tisdag 30 mars 2010

Spendrups-reklam kritiserad av konsumentsombudsmannen

Det var intressant att läsa på Beer Sweden om Systembolagets beslut att dra in de kvarvarande flaskorna av Founders Breakfast Stout då flaskornas etikett föreställde en person under 25 år, något som ej är tillåtet.

Spendrups har också hamnat i trubbel då de av konsumentombudsmannen blivit förbjudna att använda en reklamslogan som de införde sommaren 2009, nämligen "Ha en riktigt kall sommar".



Motiveringen: "Rubrikens avsikt kan på goda grunder förmodas vara att Spendrups vill förmedla budskapet att konsumtion av kall öl hör ihop med varma sommardagar"

Tydligen är problemet med texten att den inte ger någon produktinformation eller saklig och relevant information om drycken utan anspelar i stället på känslor och stämningar, något som inte är tillåtet.

Helt otroligt! Vad är det för dårar som dricker kall öl en varm sommardag? Det finns viktiga frågor och det finns viktiga frågor. Ibland undrar man vad det är för Kalle Ankor som styr och ställer? Det kanske är dags att förbjuda svenskar att läsa reklam på tex utländska internetsidor, tidningar m.m.....

Föreläggandet i sin helhet.

måndag 29 mars 2010

Pizza och Mohawk Extra IPA

I lördags var det dags för en kär gammal favorit, nämligen hemmagjord pizza. Huvudingredienserna var tre sorters italienska salamikorvar varav en rejält het.



Vad dricker man lämpligaste till pizza? Ja vatten kanske hade varit det absolut mest lämpliga med tanke på dess neutrala smak men som ni förstår var det inte det jag drack. En läskande pilsner hade säkert passat fint men ännu intressantare var det med en IPA.

Till slut valde jag den nyss lanserade Mohawk Extra IPA, hade en tanke om att ölets rejäla beska skulle matcha hettan från korven rätt väl. Slutsatsen var att så blev också fallet. Det blev en trevlig kontrast.

Mohawk Extra IPA var trevlig även på egen hand. Kul med en färsk svensk IPA (DIPA) som kommer att finnas på standardsortimentet ett bra tag. Fin fruktig doft, mycket grape och en del kåda. Smaken dominerades totalt av grape, fanns även en del gräs och kåda. Eftersmaken var lång och bitter. Stabil var ordet, dock inte fantastisk.

3,8/5

fredag 26 mars 2010

Jordgubbsläsk

Igår var jag bara tvungen att prova Früli Strawberry Beer, var det verkligen öl jag drack? Hade lika gärna kunnat vara jordgubbsläsk eller juice. Innehållet i flaskan hade spetsats med jordgubbsjuice.



Lite grumlig röd färg med ett stort, tjockt rosa skum som sjönk undan snabbt.

Föga oväntat doftade vätskan väldigt mycket jordgubbe, både artificiellt och inte. En hel del tuggummi och socker, sött som satan med andra ord.

Smaken var också mycket söt, jordgubbar, tuggummi och en del bröd. Ingen bitterhet, extremt lättdrucken. Lätt munkänsla, lätt kropp. Hade kunnat dricka Früli som juice eller läsk, halten kolsyra var medel. Jordgubbssmaken påminde en hel del om antingen jordgubbssylt eller marmelad. Jordgubbssylt är ju inte fy skam på pannkakorna men i glaset?

Det är mycket svårt att sätta ett seriöst betyg på en såpass annorlunda öl, på ett sätt var det gott och läskande men jämför man med andra öl, ja då vetetusan.

Jag får vara en försiktig general och lite diskret ge 2,9/5.

Onekligen en fascinerande dryck, jag skulle lätt kunna prova den igen en varm sommardag.

torsdag 25 mars 2010

Det var inte Jehovas som ringde på

Igår ringde det på dörren, för en gångs skull var det inte Jehovas, dammsugeförsäljare eller något annat intressant som ville ha uppmärksamhet, nä istället var det Posten som hade ett paket till mig från Tyskland.

Nämligen ett fint litet paket från Bierkompass.



Yury på Belgian Friday har beställt från Bierkompass vid några tillfällen, det var efter att ha läst hans inlägg som jag fick inspiration till att lägga en egen beställning.



