På besök hos Three Floyds Brewing i Munster

I sann pedagogisk ordning fortsätter nu rapporteringen om förra veckans korta men intensiva USA-resa. Efter att ha landat i Chicago på torsdagseftermiddagen kände både Eddan och jag att det var dags för en "vilodag", endast två öl intogs, Bells Octoberfest Beer och Stone 15th Anniversary Escondidian Imperial Black IPA, förstnämnda väldigt lättdrucken och ok för att vara en Oktoberfestbier, sistnämnda var en riktigt god Black IPA.



Fredagen däremot innebar nya tag, eller vad sägs om ett besök hos Three Floyds Brewing som ligger i Munster vilket i sin tur ligger i delstaten Indiana. Chicago ligger som bekant i Illinois. Det enklaste sättet att komma till Three Floyds är att åka tåg med South Shore train till staden Hammond och sedan vidare till närbelägna Munster. Tågresan tog ungefär 45 minuter och var på drygt 4 mil. Tågresan kostade för övrigt 10 dollar t/r. Fiffigt nog var tågstationen som vi åkte ifrån i Chicago beläget väldigt strategiskt ett par hundra meter från vårt hotell.



Då vi for iväg tänkte vi aldrig på vad Hammond är för ställe utan utgick ifrån att det bara var att ta en taxi till Munster, lättare sagt en gjort skulle det visa sig. Vid stationen fanns den inga taxibilar, en taxi kom farandes på gatan men han ville ej köra oss till Munster, kanske var det dags för lunch, vem vet? Vid stationen hittade vi dock telefonnummer till några taxibolag, det första "bolaget" svarade att de ej är ett taxibolag och lade på luren. Det andra bolaget lovade att komma om inom 20 minuter, efter drygt 40 minuters väntan ringde vi igen och undrade var han var? I närheten blev svaret, efter ytterligare en halvtimmes väntan var vi nära att ge upp men som genom ett mirakel dök den efterlängtade taxin då upp.



Både Eddan och jag var lagom glada vid det här laget, vi hann både tänka och säga en del inte alltför vänliga ord om hålan Hammond (drygt 80000 invånare) men chauffören visade sig vara en resvan och synnerligen pratglad amerikan med grekiska rötter, dessutom menade han att han försökt kontakta oss angående den kraftiga förseningen men att det inte fungerade att ringa till det utländska telefonnumret som vi använde (vi ringde med mobiltelefon). Plus till honom att hans kollega hämtade oss prick på utsatt tid då vi skulle tillbaka till tågstationen efter att ha besökt Three Floyds.

Three Floyds ja, gissa om det var skönt att vara framme efter att ha suttit i taxin i en kvart eller så.



Gissningsvis känner alla ölnördar till Three Floyds Brewing, om inte så är man ingen ölnörd, grattis till det! Bryggeriet grundades 1996 av de bägge bröderna Nick och Simon samt deras far Mike Floyd. Det ursprungliga bryggeriet låg i nämnda Hammond, men sedan år 2000 beläget i Munster. I november 2005 öppnades bryggeripuben som ligger bredvid bryggeriet. Bryggeriet är kanske mest känt för sin "Dark Lord Day", den sista lördagen i april är den enda dagen på året som bryggeriets flaggskeppsöl och redan nu smått legendariska Imperial Stout Dark Lord saluförs. 6000 biljetter säljs till det evenemanget, någon som varit där?

Då Eddan och jag klampade in i den inte alltför stora salongen fick vi börja med att visa id-kort, en snabb rundtur med blicken sa att detta nog kan fungera som ett sent lunchställe. Det var ganska livat i puben trots att klockan var halv två eller så på fredagseftermiddagen men successivt blev det lugnare. Vi lämnade stället klockan sjutton, då var det betydligt färre gäster än då vi anlände.





14 egna öl hade de på fat liksom fem gästfast utöver det ett tiotal flasköl. Tyvärr ingen Dark Lord...



Jag började med en Three Floyds Jinx Proof, vilket är en välhumlad pilsner. Fint drickbar och knäpper många europeiska pilsneröl på fingrarna.



Till lunch beställde jag en chicken sandwich med tortillas, 10 dollar kostade den. Riktigt god, till maten drack jag en "lättsam" öl med namnet Three Floyds Arctic Panzer Wolf. En rejält välhumlad DIPA som satt som ett smäck. Kostnad? Endast fem dollar för ett glas, vilket är lite drygt 30 SEK. Åh vad jag älskar ölpriserna på de svenska krogarna.



Det var inte lätt att bestämma sig för vilken nästa öl skulle bli, men till slut beställde jag in en Three Floyds Robert The Bruce Scottish Ale.




Bruce var väldigt god, härligt maltig med toner av en lätt rökighet och en hel del karamell och choklad. Veteölet Three Floyds Drunk Monk överraskade också positivt, det är fint att inse att Three Floyds inte bara behärskar att göra fina välhumlade öl utan de klarar även av de mer klassiska öltyperna. En annan av deras öl som jag blev förtjust i är var Three Floyds Zombie Dust, en American Pale Ale. Väldigt uppfriskande och fruktig, tänk att dricka sådana nästa sommar, det vore en ära det.



De två ölmässiga bottennappen var dels Three Floyds Spazzerak!, vilket är en enligt bryggeriets egna beskrivning: "Alpha King blended with Robert the Bruce then aged in a bourbon barrel with star anise and orange peel". Alldeles för mycket anis för min smak, gick knappt att dricka upp.

Three Floyds Region Riot är en alkoholstinn och "majsig" Malt Liquor, en öl som jag inte blev glad av, betyget på Ratebeer blev 2.1/5. Slutsatsen är att även Three Floyds kan brygga dålig öl, fast det kan ju alla så det är inget som förvånar.



Förövrigt kan jag meddela att Three Floyds Dreadnaught Imperial IPA smakar alldeles utmärkt purfärsk på fat, ack ack.

Noterbart är att puben bara hade en toalett för herrar och en för damer, något som lär skapa rejäla köer då stället är fullsatt. Miljön där bryggeriet ligger är ett industriområde, men som alltid är det insidan som räknas. En kort videosnutt inifrån puben:



Ett par av gästölen dracks också, Pizza Port (San Clemente) Pseudo IPA och Ommegang Aphrodite. Bägge riktigt goda, fruktölet från Ommegang kändes skönt att dricka efter några rejäla humlebomber.



Ett trevligt besök var det helt klart, lite strul med taxin men efter att vi kommit fram till Three Floyds tillhörde strulet det förgångna. Givetvis passade jag på att köpa med mig några prylar från bryggeriet, bland annat en tröja och en kapsylöppnare. Fyra öl fick också hänga med:



Vad sägs om motsvarande 65 SEK för en stor flaska Three Floyds Behemoth Barleywine, vore synd att klaga va?



Rekommenderar jag då ett besök hos Three Floyds? Ni får gissa en gång.