne? När ska Stockholm vakna på riktigt?


fredag 16 januari 2015

Eskilstuna Barkarbystadens folkale

Som de flesta nog noterat lanserades förra året två folköl på ICA, ICA Selection Ale och ICA Selection Stout. De två ölen är bryggda hos Nils Oscar. Tycker att den sistnämnda var överraskande bra för att vara en folköl.

För någon vecka sedan var jag förbi ICA Maxi i Barkarbystaden, en butik som slog upp sina portar under 2014. Normalt sätt är jag inte förtjust i stora butiker där det tar en evighet att leta efter det man vill handla. Turligt nog behövde jag inte leta länge för att hitta butikens egna folköl, Barkarbystadens folkale bryggd hos Eskilstuna Ölkultur. Tänk att det alltid är så, till ölhyllan är det aldrig några problem att hitta.



Tycker att det är klart lovande att en matbutik och ett svenskt bryggeri gör ett samarbetsöl. Hoppas att fler följer efter och att vi konsumenter får uppleva egna produkter som säljs lokalt. Ölet var guldfärgat och hade ett stort vitt skum. Doften var bättre än smaken, en del citrus och hö. Liknande smak men svagare. Tyckte mig även ana spår av kaksmet. Kroppen var förstås tunn. Eftersmaken var torr och med en viss bitterhet. I kategorin "folköl" en helt ok sådan även om den var åt det vattniga hållet såsom det typ alltid är.


måndag 12 januari 2015

Årets första provning

I lördags var gänget samlat hemma hos Eddan för årets första provning. Som vanligt var det en blandad kompott som skulle provas, även om fokuset låg på Mikkeller. Sex för mig nya Mikkeller provades under kvällen.



Fyra av Mikkellerölen var ur den omfattande spontanserien. En av dessa var Mikkeller SpontanBlackthorn (slånbär). Slånbär är något som jag inte är så bekant med. Alltså var det svårt att säga att ölet smakade just slånbär men helt klart fanns det spår av bär. En trevlig öl det var det, rejält syrlig med nämnda bär liksom lite funk, citrus och något som påminde om torra corn flakes.



Mikkeller Spontansourcherry var även den riktigt trevlig. Syrligare än förstnämnda, skönt uppfriskande och med en stor körsbärston. Det är nog läge att skaffa sig några flaskor till skafferiet.

Mikkeller Spontanredgrape och Spontanwhitegrape var båda bra men de kom inte upp i samma klass som de två ovanstående mycket på grund av att de var "snällare" och inte lika busiga.

Mikkeller Beer Geek Dessert är verkligen en öl för gottegrisen. Doften tyckte jag var ljuvlig med främst vanilj och choklad. Smaken var bra men inte riktigt lika bra som doften. Skrev jag att ölet var mycket sött?



Mikkeller Foret du Centre (Light toasted) är en tung Barley wine på hela 19,3%. Alkoholen den kändes, ja ölet var värmande. Fyllig och med mycket malt och kola. Tyvärr fanns det en svag ton av något störande som påminde om gummi. Ett litet glas var fullt tillräckligt.

Kvällens tråkigaste öl var en Saison från Belgien, vem hade kunnat tro det? Ölet i fråga var Blaugies Saison d´Épeautre. Tyckte att det fanns något saffransliknande i både doft och smak. Liksom gräs, jäst och lite såpa. Tunn och intetsägande.


fredag 9 januari 2015

SAS+Mikkeller=en trevlig dryckesmeny i luften

Att SAS och Mikkeller började ett samarbete förra året är nog inte längre någon nyhet för de allra flesta som hänger med i ölvärlden. Att jag gillar att flyga med SAS och dricka öl från Mikkeller är inte heller någon nyhet.

En kompis flög för några dagar sedan mellan New York och Arlanda och han tog med sig en meny till backen. Till en början ser det ut som en helt vanlig meny i Business Class på interkontinentala linjer.



Tittar man närmare så ser man att det står något om öl på sidan två.



En ännu närmare titt avslöjar att det finns två olika öl från Mikkeller att välja mellan, kanske inte kan tyckas så märkvärdigt men vi som flugit några gånger förstår direkt vilken revolution det är. Tidigare kunde man bland alla fina viner, champagne och starkare drycker endast finna en ordinär ljus lager från Carlsberg om man var sugen på en öl.


En önskedröm är att samarbetet utökas så att även passagerare i ekonomiklass får möjlighet att dricka riktig öl. Fast som alltid handlar allting om kostnader och resurser. Är dock fullt övertygad om att många med glädje skulle betala en liten slant för att få njuta en god öl då man sitter och förundras över livets öden och äventyr ombord på en skön Airbus.

måndag 5 januari 2015

Ölåret 2014, kostnad och lite statistik

Ni som läser min blogg lite då och då har säkert vid något tillfälle märkt att jag har redovisat siffror för mängden öl, vad det kostat och lite annat smått och gott sedan 2009. 2014 var inget undantag utan nu är det återigen dags för de årliga siffrorna.Är man lite smågalen så är man.

