söndag 13 augusti 2017

Öl i Helsingfors, dag 1.

Från Tallinn är det smidigt att ta färjan till Helsingfors, det går en massa turer varje dag. Jag valde att åka med Eckerölinjens M/S Finlandia. Turen den tog ungefär 2.5 timmar, vädret var fint så näsan den blev fint röd. Drack ingen öl på överfarten men det var en hel del folk som gjorde det samtidigt som de njöt av klassiska finska hits blandat med några utländska inslag. (tyckte mig höra en låt av Håkan Hellström, bara en sådan sak)



Helsingfors hade jag skamligt nog inte besökt sedan oktober 2013. Finland upplever inte riktigt samma explosion av småbryggerier som i Sverige men under vistelsen kom jag ändå att stifta bekantskap men ett flertal nya bryggerier. En del nya ölställen hade också dykt upp i Helsingfors.

Då jag gillar att gå så gick jag från Västra Hamnen till Scandic Marski, samma hotell som jag bodde på senaste gången. Läget är suveränt på Mannerheimvägen men rummen är små och i behov att en rejäl uppfräschning.

Började med att besöka en butik som låg i närheten av hotellet, Pien. Det är en ölbutik som säljer öl upp till 4.7%, de har en mängd okända öl från lika okända finska småbryggerier. Blev väldigt glad över att hitta öl från min pappas finska födelseort, Uleåborg. Servicen var mycket vänlig och det var kul att prata en stund om skillnader mellan finska och svenska ölregler. Ölskatten i Finland är hög vilket märktes på priserna som var högre än i Sverige. (det verkar som att Finland har de högsta ölskatterna i hela EU)



Lämnade flaskorna på rummet och knallade sedan mot BrewDog Helsinki som öppnade 2014. Det visade sig vara en väldigt fin lokal som var större än de bägge barerna i Stockholm.







Var lite dåligt med finsk öl på fat så jag drack ett par Mikkeller som jag inte druckit tidigare, Mikkeller Astley's Northern Hop Lager och Mikkeller All Other Pales Ale. Den sistnämnda var den bästa av de två, läskande med en rätt trevlig fruktighet. Prismässigt kändes stället aningen dyrare jämfört med de svenska barerna. Kanske borde någon starta ett ölparti i Finland och försöka få till en sänkning av ölskatten?


Då jag var i Helsingfors 2013 hade Bryggeri Helsinki öppnat några månader tidigare. Denna gången var det fler besökare, särskilt turister då stället ligger väldigt nära både klassiska Salutorget och Helsingfors Domkyrka.



På Bryggeri Helsinki såldes ölen i olika storlekar, jag nöjde mig med tre glass om 0.2 liter. Helsinki IPA tyckte jag mest om. Blev även en flaska Maku Saison som var ok men inget spektakulärt.



Hade en liten tanke om att besöka några ställen som jag inte besökt under tidigare vistelser i Helsinki. Ett sådant var Bier-Bier som låg typ fem minuter från hotellet. En rätt intressant layout på det stället, tre rum i fil men baren längst in. Mörka träpaneler ramade in det hela. Stället var rätt populärt för afterwork verkade det som. Det är en av anledningarna till att jag de senaste fem åren haft semester i augusti, det är alltid kul att se kostymnissarna dricka en öl eller två när man själv har shorts och t-shirt.



En estnisk Sori Yes IPA blev det. Fatutbudet var ok men blir man sittandes länge lär man hellre ägna sig åt flaskutbudet som var bra.

Förbi hotellet och runt 10 minuter åt andra hållet låg St Urho Pub. Vem som gett namn åt puben var inte svårt att lista ut då man redan utanför möts av en skylt på Finlands legendariska president Urho Kaleva Kekkonen. I Finland är legenderna många om hans bravader, särskilt om hans förmåga att tåla vodka som både knäckte och imponerade på de härdade hökarna i Kreml.





Gillade St Urho Pub redan då jag klev in, inte så mycket för utbudets skull men för den sköna känslan av vardagsrum. Publiken bestod av vanligt folk och samtalen fördes i normal ton.

Som avslutning på en trevlig dag blev det ett par bägare på Villi Wäinö som låg precis runt hörnet från hotellet. Besökte stället första gången 2010 och redan då hade de bara finska öl på fat. (och flaska)



Ett trevligt ställe som var ganska så populärt en tisdagkväll i augusti. Noterbart är att de har en bastu som går att hyra om man känner för det. Vore kanske något att göra om man besöker stället på vintern. Nu på sommaren räcker det fint med värmen som den är. Kippis!

fredag 11 augusti 2017

Öl i Tallinn

Hade några "ärenden" i Helsingfors så passade på att åka dit via Tallinn, en stad som jag inte besökt sedan jag på det sena 1900-talet jobbade på Estline.

