Måndag 24/2, resedag MEL-SIN-NRT.

Måndagen i Melbourne började med allmänt slöande på rummet innan det var dags att åka med den förbeställda transporten till flygplatsen. En lång dag väntade i flygandets tecken, först till Singapore och sedan vidare till Narita utanför Tokyo.

Då jag återigen fick det stora nöjet att flyga Singapore Airlines i Business Class hade jag tillgång till deras lounge på Melbournes flygplats. Loungen var medelstor och den fylldes med besökare även om det aldrig blev fullsatt.

Maten i loungen var bättre än ölutbudet, men två nya hittades i alla fall. Då de ingick i priset så att säga så fanns det inget annat att göra än att dricka de två. Matilda Bay Fat Yak Pale Ale var duglig, detsamma kan man inte säga om Carlton Crown Lager som var riktigt trist. Ordet hälsovådlig är förstås att överdriva men gott det var det sannerligen inte.

Ett par minuter från ovannämnda lounge ligger Air New Zeelands dito som jag också hade tillträde till. Den loungen var mycket större och helt tom sånär som på en annan resenär.

En av de anställda höll på att duka fram mat men jag var inte direkt hungrig så nöjde mig med enkelt tilltugg och att evaluera ölutbudet som var bättre jämfört med Singapore Airlines Lounge.

Mac's Rockaway Pacific Pale Ale och The Fermentist KPA dracks, bägge två rätt milda och lättdruckna. Fler öl hann jag inte denna gången då det började närma sig boarding.

Den sju timmar långa flygningen till Singapore gick alldeles för snabbt, blev inga öl ombord däremot ett modest intag av andra alkoholhaltiga drycker. Den förbeställda maten var ännu en gång riktigt god. Hoppas verkligen att jag får nöjet att flyga med Singapore Airlines i framtiden igen då det är ett så förnämligt flygbolag.

Stoppet i Singapore var på drygt tre timmar, och precis som veckan innan inleddes det med dusch i loungen, lite tilltugg och förfriskningar. Sedan ägnade jag den sista tiden innan nästa flight åt ett par öl.

Den första av dessa, Archipelago Summer IPA intogs på O'learys i Terminal 2 på Changi. De hade bara fyra öl på fat och det var det enda som var någorlunda intressant.

En ok öl som mest smakade karamell och grapefruit. En till från samma bryggeri dracks på deras flygplatsbar nämligen Archipelago Irish Ale. "Drickbar men inget särskilt" som omdömet ofta låter.

Min nästa flight var till Tokyo-Narita med All Nippon Airways, en kort nattflygning på endast sex timmar så det blev inte mycket till mat eller dryck ombord, de flesta valde dessutom att lägga sig direkt efter take off. Tyckte att stolen kändes smal jämfört med Singapore Airlines men några timmars slummer blev det i alla fall. Det var en härlig känsla att färdas mot Japan och redan ombord på ANA fick jag uppleva lite av det makalösa landet, då flygvärdinnorna mötte varandra i gången bugade de mot varandra. Detaljer som det är kul att beskåda.

Söndag 23/2 i Melbourne, en stillsam dag.

Tanken var att åka till närbelägna St Kilda för att doppa tårna i havet och titta på strandlivet men direkt då jag gick ut på förmiddagen kände jag att det inte var en god idé då solen verkligen var stark. Direkt kylslaget var det inte heller denna dag.

Kändes som att solskyddsfaktorn på 40 var för lite så jag nöjde mig med att stanna i grannskapet. Ni som varit i Australien vet vad jag menar, solen där är verkligen stark och UV-strålningen kan vara riktigt jobbig. En kompis som var i just Melbourne för några år sedan blev solbränd fast det var molnigt väder så det är verkligen ingen lek.

Om det är en lek eller inte att besöka olika ölställen tycker folk förstås olika om men jag passade i alla fall på att besöka resans sista bryggeri på australiensisk mark, Westside Ale Works dit det tog runt 40 min att gå från hotellet.

Ett klassiskt garagebryggeri visade det sig vara med trevlig service från de två tjejerna som jobbade denna söndag. Var en handfull gäster under mitt besök så det var riktigt lugnt. Kändes lite som att stället låg lite avsides även om det förstås var noll problem att hitta det. 30 öl på fat stoltserade de med, 20 av dessa var deras egna. En paddle fick det förstås bli som start.

Kan säga att det var riktigt gott att dricka öl efter promenaden, samt att sitta inomhus kändes som en befrielse.

Ölmässigt så var det stabilt rakt igenom, denna gången tyckte jag mest om deras DIPA med namnet Westside Evergreen King samt deras Black IPA Westside R.I.P Mamba. Kul att se en Black IPA, är ju inte direkt vardagsmat att man gör det.

Till nästa ställe tog det runt 15 minuter att gå, Belgian Beer Café i Eureka var en fräsch och rätt stor bar/restaurang som låg i de mer trendiga delarna av Melbourne, så helt annorlunda i stilen jämfört med Westside Ale Works.

De hade en hel del belgiskt på både fat och flaska men det var inget som jag brydde mig om. Med all respekt men jag åker inte till Australien för att dricka Stella Artois på fat. Någon måtta på galenskaperna får det faktiskt vara.

