måndag 30 september 2013

Stockholm Beer & Whisky Festival, dag ett och två

Vid det här laget är det nog ingen med en gnutta ölintresse som missat att det pågår en ölfestival i Nacka. Nu är det vila i några men på torsdag är det dags igen. Denna lilla historia kommer att handla om torsdagen och fredagen i förra veckan, alltså 26-27/9.

Något som alltid görs i god tid inför SBWF är att se till att söka kompledigt alternativt semester. Ty att gå på ölfestival är verkligen underbart roligt, känns som att det bara blir roligare och roligare ju fler man varit på. Ännu har jag inte känt någon mättnadskänsla. Årets festival är den 12:e årgången av SBWF som jag varit på.



I torsdag anlände jag till Nacka strax före tolv, noterbart var att kön utanför inte var särskilt lång. Efter bara några minuter var jag inne. Som bruklig på senare år så började jag hos Brill & Co, deras monter ligger verkligen strategiskt till. Som vanligt har de med sig ett mycket stort utbud av öl, en hel del bekanta men även många, många som inte provats förut. Enligt mig handlar en dag på ölfestivalen om att prova öl som man inte provat tidigare, även om det ibland slinker ner en och annan gammal favorit.

Det absolut första ölet i år blev Southern Tier Plum Noir, precis som namnet säger har det använts plommon i ölet, italienska sådana. Någon magnifik öl var det inte dock en stabil start. Nästa öl däremot var något riktigt, riktigt bra. Kunde inte hålla mig utan det fick allt bli en skvätt 3 Fonteinen Intense Red Oude Kriek. Här snackar vi om en otroligt uppfriskande och läcker skapelse fylld av syrlighet och körsbär, riktigt bra. Det är med stor glädje jag kan säga till mig själv att det finns några flaskor i förrådet, snacka om att det ger en inre tillfredsställelse.



En annan öl som fanns hos Brill och som fövånade var Mikkeller Drink in the Sun 13 (0.3%). Helt klart en överraskande god, nästan alkoholfri öl. Kroppen var tunn men det fanns dock en kropp. En given kandidat till den stackaren som tvingas ta bilen till en fest eller liknande.

Brills monter är en mycket trevlig monter att stå vid, som vanligt är personalen mycket vänlig och generös, tack för det. En hel dag där hade inte varit något problem men det finns förstås så mycket annat att upptäcka på mässgolvet.

Efter ett kort besök i Monks monter där en stabil Struise Riporter avsmakades var fokuset inställt på Brewers Associations (eller OT:s monter som många säger), även det ett ställe som man kunde stanna länge, länge vid. De har verkligen en hel drös med amerikanska öl, de flesta riktigt intressanta. Jag försöker att alltid hinna med att prova några öl från bryggerier som jag tidigare inte stiftat bekantskap med, Elevation Beer Company från Colorado var ett sådant. Deras First Cast IPA var ingen magnifik skapelse dock en helt ok sådan. Lite väl intetsägande för att förtjäna högre betyg. Skrev jag att i deras monter fanns en öl med namnet Firestone Parabola,  ja det är ju inte annat än världsklass! Det är verkligen otroligt kul att fler här i Sverige får möjlighet att prova en öl av den kalibern.



Läste i ett par andra bloggar och på ett välkänt internetforum om folks tips på öl som inte får missas på mässan. Själv tänkte jag passa på att nämna ett par som drickes med egen risk, bägge fanns hos just Brewers Association. 

Först SKA Vernal Minthe Stout som verkligen smakade extremt mycket mint (tänk After Eight). Ja jädrans, den smaken var inte så lätt att skölja bort. En annan smak som var ännu värre var den som Rogue Voodoo Doughnut Chocolate Peanut Butter and Banana Ale så artigt bjöd på. Det var verkligen en smått bisarr blandning av jordnötssmör, banan samt en gnutta choklad. (så synd att Elvis inte lever) Kan nästan sätta hela mitt ölförråd på att en liknande öl aldrig kommer att tas fram av ett svenskt bryggeri.