Från den lilla flygplatsen kan man åka buss den korta vägen till staden men jag lyxade till det med taxi, en resa som kostade sju EUR. Gav chauffören en EUR i dricks något han blev glad över då han skulle gå av sitt skift och dricka öl. (klockan var strax före 13, lokal tid) Så passande, jag var i Tallinn mer eller mindre av samma anledning.

Checkade in på Radisson Olympia som har ett helt ok läge i alla fall om man gillar att gå några meter till de olika ölställena. Ölbutiken, Õllepood Pothouse, var mitt första ställe för dagen. Dit var det ungefär 20 minuter till fots. Nu när man mer eller mindre kan surfa obegränsat till noll extrakostnad inom EU så blir det nästan lite för lätt att navigera till de olika ställena.



Visade sig vara en väldigt liten butik, som tur är var jag ensam kund för är man flera blir det trångt om saligheten. Den lilla butiken var välfylld, både inhemska och utländska öl. Självklart var mitt sikte inställt på de förstnämnda. Servicen var vänlig från den unga damen. Hon pratade bra engelska och gav några tips om de estniska ölen.



Köpte fem flaskor, lite senare kompletterade jag med tre flaskor från Stockmann som låg väldigt nära hotellet. De fem flaskorna kostade 21 EUR så det är inte några gamla öststatspriser som gäller längre, fast å andra sidan är innehållet i flaskorna av en annan kaliber jämfört med gamla "öst-öl".



Från Öllepood Pothouse var det inte alltför långt att gå till BrewDog. Innan jag anlände dit åt jag lunch på ett lokalt hak. BrewDog Tallinn är den senaste i raden av barer som BrewDog snickrat ihop. På väggen fanns en kurs i ölbryggning på estniska. Bara att lära sig.



Fräscht med en rätt typisk lätt industriell inredning. Servicen var riktigt bra under mitt besök, det var några ryska besökare förutom jag. För en svensk medborgare var priserna helt ok, från 4.50 till 8.40 för de olika fatölen.



BrewDog vs. Cloudwater - New England IPA V2 var inte alls dum, läskande med mycket frukt. Av de tretton fatölen var sju från BrewDog och resten gästöl. Bland gästölen var två från Estland.



Jag avslutade mitt ganska korta besök med en burk Brewski/Warpigs Monday Every Day som jag tidigare inte sett. En stabil IPA utan att tillhöra eliten enligt min mening. Lite för alldaglig kom smaklökarna fram till.



BrewDog ligger i ett hippt område med flera restauranger och dryckesställen ganska nära hamnen i Tallinn.



Efter lite filosoferande på rummet var det dags för kvällspasset. Återigen en skön kvällspromenad mot gamla stan och restaurangen Põrgu Õllelokaal som är belägen i källarvalv av klassiskt snitt. Är man ordentligt på kanelen så kan trapporna i alla fall upp vara lite jobbiga. Ner kommer man ju alltid.



Var ganska mycket folk där så de två damerna som skötte beställningarna hade att göra. 15 fatöl fanns liksom många flaskor. Bland flaskorna syntes öl från Cantillon, Omnipollo och andra kända utländska storheter.



Estniska öl fanns det förstås också, jag inledde övningarna med en Põrgu Populism som dock inte var bryggd på plats utan hos Lehe Prulikooda. En mild och något söt Session IPA med vissa inslag av tropisk frukt.

Maten var god och stabil, åt grillade kotletter. Bad om en okänd estnisk öl på flaska men tyvärr var den slut så blev rekommenderad något likvärdigt. Pühaste Talisman var inte den godaste pilsner som jag druckit. Söt med gräs och "majs". Det är kul att se att Põhjala och amerikanska Boneyard fortsätter att leverera samarbetsöl. Põhjala/Boneyard North Of Bend var välhumlad och god men inte lika bra som det tidigare samarbetet Notorious.



Gillade stället och besöker det gärna igen. Bland gästerna hörde jag ingen estniska utan bara tyska, spanska, finska och engelska. Någon turistfälla rörde det sig dock inte om trots läget i gamla stan.

I närheten låg Koht (ligger vägg i vägg med ölbutiken Õllepood Pothouse) som besöktes tidigare under dagen. Ett litet och intimt ställe som påminde om ett vardagsrum. 13 fatöl och flera hundra flaskor, av dessa var ungefär 150 från Estland.