Börjar med siffrorna för de tidigare åren:

2009

Antal liter: 106,4
Antal nya öl: 297
Kostnad: 18055

2010

Antal liter: 156
Antal nya öl: 525
Kostnad: 23700

2011

Antal liter: 154
Antal nya öl: 624
Kostnad: 29382

2012

Antal liter: 179
Antal nya öl: 929
Kostnad: 34422

2013

Antal liter: 221
Antal nya öl: 1223
Kostnad: 48032

2014 innebar fler utlandsresor än föregående år, besökte även fler ölfestivaler än vad jag tidigare gjort. Det är bidragande orsaker till att antalet nya öl har ökat liksom mängden intagen öl. Att kostnaden sjönk marginellt jämfört med 2013 har jag ingen direkt förklaring till annat än att det förmodligen är ett sundhetstecken. För 2015 ska jag dra ner kostnaden, inte radikalt men ändå så att det ska märkas i spenderade kronor och ören. Den klart dyraste månaden 2014 var februari, då spenderade jag 7500 på öl. (främst på grund av besöket till SF Beer Week)

2014

Antal liter: 230
Antal nya öl: 1307
Kostnad: 45804 vilket ger ett månadssnitt på 3817

Känns som att antalet liter knappast kommer att öka 2014, förhoppningen är att bulbstäven ska minska något under året. Tycker att den är lite väl ståtlig just nu. Tycker fortfarande att det är otroligt roligt att prova nya öl samtidigt som det även dricks gamla favoriter som jag aldrig kommer att överge.

Förra året började Ratebeer med en funktion där man kan titta närmare på sin årsstatistik, likadant även 2014:



Ur de siffrorna kan roligheter utläsas:

Godaste ölen:

Russian River Beatification (Batch 002+) 4.7/5
Cigar City Hunahpu's Imperial Stout - Double Barrel Aged  4.7/5
Jester King Atrial Rubicite 4.7/5

Mina tre vanligaste ölstilar var:

IPA: 143
Imperial Stout: 93
APA:  84

De tre vanligaste länderna:

Sverige: 427
USA: 304
Danmark: 148

Lite annat smått och gott:

Akkurat var återigen den puben som jag besökte flest gånger, 19 besök blev det under 2014. Året innan var jag där 25 gånger. Att det blev färre besök under 2014 kan förklaras med Mikkeller som öppnade i mars, det stället ligger tvåa på min lista över besökta ställen. Ett nytt ställe som jag hittills bara besök en gång är Katarina Ölkafé i Stockholm, i år hoppas jag på att titta förbi fler gånger än så.Numera finns det så många ställen i Stockholm att det är omöjligt att hinna med att besöka alla så ofta som man skulle vilja.

Apropå Mikkeller, det är det bryggeri som jag drack klart flest nya öl ifrån 2014, 85 stycken blev det. Med tanke på hur många de spottar ur sig per år så är det inte så konstigt att de blev etta på den listan.

Reseåret 2014 var verkligen bra, de allra flesta av resorna hade fokus på öl.

I Malmö drack jag öl i januari, mars, maj, juli och november. Lika trevligt varje gång.
Ska jag fortsätta med inhemska destinationer så kan det nämnas att Göteborgs gator fick jag äran att trampa både i april och december, en stad som ölmässigt bara blir bättre och bättre. 
Köpenhamn besöktes bara två gånger, januari och i maj.
Den ölmässiga höjdpunkten var förstås San Francisco i februari. USA besöktes även i augusti, då var det Long Beach som var i fokus.
Nice och Aten var inga höjdare vad gäller öl, sistnämnda även en rätt trist stad i det stora hela. 
Några besök till Norge vill jag alltid få in i kalendern, 2014 var inget undantag då Trondheim och Bergen besöktes. Bägge två klart dugliga öldestinationer.
Öl i Australien och Nya Zeeland är intressant, både Brisbane och Auckland bjöd på en hel del gott. Vanuatu däremot var ingen bra öldestination dock bra på andra sätt. Under samma resa blev det även ett stopp i Bangkok, där är det Mikkeller och inget annat som gäller för ölnörden.
Berlin hade jag inte besökt sedan 2010 men i september var det dags för ett kört återseende, det är en stad som det är svårt att inte tycka om.
Även Bryssel är en stad som jag inte hade besökt på  några år men i oktober var jag där, Cantillon är alltid Cantillon.

