Stockholm Marathon samt några öl.

Igår var det som bekant den 31:a upplagan av Stockholm Marathon, ett lopp som jag skulle ha sprungit men tyvärr satte ryggen stopp. Är man en vekling så är man, inte så mycket att göra åt den saken.



Nå, det var nästan lika skoj att knalla omkring på stan och se alla dessa tappra löpare som kämpade steg för steg. Kenyanerna i täten hade verkligen underbara löpsteg, där snackar vi om konst av yppersta klass. Som vanligt var det en hel del sköna lirare som sprang, bla ett par finländare med kostym och lågskor, några grabbar som sprang med en liten gitarr och sjöng. Tokigaste av dem alla var nog en man som hade respektabla löstuttisar samt stringkallingar, för mina kära läsares skull väljer jag att enbart visa bild på honom tagen framifrån.



Följde några löpare igår lite mer ingående, bla min gode vän fettisov som verkligen fick kämpa för att klara maxtiden på sex timmar. När han var ute och slet passade Silenzi och jag på att gå in på anrika Zum Franziskaner, sedan 1840-talet belägen på Skeppsbron i Gamla stan. Inredningen lär aldrig vinna något modernt trendpris.



Tyvärr är det bara att konstatera att utbudet av öl är mycket svagt på Zum Franziskaner, ja tyvärr är det så. Ett par fatöl och runt 10 olika flaskor, det ger inga höga betyg i min bok.



Lyckades hitta en öl som jag tidigare inte druckit, nämligen en Schlösser Alt från Brauerei Schlösser GmbH. Altbier är inget man dricker varje dag, men den var rätt ok tycker jag. Kopparfärgad vätska och ganska mild öl. Lite rostad malt och brödig smak, aningen citrustoner. Inte så mycket kolsyra och ganska lätt kropp. En på det stora läskande öl som satt fint efter att jag stått och kikat på maran i ett par timmar. 3/5 i betyg. När vi satt och drack ölen var det en marathonlöpare som kom in på krogen och lånade toaletten, det hade nästan varit lite väl vackert om han hade beställt en öl.

Senare på kvällen begav vi oss till Fredhäll och dess härliga badklippor. Där bjöd min storasyster och min svåger på några kalla samt grillat. Visst är det härligt att dricka öl en ljummen försommarkväll? Var lite sugen på att ta ett dopp, men det får nog vänta till augusti.



Drack en Grebbestad Lager samt en Brooklyn Lager. Stabila bägge två, ja i värmen funkar det mesta vad gäller öl. Grebbestad Lager är frisk med en rätt fin humleton. Ganska brödig smak, inte så besk. Absolut inte briljant men klart drickbar, speciellt efter många timmar på Stockholms vackra gator. 3/5

Brooklyn Lager har jag många gånger druckit, men nu var det ett tag sedan senast så det var kul att göra det igen. Tycker att den är en prisvärd och ganska smakrik lager, trevlig doft av fruktkola samt lite citrusfrukter. Smaken bjuder på tropisk frukt, karamell och lite tallbar. Trevlig! Behaglig beska. 3,5/5



En mycket trevlig dag var det, nästa år skall jag springa, så är det bara! Datumet för loppet är 5/6-2010. Ni tar väl och anmäler er också? Jag lovar att ni inte blir besvikna, Stockholm Marathon är verkligen en kul folkfest, både för publiken och löparna.

Barça och Mai-Ur-Bock

Tot el camp
és un clam
som la gent blaugrana
Tant se val d'on venim
si del sud o del nord
ara estem d'acord, ara estem d'acord,
una bandera ens agermana.
Blaugrana al vent
un crit valent
tenim un nom el sap tothom:
Barça, Barça, Baaarça!

Visst var det en härlig match och underbar seger för FC Barcelona igår? Man U var verkligen helt paralyserade efter Eto'o:s 1-0 till Barça.

Insåg igår att maj håller på att ta slut, alltså kändes det ganska logiskt att dricka en klassisk Einbecker Mai-Ur-Bock, en våröl som är tillbaka efter några års frånvaro.

Ölen bjöd på en ljusbrun färg med ett skum som inte låg kvar så länge.

Ganska trevlig maltig doft med inslag av karamell, aprikos, ärtor och lite bröd. Inte så tokigt.

Smaken var sötare än doften, om man nu kan säga att något doftar sött. En liten fruktighet fanns där samt en hel del maltighet. Lättdrucken historia, inga större krusiduller. Beskan var hyfsad, eftersmaken inte alltför lång.

På något sätt kröp smaken av alkohol fram, inte sådär jätteskoj kanske. Hyfsat fylligt var ölet, ja det handlar om en ok dricka men sådär otroligt spännande är det ej.

Betyg: 3,25/5

Nils Oscar Saison

Ikväll var det som bekant Sverigepremiär för Nils Oscar Saison, ja en liten tjuvstart på tre Stockholmskrogar. Öltypen Saison är för mig tämligen okänd, har nog inte druckit öltypen vid fler än 10 tillfällen. Saison har sina rötter i vallonskt bondgårdsöl, så vitt jag vet är Nils Oscar bryggeri nummer två i Sverige som brygger Saison, först ut var Slottskällans i Uppsala.