Som alltid då man har kul så tickar klockan obarmhärtigt på, det var alltså dags att bege sig till nästa montern, Wicked Wine. Även här en riktigt intressant monter med ett fint utbud alla möjliga öl.
I all enkelhet fattade jag tyckte för Dieu du Ciel Blance du Paradis, en lätt men läskande Belgian Witbier. En klassisk typ av öl som gör att i alla fall jag börjar längta efter sommaren, jaja den är snart här igen. Det hann provas en hel del hos Wicked Wine och den godaste av alla dessa var helt klart Sierra Nevada Narwhal Imperial Stout. Den hör inte till den tyngsta av svarta öl som runnit ner för strupen dock till en av de mest krämigaste, riktigt njutbar.



Vid det här laget var det äntligen dags att börja prova några svenska öl, första stoppet blev hos Malmö Brygghus. Deras monter är verkligen modern och det blev inte sämre av profilerna som stod bakom den. Dessa skåningar både hörs och syns. Ölen håller hög klass vilket förstås är glädjande, minns fortfarande smörsmaken från några av de första ölen som de släppte då bryggeriet var helt nytt.


Nu är det inte smörsmak som gäller utan t ex en frisk och härligt humlig doft och smak i Malmö Gub_ster DIPA. Något så unikt som en svensk/skånsk variant av Berliner Weisse går också att prova hos dem, Malmö 100% Lactobacillus. Bara initiativet att göra en sådan öl måste applåderas, riktigt kul! Flera har redan skrivit det men jag måste och passa på att göra det, Malmö Brygghus tillhör helt klart eliten bland de svenska bryggerierna just nu, man kan inte annat än gilla dem skarpt.



De tre bröderna Ek:s monter ligger nästan vägg i vägg med Malmö Brygghus så varför inte slå två flugor i en smäll? Dessa tre finurliga bröder driver bryggeriet Brekeriet som även de tillhör de mest intressanta i Sverige just nu. Alla deras öl innehåller brettanomycesjäst, vilket de förstås är helt ensamma om i Sverige. På förra årets SBWF var de med för första gången, resten är som man säger historia.



Framgångssagan har verkligen varit kul att följa då grabbarnas öl verkligen inte går av för hackor. På torsdagen provades Brekeriet Brettporter och Brekeriet/Mohawk Collab a Trois, sistnämnda den mest intressanta. En intressant och fint uppfriskande IPA som är fermenterad med 100% brettanomycesjäst. Fattade verkligen tycke för kombinationen humle och brett.

Mittemot på hela bortre kortsidan huserade Elixir Wine med en mängd olika danska öl. Hann knappt besöka dem förutom ett par speciella skapelser som fanns hos Stronzo. Stronzo Coffee Badger en helt klart en spektakulär pjäs på sina modiga 17,5%. Den smakar nästan uteslutande rå kaffe, ja en riktig kaffebomb. Några matskedar av den varje morgon lär även väcka den döda. En fascinerande öl som bitvis var riktigt god samtidigt som det också blev för mycket av det hela. En upplevelse helt klart som borde provas av många. Stronzo Precious var också en skapelse som sent kommer att glömmas. En kolsvart mjöd med stora rostade toner men även en del honung. Undrar om de sympatiska gentlemännen hos Mjödhamnen smakat den? Besöket hos Elixir blev kort, men ingen panik, jag skulle besöka dem även på fredagen och för att inte tala om lördagen. (ett eget inlägg om det följer)

Nu var det verkligen hög tid att börja tänka på hemfärden, Brills fina monter blev en perfekt slutstation. Jester King Mad Meg Farmhouse Provision Ale fick äran att bli kvällens sista. Ja alltså, det bllev även andra öl hos Brill men det känns meningslöst att rabbla alla.