Från att beställningen var lagd till att paketet var hemma tog det åtta dagar, snabbt med andra ord. Sebastian på Bierkompass var bra att ha att göra med, jag är väldigt nöjd med hela processen.

Givetvis var samtliga flaskor hela och fina, kalaset gick sammanlagt på ungefär 890 kronor inklusive frakt, då fick jag dessa 12 flaskor:

Alvinne Caper Fumatis (0,33l)
Alvinne Extra Restyled (0,33l)
St. Bernardus Blanche (0,33l)
3 Fonteinen Oude Kriek (0,375l)
3 Fonteinen Schaarbeekse Kriek (0,75l)
3 Fonteinen Oude Geuze Vintage (0,375l)
HORALs Oude Geuze Mega Blend (0,75l) (kostar 795 på Akkurat!)
Fischer Rauchbier (0,5l)
De Molen Kopi Loewak Coffee Stout (0,18l)
De Molen Tsarina Esra Reserva (0,18l)
De Molen Hemel & Aarde Bruichladdich Barrel
(0,18l)
Ellezelloise Quintine Ambrée (0,33l)

Jämför man med andra internetalternativ är Bierkompass prisvärda, särskilt frakten är låg jämfört med de flesta andra. 27.99 EUR kostade det i mitt fall.

Jag vet att en del av ovanstående öl finns att köpa på Ølbutikken i Köpenhamn. Exempelvis kostar De Molen Tsarina Esra Reserva 44 DKK jämfört med 3,99 EUR hos Bierkompass. I svenska kronor 60 kontra 40, en stor skillnad med andra ord.

onsdag 24 mars 2010

Grabbhelg, lördag

Några rader om lördagen på landet. Vädret visade sig bli mycket trevligt, som mest hade vi elva sköna plusgrader. Det går åt rätt håll detta.



Redan till förmiddagsfikat öppnade vi dagens första öl, den smått bisarra Southern Tier Creme Brulee Stout. Det är en stor fördel att gilla sötsaker om man väljer att dricka en öl som den.



Insidan av kapsylen doftade verkligen som creme brulee. Ölet i sig doftade också creme brulee liksom socker och vanilj. Smaken var också den mycket söt, tyckte mig känna en del kokosnöt, vanilj liksom svaga brända toner som påminde om en stout. Smakade inte lika mycket creme brulee som det doftade. Ett glas var tillräckligt, en bomber på egen hand hade jag aldrig klarat. Trots sötman, ja den sötsliskiga sötman var ölet drickbart.

3/5

Något senare, till lunchen blev den en Mühlen Kölsch.



Inga krusiduller, en väldigt drickbar öl om inte alltför intressant. Frukt, malt, en del humle och citron. Passade bra till pastagratängen som en tämligen "neutral" matöl.

2,9/5



Amager Fælled visste jag ingenting om så den var kul att prova. Eller kul och kul, själva ölet var inte alltför upphetsande. Doftade och smakade frukt, jäst och en del parfym. Lätt kropp och kort eftersmak. Inget som kommer att köpas igen.

2,5/5

Norskt blev det efter dansken, nämligen Nøgne Ø Saison. Som kuriosa kan jag nämna att just Nøgne Ø Saison var den första öl jag drack från Nøgne. På den tiden hade jag aldrig hört talas om Nøgne, hade knappt hört talas om ölstilen Saison heller. Tiderna förändras, ibland till det bättre.



Ah, vilket härligt skum saisonen bjöd på! Doften var trevlig, lätt syrlig med "jordiga" inslag. Jäst, grape, peppar, malt och hö. Smaken innehöll mycket av det som fanns i doften liksom en del såpa. Avslutningen var ganska så bitter. En småkul öl som kändes uppfriskande. Nästa gång vill jag prova en mitt i sommaren då sola skiner för full maskin.

3,5/5

Vad vore en hyfsat seriös ölhelg utan en butelj från Cantillon? Vi hade med oss en flaska Cantillon Lou Pepe Framboise.



Av någon anledning blev jag mycket förtjust i den rackaren. Såg så fin ut med den röda färgen och det rosa skummet. Aromen var mild med mycket doft av fräscha hallon. Givetvis en hel del funk och gräs men inte så syrlig som man kunde tro. Smaken var mycket torr och trevlig, en massa hallon. En del inslag av trä liksom funk förstås. Syrlig men inte extremt syrlig på något sätt. Mycket drickbar med en perfekt dos kolsyra, jag vill ha en flaska till! Eller varför inte 100? Årgång 2007 var flaskan ifrån, tappad på flaska hösten 2009.

