SBWF torsdag 4/10 och fredag 5/10

Dagarna de gick fort mellan den första torsdagen och den andra torsdagen av årets Stockholm Beer and Whisky Festival. Jag funderade lite över vad som skulle provas under den andra torsdagen, skulle där finnas något värt att skriva om?

Jodå, starten den var helt klart stabil för det går inte säga annat än att Firestone Walker Walker's Cuvee #3 var riktigt god. Vore inte dumt om vi fick se fler öl från Firestone på Systembolagets hyllor även om det redan funnits några riktigt goda sådana i år. I rättvisans namn måste jag nämna att jag inte var förtjust i Firestone Walker El Gourdo som var en syrlig pumpaöl med kanel och andra konstigheter. Nä pumpaöl har jag aldrig lärt mig att uppskatta, känns ändå rätt skönt att konstatera att jag aldrig kommer att kunna bli en äkta amerikan.

Hos Brill provades ett par mellanöl från Brekeriet som höll stabil klass, Brekeriet Field Trip och Brekeriet Rips (Vild). Det är kul att även alkoholsvaga öl smakar gott och man gärna vill dricka dem igen. Inte så ofta som jag får den känslan.

I år hade Uppsala Brygghus med sig åtta olika prototypöl. Jag provade alla och tyckte att de var ok eller bättre. Bäst tyckte jag om Blackout som är en porter med behagliga rostade toner. Vore kul att stöta ihop med den igen vid tillfälle.

Hos Nacka Bryggeri blev Tom och jag ståendes ganska länge. Till årets mässa hade de med sig flera nya öl, för min del provades sju sådana.

Tycker att Nacka Bryggeri blivit stabilare de senaste åren, av de nya ölen var det Nacka Belgo Quad och Nacka Brut IPA som jag tyckte mest om. Förstnämnda var söt och värmande, en typisk öl som man gärna kan smutta på en svalare vinterdag. Nacka Brut IPA var fräsch och fruktig med framförallt passionsfrukt och citrus.

Återstår att se om det här med Brut-IPA kommer att bli lika populärt som Hazy/Juicy-IPA, den som lever får se. Bryggerier i USA ligger som vanligt före de flesta andra så det är bara att bevaka vad som där sker.

Under den andra torsdagen testades det fler öl från svenska småbryggerier jämfört med den första. Kan konstatera att Snausarve Gårdsbryggeri från Gotland gör stabila suröl men deras andra ölstilar var inte av samma klass.

Hopsan Brewing var det några som tipsade om, givetvis passade vi på att provsmaka deras öl också. Hopsan Röda Linjen Lakrits var den som stod ut mest, lätt syrlig med lakrits och hallon, en kombination som fungerade stabilt.

Det roliga med mässor är just möjligheten att kunna prova fler än en öl från ett och samma bryggeri. Gör man det så får man en rättvisare bild av bryggeriets färdigheter.

Geflebockens Bryggeri och Brewify från Tumba var två andra bryggerier som vi provade några öl ifrån. Var väl inget som direkt imponerade utöver det vabliga men samtidigt var det mesta helt ok. Det är som sagt kul ändå att felsmakerna hos de små blir mindre vanligt förekommande jämfört med förr.

Även denna torsdag var lugn, det är en del folk fram till 19-tiden men sedan känns det som att många åker hemåt eller mot stan för vidare äventyr i ölets tecken.

Innan vi for hemåt blev det ett kortare stopp på ett fullsatt Oliver Twist där vi beställde ett varsitt glas Cantillon BLIPA, vilket är en välhumlad lambic som det bara gjordes runt 30 fat av. Helt klart en trevlig öl som var aningen mer bitter än en normal Cantillon.

På fredagen var inte min ölform på topp, det mesta kändes lite segt men kan man åka långt utanför Europas gränser för att dricka öl så vore det förstås synd att inte gå på en mässa på hemmaplan så ett lite kortare fredagspass blev det. Kön var inte alltför lång så det gick rätt snabbt att ta sig in innanför portarna.

Det blev inte så många provade öl men bland de som provades tyckte jag mest om Ballast Point Victory At Sea - High West Barrel. En fint värmande porter med en rätt krämig munkänsla där bourbon, choklad och ek var de mest framstående smakerna.

Ett bryggeri från Polen som jag inte hört talas om tidigare imponerade lite smått med en klassisk Västkust-IPA som var riktigt god. Trzech Kumpli Califia hette ölet och den hittades hos Galatea.

På hemvägen blev det ett kortare stopp på Omnipollos Hatt för några öl, där var det fullsatt men utomhus fanns det lediga platser. Kvällen var ljummen för årstiden så det var inga problem att sitta ute.

Även på mässan var det mer livligt jämfört med torsdagen men inte så att det var besvärande mycket folk, gick bra att gå fram och beställa öl och köerna till faciliteterna var inte nämnvärt långa.

Fredagens pris till ölet med den mest udda färgen gick till Poppels, All In Brewings och J. Wakefields samarbete Florida Weisse. Undrar om gröna öl blir en kommande trend? En udda skapelse som smakade mycket bakjäst, inte riktigt min grej som man säger.