Rent allmänt så var torsdagen som de brukar vara i Nacka, lugna och sköna. Aldrig några köer någonstans vilket förstås är perfekt. Som vanligt bjöd dagen på en massa ölsnack med ölbloggare, vänner, branchfolk och andra trevliga lirare, precis såsom jag vill ha det. Springa omkring helt ensam en hel dag fungerar utmärkt det med men det är alltid roligare om man har någon att jämföra sina smakintryck med.

Nu hänger ni väl med? Från och med nu handlar texten om dag två i Nacka, alltså fredagen. Men var lugna, det blev en rätt kort dag för mig då jag åkte hemåt redan kring 18. Några öl hanns dock med. Bland annat provade jag tre nya öl hos Nils Oscar, av dessa var Nils Oscar SMÖF både den godaste och mest intressanta. En relativt snäll och behaglig rököl som glädjande nog släpps på Systembolaget imorgon, 1/10.


Nya på den svenska ölmarknaden är Craft Beer (det är Galatea som ligger bakom dem). En massa trevliga öl från USA hade de i sin monter, bland annat en IPA som heter Ballast Point Sculpin IPA. Hoppas att jag hinner botanisera lite längre i deras monter vecka två, utan tvivel är de värda all uppmärksamhet med tanke på det fina utbudet av öl.


Något som man bör göra under sitt besök under mässan är att inte bara vingla omkring i Hall 1 utan även besöka Hall 2. I en lokal som heter Cuisinen finns många mindre svenska bryggerier samlade, bland andra några mer eller mindre helt nya som Nääs Gårdsbryggeri och Adelsö Bryggeri. Särskilt sistnämnda blev jag smått förtjust i, deras öl kändes rena och friska utan några felsmaker. Särskilt Adelsö Redemption Pale Ale som är en "folkis" på 3,5% fattade jag tycke för. Frisk och smakrik, ja en öl som jag lätt kan dricka flera av utan att protestera högt.


Tillbaka i Hall 1 kände jag mig manad att bege mig mot Elixir Wines monter för att prova Amager Bryghus fyra samarbetsöl som de gjort tillsammans med amerikanska bryggerier. Amager Bryghus är ett bryggeri som jag alltid gillat, för det mesta håller deras öl stabil klass även om det finns några fatlagrade Imperial Stouts som jag har svårt för.

Av de fyra samarbetsölen var Amager/Three Floyds Arctic SunStone en öl med en förtjusande fräsch och fruktig arom, smaken inte riktigt lika fin men ändå en bra öl. Amager/Against The Grain The Great, Big Kentucky Sausage Fest var en nötig och maltig sak med inslag av rök. Skulle inte ha något emot att prova den igen i lugn och ro. Amager/Cigar City Xiquic And The Hero Twins är en Imperial Stout där man tydligt kan känna doften och smaken av cederträ vilket direkt fick mig att tänka på just Cigar City. Sist men inte minst en annan Imperial Stout, Amager/Off Color Gnädige Frau Marshmallow Stout, en väldigt söt pjäs där i alla fall inbillningen lyckades känna smak av marshmallow, dock inga grillade sådana. Alla de fyra ölen var intressanta på sitt sätt, att prova dem igen vore inte helt fel, kanske på lördagen?



Som sagt, det blev en rätt kort fredag, på lördagen skulle nya "stordåd" ske. Ett speciellt tack till Tom (Fajanen & Jöns) som var ett trevligt sällskap under stora delar av torsdagen och fredagen.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Testade du Brekeriets Argouse? Den var en av de bästa 58 ölen jag testade på torsdagen. :) Var där 12-21 och sen upp och jobba 05. Kanske inte helt genomtänkt. :D /Björn

Gyllenbock sa...

Hej Björn!

Testade inte Argouse men hoppas göra det i denna vecka istället, ska till Nscka både torsdag och fredag. Om inte annat så hämtade jag ut ett par flaskor igår.

Det låter som att du hade en trevlig arbetsdag dagen efter. :)

/Markus

fajanen sa...

Tack själv för sällskapet. alltid lika trevligt att prova öl tillsammans.