fredag 20 februari 2015

Långhelg i SF, del fyra. Sour Sunday och ett sista besök på City Beer

Då var det dags att skriva några rader om den sista rena dagen i SF. Precis som 2014 åkte vi med BART till Berkeley för att gå på Sour Sunday, ett event som arrangeras av de två systerpubarna Triple Rock och Jupiter. Förra året började vi på förstnämnda stället, det gjorde vi inte i år då de precis som förra året främst hade öl från Europa. Öl från Cantillon, Drie Fonteinen, Mikkeller med flera dricker jag hellre hemma i Europa.



Istället gick vi raka vägen till Jupiter som hade enbart amerikanska öl på menyn. Sour Sunday höll på mellan 11:30-17:00, vi var på plats strax efter 11 så kön var inte alltför lång. Precis som förra året regnade det. Till skillnad mot DIPA-festivalen fanns det tak mer eller mindre över hela området, dessutom kunde man alltid sätta sig inomhus om man föredrog det.



Inträdet kostade 45 dollar och då ingick fem dryckeskuponger. Som vanligt var de flesta utställare generösa med smakproverna så i de allra flesta fallen blev glasen riktigt välfyllda. Några glömde t o m att ta betalt så det blev även några gratisprover.



Sour Sunday är ett trevligt event även om ölen var lite svajigare jämfört med DIPA-festivalen där i princip allting var mycket gott. Under Sour Sunday hälldes några öl ut, det gjordes inte på DIPA-festivalen.

Det godaste ölet som jag fick i mig i Berkeley var The Rare Barrel/Cellarmaker What Hop Pun? En mycket intressant välhumlad suröl. Balanserad och mycket uppfriskande. En hel del apelsin, citrus, funk och lite ek i en härlig blandning.



Andra riktigt goda öl var Cascade Cerise Nouveau, Crooked Stave Batch #100 - Wild Wild Brett och Almanac Farmers Reserve Blueberry.

Några öl som enligt mig inte riktigt höll måttet var Redwood Curtain Acide et l'amer. Bryggeriet var helt okänt för mig och tyvärr var ölet konstigt. Obalanserat och smakade för mycket vinäger. Den hamnade i blomkrukan då det inte fanns tid att ägna sig åt att dricka såpass trista öl. Jester King Snörkel var drickbar men även den lite konstig och tunn. En intressant sak med det ölet är att det innehåller oyster mushrooms, det vill säga ostronmussling. Är lite osäker men förmodligen är det det första ölet som jag druckit som innehållit svamp. 



Efter runt tre timmar kände vi oss nöjda med Sour Sunday, fanns ingen ork att beta av alla ölen utan det fick räcka med 24 stycken varav 22 var nya för mig. 

Väl tillbaka i SF tog vi en stärkande promenad mot ölbutiken Heathy Spirits, tanken var att komplettera med några flaskor. Jag nöjde mig med att köpa en Goose Island Bourbon County Stout - Coffee och en Omnipollo "Stillwater Premium" Remix. På tillbakavägen tänkte vi svänga in på Toronado men där var det så mycket folk att det bara var att vända vid dörren. Söndagar tycks vara en stor "bardag" i USA, slutsålt till sista plats var det. Nu vet jag inte om småflickorna längre dyrkar Justin Bieber på samma sätt som förr men gissningsvis rör det sig i alla fall inte om samma hysteri som ett fullsatt Toronado. Istället gick vi in på ett närbeläget ställe och åt mat. Inte fel det heller, det är viktigt att komma ihåg att äta då man håller på och botaniserar bland en massa öl.



City Beer var det ställe som besöktes flest gånger under denna resa till SF, inte så konstigt då det låg så nära hotellet och det är ett ställe som är väl värt att besöka dagligen. På söndagen hade de visst haft en event med Goose Island. 



Goose Island Bourbon County Barleywine var riktigt vinös och god. Söt med kola, portvin, torkad frukt, malt och lite ek. Härligt tjock och med värmande alkohol. Off Color Dino'smores är en Imperial Stout som jag också gillade. Söt och med roliga ingredienser som cocos, vanilj och marshmallows. 

Kul var det också att se Omnipollo Zodiak på fat. Den gör verkligen inte bort sig bland motsvarande amerikanska öl, snarare tvärtom. 

Nästa dag som var vår hemresedag var det förstås strålande väder och varmt. Som en värdig avslutning på resan blev det lunch högst upp på varuhuset Macys där The Cheesecake Factory ligger. Kunde det bli något annat än en klassisk cheeseburgare samt en cheesecake. Öl hade de också men jag höll mig till sockervatten. På hemresan drack jag nästan uteslutande champagne, ja det är ett liv det med. 

2 kommentarer:

Johan sa...

What Hop Pun (hette den väl ändå) var nog en av mina favoriter på hela resan. Grymt bra bärs.

Gyllenbock sa...

Det har du förstås rätt, det var jag som skrev fel. En riktigt trevlig öl som jag gärna skulle dricka igen även om det känns avlägset.