Nä istället så blev det ett par inhemska, Tallboy and Moose Lazy Riviera var en duglig Saison som dracks inomhus. CoConspirators The Bouncer vågade jag dricka utomhus, en snäll APA handlade det om.

Resans tredje besök på Beer DeLuxe fick avsluta denna lilla söndagsrunda. En Bridge Road Beechworth Pale Ale slank ner.

Ett par rumsöl blev det också denna dag som verkligen gick i lugnets tecken. Endast 10 öl blev det under söndagen och då snackar vi inte om tio enliterssejdlar så man kan säga att det var ett stillsamt intag av jästa maltdrycker.

Lördag 22/2 i Melbourne, ett bryggeri sju pubar.

Vaknade tidigt på lördagen i Melbourne och betraktade soluppgången, det skulle bli stabilt soligt väder och toppa kring 24 grader. Varken kallt eller för varmt helt enkelt.

Efter frukost på rummet började dagen med ett besök på närbelägna alkoholbutiken Dan Murphy's. Värt att notera är att öppettiderna på en lördag var 9-21, på söndagar 10-19. Onekligen lite annorlunda jämfört med vårt kära Systembolag.

Butiken var stor med en massa vin, spritdrycker och annat smått och gott. Ölavdelningen var rätt stor den med, fanns en hel del öl från andra länder dock handlade det främst om de stora ölmärkena. Det gick att köpa det mesta flaskvis annars verkade det som att de flesta kunder tycks köpa fyrpack eller större förpackningar än så. Inte den mest optimala butiken för en ölnörd men det var förstås inga problem att hitta några kul öl även om de lite ovanligare varianterna lös med sin frånvaro vad jag kunde se.

Det lilla inköpet lämnades på rummet därefter var det återigen dags för en bensträckare, denna gången tog det runt 30 minuter att gå till stadsdelen Docklands.

Att se vatten och hamnområden är alltid en källa till glädje. Men det var inte bara därför som det blev en promenad till Docklands utan dagens första och sista bryggeripub skulle besökas, Urban Alley.

Bryggeriet öppnade 12:00 så jag hade gott om tid att knalla omkring i området innan det var dags för dagens första öl. Lite udda var det att se folk åka skridskor, i rinken bredvid höll några på med ishockey. Undrar hur det är att vara hockeyproffs i Australien?

Prick 12:00 knallade jag in på Urban Alley, ja det är ju viktigt att hålla tiderna. Stort och luftigt med en rätt tilltagen uteservering, sistnämnda lockade inte mig utan jag valde att sitta inomhus.

Gott om personal var det, ibland kändes det som att de "stirrade" lite väl mycket, såsom de gör i vissa länder. Ibland har det hänt att jag knappt hunnit äta upp innan tallriken är borta, fast så illa var det inte på Urban Alley.

En klassisk paddle beställdes, allt annat vore ju bara konstigt. En god och mättande schnitzel till det. När jag väl druckit upp de dugliga ölen och ätit den stabila maten avslutades besöket med ett stort glas Urban Alley IPA.

Nöjd och belåten knallade jag vidare mot nästa ställe. Solen den kändes rätt stark så det var skönt att sätta sig i halvskuggan hos The General Assembly och ta en bägare.

Ganska livfullt var det men det var inga problem att hitta en plats, stället ligger vid floden Yarra, i en lite "finare" del av Melbourne. Väldigt många flanörer och ett flertal restauranger och trendiga barer i det området.

I runda slänga en minut från General Assembly ligger The Boatbuilders Yard. Ett populärt ställe det med, de allra flesta borden både inne och ute var upptagna av hungriga och törstiga själar. Även där blev det en bägare, denna gången i solen. Det är alltid trivsamt att i lugn och ro njuta en öl samtidigt som man tittar på folk som passerar revy.

Till nästa anhalt med namnet Hopscotch var det inte långt att gå. Det kändes som ett lite trendigare ställe men direkt supertrendigt kan det inte ha varit i och med att jag blev insläppt.

En Panhead Quickchange Xtra Pale Ale beställdes. Lätt men hyfsat uppfriskande, en helt ok öl. Noterade i efterhand att de även bryggde öl på plats men det var inget jag tänkte på då jag var. Så kan det gå då radarn inte fungerar helt optimalt.

Sakteliga var jag på väg mot hotellet för lite vila men innan jag kom dit blev det ett depåstopp på Beer DeLuxe som jag redan besökt en gång under resan. Denna eftermiddag var det lite mera livat jämfört med onsdagens besök men ändå relativt lugnt.

När jag druckit upp styrdes stegen till The Duke of Wellington som nästan låg på andra sidan vägen. Det är ett ställe som är Melbournes äldsta "hotel", ja det är så många barer kallas i Melbourne. Anledningen till många barer heter något med hotel är att så sent som till slutet av 1980-talet var barer tvungna att erbjuda boende för att få sälja alkohol. Snacka om att många länder har sina egna annorlunda regler då det handlar om alkohol.

