Lördag hos Eddan

I lördags var det vanliga gänget samlade hos Eddan. Inte helt oväntat stod sport på tv, mat och öl på programmet. Vi började med en flaska som Eddan köpte i USA i höstas, Goose Island Sofie.



Jag tycker att det var en hygglig öl men den fanns en lätt unkenhet som störde lite. I övrigt jäst, citrus, bröd och lite frukt och nötter. Väldigt torr öl. 3.1/5

Nästa öl var också inköpt i USA, Ommegang Chocolate Indulgence.



Givetvis mycket choklad i både doften och smaken, liksom en viss syrlighet och smak av kaffesump. Inte helt oäven fast aningen tunn för högre betyg. 3.4/5

Vi är inte kända för att stressa runt i tillvaron så nästa öl var ett gemensamt inköp från juni 2011, Uinta Crooked Line Labyrinth Black Ale.



Det var en skönt tjockflytande öl, fatkaraktär både i doft och smak. Rostad med vanilj, lite tobak och hyfsat komplex. Av alkoholen på drygt 13% kände i alla fall jag ingenting. 3.8/5

Ölet efter det var BrewDog Abstrakt AB:08.



Nja, jag blev inte alltför imponerad. Doften var udda och smaken väldigt söt. Inte odrickbar men allmänt konstig. 2.5/5

ReaperAle Sleighor Double IPA var en annan öl som inköptes i Chicago på hösten 2011.



Hmmmm, ölet påminde mer om en Barley Wine och inte en DIPA. Söt men en hel del malt och kola. Kan inte tänka mig att en färsk smakar likadant, dock var det gott. 3.5/5

Gouden Carolus Classic var nästa öl.



Stabil pjäs med typiska belgiska inslag både i doft och smak. Kola, tutti-frutti och russin. Även en gnutta lakrits. 3.5/5



Saint Landelin Biere de Paques blev jag inte sådär värst imponerad av. Tråkig med bröd, karamell och frukt. Även lite metall. Kanske vinner på lagring? 2.5/5

Ægir Lynchburg Natt var jag nära att köpa en flaska av i Stavanger förra sommaren men priset var lite väl högt så det kändes fint då ölet anlände till Systembolaget för en tid sedan.



Bra öl men jag föredrar den vanliga Natt framför denna variant. Söt i både doft och smak, spår av bourbon liksom de sedvanliga inslagen av rostad malt och kaffe. Även lite choklad och vanilj. 3.8/5

Sista nya ölet för kvällen var St. Louis Gueuze Fond Tradition.



En helt ok gueuze även om det saknade komplexitet och smak jämfört med de allra godaste. Gröna äpplen, trä, funk och citrus. Inte extremt syrlig. Något för personer vars smaklökar fortfarande är friska och krya? 3.3/5.

Som vanligt var det en trevlig kväll med trevlig mat och tilltugg. Ölmässigt en bra bredd med nio nya öl samt ett par gamla bekantingar. Självklart även en Cantillon, denna gång en Cantillon Bruocsella 1900 Grand Cru.



Eddans efterrätt var helt i min smak:

Det går på rutin

Första vardagen i april idag, det innebär nyhetssläpp på Systembolaget. Denna gången klev jag in på Regeringsgatan strax efter 15:00. Hade inga särskilda öl i kikarsiktet utan tänkte plocka med mig några lite på rutin sådär. Var ensam vid nyhetshyllan så ingen hets där inte.



Det var ett antal öl som släpptes idag som kommer att finnas i ett år, så med dem var det ingen panik. Ett köp bland dessa öl blev det dock, S:t Eriks American Pale Ale (APA) i övrigt följde dessa med:



BrewDog/Lost Abbey Lost Dog: ett samarbetsöl mellan två tämligen intressanta bryggerier, kan säkert vara något att reta smaklökarna med.

Flying Dog Kujo: inte så ofta det släpps öl från Flying Dog som jag inte druckit tidigare, dessutom en "kaffestout". Verkar spännande.

Jan de Lichte: en belgisk witbier som säkert kommer att göra sitt jobb då våren är här på riktigt.

La Rulles La Grande 10: öl från La Rulles brukar vara stabila, denna lär säkert inte göra bort sig helt.

