tisdag 2 november 2010

Helgen på landet, lördag

När är det ok att dricka dagens första öl? I lördags grillade vi lunch, i samband med det drack jag en Spaten Oktoberfestbier. Klockan hade passerat 12:00, men inte så mycket mer. Det är ok va?



Spaten Oktoberfestbier var ganska tråkig då den inte smakade så mycket. Rätt söt med främst bröd, malt och jäst.

Efter lunchen väntade vila, ja det var en riktigt skön slapparhelg med inget på programmet förutom mat och dryck. Eddan och jag hade en egen svit i form av lillstugan. Till vilan tog vi med oss en flaska De Molen / Struise Brouwers Black Damnation, där kan man snacka om samarbetsöl mellan två välkända bryggerier.



God öl men inte suverän, undrar om det var rätt vätska i flaskan? Smakade nästan bara kaffe med inslag av kaffesump. Som Sverker så många gånger sa: ska det vara så? Är det så?

Fransk öl dricker jag ytterst sällan så det var förstås intressant att göra det igen. St. Sylvestre Bière Nouvelle stod på agendan, en Bière de Garde. Låter nog mer avancerat än vad det var.



Ingen märkvärdig öl men klart drickbar och fräsch på något sätt. En hel del blommighet och jäst. Kanske blir ännu bättre efter lagring?



Öl från Lettland dricker jag inte heller ofta. Aldaris Ziemassvētku Christmas Beer bytte jag till mig av Matt på SBWF. Han varnade om att innehållet kunde vara lite gammalt och så var också fallet. Knappt några traditionella julkryddor däremot vissa spår av papp. Ölet var inte på topp. Helgens sämsta.

Köstritzer Schwarzbier hade jag fina minnen av, drack ölet ett antal gånger på forntiden.



Visst fanns de rostade smakerna där med choklad och annat men ölet kändes väldigt tunt. Inte alls som jag mindes, fast å andra sidan har några liter tyngre öl slunkit ner sedan senaste gången jag drack Köstritzer Schwarzbier. Tiderna förändras, några gamla favoriter är inte längre lika bra.

Inser såhär i efterhand att det knappt blev någon IPA under helgen, fast Dugges High Five! drack i alla fall.



Trevlig fruktig doft liksom smak men ganska snäll IPA. Lättdrucken och läskande, inte det bästa från Dugges men stabil. Bitterheten var sådär lagom. (vad nu det betyder?)

Ante hade med sig en flaska Hou Hou Shu Sparkling Sake 2009. Sake hade jag tidigare bara druckit vid ett par tillfällen, första gången i Tokyo 2002.



Rätt kul dryck, men en egen smak. Söt med citrus och framförallt päron. Kanske är riktigt god en varm sommardag?

Som avslutningsöl bjöd Eddan på en Cantillon Lou Pepe Pure Kriek.



Runt 300 gr körsbär till 1 liter öl, ja på Cantillon slarvas det ej med råvarorna. Väldigt syrlig med fin smak av körsbär. Torr och mycket drickbar, härlig öl!

En lärdom av helgen är att inte lämna soppåsen utomhus, vi gjorde det natten mot söndagen. Då vi vaknade i söndags fanns det några rester på framsidan, i övrigt var påsen spårlöst borta. Undrar vad räven gjorde med innehållet?

Nästa grabbhelg på landet blir nog i mars, härligt!

7 kommentarer:

Eirik den allsmäktiga @ Basunen Bar & Cigarr sa...

Ser mycket trevlig ut, men jag hade för mig att Sake drickas varmt?

Gyllenbock sa...

Jag tror att det är både och, i Japan är det vanligt att dricka varm Sake på vintern.

Anonym sa...

Sake skall drickas som té! Varmt i en stuga utan fruga ;-)

/Apan - ogift.

Johan sa...

Jäklar vad Lou Pepen ser grumlig ut! Jag får danmarksbesök om en månad och där finns ju Lou Pepe, både krieken och geuzen, man kanske ska be att beställa en flaska vardera :)

Eddan sa...

Du skriver inget om söndagen va?! :-P
2,5dl Doris och 2dl rödvin innan hemresan kl.13 :-)

Gyllenbock sa...

Johan: ser nästan ut som en Smoothie, tänk dig sådana från Cantillon.

Eddan: nä, inget om det. Alldeles för makabert. :)

Marc sa...

Sake skall som regel drickas kyld. Det är en missuppfattning som är vanlig i väst att den ska drickas värmd. Vilket också gjort att turister ibland får den serverad varm i Japan bara för att det är vad japanerna tror att turisterna förväntar sig... Iallafall enligt de sakeexperter jag talat med.