4,3/5

Efter ovannämnda öl var det dags för säsongens första grillning, kycklingbröst blev det.



Då man svettas vid en grill är det inte helt fel att läska sig med något smaskigt. Mitt livs första öl från Island var ett passande sällskap, Ölvisholt Lava.



Det visade sig vara en mycket sympatisk stout. Trevlig och inbjudande doft av rostad malt, choklad, trä och en svag rökighet. Liknande grejer i smaken liksom en viss syrlighet samt lakrits. Smakrik och väldigt drickbar. Kul att även islänningarna kan.

4/5

Den grillade kycklingen var god även om vi fick ta lite hjälp av stekpannan då glöden inte var helt perfekt. Jag tror att vi hade lite för bråttom med att lägga på kycklingbitarna.



Till maten drack jag en Ægir Rallar Amber Ale.



Skummet var verkligen stort. Doften och smaken var inte direkt stora men tillfredsställande. Malt, karamell, citrus och något som påminde om hö. Helt ok men inget jag känner att jag måste dricka igen.

3/5

Efter maten var det läge för lite vila innan det var dags för aftonens final som bland annat bestod av ost och skinka.



Brasan den var förstås tänd. Finns det något härligare än att stirra på en eld samtidigt som man smuttar på något gott?




Dieu du Ciel Aphrodisiaque var ingen dålig smuttaröl. Mycket trevlig doft av kaffe, vanilj, kokos, russin och kakor. Smaken innehöll rostad malt, kaffe, vanilj, russin och choklad. Väldigt skön munkänsla, len och nästan lite mjölkaktig. Välbalanserad och drickbar så att det stod härliga till. Torr avslutning med en hel del bitterhet.

4,2/5

Kvällens sista öl var inte vilken som helst utan Westvleteren Extra 8. Nummer 12 har jag druckit vid några tillfällen och den är inte direkt fy skam så frågan är hur lillebror smakade?



Jodå mina damer och herrar, jag kan meddela att lillebror nummer 8 smakade alldeles utsökt! Aromen var helt underbar, man kände direkt att det handlade om något utöver det vanliga. Söt malt, nötter, choklad, plommon, kryddor, toffee och mörka bär. Helt enkelt en härlig blandning av allt möjligt. Mycket av det som fanns i aromen fanns även i smaken plus lite till. Kände något som jag inte kunde beskriva, först dagen efter kom jag på vad det var, nämligen jordgubbar och banan. Javisst! Ölet låg alldeles underbart i munnen, så len och fin. Eftersmaken var mycket lång. Faktum är att lillebror 8 får ett högre betyg av mig än storebror nummer 12.

4,5/5

Jag skrev nyss att Westvleteren 8 var kvällens sista öl och det stämmer, men däremot var det inte kvällens sista dryck då det även dracks en mjöd från Sigtuna. Mjöd hade jag aldrig druckit tidigare så jag ljuger inte när jag säger att jag var tämligen nyfiken.



Ingvar Vittfarnes Mjöd hade en lätt grumlig, lätt gulaktig färg. Inget skum. Doften var kryddig med en viss blommighet samt honung. Smaken var söt och påminde en del om syrligt vitt vin. Ingen bitterhet, en väldigt speciell smak helt klart. Jag blev inte sådär alltför imponerad. Måste ta och prova mjöd vid fler tillfällen för att lära mig så att säga.

2/5

En trevlig helg det var det på landet, som alltid går tiden väldigt fort då man har kul. De flesta av ölen som dracks var väldigt stabila. Att åka hem på söndagen var inte alltför skoj i det tråkiga vädret. Nästa grabbhelg ute i vildmarken blir nog i höst.

tisdag 23 mars 2010

Nyheter fasta sortimentet 24/3

Jag hade nästan glömt bort det men kom sedan på att det imorgon lanseras 16 öl i Systembolagets fasta sortiment, något som sker två gånger per år. Dessa öl kommer att finnas i butikerna i minst 12 månader, liksom ölen som lanseras 1:a oktober. Det handlar om dessa öl:

1686 Adnams The Bitter Flaska 500ml 19.90
1562 Belhaven Wee Heavy Flaska 355ml 17.90
1204 Bjørnebryg Burk 330ml 7.90
11581 BrewDog Trashy Blond Flaska 330ml 15.90
1445 Bryggmästarens Premium Guld Flaska 500ml 12.90
1365 Carlsberg Hof PET-flaska 500ml 15.10
1586 Früli Strawberry Beer Flaska 250ml 14.90
1472 Guldkällan Flaska 500ml 14.50
1387 Jenlain Blonde Burk 330ml 12.90
1413 Lager No 1 Flaska 500ml 24.90
1312 Mikkeller Jackie Brown Flaska 500ml 34.90
1419 Mohawk Extra India Pale Ale Flaska 500ml 36.10
11451 Pripps Blå Flaska 330ml 10.50
1453 S:t Eriks Pilsner Flaska 330ml 15.90
1431 Sailor PET-flaska 330ml 12.90
1495 TT Green Lager Burk 330ml 8.90

Några av ovanstående öl känns som givna köp, särskilt då Mohawk Extra IPA samt Dugges Lager No 1. Förstnämnda har fått fina betyg hittills och Dugges öl vill jag alltid prova. Früli Strawberry Beer måste också provas, inte helt oväntat har den fått blandade betyg på Ratebeer. Trashy blond skall jag också prova, även Jackie Brown trots att jag inte blev frälst senast jag drack den.

I övrigt tycks det mest vara "skräp" även om en del säkerligen kommer att provas under året, tid det finns det. S:t Eriks Pilsner har en förvånansvärt annorlunda och snygg flaska.

söndag 21 mars 2010

Grabbhelg, fredag.

1 timma och 20 minuter tog bilresan till landstället norr om Uppsala. En hel del snö väntade oss, men likt en generalfältmarskalk lyckades jag få de gamla lirarna Eddan och Silenzi att skotta snö. Bra jobbat boys!




Tyvärr var gotlänningen Veiron sjuk så vi var bara tre tappra själar denna gång. En hel del kul öl hade vi med oss, den traditionella gruppbilden:



Överhuvudtaget är det väldigt mycket som går av sig självt då vi har grabbhelg, alla vet sina roller och uppgifter. Antar att det är så hos de flesta som känner varandra sedan urminnes tider, det blir aldrig något tjafs vilket förstås är skönt.

Efter den sedvanliga installationen med tändning av brasan m.m var det dags att njuta fredagens första öl. Fru Frederiksen från Amager Bryghus, en öl som var en tillfällig nyhet i september 2009, ja på Systembolaget alltså.



Nu tänker jag inte skriva några uppsatser om alla ölen, utan korta recensioner. Fru Frederiksen var mörk och fin med ett trevligt brunaktigt skum. Rostad malt, kaffe, choklad och en del humle. Detsamma gick att hitta i smaken liksom en lite annorlunda "gräsighet". Medelfyllig dam med en lång och skönt bitter avslutning. En stabil start på helgen.

3,9/5



Öl nummer två blev De Ranke Kriek. Rätt läcker röd färg på den, skummet var litet och rosa. Fruktig arom med körsbär och funk även en del citrus. Smaken var syrlig men inte extremt syrlig. Torr med en hel del smak av körsbär och funk. Inte sådär jättekomplex men väldigt trevlig och lättdrucken. Gillade ölets sköna munkänsla.

3,7/5

Årets första påsköl dracks därefter, Sigtuna Röd Påsk. Den hade en rätt skön fruktig arom, även gräs och karamell. Inget fel på smaken även om den inte blev mitt livs största upplevelse. Gillade det fruktiga i smaken, i synnerhet ananasen. Fanns även en viss rökig ton. I det stora hela var aromen bättre än smaken.

3,3/5



Grauballe Bryghus Enebær Stout blev nästa öl. Skoj med ett nytt bryggeri.

Inget att säga om utseendet, stabilt! Både doften och smaken var ganska söt och speciell. Rostad malt men framförallt enbär tror jag. Är så sällan jag har enbär på frukostmackan så kan i ärlighetens namn inte exakt säga hur det smakar. Nå, en annorlunda stout som var aningen tunn och med en viss metallisk eftersmak.

3,2/5

Därefter var det dags för en jänkare, Rogue Double Dead Guy Ale.