Nyfiken som jag är var jag tvungen att prova ölet ikväll, ja Nils Oscar är trots allt det svenska bryggeri som verkligen visade vägen vad gäller mitt intresse för öl. En privat visning av bryggeriet då de huserade på Kungsholmen i Stockholm glömmer jag aldrig, det var sannerligen en fin känsla att greppa tag i en flaska innan den ens hade fått på sig en etikett.

Jag valde att besöka Glenfiddich Warehouse i Gamla stan, 72 kronor kostade ölet för 40 cl. Typsikt krogpris kan man ju säga.

Nils Oscar skriver på sin hemsida att ölet är kryddat med vitpeppar och timjan, att humlesorterna Saaz, Amarillo och Styrian Goldings använts. Vidare innehåller ölet både kornmalt och vetemalt, russin och oraffinerat socker från paradisön Mauritius. Jästen är en blandkultur med en Saison-jäst och en belgisk ale-jäst. Det låter väl spännande?

Ölets färg påminner en hel del om veteöl, grumligt gult. Ganska stort fast skum som ligger kvar länge, det ser verkligen inbjudande ut.

Doften, ja väldigt kryddig med inslag av malt och frukt. Vitpeppar och apelsin var de mest dominerande dofterna, fanns även lite toner av jäst och bröd i bakgrunden. En småtrevlig doft helt klart.

Smaken dominerades av vitpepparn samt av en trevlig fruktighet, främst då apelsin. Timjan tyckte jag mig också känna. En viss syrlighet, kroppen var lätt och halten kolsyra ganska hög. Någon beska fanns det inte att tala om. Eftersmaken innehöll väldigt mycket apelsin.

Helt klart ett uppfriskande öl, skulle vilja påstå att det är ett perfekt sommaröl. På måndag, 1/6 släpps 4200 flaskor på Systembolaget. En sak är säker, jag kommer att köpa ett par flaskor.

Betyg? 3,75/5

Mer Saison åt folket!

Ölhyllan på plats.

Har länge tänkt fixa en ölhylla till förrådet, idag blev det äntligen dags att göra det. (tack Eddan för både hyllan och hjälpen, egentligen borde vi satt oss nere i källaren och druckit en flaska eller två).

Ja vilken syn hade inte det varit om någon granne gått förbi. I klass med Martin Beck och hans excentriska granne då de satt i trapphuset och drack stänkare.

121 flaskor har jag nere i förrådet, givetvis skulle jag vilja ha betydligt fler men det kommer. Sakta men säkert får samlingen utvidgas, dessutom kan man inte bara samla i all oändlighet, öl är till för att njutas.

Schneider Hopfen Weisse

Som de flesta av er vet är Schneider Hopfen Weisse framtagen genom ett transatlantiskt samarbete mellan Hans-Peter Drexler vid Private Weissbierbrauerei G. Schneider & Sohn och Garrett Oliver vid Brooklyn Brewery. Det är inte det första samarbetet mellan olika kontinenter, absolut inte det sista heller.

Undrar om vi får se några spektakulära samarbeten mellan svenska mikrobryggerier? Eller kan det rentav bli såpass intressant att ett litet mikrobryggeri visar en stor drake vad det här med mycket råvaror verkligen innebär? Det sista är nog en utopi men helt säkert kan man förstås aldrig vara.

Hopfen Weisse visar upp en grumlig, orange färg. Doften är ganska spännande, det doftar inte riktigt som ett traditionellt veteöl med den klassiska skumbananen. Nä här är det mer andra frukter som dominerar, främst aprikos. Fast visst kände jag även kryddor och jäst, en inte helt oangenäm doft. Fanns även en diskret doft av tvål någonstans i bakgrunden.

Smaken bjuder på citrus, humle, deg och jäst. Lite skumbanan men inte så mycket, beskan är betydligt högre jämfört med "vanlig" veteöl. Även fylligheten är av en annan kaliber än vanligt, helt klart ett intressant och kul öl. En sak stör mig lite dock, nämligen den ganska påtagliga smaken av diskmedel. Ibland kändes det lite väl mycket.

Sammanfattningsvis tycker jag att det var en kul öl att prova, skulle inte tacka nej till en flaska till, eller varför inte två? Det är väl ett helt ok betyg? Betyg i siffor blir en 4.

Erik De Noorman

Kände att det var dags att avsluta denna lediga vecka på ett värdigt sätt, ja genom att dricka en öl. Såhär på syttende mai borde man egentligen dricka något norskt, men lat som jag är orkade jag inte gå ner till förrådet och rota fram något öl från Norge.

Istället blev det en Erik De Noorman från det nederländska bryggeriet Klein Duimpje. Ölet har ju anknytning till Norge med tanke på namnet, Erik De Noorman var en norsk kung, iallafall i sagornas värld.

Nu ska inte denna text handla om sagor och liknande utan det är dags att skriva om ölet. Erik De Noorman är en belgian strong ale med en alkoholhalt på stabila 9,5%. Första gången som jag dricker något från Klein Duimpje, alltid kul och intressant med nya bryggerier.