I år vet jag ännu inte vilka resor det kan tänkas bli, något som jag varit nyfiken på i flera år är att åka till Düsseldorf, kanske blir det av 2015? USA lockar alltid, ja vad gäller öl. Annars är det bara att avvakta och se vad som kan tänkas hända under året.





lördag 3 januari 2015

Ölåret 2014, månad för månad

Den som brukar läsa min blogg då och då har noterat att antalet inlägg är klart sjunkande. 2014 var inget undantag. Intresserad av öl det är jag nog mer än någonsin så det är inte det som är "problemet". Som jag ser det är "problemet" att det ibland känns onödigt att skriva då andra redan har skrivit om samma sak dessutom gör de det riktigt bra. För mycket tautologi är det nog ingen som uppskattar. Under 2014 medverkade jag inte på några skribentprovningar på Systembolaget, även det är en faktor att beakta.

Nåväl, helt kört var dock inte 2014 utan det hände trots allt en del intressant för min del. Här en kort sammanfattning månad för månad:

Januari var som alltid en lugn månad. En gemensam provning med grabbarna blev det där vi provade lite gott och blandat. Crooked Stave Hop Savant var en öl från den provningen som jag fortfarande minns med glädje. Ett kombinationsresa till Köpenhamn/Malmö blev det också. Det är en riktig fröjd för själen att hinna med både Mikkeller & Friends och Malmö Brygghus på en dygnsresa.

Februari började med en dag i Uppsala, först Belgoträffen och sedan en kväll på O'Connors. En väldigt trevlig dag måste jag säga. Några dagar senare var det dags för årets största öläventyr, nämligen en resa till San Fransisco och SF Beer Week. Under en vecka blev den en väldig massa humle. Vitamin är ju bra så den veckan flöt på riktigt stabilt. Ett par extra minnesvärda event från de dagarna är dels det bästa öleventet jag någonsin varit på, DIPA-festivalen i Hayward. Vilken öl som än dracks så var det gott eller bättre än så. En annan sak som onekligen är minnesvärd är att mitt resesällskap och jag stod och väntade i sex timmar för att få komma in på Russian River och dricka den mytomspunne Pliny the Younger. En riktigt bra öl var det, men skulle jag köa i sex timmar igen? Glöm det! På hemmaplan körde Akkurat igång sin Franken & Bambergfestival, mycket trevligt! Kul att det evenemanget återkommer 2015.

Mars var en trevlig månad på hemmaplan i Stockholm. Att Mikkeller öppnade i Stockholm var förstås en riktigt stor grej. Öppningsdagen var en fin dag med en massa god öl och fullt med folk, precis som det ska vara. Man in the Moon (Månen) fyllde 20 år, tyvärr missade jag själva festen men fick vara med några dagar innan den samma och prova några av de olika jubileumsölen som skulle serveras. Det mest spektakulära av de olika ölen var Brekeriet/Man in the Moon Xiyar, en saison sekundärjäst med gurka. Under mars lyckades jag även pricka av några öl i Monaco, något som typ bara går att göra på plats. Månaden avslutades med årets andra resa till Malmö där det i vanlig ordning blev gyros och ett besök på Malmö Brygghus.

April var på grund av en mycket tråkig händelse inom familjen stillsam. Innan det besökte jag En öl & Whiskymässa i Göteborg, ett arrangemang som jag gillade. Passade förstås även på att besöka några lokala pubar som jag inte besökt på många år. I april betygsatte jag också min öl nummer 4000. Sakta men säkert framåt!

Maj är en månad som jag de senaste åren förknippat med en resa till Köpenhamn, så även 2014. Anledningen till det är förstås Mikkeller ölfestival, CBC. En bättre ölfestival finns inte för en ölnörd, så många goda öl att man inte kan annat än häpna. Att dessutom barnsjukdomarna från de tidigare årgångarna av CBC var borta gjorde det hela ännu bättre. Tyvärr missade jag nästan den andra halva dagen då jag av någon märklig anledning blev någon bakfull. Att avsluta dagen med en flaska Mikkeller Stella 5 var visst inte den allra bästa idén. Nå, så länge man lever lär man sig förhoppningsvis. Under maj kom det även fram att Mikkeller och SAS skulle göra några samarbetsöl vilka senare på året skulle serveras ombord i Business Class på SAS långdistanslinjer. Jag är väldigt förtjust i att resa och besöka nya länder, maj avslutades med två nya sådana, Bosnien och Hercegovina och Serbien. Bägge länderna högst intressanta men ölmässigt var de inga höjdare.