Då jag anlände tidigt på kvällen, omkring 20, var det lugnt på stället men titt som tätt började det droppa in folk. Många satt ute men även inne fylldes det på. Gillade helt klart stället, bland gästerna märktes några stammisar och turister. Öppettiderna på en måndag var 17-03.



Drack två fatöl på 25cl och en flaska. Inget av ölen är extra nämnvärda men det var ändå ett trevligt besök då det som sagt kändes som ett lugnt och behagligt vardagsrum.

På väg tillbaka till hotellet blev det ett oplanerat besök på Beer House som är beläget mitt i Tallinns fina gamla stad. Stället hade inte gjort bort sig i Tyskland då miljön verkligen andades tysk ölhall. Stort, luftigt och med de klassiska träborden och träbänkarna. Nöjde mig med en öl, deras Beer House Dunkles Extra. Inget speciellt med den. Mild med malt, karamell och lätta toner av choklad och kaffe. Sju fatöl hade de, kändes som ett ställe där man vill svinga många bägare under en och samma sittning.



På vägen tillbaka till hotellet blev jag smått antastad av ett lokalt fyllo men fräste tillbaka på en blandning av finska och svenska vilket gjorde susen.

Förutom det så kändes Tallinn som en lugn och civiliserad stad, helt annorlunda känsla jämfört med 1990-talet då det fanns skumma strippklubbar och spelhallar både här och där i staden. Ölställena som jag besökte var nog mer anpassade för turisters plånböcker än för normala estniska inkomster. Det kändes lite tråkigt men lär ändras i framtiden då de inhemska lönerna stigit än mer.

Ölmässigt var det hela klart stabilt, finns flera ställen att besöka i framtiden. Skål för Tallinn, eller Terviseks som det heter på estniska.


söndag 6 augusti 2017

Ölbryggan och Mikkeller

Tidigare i veckan var Eddan och jag på en liten runda på stan, vi började ute på Djurgården, närmare bestämt på Ölbryggan som tillhör Spritmuseum. Ölbryggan kör för fjärde året i rad och konceptet är som tidigare år, endast öl från svenska småbryggerier. (Föreningen Sveriges Oberoende Småbryggerier)



Tisdagen bjöd på en mix av öl från flera bryggerier. Vi började med två nyheter från Hantverksbryggeriet i Västerås, Dark Season Saison och RågIPA. Båda två slank ner utan att varken vara dåliga eller särskilt spännande.



På flaska fanns Stockholm Rocky Saison som är speciellt framtagen för Rockyutställningen på Spritmuseum. Tyckte att ölet var ok men lite udda, tyckte mig ana toner av gurka. Apropå Gurkan.

Wermlands Champale fanns på storflaska men det gick bra att köpa sig ett glas om man tyckte att det räckte. Visade sig vara det godaste ölet som jag druckit från Wermlands Brygghus. Söt med karamell, malt och torkad frukt. Även lite värmande alkohol. Trevlig öl att sitta och smutta på men lär vara ännu intressantare då dagarna är kyligare. Ölbryggan är riktigt schysst, hoppas att de fortsätter många år till.



Från Ölbryggan tar det ungefär 25 minuter att gå till Mikkeller, något som verkligen kan rekommenderas särskilt nu på sommaren då Stockholm bjuder på sin allra finaste sida.



Mikkeller öppnar 16:00 på vardagar. Vi var förstås så punktliga som man kan bli, det vill säga prick 16 gick vi trappan ner till baren. Blott mitt andra besök sedan de öppnade tidigare i år så det kändes förstås trevligt att vara där igen.



Det var väldigt lugnt under vårt besök på Mikkeller, vi var där i runda slängar två timmar. Servicen var väldigt sympatisk och bra. Öl fanns det förstås gott om, åtta olika provades. Av dessa utmärkte sig burkölet från San Diego, Mikkeller San Diego These Haze och fatölet Mikkeller Mikropolis Whiskey Sour SpontanAle.



These Haze var färsk och fin med en fin fruktighet. Har fortfarande inte druckit något dåligt från Mikkeller San Diego. (gissa om jag vill åka tillbaka dit?) Mikropolis Whiskey var rätt syrlig och uppfriskande med väl dold alkohol. (10.7%)

Till ölen blev det tilltugg i form av den väldigt goda Vesterhavsost och korv. En riktigt bra sittning var det på Mikkeller, kommer inte att dröja lika länge till mitt nästa besök.



