torsdag 24 augusti 2017

Tisdag i Köpenhamn

Piggare än någonsin tidigare i mitt liv skuttade jag upp med full kraft. Måndagen var historia nu var det nya öden och äventyr som gällde. Ganska många timmar av dagen ägnades åt rejäla promenader då benen skrek efter att få röra på sig.



En god lunch intogs i trendiga Torvehallerne där ett flertal olika mat och dryckesställen är samlade, bland dessa finns även Mikkeller & Friends Bottle Shop som flyttade dit förra året från det gamla läget på Mikkeller & Friends.



Utbudet var inte lika stort som i den gamla butiken men det var inga problem att hitta några riktigt intressanta burkar, ja jag köpte bara burkar. Öl från USA, bland annat dessa burkar och från Mikkeller San Diego. (åh vad jag vill tillbaka dit)



Första ölen för dagen intogs med stor förtjusning på Brus, ett fint och rätt stort ställe som jag bara besökt en gång tidigare, nämligen i augusti 2016.



Tre olika öl i olika stilar från Brus slank ner. Alla var välbryggda och stabila. De slogs dock på fingrarna av Evil Twin / Westbrook Imperial Mexican Biscotti Cake Break som var väldigt söt men ändå riktigt mumsig. En sådan där öl man kan sitta länge tillsammans med utan att det uppstår pinsamma situationer.

Runt 15 minuter till fots och så är man framme på Himmeriget, namnet är inte överdrivet då det gäller det stället.



Ölen på fat är alltid trevliga men framförallt är det utbudet på burkar och flaskor som imponerar. Två riktigt goda öl dracks på fat, The Veil Goosebumpz och The Veil / Evil Twin Fried Fried Chicken Chicken. En burk Monkish / Evil Twin Molotovish slank också ner utan några som helst protester, en riktigt god öl var det.




Förstnämnda en riktigt fräsch och läskande DIPA som innehöll en massa frukt som mango och ananas. Sistnämnda innehåller faktiskt en minimal dos friterad kyckling, ja jävlar (ursäkta språket). Någon kyckling smakade inte ölet utan det var en god DIPA även det.

Från Himmeriget traskades det vidare till  Ørsted Ølbar, ett ställe som jag besök flera gånger, första gången var 2009. Ørsted har jag alltid gillat, stället har vänlig personal och en skön stämning.



Utbudet är inte det mest spektakulära i Köpenhamn men det finns alltid bra öl att dricka. Denna gången blev det två danska, Rocket Supercluster Surfer och Flying Couch / Herslev Hay Dude.

Den enda en Session IPA och den andra en Sour Ale. Ingen som direkt stack ut men bägge var inga som helst problem att få i sig.

Kvällen fortsatte på Mikkeller Bar Viktoriagade. En öl som inte fanns på fat dagen innan var Other Half Fully Loaded Baked Potato. Jodå, ännu en DIPA fråm Other Half som var riktigt god. De behöver verkligen inte skämmas över sina välhumlade öl.



Ett sista stopp blev det på Warpigs, ja det är ett ställe som alltid levererar. Två öl mäktades med där Warpigs Opposite Optimist var den godaste av de två. En riktig fräsch och juicig IPA med mycket tropisk frukt.




Många sköna hyggestunder blev det i Köpenhamn, ja precis som alltid. Längtar som vanligt direkt tillbaka.

måndag 21 augusti 2017

Måndag i Köpenhamn

Precis som måndagen veckan innan var det bara att rutinmässigt pallra sig ut till Arlanda för att hoppa ombord på en Airbus som flög ner till Köpenhamn. Det var fint att den gjorde det för det var nämligen dit jag skulle. Förövrigt så är det alltid kul att vinka till hemtrakterna och båtklubben från ovansidan.



Residenset för två nätter blev First Hotel Mayfair som i mitt tycke har ett mycket bra läge, väldigt nära Hovedbanegården och flera schyssta ölsjapp. Rummen är rätt små men det finns bättre destinationer att åka till om man föredrar att stillsamt slappande på hotellrum.

Att komma till Köpenhamn känns som att komma hem till en god vän. Senaste besöket innan denna lilla tur var under MBCC i maj, men det kändes redan väldigt länge sedan.