Några öltips på SBWF.

Imorgon är det alltså dags för den andra och avslutande helgen av årets ölmässa i Nacka. Under den gångna helgen var det några som undrade om jag druckit något gott? Visst hade jag det även om topparna blir allt svårare att hitta ju fler öl jag provat, inte så konstigt det kan man tycka.

Några öl som jag tycker är värda att hålla utkik efter är dessa:

Ölvisholt Lava Barrel Aged som hittas i Wicked Wines monter. En fin öl som innehåller lakrits, lite whisky, choklad och rök. Var ganska länge sedan jag drack något nytt från isländska Ölvisholt så det var en trevlig överraskning. Skulle helt klart vilja dricka ölet igen.

Firestone Walker Feral Vinifera hittas i Spendrups monter. Fint syrlig med druvor, ek och mild funk. Verkligen kul att fått prova den tycker jag allt.

Duggest/Tempest/Gipsy Hill/Wiper and True We Are Beer Edinburgh hittas hos Brill. Mumsig och fyllig Imperial Stout med mörk malt, choklad, lite vanilj och en trevligt värmande avslutning. Dugges är verkligen inne på en vinnande trend just nu, nästan allt de gör blir gott.

This Is How To Skippa Efterrätten Chocolate Stout. Precis som namnet förpliktigar så kändes ölet som en efterrätt, mycket chokladsås både i doft och smak. Hade varit skoj att ha lite vaniljglass som sällskap till ölet.

Oud Beersel Rabarber som serveras från Bag-in-box hos Brewery International. Väldigt lättdrucken och trevligt syrlig med fina toner av rabarber. Utan kolsyra så lätt att hälla i sig.

Wormtown Tennessee Tats finner man hos Brewers Association/OT. Behagligt rostad med bourbon, vanilj och ek. Värmande känsla i avslutningen. Gott det är det.

Paradox Beer End of the Beginning Vol III hittas även den i ovannämnda monter. Syrlig och uppfriskande med bär, funk och lite citrus.

White Pony Insomnia är värd att hålla utkik efter i Belgoklubbens monter liksom förstås ett flertal andra öl. Trevlig rostad och men en liten syrlig knorr. Eftersmaken satt kvar en stund.

Kan förstås inte garantera att alla ovanstående öl finns att smaka den kommande helgen men finns de inte så finns det nog en hel del annat att fresta smaklökarna med.

Något som jag kan känna saknades under den första veckan var en riktigt god IPA eller DIPA. Återstår att se om någon sådan hittas kommande dagar.

SBWF torsdag 27/9 och fredag 28/9.

Då var det dags för den sista torsdagen i september, något som innebär att jag måste bege mig till Nacka Strand. Eller måste och måste, men en ölmässa på hemmaplan vill jag förstås inte missa. Stockholm Beer and Whisky Festival har jag besökt sedan 2003 så i år är det 16:onde året i rad som jag är där.

På grund av de omfattande ombyggnationerna vid Slussen har busstationen flyttat så det tar någon minut extra att hitta rätt buss, något som kanske kan vara lite förvirrande för den som inte är en van bussåkare i Stockholm.

Nåväl, Tom och jag hittade bussen utan några problem och åkte till Nacka Strandsmässan för att vara med på pressvisningen som började klockan 11:00. Det är alltid lika fascinerande att höra om skillnaderna mellan antal öl och bryggerier från mässans start 1994 till hur det ser ut idag. Då fanns det inte ens 10 bryggerier i Sverige, idag är de runt 400. Antalet öl var runt 140 på den första mässan, nu rör det sig om flera tusen.

Jämfört med tidigare år hade jag knappt kikat på vad som fanns att provsmaka hos de olika utställarna (saknar verkligen Ölsvammels fina sammanställning över vilka öl som finns i Nacka) utan det jag hade noterat inför mässan var att vissa utställare som "alltid" varit med inte var med i år, Nils Oscar är ett exempel. Flera bryggerier hade inte heller egna montrar i år utan de fanns representerade hos olika ölimportörer. Oppigårds hittas hos Tomp Beer, Nynäshamn hos Great Brands för att nämna några.

Vi började ölprovandet hos Brewers Association/OT. Montern var på samma plats som tidigare år men "bara" häften så stor. Trots att montern hade krympt med 50% så fanns det förstås en hel del intressanta amerikanska öl att välja mellan. Vi blev ståendes där ett tag och testade lite av varje, Paradox Beer End of the Beginning Vol III var en rackade som mina smaklökar tyckte extra mycket om.

När vi väl var klara gick vi vidare till Galatea som även de har en hel del öl från USA, dock var de två från Harpoon inte de bästa som jag druckit från USA. Harpoon Camp Wannamango var väldigt söt och med artificiell mango. Inte så skoj för att vara ärlig.

Hos Brewery International fanns det en del smått och gott, till det mest intressanta hörde Oud Beersel Rabarber som serverades från en Bag-in-box. Fräsch och relativt mild med fina toner av rabarber.

