Under sommarsemestern förra året tillbringades en natt på Åland, närmare bestämt i Mariehamn. Otroligt nog var det första gången som jag bodde på hotell i Mariehamn. På Åland har jag varit många gånger men då på fiskeresor på olika ställen som Hammarland, Jomala, Lemland och Lumparland. Det kändes helt rätt att besöka Åland 2022, året då Åland firade 100 år av självstyre.
Jag tröttnar verkligen aldrig på vyerna trots att jag åkt mellan Sverige och Finland fler gånger än vad jag kan räkna. Under turen passeras en ö där jag tillbringade mycket tid på det glada 80-talet. Våra grannar hade en stuga på en ö som ägdes av deras släkt. Det var många gånger vi ungar stod och vinkade till olika båtar och fartyg som passerade, favoriten var Viking Lines legendariska Apollo III. Bäst var de gånger de riktade en strålkastare mot oss och hälsade. Vi närde även en förhoppning om att någon skulle kasta godis till oss men så skedde dock aldrig. Som barn trodde man att det inte var några problem att kasta en påse godis till oss på ön. (det är det där med avståndsbedömning)
Nåväl, ombord på Viking Grace drack jag en öl. Jag kan inte påstå att Lapin Kulta Zero 0,0% är det godaste jag druckit.
Mariehamn är inte stort så jag valde att promenera från hamnen in till ”city”. Innan incheckning på hotellet blev det ett besök på AlkoMariehamn Sittkoff. Det är en liten butik men utbudet var ändå dugligt.
Från Alko tog det inte många minuter att gå till Hotel Savoy. Hotellet hade sett sina glansdagar om det någonsin haft sådana men det funkade för en natt. Rumsnyckeln var verkligen en nyckel av den gamla hederliga sorten.
Magen den kurrade så det var läge för en sen lunch på Niska. Stället ägs av den åländske mästerkocken Michael Björklund och förutom dryck så erbjuder de pizza.
Mitt val föll på en Björklund, till den en Stallhagen III. Pizzan var godare än det lokala ölet.
Mariehamn är den enda staden på Åland, antalet invånare är runt 11.700. Själva citykärnan är inte direkt stor så det mesta ligger på promenadavstånd.
Efter maten gick jag förbi Park Alandia Hotel. De har alltid ett bra utbud av öl från Stallhagen, denna gången hittade jag inte något nytt att prova så lät bli att köpa någon öl. (det gäller att ha karaktär) Själva bryggeriet ligger ungefär 18 kilometer norrut från Mariehamn, blev inget besök denna gången men kanske nästa?
Efter att ha strosat omkring en del var det läge att spana in ölutbudet i Mathis-Hallen. I den matbutiken handlade vi alltid då vi var på våra fiskeresor på 90-talet. Ölutbudet var helt ok men förstås inte i närheten av de större butikerna som finns på det finska fastlandet.
I skrivande stund är den högsta tillåtna gränsen för alkoholdrycker i matbutiker 5,5%. Den gränsen kan komma att höjas till 8% om nu det nya regeringsprogrammet i Finland håller. Återstår att se hur det blir med den saken.
Blev en kortare vila på rummet innan det var dags för några avslutande kvällsöl på Indigo. Det visade sig vara ett rätt stort ställe med både restaurang, bar och uteplats. Då kvällen var tämligen ljummen valde jag att sitta utomhus.
Utbudet var det bästa i Mariehamn. (gjorde research inför resan och hittade inget ställe med ett bättre utbud) Kul nog hade de öl från lokala Open Water Brewery, ett bryggeri som jag bara stiftat bekantskap med en gång tidigare.
Open Water Farmhouse lät intressant så en sådan fick det bli. Drickbar men inte så värst intressant. På etiketten stod det "Black IPA". Jag har ingen aning om varför så var fallet.
Det märktes på kvällen i Mariehamn att den värsta invasionen av turister var över för säsongen, alltid skönt att slippa horder av människor.
Lite nyfiken var jag på att köpa med mig en pizza till hotellet men avstod till slut. Undrar hur en pizza från en sådan där maskin smakar?
Nästa dag var det dags att resa hemåt, innan det var dags att kliva ombord på nya fina Viking Glory hade jag några timmar att slå ihjäl, vad kunde vara lämpligare än att tillbringa några timmar på Ålands Sjöfartsmuseum med tillhörande museifartyget Pommern.
Åland är verkligen präglat av havet och otal är de ålänningarna som seglat på världshaven. Helt klart ett trevligt museum med intressanta utställningar om både dåtidens och dagens sjöfart på Åland.
Ombord på Pommern var det en busslast finska pensionärer, en dam i sina bästa år frågade mig var i skeppet bastun låg? Jag tänkte svara att bakom taxfree-butiken.
Hemresan till Stockholm skedde som tidigare nämnt med Viking Glory. Det var tredje gången jag åkte med henne. Främst gillar jag hennes stora fönster och de fina utedäcken.
På akterdäcket blev det en klassisk "lonkero", läskande som alltid i solen.
Lite senare åts det en Biff Rydberg och till den en RPS Smooth Operator. Precis som alkoholhalten på 2,7% var ölet lätt och inte direkt upphetsande.
Min favoritbar ombord på Viking Glory är Algot's, namngiven efter den legendariska finländske smugglarkungen Algoth Niska. I baren serveras goda cocktails, och kul nog kom bartendern och berättade om historian bakom drinken.
Helt klart en trevlig kortresa till Mariehamn. Jag skulle inte vilja tillbringa en vecka i Mariehamn då det ändå är rätt litet med en natt eller två till hade fungerat fint. Törstig behöver man inte vara, finns ytterligare några ölställen att besöka men det får ske en annan gång.
Som lite kuriosa en sista sak om Viking Glory. Hon byggdes i Xiamen i Kina. Det märks på några ställen, bland annat att vissa brandsläckare har text på kinesiska liksom i hytterna där instruktionerna om hur man tar på sig en flytväst har en kinesisk kvinna på bild. (det har inte övriga fartyg i Viking Lines flotta) Det är dom små, små detaljerna som gör'et som Povel Ramel sjöng.
.JPG)