Onekligen kan man säga att flaskan var klart annorlunda, ölet var inte så annorlunda men däremot ganska smaskigt. Grumlig orange med ett fint skum. Frukt, russin, malt, ananas ja överhuvudtaget rätt smakrik. Kändes stabil i munnen, väldigt drickbar. Den hyfsat höga alkoholhalten på 9,5% kändes en del men inte störande.

3,6/5

Efter de inledande ölen var det dags för kvällsvard. Lax är alltid gott och enkelt att tillaga så det fick det bli. Passande öl till laxen var veteöl. Våra tallrikar var väldigt pragmatiska om jag får säga det själv.



Schneider Weisse Original är en god och stabil tysk veteöl. Ser verkligen ut som en sådan och smakar verkligen som en. En hel del skumbanan, vete, kryddor och jäst. Väldigt drickbar. Weissbierbrauerei G. Schneider & Sohn gillar jag skarpt!

4/5

Helt färdiga var vi inte med fredagen, ett par öl till blev det allt.



Avery Hog Heaven fanns bland nyheterna i november 2009. En satans trevlig öl den också. Fruktig, söt, grape, citrus, karamell och något som typ påminde om kåda. Lång eftersmak och en tjock sympatisk munkänsla. Vilken tur att det finns en till flaska i gömmorna.

4/5

Sist men inte minst fick det bli en öl jag länge velat prova, Ayinger Celebrator. Ack, ack, det var allt en goding det.



Färgen var mörkröd med ett stabilt skum. Aromen var söt med russin, torkad frukt, lite kaffe och en del alkohol. Smaken var söt och ljuvlig, en massa malt, sirap, mörk bröd och farinsocker. Kändes komplex på något sätt. Mycket god men en fin eftersmak.

4,2/5

Landet är landet så ölglasen är inte de mest optimala men så länge man slipper dricka med sugrör fungerar det mesta. Nästa del kommer naturligtvis handla om lördagens äventyr.

fredag 19 mars 2010

Helgens lineup

Då är det återigen dags för den traditionella grabbhelgen på landstället norr om Uppsala. God mat och dryck har som alltid en stor roll i dramat. Om ett par timmar är det avfärd.



Min lineup vad gäller öl ser rätt stabil ut tycker jag, gott och blandat kan man kalla den. De flesta av ölen har jag inte druckit tidigare så det blir förstås kul att smaka dem.

Återstår att se vad grabbarna har med sig för något, det brukar alltid bli några överraskningar.

Trevlig helg på er!

onsdag 17 mars 2010

Frukoststouten och en kölsch

Kände inte för att inleda morgondagen med en Fouders Breakfast Stout, hur lockande tanken än var. Nä, ikväll dracks den istället, onekligen en öl jag länge velat prova.


Färgen var förstås väldigt mörk, skummet litet och med en fin brun färg. Vätskan såg trevligt tjock ut då den for ut ur flaskan. Stabilt så länge kan man säga.

Doften innehöll väldigt mycket kaffe, typ som kaffebönor. En trevlig doft även för mig som dricker kaffe runt tio gånger per år. En svag doft av humle tyckte jag mig också känna.

Precis som i doften dominerade smaken av kaffe totalt, andra smaker hade svårt att finna utrymme. En del lakrits och choklad lyckades dock leta sig fram. Det handlade om både bitter och söt choklad, fast inte Marabou-söt. Även fina brända toner men som sagt var handlade showen mest om väldiga mängder kaffe, då i synnerhet espressokaffe. Vätskan låg stabilt i munnen, en ganska så fyllig munkänsla. Den långa eftersmaken var torr och tämligen bitter.

Helt klart en stabil och sympatisk öl om ej världens mest avancerade. Väldigt drickbar enligt mig.

4,1/5

Återstår att se om jag någonsin vågar prova en till frukost.



En annan öl som dracks häromdagen var Peters Kölsch, givetvis inköpt i Köln.

Precis som alla andra kölsch-öl jag druckit var den ljus med ett vitt skum. Malt, gräs och lite frukt. Läskande och småtrevlig utan att lämna några bestående men. En god kölsch.

3,1/5

måndag 15 mars 2010

Måndagsgodis

Som bekant släpptes en del kul mitt-i-månaden nyheter idag liksom årets skörd av påsköl.