På hemvägen gick vi förbi Man in the Moon, Monks American Bar på Sveavägen och Bishops Arms Vasagatan. Vi tog en öl var på dessa ställen och det var lugnt överlag på alla tre ställena. Sämre dagar kan man helt klart ha.


måndag 31 juli 2017

Fjäderholmarnas Bryggeri i onsdags

I onsdags var det dags att besöka Fjäderholmarnas Bryggeri, mitt senaste besök var under premiäråret 2014. I förra veckan hade jag med mig två kollegor som inte "kan" så mycket om öl men de var nyfikna på att testa nya sorter.



Det rådde ingen tvekan utan vi tog en varsin provbricka med fem öl. Fyra av de fem ölen hade jag druckit tidigare men på något sätt tyckte jag att de rent generellt smakade bättre denna gången. En nyhet var samarbetsölet Tempel/Fjäderholmarna Archipelagose. Lättdrucken är uppfriskande med toner av fläder.



Ytterligare ett till samarbetsöl fanns, Fjäderholmarnas/Öde Desert Island. En New England-Style APA. Riktigt fräsch med främst mango och passionsfrukt. Minst sagt lättdrucken och nästan en folköl då den bara låg på 4.3%. Senare bryggning av ölet ska ske hos Öde Bryggeri i Bandhagen. Det är kul att de små samarbetar.



Några riktigt trevliga timmar var det. Fjäderholmarna är inte någon stor ö men där finns en hel del att utforska. Förutom bryggeriet så finns det flera restauranger, hantverk att köpa och förstås badmöjligheter för den som gillar att blöta ner sig på fritiden. Med båt tar man sig dit på runt 25 minuter från flera olika kajer i Stockholm. (vi åkte från Skeppsbron)



När vi väl var på fast mark visade jag gubbarna två av de ställen som jag ganska ofta besöker, Akkurat och Oliver Twist. Vår sista gemensamma anhalt blev Kvarnen där herrarna skulle äta men jag nöjde mig med en öl.



En kul dag var det som jag avslutade med ett snabbesök på ett fullsatt Omnipollos Hatt då jag råkade se att de hade kopplat på ett nytt samarbetsöl, Omnipollo/Trillium Covered in Puppies. Hur man än vänder och vrider på det så var det dagens godaste öl. Så väldigt läskande med en massa tropisk frukt.


torsdag 27 juli 2017

Sommarprovning på Basunen

För några veckor sedan samlades vi på Basunen för en liten provning samt mat i all enkelhet. "Regeln" för dagen var att alla fick ta med sig fyra öl till knytkalaset. Innan vi körde igång passade jag på att leka med Watson, ja den gamle gubben orkar än. 



När vi väl satte igång började vi med en riktig sommaröl, Thomas Hardy The Historical Ale. Visade sig vara en skön öl att sitta och sippa på. Söt med klassiska smaker av torkad frukt, kola lite ek och även en gnutta konjak.



Öl nummer två hade jag fått av en kollega som var i Portland och lullade runt, Block 15 Sticky Hands IPA - The Hop Experience Ale. (nästan så att bläcket tar slut med tanke på det långa namnet) En god öl med en hel del humle, gräs och lite kåda. Första gången jag provade något från det bryggeriet.



Innan maten betade vi även av en Cigar City Marshal Zhukov's  Imperial Stout - Vanilla Hazelnut som Eddan köpt på nätet. Len och fin med kaffe, hasselnötter och vanilj.

Maten var strålande god, ja grillad oxfilé är alltid en höjdare. Matölen var desto enklare, några okända rackade från Lettland.


Det var verkligen en utsökt måltid. Dock var vi inte klara med ölprovandet utan det rullade på. Ett par nya samarbetsöl mellan Amager och amerikanska bryggerier dracks, Against The Grain / Amager Minor Axident och Amager / Trillium SigteBroad. Båda två var goda men min favorit var den sistnämnda. Väldigt fräsch och läskande.



En annan läskande öl var Boon Oude Geuze VAT 109, ja det var nog kvällens godaste öl trots allt. Trevlig syrlig med äpplen, ek och funk.


Kvällen var riktigt bra, inga skandaler denna gången heller.


fredag 21 juli 2017

Snacka om prioriterat bagage

En man som flög inrikes med Qantas mellan Melbourne och Perth hade ingen tung väska att checka in men däremot en burk öl. Burken överlevde och kom ut på ankomstbandet först av alla i Perth. Snacka om priobagage. Mer om det hela här.


Historien nämner inget om resenären drack ölet på direkten, säkert är i alla fall att lastrummen ombord på flygplan i normalfallet alltid är svala. Ölet borde alltså ha varit drickfärdigt. Cheers!