Juni var relativt lugnt förutom tre resor. Den första till Aten, en stad som jag inte blev så förtjust i. Ölboomen i Grekland tycks gå långsamt så det blev inte så många intressanta öl. Mariehamn på Åland hade jag inte besökt på många år, nu blev det en dagstur dit en blåsig junidag. Några nya öl från det lokala bryggeriet Stallhagen hittades men annars är inte Mariehamn en ölmetropol. En stad som däremot var bättre än väntat är Trondheim, synd bara att priserna fortfarande är på norska.

Juli var en lugn och skön månad, några pubrundor i Stockholm blev det i all enkelhet. Några riktigt härliga dagar i Malmö bjöds det också på. Att få en visning av ägaren till Malmö Brygghus, Anders Hansson var förstås en stor grej. Att sitta på Malmö Brygghus uteservering en ljummen sommarkväll är verkligen något man längtar till en dag som denna i januari. Riktigt kul var det också att för första gången besöka det skönt avslappnade och familjära Beer Ditch i Malmö. Brekeriet Bar var även det ett väldigt lyckat evenemang som jag med glädje skulle besöka igen. Pågarna i Staffanstorp kan det där med öl.

Augusti innebar semester och en tur runt jorden andra året i rad. Innan det var dags för det äventyret gjorde jag mina premiärbesök på Nya Carnegiebryggeriet och Fjäderholmarnas Bryggeri. Sistnämnda fattade jag mest tycke för, mycket för dess härliga läge i skärgårdsmiljö. Jorden runt resan började med en natt i Bangkok, där Mikkeller förstås inte kunde undvikas att besökas. Ett trevlig öloas i ett land som  annars inte kan beskyllas för att ha god öl. Under resans gång kunde jag konstatera att ölutvecklingen i Australien och Nya Zeeland är stabil, IPA och APA tycks de verkligen gilla. I Vanuatu fanns det inga goda inhemska öl däremot har landet andra fördelar som man inte ska förringa. Los Angeles är en stad som jag inte alls tyckte om, skönt det, för då slipper jag åka dit igen.

September är en månad som alltid innebär att det är dags för SBWF i Nacka. Innan det började i slutet av månaden hann jag med att besöka ölfestivalen i Bergen. Ett riktigt trevlig arrangemang där jag fick det stora nöjet att stifta bekantskap med ganska många för mig helt okända norska bryggerier. Några öl i Berlin fick jag också i mig, ja nu när jag skriver dessa rader inser att jag att 2014 slog alla tidigare reserekord. Akkurat är det pilsnerpanget i Stockholm som jag besöker oftast, i september var 2014 års Zwanzeday, ett evenemang som jag helst inte missar. Månaden avslutades med en torsdag i Nacka. SBWF är verkligen det finaste av hösttecken.

Oktober började med två dagar på SBWF. Upplevde att det 2014 fanns fler nya intressanta och roliga öl än någonsin tidigare. Mikkeller nummer 300 provades på en provning hemma, Mikkeller Sour Bitch fick den äran. Det var några år sedan Cantillon besöktes så det kändes skönt att göra det igen. Annars var Bryssel sig likt, Belgien är Belgien. Gjorde även en dagstur till London, eller närmare bestämt LHR utan att lämna nämnda flygplats. Målet var att se om det fanns några vettiga öl på de tre helt nya loungerna i nya Terminal 2 dit flygbolag inom Star Alliance flyger. Den bästa ölet hittades i Air Canadas lounge, fyra fatöl hade de. Guinness, Canadian, Carling och Cobra. Det går trögt med att få flygbolag att inse att öl är det som gäller i dryckesväg.

November innebar födelsedagskalas, nämligen Malmö Brygghus som fyllde fyra år. Tänk att de bara varit med i fyra år, känns som att det har varit längre än så. Under kalaset fick vi prova Malmö Bischo, en underbar skånsk "körsbärslambik". Blir nästan lite tårögd då jag tänker på hur gott det ölet var. Malmö, denna härliga stad!

December innebär alltid att det provas julöl, inget undantag 2014. En sista resa på årets näst sista dag blev det också, Göteborg. Relativt nyöppnade Brewers Beer Bar besöktes, ett besök som gav mersmak. Precis som fallet är med Malmö händer det mycket kul i Göteborg. Meningen kan väl inte vara att Stockholm ska vara lillebror?

Nu när jag tänkt tillbaka på ölåret 2014 så inser jag att det inte alls var tokigt, faktiskt det bästa hittills. Vad 2015 kommer att bjuda på står ännu i stjärnorna men det blir säkert ett helt ok år. Gissningsvis kommer antalet inlägg bli ungefär som 2014, det känns som en rimlig nivå för mig. Måste passa på att tacka alla som jag delat en öl eller två med under året, alla som varit med på resorna och de hårt arbetande personerna i öl-Sverige som gör allas vår tillvaro så mycket bättre.