Jag köpte inte alltför många av påskölen då jag förra året inte blev sådär vidare imponerad av påskölen, dock hittade dessa hem:

Sigtuna Easter Ale, kändes som ett givet köp då Sigtunas senaste produkter varit rätt stabila.

Sigtuna Röd Påsk, samma sak här, ny öl från Sigtuna måste provas

Detsamma för Dugges Påsköl, Jämtlands Påsköl samt de bägge danskarna Mikkeller Hoppy Easter och Fuglsang Easter Ale.

Det som jag främst var ute efter idag var några jänkare, nämligen dessa:

Barrel Aged BORIS, vanliga BORIS är ljuvlig, misstänker att även denna version är mer än drickbar.

Founders Breakfast Stout har jag länge velat dricka, ett givet köp liksom deras Centennial IPA som tycks vara helt ok. Bara att hoppas att sistnämnda är hyfsat färsk.

För övrigt så träffade jag på Stefan inne på bolaget. Alltid lika kul att träffa på en bloggarkollega.

fredag 12 mars 2010

Ayinger Jahrhundert

Givetvis köptes det några tyska öl i Köln, Ayinger Jahrhundert var en av dem. Ayinger Jahrhundert är en Helles, klassisk tysk lageröl som jag inte dricker särskilt ofta.



Färgen var mycket ljus och skummet stort, vitt och fluffigt. Maltig doft med inslag av bröd och "blommor". Inte någon alltför intensiv doft.

Smaken var också mild och ganska söt med bröd, kakor, malt, hö och en del frukt. Även en del humle som balanserade det hela. Kroppen var lätt och vätskan torr. Lätt bitterhet i eftersmaken. En ok öl utan att vara direkt briljant. Väldigt lättdrucken, ja en öl man med största sannolikhet kan dricka mycket av.

3/5

Nästa helg ska jag prova en annan öl från Brauerei Aying, nämligen Celebrator. Det ser jag fram emot.

onsdag 10 mars 2010

Kölschrunda



Före avfärden till Köln försökte jag hitta information om tips på "Kölschrunda", tyvärr blev utfallet av mitt letande väldigt magert. Alltså är det hög tid att bidra med en kortare betraktelse, hoppas den kan vara till nytta för de som ämnar att fara till Köln.

I Köln, staden med en gammal världshuskultur finns det drygt ett dussin bryggerier som tillverkar drygt 20 olika kölschsorter. Kölsch serveras nästan alltid i små, cylinderformade glas som kallas "Kölner stange". Så var det på de ställen vi besökte, storleken på glasen är 0,2l. Som regel serverades det bara en sorters kölsch på de olika ställena.

Första stället som vi besökte var Brauhaus Gaststätte Schreckenskammer. Stället låg nära centralstationen. Stämningen var gemytlig och väldigt folklig, ingen dress code där inte. Noterbart var att det var sand på golvet, undrar varför? Maten var väldigt god, ja det var den där schnitzeln. Servicen var snabb om inte världens vänligaste.



Det måste nämnas att Köbes, dvs de män (kvinnliga kypare förekommer ej i kölnerstugorna) som serverar på kölschställena är speciella herrar. Vill man ha inställsam service får man vackert gå till andra etablissemang.

Gaffel Haus låg ännu närmare tågstationen, stället var mycket stort och väldigt välbesökt en fredagkväll. Trots det gick det snabbt att få in sin kölsch, tysk effektivitet kan man kalla det.



Tog inte en bild på inredningen på fredagen, däremot strax efter lunch på lördagen:



Lördagens övningar startades på Die Hausbrauerei Päffgen, ett ställe med anor från 1883 som låg ungefär på 20 minuters promenad från centralstationen. Jag gillade inredningen på det stället, gammaldags tyskt med mycket inslag av trä och långbord. Vid bordet bredvid oss satt en familj och spisade lunch, männen i familjen åt en varsin "Haxe", tyskarna är inte riktigt kloka! Jag kan mycket väl förstå att många blir skrämda till vettet av tysk mat.



Nästa ställe som vi drack kölsch på var Früh am Dom. Här snackar vi om ett ställe med runt 600 platser, trots det var det fullsatt redan klockan ett. En massa rum hit och dit. Vi lyckades dock hitta ett par platser till slut. Bredvid oss satt tre äldre damer som mer eller mindre svepte sina Kölsch, något liknande har jag förstås aldrig skådat i Sverige. Tyskland är ett sympatiskt land, det har jag alltid hävdat och kommer alltid att göra.