Thornbridge Raven Black IPA: har aldrig druckit något från Thornbridge, ändring på det nu.

Ørbæk Barley Wine: mitt första öl från Ørbæk Bryggeri, vad kan vara mer passande än att börja med en Barley Wine anno 2008?

Smörpundet Porter: en sympatisk "vardagsporter" som tål att drickas igen.

Ett sista inlägg om Bryssel

Visst är det alltid lite vemodigt att sätta sig på sin stol och flyga hem, men något som är bra är att det alltid kommer nya resor. Sitter som bäst på och funderar över sommaren och hösten, ser att SAS fortfarande har väldigt prisvärda biljetter till en rad destinationer. Tillbaka till Bryssel vill jag gärna eller varför inte till Amsterdam igen, Berlin? Dricka Altbier i Düsseldorf lockar också, jaja vi får se vad det kan tänkas bli.

Tillbaka till Bryssel och dess ölbutiker. Det är fascinerande att man kan bli mer eller mindre likgiltig då man traskar in i butiker som har minst 500 olika ölsorter, men lite av den känslan fick jag. Både Beer Planet och de Bier Tempel är stabila butiker men båda har sitt fokus på belgiska öl vilket förstås inte är så konstigt. Gillar man att ticka öl fanns det förstås en massa öl men så värst många rariteter fanns det inte. Det är inte riktigt bra att börja bli lite lätt bortskämd.




Öl från Cantillon är självklart bäst att köpa på plats direkt från bryggeriet, i butikerna var priserna det dubbla om inte mer. I helt vanliga matbutiker är priserna nästan skrattretande låga fast utbudet är inte spektakulärt. En stor flaska Lindemans Gueuze Cuvée René för lite drygt 3 EUR är väl rätt ok? Europas bästa ölbutik enligt mig är två, De Bierkoning i Amsterdam och så förstås Ølbutikken i Köpenhamn. Trevligaste servicen har Bierland i Hamburg.



Jag vet inte riktigt varför jag gillar Bryssel så mycket, förmodligen tack vare avsaknaden av "sevärdheter" vilka jag i de flesta fallen ändå bara blir besvikna på, finns förstås vissa undantag som Kinesiska muren. Bryssel är en promenadvänlig, lagom stor stad med ett digert utbud av trevliga restauranger, uteserveringar och så förstås ölställen.




På måndagen hade vi några timmar att slå ihjäl innan det var dags att ta taxin till flygplatsen, ett andra besök blev det till Cantillon för att köpa några glas. Till skillnad mot fredagen hade de nu Cantillon Zwanze 2011 på flaska i den lilla bardelen. Endast 14 EUR för en flaska, där snackar vi en riktig blunder att det inte blev ett köp, fanns helt enkelt ingen plats kvar i resväskan men ändå....sorgligare blir det ju mer jag tänker på det.



Resor kommer jag aldrig att tröttna på, nästa bokade utlandsresa är till Köpenhamn i maj men efter det är det tomt än så länge men känner jag mig själv rätt kommer det att korrigeras snart.

Chez Moeder Lambic, Bryssel

Första gången som jag var i Bryssel (som ölnörd) var tanken att besöka Chez Moeder Lambic Fontainas i centrala Bryssel, men de hade ännu inte öppnat. För några veckor sedan hade de öppnat, så ett besök var givet särskilt då det bara var en 10-minuters promenad från hotellet.

Chez Moeder Lambic Fontainas är alltså ett modernt ställe med 46 öl på fat samt runt 150 på flaska. Deras nisch är lambic, räknade jag rätt hade de bland annat femton olika öl från Cantillon på flaska. Förutom enklare tallrikar med ost, korv och liknande hade de ingen mat. Bra öppettider, 11:00-01:00, på fredagar och lördagar stänger de 02:00.



När vi tittade in på fredagskvällen var det rätt mycket folk men inte fullsatt så vi fick ett bord utan problem. Cantillon Mamouche har jag tidigare druckit men inte under namnet Cantillon Zwanze 2009. Det var nämligen så ölet hette innan Cantillon bestämde sig för att fortsätta brygga ölet. Zwanze 2009 var förstås väldigt lik Cantillon Mamouche, fast med en något nertonad smak och doft av fläder. Den minst välsmakande (för att uttrycka mig diplomatiskt) av de olika ölen från Cantillon som jag druckit.