Kihoskh ligger i närheten så det kändes naturligt att börja där och botanisera bland delikatesserna nere i källaren. Köpte endast fem stycken då meningen var att lite senare fortsätta shoppingen på annat ställe.



Från Kihoskh är det nära till Warpigs. Att inleda ölandet där känns alltid lika värdigt. Det var mycket lugnt vid 14-tiden, både ute och inne.



Tre stycken bägare slank ner, samtliga Warpigs. Warpigs/Stigbergets Walpurgis var en behaglig stout som jag tyckte var den mest intressanta av de tre som dracks.

Ibland har man lite flyt i tillvaron, som att Mikkeller Bar Viktoriagade några dagar innan haft en tap takeover med Other Half Brewing. En del av ölen fanns kvar så det var bara att likt en hungrig hyena kasta sig över bytet.



Sällan det dricks tre öl på fat bara sådär och alla är riktigt goda. Det som dracks var Other Half True Green, Other Half Taters och Other Half Forever Simcoe - Double Dry Hopped. Alla var som sagt riktigt goda men favoriten blev nog ändå den sistnämnda. Så lättdrucken och fruktig, de 8.5% alkohol märktes verkligen inte av.

Originalbaren på Viktoriagade är fortfarande favoriten bland de olika Mikkeller-barer som jag besökt. (baren i Singapore rankas som tvåa mest för den udda layouten med containern och hela härligheten. Vilken bar som kommer på tredje plats har juryn ännu inte avgjort)

Ett ställe som jag tidigare bara besökt en gång var Taphouse, nu har jag varit där två gånger. Läget är stabilt, typ en järnnia och en pitching wedge från Rådhusplatsen.



Inredningen är modern med en stor elektronisk tavla med det aktuella utbudet. Samtliga öl går att köpa som smakprover vilket är tacksamt då man vill testa några stycken. 10 sejdlar hade varit aningen svettigt. 61 kranar har de, sannerligen inte illa. Finns alltså jobb att göra för den som tycker att det största i livet är att arbeta. 



Under besöket fanns det en massa olika stilar och och öl från olika bryggerier och länder. Koncentrerade mig främst på de danska ölen. Var till exempel lite kul att testa tre nya Amager på rad, ja det är stunder som sådana som ibland kan vara riktigt mysiga. Premium lagern Amager Humleridderne Humletid var inget att orda om men både portern Amager Baby Wombat From Hell och imperial portern Amager/Lervig Brown Boobies Are Falling var trevliga utan att vara de bästa i de stilarna som jag druckit från Amager.



Taphouse brukar det inte talas om så ofta. Har bara varit där på vardagar och då har det varit lugnt och skönt med fin service. Helt klart vill jag besöka stället igen.

Efter lite uppfräschning och sanering styrdes kosan mot Rbabarrab som ligger bredvid Kihoskh och drivs av samma ägare. De öppnade i våras och det var besök nummer två på nämnda ställe.



Var en ganska livad stämning då det var en hel del studerande som tyckes ha någon form av samkväm. Nå, öl fanns det dock till alla så det var ingen fara. Så vitt jag kunde minnas var det första gången jag såg öl från Almanac på fat i Europa, en Almanac Hoppy Sour: Azacca fick det allt bli. God öl, inte extrem på något sätt utan typ läskande med en fin syrlighet. Almanac gör sällan bort sig, inte nu heller.



Mellan Rbabarrab och Warpigs ligger Fermentoren, även det ett ställe som bör besökas då man är på livsviktiga ärenden i den danska huvudstaden. Nästan som alltid så var det mest livat på Fermentoren.



Mäktade bara med en rackare, Fermentoren Yippie IPA innan det var dags att bege sig till hotellrummet för omfattande bibelstudier. (dylika ting kan ej göras då man är spiknykter så det gäller att passa på)

En riktigt bra dag var det, alla de besökta ställena låg i närheten av hotellet. Som mest rörde det sig om runt 20 minuters promenad från ett ställe till ett annat, det är verkligen inget att bråka om.

fredag 18 augusti 2017

På måndag öppnar Mikkeller Bar Stockholm för lunch

En trevlig nyhet kom igår, nämligen att Mikkeller Bar Stockholm nu kommer att öppna tidigare om dagarna då de ska ha öppet för lunch, 11:30-14:30. Premiären blir nu på måndag, 21/8. På lördag och söndag är det tänkt att de ska öppna klockan 13:00.