Bryggeriet Ångkvarn firade stora triumfer på mässan 2017 och i år finns de på plats igen. Deras Källartrapplist var inte alls dum. Den är förövrigt baserad på vinnaren på Belgoträffen 2018. Söt med fina toner av torkad frukt och malt, skönt värmande avslutning. Skulle gissa att den blir ännu lite godare efter lite lagring, ja den känslan fick jag.

Ett svenskt bryggeri som jag inte träffat på tidigare är This Is How från Piteå. Sex olika öl provades, samtliga var helt ok eller bättre än så.

Godast av de provade var This Is How To Skippa Efterrätten Chocolate Stout. En hel del chokladsås i den, söt men inte överdrivet söt. Blir kul att följa bryggeriets framfart.

I Gotlands Bryggeris monter fanns det även öl från mindre gotländska bryggerier, såsom Alskute, Hop Shed och Lost Island. Snausarve fanns inte med under den första helgen men enligt uppgift ska de medverka kommande helg.

Wicked Wine har som vanligt ett digert utbud, inte minst schyssta suröl från amerikanska Wicked Weed Brewing.

De största ölnördarna hittas som vanligt i Belgoklubbens monter, sannerligen ett nöje att stå där och lyssna på de olika berättelserna om de respektive ölen. Om jag skulle fråga vad någon bryggmästares hund kan tänkas heta så skulle det inte förvåna mig om de även har koll på det.

Brill har också de en monter som år efter år innehåller en massa skoj. I år med en ny fin design. Det går även fint att köpa med sig folköl för den som vill, även det en nyhet.

Torsdagen var väldigt lugn, vill inte använda ordet "avslagen" men det var inga som helst köer någonstans förutom på pizzerian där de inte tog emot pizzabeställningar då de hade 65 stycken i kö. Dock har de även annan mat som pasta, kebab och liknande.

Antalet matställen i övrigt uppfattande jag att de var något färre till antalet jämfört med tidigare. Ska titta lite närmare denna vecka och se om det kan tänkas stämma.

BrewDog hittas hos Cask Sweden, de erbjuder några av sina nya suröl från BrewDog Overworks. Blev positivt överraskad av de flesta av de ölen, fräscha och lättdruckna.

På fredagen öppnade portarna klockan 14:00 och det var mer folk än på torsdagen men någon direkt trängsel uppstod aldrig. För att få en snabb uppfattning över folkmängden är det bara att titta på toalettköerna, bilden är tagen vid 19-tiden på fredagen. Många besökare har inte riktigt koll på var de andra toaletterna är belägna så det brukar vara lite väntetid till de fyra toaletterna som är belägna längst ner i korridoren.

Festivalgeneralen Marianne Wallberg sa på pressmötet att de räknade med runt 34000 besökare i år, 2016 var det närmare 40000 vilket skapade lite väl mycket trängsel, särskilt då på de bägge lördagarna. Återstår att se hur slutsiffran blir för 2018.

Öldrickartempot var lugnt på fredagen men några positiva överraskningar, i alla för min del hittades hos Great Brands där det fanns några goda suröl från Destihl Brewery att stifta bekantskap med.

Spendrups har en monter med importerade öl från Firestone, Fourpure och Beavertown. Särskilt öl från Firestone är värda att prova, det mesta som de gör är gott.

Förra årets missade jag Värmdö Lussebulle men på fredagen fick jag chansen att prova den. Rätt lattjo öl som verkligen smakade lussebulle. Gillar man dessutom Cask-ale ska man passa på att besöka deras monter då de har några sådana. 

I närheten av Värmdös monter finns Brewify från Tumba. Hade inte druckit någon av deras öl tidigare så det var förstås skoj att prova deras NEIPA som dock inte var den godaste Neipa som jag druckit. Smakade mer gräs än frukt. Hoppas hinna testa några fler av deras öl kommande vecka för att få en bredare uppfattning om deras skapelser.

Importören Hormiga har med sig öl från ett par länder som jag sannerligen inte stöter på ofta, Nigeria och Sydafrika. Stellies Eike Stout var dock inte alltför spännande, kändes lite tunn. Kul dock att ha provat som det heter. Hoppas hinna med att prova lite annat i deras monter denna vecka.

Sierra Nevada-montern var på plats även i år. En kul liten monter där mottagandet alltid är lika entusiastiskt och där det gladeligen pratas om öl. Helt klart känns Sierra Nevada som ett stabilt bryggeri rakt av.

Den största överraskningen under torsdag och fredag var att få se Claret Jug, den ack så legendariska bucklan som vinnaren av The Open Championships får äran att pussa. I mitt tycke det allra finaste en man kan vinna i idrottsvärlden.

Tanken var att åka hem direkt efter mässan på fredagen men Tom och jag stannade till på Akkurat där vi drack ett varsitt glas Oppigårds/Närke Thurbo Kaggen Stormaktsporter. Vilken härlig öl, så smakrik och len och fin. Tänker då inte missa att köpa några flaskor då ölet släppt på Systembolaget nu på fredag 5/10.