Färgen är grumlig bärnsten, med ett ganska stort skum som lägger sig sakta men säkert.

Doften får anses vara mild med malt, jäst, koriander och en viss fruktighet. Tycker mig även känna lite vibbar av metall, obehagligt är det ej men inte heller alltför spännande.

Helt klart trodde jag att ölet skulle smaka mer, om inte annat med tanke på alkoholhalten. Visst finns där en kryddighet, främst koriander, jäst och lite citrus men någon smakexplosion rör det sig inte om. Den relativt höga alkoholhalten är välmaskerad, ja den ger sig inte alls till känna. Visst är de luriga dessa belgiska filurer. Det kan smälla till snabbt om man inte är påläst.

Kroppen är lite tunn på något sätt. Helt klart skoj att ha provat men till de högsta höjderna når inte detta öl.

Betyg: 3/5

Gueuze kontra champagne.

Hade en enklare tillställning igår tillsammans med Eddan och Silenzi.



Kvällens första dryck blev en flaska cider, nämligen en Cidre Brut Tendre. Helt klart en trevlig bekantskap. Torr och fin med en tydlig smak av äpple. Ja det kändes nästan som att bita i ett äpple. Helt klart borde cider drickas oftare, snacka om perfekt dryck på sommaren. Uppfriskande!



Efter cidern var det dags för en intressant jämförelse mellan gueuze och champagne, i vårt fall en Gueuze Girardin 1882 Black Label och en Alfred Rothschild, den sista inköpt i Paris 2005. Som kuriosa kan det vara kul att veta hur man på flamländska uttalar ordet gueuze, eller gueze som det också kan stavas. Gueuze är en blandning av äldre och färsk spontanjäst öl (lambic), tackvare blandningen sker en fortsatt jäsning i flaskan då det finns jäst i flaskan. Försiktigt öppnade jag de bägge flaskorna men inget dramatiskt inträffade. Vilken grej det vore att behöva besöka sjukan efter att ha skadeskjutit sig själv då man öppnat en flaska spännande dryck.

Silenzi tyckte att skumpan var sämst av de tre dryckerna, fast att gueuzen inte var så spännande. Enligt Eddan doftade inte gueuzen särskilt gott, typ som sur strumpa.

För egen del tyckte jag att gueuzen var mer intressant och godare än champagnen. Champagnen doftade lite "gammalt" på något sätt, smakade dock stabilt. Doften på gueuzen var verkligen speciell, svår att beskriva. Lite jäst fanns där samt en del citrus men även något unket, inte som gammalt piss riktigt men kanske som en väl använd hästfilt? Vinäger kanske? Ointressant var det sannerligen inte, en väldigt säregen doft.

De bägge flaskorna var snarlika, men färgen på dryckerna skillde sig markant, dessutom bildade gueuzen ett vackert skum som dock försvann ganska fort.

Efter att ha sniffat på gueuzen var det dags att smaka. Hade jag inte tidigare druckit lambic hade jag förstås blivit chockad över surheten, för surt det är det dock inte för surt. Smaken innehöll en hel del gröna äpplen, citrus och en viss sötma. Vätskan var ganska torr och halten av kolsyra hög. Inte alls olikt champagnen men roligare på något sätt. Om champagnen var en belevrad aristokrat så var gueuzen en ungtupp som fortfarande kunde tillåta sig att busa. Väldigt uppfriskande och kul öl som borde provas av alla.

Betyg: 4,25/5



Snake Dog IPA (7,1%) från Flying Dog stod näst på programmet, inköpt på Vinmonopolet i Grimstad. (Tack Eirik!) Trevlig orangebrun färg på ölet, vitt skum. Skön doft med mycket tropisk frukt, humle och citrus.

Smaken, ja den innehöll mycket humle med en ganska rejäl dos beska. Inte sådär råbrutal som några andra rackare dock en väldigt trevlig och uppfriskande öl. Hyfsat fyllig med en skön eftersmak som satt i länge. Flying Dog är verkligen ett trevligt bryggeri. Synd att inget av deras öl finns på ordinarie hyllan. Just ja, om någon undrar över vad Snake Dog kostar i Norge så kan jag meddela att det handlar om ungefär 50 svenska kronor.

Betyg: 4/5



Kvällens sista öl, Norse Porter från HaandBryggeriet, var också inköpt på Vinmonopolet. Fint svart utseende med ett smutsigt skum. Doften hade brända toner med tydliga inslag av choklad och kaffe. Tyckte mig även finna lite spår av soja.

Norse Porter smakar choklad och espressokaffe. Lite fruktiga toner fanns där också liksom rostad malt. Kroppen var hyfsad och vätskan ganska len. Bitterheten var inte alltför våldsam utan ganska snäll utan att för den delen vara mesig. Vi snackar inte om tung motorolja. Eftersmaken var torr och satt i ett tag, ja det var en trevlig avslutning på fredagskvällen. En inte alltför avancerad porter men lite småtrevlig sådär.

Betyg: 3,75/5