Früh är en klassisk kölnerstuga, om man nu kan kalla ett såpass stort ställe för stuga. Många olika rum fanns det men med tanke på trängseln och ljudnivån stannade vi inte särskilt länge. De har en ståplats som brukar skämtsamt kallas för "der Schwemme". (när lokalen är full liknar der Schwemme en fylld simbassäng. Glöm alltså inte att ta med frälsarkransen).



Sista stället att besöka innan lite vila på rummet var Brauhaus Sion, ännu ett ställe med många platser, trots det gemytligt. Då jag sade till en av kyparna av vi var två började han peka på tomma bord och räkna på tyska, eins, zwei, drei, vier, fünf, sechs, sieben....

Trots att vi ätit lunch kände vi oss lite hungriga. Halver Hahn var det många som beställde in på de olika ställena vi besökte, sagt och gjort gjorde vi det också. Halver Hahn är en ituskuren rågfranska med olika pålägg, i vårt fall ost och smör.



På lördagkvällen var det så dags att besöka det sista stället i Köln, nämligen Sünner im Walfisch, ett ställe som låg på andra sidan floden drygt en timmas promenad från centralstationen. Nu låg vårt hotell på samma sida som Sünner så det tog ungefär 40 minuter för oss att spatsera dit. Sünner har legat på nuvarande plats sedan 1859, ganska så anrikt kan man säga.



Det är inte ofta jag besöker ett bryggeri som dessutom har en egen restaurang. Det var svårt att inte tycka om Sünner. Det var mycket folk där på lördagskvällen dock inte helt fullsatt. Maten var god och ölen var helt ok. Tog chansen att prova deras veteöl, de andra ställena serverade som regel bara en öl, nämligen deras kölsch.



Veteölet hade en typisk grumlighet och en doft av citrus, vete och jäst. Lätt syrlig med smak av citrus, vete och bubbelgum. Inte så mycket skumbanan. Trevligt läskande.

3,4/5

Vad gäller de olika kölsch-ölen vi drack var de ganska snarlika varandra, alla var ljusa med ett liknande vitt skum. Min betygssättning:

Päffgen Kölsch 3,3
Früh Kölsch 3,2
Sünner Kölsch 3
Sion Kölsch 2,9
Gaffel Kölsch 2,7
Schreckenskammer Kölsch 2,6

Inga alltför höga betyg med andra ord. Kölsch är inte världens mest spännande typ av öl. Den har likheter med en pilsner men inte lika besk, liksom att fruktigheten påminner om en ale men lättare. Fräscha och lättdruckna var de alla. Priserna låg mellan 1,40 till 1,60 för 0,2 liter. En halvliter veteöl på Sünner kostade 3,60.

Det trevliga med att sätta sig i en Kölsch-stuga är att man inte behöver beställa något, ölen landar på bordet per automatik. Vad annat vill man ha på bordet? Då glaset är tomt kommer kyparen bärandes på en bricka med nya glas givetvis utan att man behöver be om det. För att hålla räkningen på antalet glas drar kyparen ett sträck på underlägget för att markera antal glas. Vill man inte ha mer är det bara att placera underlägget på glaset. Onekligen ett fiffigt system. Men nåde den som fipplar bort sitt underlägg!

Svårt att säga vilket av ställena som var bäst då de alla var värda ett besök. Tror nog ändå att Schreckenskammer och Päffgen var bäst, förstnämnda mycket tackvare den utsökta schnitzeln. Deras kölsch gav jag lägst betyg även om den långtifrån var odrickbar. Noterbart är att toaletterna på samtliga ställen var rena och fina trots det stora antalet gäster. Att det på de flesta ställena bara serverades kölsch gjorde inte mycket, det är liksom det som är poängen med en kölschstuga. Dessutom är det alltid kul att skutta från det ena stället till det andra.

tisdag 9 mars 2010

Nu blir det ännu roligare att åka till Köpenhamn

Läste precis på Beerticker att Mikkeller ska öppna en egen bar i Köpenhamn. Lokalen är inköpt, beräknad premiärdatum är 1:a maj.