Trodde att inredningen skulle vara bättre begagnad men så var det inte alls, det mesta kändes typ nytt. Publiken var påfallande blandad, inte så många ungtuppar som på några av de andra besökta ställena.

En småtrist lager med namnet Byron Bay The Hazy One slank ner på hertigen.

Smått sensationellt orkades det med en rumsbira under pausen. Kaiju! Metamorphosis som dessutom var en god IPA.

Ännu mera häpnadsväckande var att det efter en kortare vila även blev ett kvällspass ute på stan. Fast så jobbigt var det inte då både Penny Blue och Cookie låg i närområdet. Började med en öl på förstnämnda ställe som låg inne i ett litet köpcentrum eller vad det nu var? Penny Blue var ganska litet och tämligen lugnt.

Det var inget fel på Penny Blue men jag trivdes bättre på ett för kvällen mer eller mindre fullsatt Cookie. Det är en ganska stor ölhall med en lång bardisk. Deras thaimat såg god ut även om jag inte åt något vilket jag kan ångra såhär i efterhand. Att de serverar thaimat är inte konstigt då de ligger i Melbournes Chinatown.

Cookie tycks även vara duktiga på cocktails men några sådana blev det förstås inte tal om, hur skulle det se ut på en ölblogg? (fast man kan ju alltid mörka och inget nämna om det, ja det är förstås sant)

Två suröl mäktades det med på Cookie innan det var dags att slänga in handduken för denna dag, Temple Okinawa Sour och Burnley Mandarin Gose. Minns jag rätt vilket jag förstås gör så var den förstnämnda den godaste av de två.

Måste säga att lördagen i Melbourne var riktigt bra, det är sannerligen inte ofta som en bryggeripub och sju olika pubar/barer besöks på en och samma dag. Benen de var nöjda de med, närmare 30.000 steg blev det under dagen, inte fy skam det heller.

Fredag 21/2 i Melbourne, ett par bryggerier.

Fredagen blev ganska lik torsdagen fast med den stora skillnaden att betydligt färre nya ställen besöktes, endast två. Trevligt nog var dessa två bryggerier med pubverksamhet. De låg åt samma håll som torsdagens fyra besökta bryggerier.

Började med att besöka Bodriggy Brewing, dit tog det i runda slänga 60 minuter att gå från hotellet, i ett bekvämt promenadtempo.

Ett stort ställe visade det sig vara, högt i tak och med en tilltalande inredning. Servicen var i vanlig ordning riktigt bra och denna gången rejält pratsam.

En paddle beställdes liksom några goda och lite annorlunda tacos. Min paddle innehöll en pilsner, pale ale samt tre varianter av IPA.

Stabila grejer takt igenom utan att vara briljanta, ungefär som dagen innan på de andra bryggerierna. Jag vet inte om mina smaklökar är förstörda men numera är det rätt sällan jag blir riktigt häpen av en öl.

Hur som helst så var det ett trevligt lunchbesök, en t-shirt handlades också innan jag gick vidare mot nästa ställe dit det tog ungefär en kvart att gå.

Stomping Ground Brewing var stort det också och rejält livat för att vara såpass tidigt på dagen, verkar som att australiensarna tycker om att dricka sen lunch på fredagar.

Givetvis blev det även en paddle på Stomping, det är det klart bästa sättet att bilda sig en uppfattning om ett bryggeri och deras olika öl. Alltid då jag sitter på en bryggeripub utomlands kan jag inte låta bli att tänka på hur få sådana vi har i Sverige samt hur få ställen som erbjuder en beerflight/paddle eller ölbricka som det kanske heter på svenska?

I framtiden kanske det blir bättre även hemma, kanske, kanske. De olika ölen på Stomping höll stabil klass även de, glädjande nog hade de en rököl, Stomping Ground Hanging Rauch som inte alls var oäven.

Lustigt nog satt det en lirare vid baren som hade en t-shirt från ett bayerskt bryggeri, jag satt med min Närke t-shirt så det blev ett ganska långt samtal om öl i Europa och Australien. Det är alltid skoj att få inblick i ölscenen i det land som man besöker av en lokal öldåre.

Var även tvungen att beställa ett stort glas av Stomping Ground Into The Wood Wild Ale Blend No.1. Det var ett klokt val då det var en både en intressant och god suröl.

Gillade förstås även Stomping Ground, besöket blev längre än "planerat". Eller nja, det fanns inga direkta planer för dagen förutom de två bryggerier som jag nu skrivit om. Det är verkligen härligt att bara vara och ta dagen i ett lugnt och fint tempo.

På tillbakavägen stannade jag till på The Catfish, precis som jag gjorde dagen innan. Där var det ganska ödsligt för att vara en tidig fredag kväll.

Ett par öl blev det for min del, surölet Exit / Slowbeer Nieuw Zuur Apricot Sour Beer och en Boatrocker Stout. Bägge två habila.

Tyvärr så blev det återigen dags att bli rejält kvällstrött, några fler öl mäktade jag inte med däremot så blev det ett par whisky i en bar i närheten av hotellet men det är som det heter en annan historia. Fler öl skulle det bli nästa dag så ni behöver ej vara oroliga.