Tycker att det är fint att de nu kommer att öppna tidigare, för det är inte alltid man "orkar" vänta till eftermiddagen även om det förstås kryllar av alternativ på stan.

Den första lunchmenyn ser ut enligt följande:



Både fläsksida och rödspätta låter väldigt gott. Kul också att det fokuserar på lättölen.

tisdag 15 augusti 2017

Öl i Helsingfors, dag 2.

Dags för en ny dag och nya öden och äventyr. Började onsdagen men en hel del promenerande, bland annat besökte jag marskalken vilket jag alltid försöker att göra då jag är i Helsingfors.



Sandudds begravningplats är verkligen fin och väl värd att besöka för den som inte varit där. Förutom marsken ligger många andra finska kändisar begravda där liksom hjältegravar för de som föll och försvann under krigen.



Efter den rätt så svettiga promenaden var det läge för lite lunch innan det var dags att börja begrava näsan i ett ölglas och fundera över om det doftar stabilt eller ej.

Mitt första stopp blev på ett ställe som jag besökt några gånger tidigare, One Pint Pub. De har fått nya ägare och lokalerna såg fräschare ut än på länge. Dock var det ingen som satt inne då det var så fint väder. Var nog den enda utlänningen på plats, övriga kändes mer eller mindre som stammisar. Puben ligger i ett bostadsområde, drygt 20 minuter till fots från centrum. Deras unika öl från Cantillon är slut för länge sedan, i alla fall officiellt. Frågade inte om det.



Till min glädje hade de öl från Hailuodon Panimo på fat. På Hailouto har jag varit flera gånger i barndomen och min ena farbror jobbade där som marinbiolog.



Ölet var en helt ok Altbier, lätt då den endast var på 3.9%. Nöjde mig med en öl på One Pint denna gången. Eftermiddagen bjöd på lite annat och smått och gott och den nästa ölstället blev Sori Taproom.

Sori låter väldigt finskt men bryggeriet kommer från Estland. Stället är väldigt nytt och modernt. Vilka öl som fanns på fat syntes på den elektroniska tavlan där även folks incheckningar på Untappd syntes i realtid. Tycktes vara ett populärt ställe då det var helt fullt på uteplatsen.



Skönt nog sålde de provbrickor, jag körde på en klassiker med fem olika öl från Sori. En sådan gick på 20 EUR så inte helt billigt. De fem ölen från Sori var snälla och beskedliga, var en som stack ut lite nämligen Sori Coffee Gorilla som var en välsmakande Baltic Porter.



Förutom de egna ölen fanns det en del gästöl på fat liksom på flaska. Jag valde att komplettera med en Maistila Istuva Jäära från det för mig okända finska bryggeriet. Precis som många andra öl var den klart stabil utan att briljera.

Nackdelen med att ju fler olika öl man druckit desto mer sällan dyker de riktiga guldklimparna upp, fast det är förstås inget att hänga läpp över. Solen kan ju inte skina varje dag, vore ytterst trist även det.

Typ på krypavstånd från Sori ligger Black Door som blev en naturlig nästa anhalt. Stället har funnits i över 10 år men på de åren har jag aldrig tittat in, ändring på det nu alltså. Inredningen var mer traditionell och mörk. Var väldigt lugnt med endast en handfull gäster. Servicen var förstås riktigt bra.



Ett par öl blev det Sonnisaari Humalaja och Malmgård Black Door H.O.D.A är speciellt bryggd för Black Door.

Ölmässigt var det en lugn dag, ja även i övrigt. Kan konstatera att ölpriserna är högre i Finland, att det dyker upp nya bryggerier men inte med samma hastighet som i Sverige. Många av de gamla barerna håller fortfarande stilen och de nya ställena är också bra.

En unik sak med resan var att Alko aldrig besöktes, inte heller blev det någon visit till Olutravintola Pikkulintu. Trots det en mycket förnöjsam tur, Helsingfors ligger ju så nära så det är bara att åka gott folk.


söndag 13 augusti 2017

Öl i Helsingfors, dag 1.