Italiensk öl dricker jag sannerligen inte ofta trots att Italien är ett på många sätt intressant ölland. Birrificio Toccalmatto var för mig ett helt okänt bryggeri, numera vet jag att bryggeriet är ett par år gammalt, att de är belägna i Fidenza vilket ligger i närheten av Parma. Vet också att de kan göra stabil öl. Toccalmatto Rude Boy IPA var en helt ok Black IPA. Aromen var inte så intensiv men det fanns förstås humle, gräs och en lätt rostad ton. Smaken stabil utan att vara explosiv på något sätt. Jordgubbssylt, rostad malt, lite lakrits, humle och karamell. Kroppen var medel liksom halten kolsyra.



Sista ölet under besöket blev en Gueuze Tilquin, fatvarianten. En skillnad mot flaskvarianten är alkoholhalten, 4,8% kontra 6%. God gueuze helt klart, men jag föredrar nog trots allt flaskvarianten. Vet inte riktigt varför men den kändes smakrikare på något sätt.



Tidigare på dagen besökte vi Brasserie Cantillon, noterbart från fredagskvällen på Chez Moeder Lambic är att det tycks vara lite av ett stammisställe för personal från just Cantillon. Åtminstone tre personer därifrån kände jag igen. Jag förstår dem ty det är ett väldigt trevligt ställe.



En perfekt avslutning på söndagen och för hela Brysselvistelsen blev ytterligare ett besök på Chez Moeder Lambic. Jämfört med fredagen var det inte alls lika många i lokalen, det var riktigt lugnt sådär kring 21 på aftonen.



Jag har länge velat provat Cantillon Zwanze 2008, det första "Zwanze-ölet" från Cantillon. För den som inte vet innebär Zwanze en öppen bryggdag på bryggeriet då vem som helst är välkommen in för medverka i bryggningen. Varje år ska en ny ingrediens användas i ölet, premiäråret 2008 använder rabarber.

Cantillon Zwanze 2008 är alltså en rabarberlambic, det kändes mycket trevligt att få bjuda grabbarna och mig på en flaska.




Cantillon Zwanze 2008 innebar öl nummer 30 från Cantillon som jag satt betyg på, en värdig sådan. Kan inte påstå att jag kände mycket av rabarbern i ölet, nä det påminde mer om en elegant gueuze. Väldigt trevlig öl som var mycket lättdrucken och skön på något sätt. Avslutningen var väldigt torr.



Äran att bli det sista ölet blev en till italienare, Toccalmatto Surfing Hop Imperial IPA. Mycket ananas i doften liksom spår av gräs och kola. Rejält bitter smak men mycket humle och lite lakrits. Lång och trevlig eftersmak, god öl!

En sista notering från Chez Moeder Lambic är att det gäller att inte vifta alltför mycket då man besöker herrarnas eftersom man kunde se rakt in.

De Heeren van Liedekercke

Dags att fortsätta att skriva några rader om Bryssel med omnejd. Lördagen tillbringades som jag tidigare skrivit om på Kulminator i Antwerpen, ett antal timmar på söndagen tillbringades på De Heeren van Liedekercke i den lilla orten Liedekercke som ligger ungefär 30 minuter med tåg samt en kvarts promenad från Bryssel. Jag hade hört en hel del intressant om så det skulle naturligtvis bli spännande med att besök.



Är det bara jag som alltid tycker att det är lika spännande att öppna dörren till ett ställe som man tidigare inte varit på? Man vet aldrig vad som väntar därinne. De Heeren van Liedekercke öppnar 12:30 på söndagar, vi var där ungefär kring 13:00, då var det mer eller mindre fullsatt. Vi fick sätta och vid bardelen då själva restaurangavdelningen var fullsatt. (det kan vara en idé att boka bord med andra ord) Vi möttes av en rustik värdshusmiljö, mycket inslag av träd. Det var blandad ålder, unga som gamla men det härliga var att alla drack öl. Det är inte svårt att bli själaglad i Belgien, tittar man på en vanlig ordinär uteservering kan man se yngre kvinnor i 20-årsåldern sitta och dricka öl från typ Chimay, det samma ser man något äldre vithåriga damer göra. Något liknande existerar knappt i Sverige.




