tisdag 25 oktober 2011

Reserapport Washington DC



Om jag räknat rätt är den senaste USA-resan den sjätte i ordningen till det landet, tidigare har jag besökt New York, Seattle, San Francisco och Las Vegas. Förra veckans besök var den första sedan mars 2008 då Chicago besöktes tillsammans med storasyster samt svåger.

Det är alltid trevligt att besöka nya städer, Washington DC har jag länge velat besöka. Besöket blev kort, endast två nätter så det gällde att vara effektiv. Bodde gjorde vi mer eller mindre mitt i smeten på The Westin Washington, D.C. City Center.




Hotellet var bra, särskilt sängarna var smått himmelska vilket är Westin-kedjans stora kännetecken. Luftkonditioneringen var synnerligen effektiv vilket förstås alltid är positivt ty många är de hotellnätter som tillbringats på alltför varma rum. Färgsättningen var något dyster, min upplevelse av stora amerikanska hotell är att de är tämligen själslösa men men man kanske inte ska klaga? Ett litet klagomål är dock att man var tvungen att betala extra för Internet, det är svagt för ett hotell som ändå kostar ett gäng dollar per natt. Men hur som helst, ett stabilt boende var det som jag gott kan rekommendera.

Som tidigare nämnt anlände vi till Washington DC med tåg från New York eftersom flyget var inställt från Köpenhamn. Den lilla omvägen gjorde att vi anlände runt tre timmar senare än beräknat till Washington DC. Solen hade gått ner då vi kom fram, men kvällen den var härligt ljummen, runt 20 stabila plusgrader 19 på kvällen. Själva tågresan var odramatisk, den mest intressanta iaktagelsen var gentlemannen som under den tre timmar långa resan köpte läsk och chips vid tre tillfällen, en typisk amerikan månne? Jag kikade på internet för att se vad en tågbiljett kostar, som lägst kan man få en enkelresa för 49 dollar, tågen går ofta, minst en gång i timmen. Det kan alltså vara ett tips att om man är i New York även passa på att besöka Washington DC i några dagar, tågstationerna är mitt i de bägge städerna så på så sätt är det smidigt.

Den första kvällen ägnades åt att köpa några öl och lite snacks till hotellrummet samt att besöka den magnifika baren Birch & Barley som låg några hundra meter från vårt hotell.

Dag två däremot var den stora "turistdagen" självklart var det mulet med några kortare regnstänk här och var, men det är inget som stoppar två lirare från Norden. Bland det första som hördes var de välbekanta sirenerna från en amerikansk brandbil, så klassiskt ljud!

video

Vårt första mål var att titta på Vita Huset, som låg ungefär en kilometer från hotellet. Några foton:








Som nästan alltid då man tittar på sevärdheter är de mindre än förväntade och inte lika spektakulära som man ville tro, det samma gällde Vita huset. Grundstenen till Vita huset lades år 1792, man kan nog utan att överdriva påstå att dess adress 1600 Pennsylvania Avenue är USA:s mest kända. När Ronald Reagan efter mordförsöket på honom år 1981 togs in på ett sjukhus i Washington DC kände inte läkaren genast igen honom utan frågade efter den skadades adress, en av Reagans assistenter svarade: "1600 Pennsylvania", först då insåg läkaren att den skadade var USA:s president, sedär en liten anekdot. Jag måste dra en till story från sjukhuset, Reagan tog av sig syrgasmasken då han låg vid operationsbordet och sa till läkarna: ""I hope you are all Republicans", en av läkarna som sympatiserade med det Demokratiska partiet svarade: "Today, Mr. President, we are all Republicans." Ok, tillbaka till verkligheten nu.

Det märks att Washington DC är USA:s politiska hjärta, särskilt då de centrala delarna med alla viktiga byggnader och monument. Vita huset ligger vid National Mall, vilket är ett stort område med Lincoln Memorial i den ena änden och Kapitolium i den andra, däremellan en mängd olika krigsmonument samt olika muser med gratis inträde.

På vägen till Lincoln Memorial passerades tex Federal Reserve, vilket är USA:s centralbank vilken nog de flesta hört talas om, om inte är det dags att börja läsa tidningar och hänga med.



När vi närmade oss Lincoln Memorial passerades Vietnam Veterans Memorial. Muren är 75 meter lång med 58,272 namn på fallna soldater. Verkligen gripande att se alla dessa namn.





Lincoln Memorial var välbesökt, och jag förstås varför. Det är verkligen en imponerande byggnad som uppfördes 1915-1922 till minne av den legendariske president Abraham Lincoln.






Från Lincoln Memorial var det inte långt till Korean War Veterans Memorial.




The National Mall är verkligen imponerande område med alla dessa monument och sevärdheter, jag vet inte hur många timmar och hur många steg Eddan och jag tog under vårt besök men många det blev det.




Ett annat givet monument att besöka var förstås National World War II Memorial, det var verkligen stilfullt och snyggt gjort enligt mig.





Som jag nämnde tidigare i detta inlägg fanns det ett gäng museer med gratis inträde i området The National Mall. Ett museum som jag verkligen vill besöka var Smithsonian Institution National Air and Space Museum, ett av världens finaste museer för flyg och rymdfarkoster. Vilken tur att vi hade vägarna förbi för det var verkligen ett trevligt museum.









Guldstjärna till den eller de av er som vet vad denna flygmaskin heter:



Nu var både Eddan och jag rejält slitna, så närmare än ett par hundra meter orkade vi inte gå till Kapitolium, sätet för USA:s kongress.




Den sena eftermiddagen i Washington DC ägnades åt bryggeripuben Capitol City Brewing Company och den härliga baren Birch & Barley.

Två nätter i Washington DC är inte mycket, men det kändes ändå som att mycket hanns med, särskilt vad gäller sevärdheter. Det finns nog ingen människa som verkligen orkar titta på precis allt. Av de sevärdheter som vi tittade lite närmare på blev jag mest imponerad av Lincoln Memorial. Någon shopping blev det inte, utan det fick vänta till vårt nästa resmål vilket var Chicago.

Jag gillade Washington DC, det är ingen stad med spektakulära skyskrapor, staden är inte heller gigantisk utan lagom stor med sina 600.000 invånare. Snyggt och rent var det, många breda avenyer och grönområden. Verkligen en promenadvänlig stadskärna. Mitt betyg blir 3.5/5. Har inget emot ett återbesök men det behöver inte ske de närmast kommande åren.

På förmiddagen nästkommande dag var det dags att flyga med Delta till Chicago via JFK som ligger i New York, varför ta den rakaste vägen? Det var första gången som jag flög med Delta, helt ok var det. Fast väldigt amerikanskt med all information om säkerheten ombord. Är det någon som på allvar orkar lyssna på allt som sägs? Det var smidigt att åka från inrikesflygplatsen, Ronald Reagan Washington National Airport (DCA). Till flygplatsen kostade det runt 20 SEK att ta sig med metron, en tur som tog ungefär 15 minuter från centrala Washington DC. Incheckningen och säkerhetskontrollen tog sammanlagt fem minuter, väldigt bra, precis så som det skall vara!




I nästa inlägg är vi alltså i Chicago, väl mött!

3 kommentarer:

Torleif sa...

Planet på bilden bör vara en
Misubishi A6M Zero

Gyllenbock sa...

Visst är det det. Ett plan som jag säkert inte var ensam om att bygga som modell då jag var ung.

Stefan - Beer Drivel sa...

Äsch, där var man för sen. Jag får väll tillägga att det var sådana plan som attackerade Pearl Harbor under Andra Världskriget.