Pliny the Elder

Senast jag var på plats i Kalifornien och kunde avnjuta en av mina favoriter, Pliny the Elder från Russian River Brewing var 2018. (jag var även i Kalifornien 2019, men då i Los Angeles där jag inte hittade någon Pliny)

 

Som tur är känner jag folk som varit i Kalifornien sedan dess så har haft möjlighet att dricka Pliny några gånger de senaste åren trots att det börjar bli rätt många år sedan mitt senaste besök på västkusten. 

Nu i februari var Uffe och Jerry på en ölresa i San Francisco med omnejd. När de kommit hem fick jag en flaska Pliny the Elder. (ännu en gång stort tack för det, det är verkligen en present utöver det vanliga) 

Flaskan som jag fick var buteljerad 30/1-24 och jag avnjöt den rackaren den 25/2. Som alltid en fröjd att dricka en Pliny. Visst kan en hazy IPA vara god men i de flesta fall är de slätstrukna och smakar för mycket papaya. (i många fall även löjligt dyra, men hajp är ju hajp) Dessutom är ju avsaknaden av beska rätt trist. Nä, i min bok är det inget som en klassisk Västkust-IPA då jag är sugen på IPA.

 

Pliny the Elder har en härlig beska och de klassiska smakerna av grapefrukt, tall och humle. En väldigt balanserad och lättdrucken öl. Dess 8% alkohol märks överhuvudtaget inte. 

Spännande nog släpps Shapes & Objects Respect Your Elders på Systembolaget den 8/4. Ölet är en hommage till Pliny The Elder så det ska bli väldigt intressant att dricka den. 

Fasteveckor på Zumen.

Zum Wohl! 

Få ölintresserade lär ha missat att notera att det just nu pågår fasteveckor på Zum Franziskaner vid Skeppsbron. I år pågår det hela mellan 14/2-2/3. 

Zumen är det ölställe i Stockholm som jag besöker oftast, det är omöjligt att inte tycka om Zum. Stene med personal är väldigt trevliga, maten är mumsig svensk-tysk husmanskost och ölen är till största del klassisk lageröl. För den som gillar lambik så finns det öl från både Cantillon och 3 Fonteinen. IPA-älskaren får lära sig att uppskatta annat än IPA ty sådan serveras icke på Zumen.

Nu under fasteveckorna serveras det en massa olika lageröl från Franken, väldigt många av dom som självrunna. I år det totalt 89 ölsorter från 33 bryggerier. För den som undrar så innebär självrunnenöl, eller Bayerische Anstich som det heter på tyska att man slår en tapp i faten och låter ölet flöda direkt ur dem utan att tillsätta varken kolsyra eller någon fatanläggning. 

Varje gång ett fat självrunnen är klar att serveras ringer det i klockan på Zumen, givetvis tillhör det god sed att applådera då det sker. Under festivalen ringer det ofta, vilket är väldigt trevligt. 

För egen del har det blivit två besök, ett till är planerat. På premiäronsdagen, på självaste askonsdagen 14/2 var det väldigt många rutinerade stammisar på plats. 

 

Jag började inte med någon lageröl utan det blev en Cantillon Brabantiæ som fanns på fat. Hur ofta ser man den på fat? Väldigt god och intressant. 

 

Efter det rullade det på med främst självrunna öl, utbudet var inte alls pjåkigt. Dagens godaste var Heckel, föga förvånande. 

 

Veckan efter sammanstrålade jag med Tom för ett enklare tisdagsbesök. Även denna gång dracks några trevliga självrunna. På keg fanns Schlenkerla Fastenbier som är lika fantastisk varje gång som den avnjuts. Så gott med röktonerna och den lena munkänslan.

 

Vi passade även på att dela på en flaska 3 Fonteinen Frambozenlambik som var alldeles förtjusande god.

 

Har ni inte besökt Zumen så kan jag verkligen rekommendera ett besök, inte bara nu under fasteveckorna utan även då det är lite lugnare. 

 

Connecticut Beer Weeks på Man in the Moon.

 

 

Just nu pågår den sista veckan av Connecticut Beer Weeks på Man in the Moon. Det är nionde året i rad som Månen kör en månad med öl från en amerikansk delstat. Datumen för årets Beer Weeks är 3-27 januari. Fler än 70 olika öl från Connecticut kopplas på under veckorna. 

 

Om någon undrar vilka delstater de haft tidigare år så har jag svaret: Kalifornien, Hawaii, Ohio, New York, Florida, Illinois, Massachusetts och förra årets Vermont. 

Förut har jag druckit ganska få öl från Connecticut, av årets 10 bryggerier var åtta okända för min del. Det är alltid kul att stifta bekantskap med bryggerier som man knappt hört talas om tidigare. 

 

Fredag 19/1 åkte Tom och jag till Månen. Då vi båda var dagdrivare den aktuella dagen var vi på plats rätt tidigt, strax efter 14.

Av de 30 kranarna innehöll 29 öl från Connecticut. Samtliga 29 provade vi inte utan vi nöjde oss med 10 olika som finurligt nog gick att köpa i glas om 20 cl. 

 

Nivån på särskilt de mera välhumlade ölen var bra, min favorit denna gången var Alvarium Starman. Fräsch och trevligt fruktig.

 

Som vanligt provades även några lite mer udda öl, dagens sämsta var Thomas Hooker Watermelon. Tunn, trist och artificiell.  

 

Jag kan inte minnas att jag druckit någon "vattenmelonöl" som har varit god. 

Väldigt kul att Man in the Moon kör på med dessa temamånader, årets känns som en av de bättre hittills. Det återstår att se vad det kommer att bjudas på nästa år. 

41 delstater kvar, den dagen då det är dags för nummer 50 kan det vara en spektakulär syn att se oss komma inrullandes i en varsin rollator/rullstol eller var nu framtiden kommer att bjuda på.