Det innebär att det kommer att bli ännu lite roligare och intressantare att besöka Köpenhamn i maj.

Blir kul att se vad de kommer att servera för öl, enligt information kommer de att ha öl från bland annat BrewDog, Brouwerij de Molen, Nøgne Ø samt De Struise Brouwers och De Dolle Brouwers, förutom Mikkellers egna produkter förstås. Även amerikanska öl, ja det låter inte tokigt detta.

måndag 8 mars 2010

Besök på Bierzwerg samt några öl på hotellet

Efter att vi installerats oss på hotellet i fredags och ätit lunch på stan var det dags för mer seriösa ting. Ett besök på Bierzwerg låg överst på agendan. Innan avfärd studerade jag vad Ratebeer skrev om olika öl-ställen i Köln, Bierzwerg tyckes vara den bästa ölbutiken.

Det tog ungefär 40 minuter att gå till affären, det gick att åka med S-Bahn men det är alltid kul att spatsera omkring i en främmande stad. Att vi sedan navigerade lite i sick-sack hör inte hit. Vad gör man inte för att förvilla bort eventuella spioner och fiender?



Utifrån sett var Bierzwerg ingen vacker syn, inte heller inne var det vackert.



Stället var likt en lågprisbutik utan själ men onekligen var det innehållet som räknades. Inne i butiken fanns det en massa olika drycker, givetvis en hel del öl, främst tyska. Hade vi åkt ner med bil hade det lätt följt med några backar. En del av ölen jag tänkt köpa var tyvärr slut, men dessa köptes till slut:



Ayinger Celebrator
Ayinger Weisse
Ayinger Jahrhundert
Schneider Tap 1
Schneider Tap 7
Peters Kölsch
Kuchlbauer Weisse
Weissenoher Glocken Hell
Super-Bock
Sierra Nevada Kellerweis
Lindemans Framboise

11 öl för 14 euro, det får anses vara väldigt prisvärt.

Efter att vi gått en rakare väg tillbaka till hotellet var vi värda något läskande, Lindemans Framboise blev det som öl nummer ett på tysk mark. Undrar var öl-gudarna tycker om det?



Färgen var mörkröd med ett rosa skum, kanske en passande färg i schlagertider, vad vet jag?

Doften erbjöd en söt, naturlig hallondoft. Inte alls artificiell som man kanske kunde misstänka. Lätt syrlig och med svaga toner av trä, i övrigt ren och frisk.

Jag överdriver inte när jag säger att ölet var extremt lättdrucket. Väldigt uppfriskande och läskande. Kan bara ana hur många i rad jag skulle kunna dricka en svettig sommardag. Givetvis rejält söt men ändå inte sötsliskig utan med en trevlig smak av fräscha hallon.

3,9/5

En annan öl som slank ner på hotellet var Wieninger Guidobald Dunkel, en öl jag visste absolut ingenting om.



Klar bärnsten med ett tämligen stort, fluffigt vitt skum.

Doft av karamell, malt, nötter, bröd och "tobak". Lätt syrlig smak med jäst och rågbröd. Tror inte att flaskan var helt med i matchen, ölet var iallafall inte alltför kul.

2,8/5

En kollega som har varit i Portugal typ 30 gånger har många gånger sagt att jag borde ta och prova Super-Bock. Nu när jag såg en flaska på hyllan var det läge att slå till, något jag inte borde ha gjort.



Väldigt klar och ljus färg med ett vitt skum som lade sig snabbt. Då kapsylen for av kände jag genast en doft som inte kan förknippas med annat än äckel-päckel! Ölet var mycket tunnt och smakade nästan ingenting förutom metall och annat läckert. Drack bara en deciliter resten offrades till Kölns kloaksystem. En av de värsta ölen jag druckit, inte illa.

0,9/5

Sista ölet som dracks på rummet var Rothaus Pils.



Väldigt pilsnerliknande utseende, tyvärr var doften och smaken svaga. Gräs, malt och lite hö. Väldigt torr vätska. Sisådär öl, typisk pilsnerkaraktär men inget speciellt.

2,7/5

Nja ölen som dracks på hotellrummet var väl inte de bästa förutom Lindemans Framboise som jag skarpt gillade. Bierzwerg är väl värt ett besök, deras utbud är inte alls som i butikerna i Bryssel eller Köpenhamn men törstig det behöver man inte förbli.