Från Tallinn är det smidigt att ta färjan till Helsingfors, det går en massa turer varje dag. Jag valde att åka med Eckerölinjens M/S Finlandia. Turen den tog ungefär 2.5 timmar, vädret var fint så näsan den blev fint röd. Drack ingen öl på överfarten men det var en hel del folk som gjorde det samtidigt som de njöt av klassiska finska hits blandat med några utländska inslag. (tyckte mig höra en låt av Håkan Hellström, bara en sådan sak)



Helsingfors hade jag skamligt nog inte besökt sedan oktober 2013. Finland upplever inte riktigt samma explosion av småbryggerier som i Sverige men under vistelsen kom jag ändå att stifta bekantskap men ett flertal nya bryggerier. En del nya ölställen hade också dykt upp i Helsingfors.

Då jag gillar att gå så gick jag från Västra Hamnen till Scandic Marski, samma hotell som jag bodde på senaste gången. Läget är suveränt på Mannerheimvägen men rummen är små och i behov att en rejäl uppfräschning.

Började med att besöka en butik som låg i närheten av hotellet, Pien. Det är en ölbutik som säljer öl upp till 4.7%, de har en mängd okända öl från lika okända finska småbryggerier. Blev väldigt glad över att hitta öl från min pappas finska födelseort, Uleåborg. Servicen var mycket vänlig och det var kul att prata en stund om skillnader mellan finska och svenska ölregler. Ölskatten i Finland är hög vilket märktes på priserna som var högre än i Sverige. (det verkar som att Finland har de högsta ölskatterna i hela EU)



Lämnade flaskorna på rummet och knallade sedan mot BrewDog Helsinki som öppnade 2014. Det visade sig vara en väldigt fin lokal som var större än de bägge barerna i Stockholm.







Var lite dåligt med finsk öl på fat så jag drack ett par Mikkeller som jag inte druckit tidigare, Mikkeller Astley's Northern Hop Lager och Mikkeller All Other Pales Ale. Den sistnämnda var den bästa av de två, läskande med en rätt trevlig fruktighet. Prismässigt kändes stället aningen dyrare jämfört med de svenska barerna. Kanske borde någon starta ett ölparti i Finland och försöka få till en sänkning av ölskatten?


Då jag var i Helsingfors 2013 hade Bryggeri Helsinki öppnat några månader tidigare. Denna gången var det fler besökare, särskilt turister då stället ligger väldigt nära både klassiska Salutorget och Helsingfors Domkyrka.



Bryggeri Helsinki såldes ölen i olika storlekar, jag nöjde mig med tre glass om 0.2 liter. Helsinki IPA tyckte jag mest om. Blev även en flaska Maku Saison som var ok men inget spektakulärt.



Hade en liten tanke om att besöka några ställen som jag inte besökt under tidigare vistelser i Helsinki. Ett sådant var Bier-Bier som låg typ fem minuter från hotellet. En rätt intressant layout på det stället, tre rum i fil men baren längst in. Mörka träpaneler ramade in det hela. Stället var rätt populärt för afterwork verkade det som. Det är en av anledningarna till att jag de senaste fem åren haft semester i augusti, det är alltid kul att se kostymnissarna dricka en öl eller två när man själv har shorts och t-shirt.



En estnisk Sori Yes IPA blev det. Fatutbudet var ok men blir man sittandes länge lär man hellre ägna sig åt flaskutbudet som var bra.

Förbi hotellet och runt 10 minuter åt andra hållet låg St Urho Pub. Vem som gett namn åt puben var inte svårt att lista ut då man redan utanför möts av en skylt på Finlands legendariska president Urho Kaleva Kekkonen. I Finland är legenderna många om hans bravader, särskilt om hans förmåga att tåla vodka som både knäckte och imponerade på de härdade hökarna i Kreml.





Gillade St Urho Pub redan då jag klev in, inte så mycket för utbudets skulle men för den sköna känslab av vardagsrum. Publiken bestod av vanligt folk och samtalen fördes i normal ton.

Som avslutning på en trevlig dag blev det ett par bägare på Villi Wäinö som låg precis runt hörnet från hotellet. Besökte stället första gången 2010 och redan då hade de bara finska öl på fat. (och flaska)



Ett trevligt ställe som var ganska så populärt en tisdagkväll i augusti. Noterbart är att de har en bastu som går att hyra om man känner för det. Vore kanske något att göra om man besöker stället på vintern. Nu på sommaren räcker det fint med värmen som den är. Kippis!