En av anledningarna till att vi överhuvudtaget åkte till Liedekercke var att De Heeren van Liedekercke hade ölet Cantillon Crianza Helena. En unik Cantillon som togs fram som en hyllning till just ägarna på De Heeren van Liedekercke, nämligen då deras dotter Helena föddes i oktober 2008. Tänk att få ett barn som får en alldeles egen öl från Cantillon. Vad är en adelstitel, spel i ett a-landslag eller liknande i jämförelse? Förstås ingenting!



En flaska Crianza Helena kostade 50 EUR, man kunde även köpa med sig en flaska och då var priset 70 EUR. Vi valde att dela en flaska på plats, fick räcka så. Fast det är klart, hade man köpt med sig en flaska eller två så hade man sedan kunnat sälja dem på E-bay för det dubbla, men men det är inget som jag varken orkar eller vill hålla på med.

Cantillon Crianza Helena smakade inte helt otippat alldeles förträffligt. Torr och fint balanserad med mycket gröna äpplen. Jag upplevde en touch i ölet som var lite utmärkande, förmodligen konjak från lagringen i just konjaksfat. Verkligen ett fint hantverke som jag är nöjd över att äntligen fått smaka. Det blir svårare och svårare att hitta öl från Cantillon som jag tidigare inte nosat och smakat på. Lite ytterligare information om Crianza Helena. Det är en blandning av tre olika årgångar lambic, fat ett från 2005 på (konjaksfat), fat två från 2006 (Bordeauxfat) samt fat tre från 2007 (barriquefat). Flaskorna buteljerade 26/6 2008. Som tidigare nämnt föddes Helena i oktober 2008.

Lunch var förstås en god idé, jag passade på att prova belgisk husmanskost i form av "Stoemp". Anrättningen hittas även i Nederländerna. Det är en mos/röra av potatis, morötter och andra rotsaker. Till min rätt ingick även hemmagjorda korvar samt bacon liksom stark senap. Såg inte vackert ut men smakade bra. Framförallt var det rejält mättande.



Maten sköljdes ner av ställets husöl, Den Herberg Sodalitas. Det var en överraskande god Golden Ale. Frisk och fruktig, passade bra till maten tyckte jag.



Precis som Kulminator har De Heeren van Liedekercke en intressant öllista med många öl som man gärna hade velat prova. Framförallt hade de många olika lambics, några från bryggerier som inte längre finns.



Nå, en sak i taget. Till vårt bord beställdes Westvleteren Blond, Rodenbach Alexander och Rodenbach Vin de Céréale.




Måste säga att jag inte blev sådär vidare imponerad av Westvleteren Blond, drickbar absolut men jag tyckte att den hade för mycket parfym samt även en något udda, lätt unken ton av något som jag inte riktigt blev klok på.

En liten flaska (25cl) Rodenbach Alexander (anno 1998) kostade 35 EUR, utan att blinka säger jag att ölet var värt varenda ynka euro. Doften var alldeles fantastisk, magnifik, makalös, gudomlig, ja jag skulle kunna fortsätta länge. Verkligen en sagolik öl att sitta och dofta på. Underbart vinös och härlig, söt och ljuvlig. Att jag inte köpte hem en flaska, alltför ofta är inte hjärnan riktigt med.



På Ratebeer har jag snart satt betyg på 1700 öl, Rodenbach Alexander fick betyget 4.7/5, ett av de högsta jag gett ett öl. Jag kunde inte annat än att bli kär i Alexander. Liksom doften var smaken väldigt, väldigt trevlig. Mycket körsbär, "källare", vinös, rätt söt och lätt syrlig. Perfekt dessertöl, ja jag hade kunnat sitta länge och smuttat på det ölet. Underbart att jag fortfarande kan bli lite lätt rörd över en såpass banal sak som en liten flaska öl.

Rodenbach Vin de Céréale var också den väldigt sympatisk. Syrligare än Alexander och inte riktigt lika elegant. Tuffare och fränare helt enkelt, men skulle förstås utan att blinka kunna det ölet igen.

Som avslutning på vårt besök på De Heeren van Liedekercke beställde vi in tre olika lambic. Två av dem från bryggerier som inte längre existerar, ja det var inte så lätt att ens hitta någon information om dem på internet. Av de tre ölen lever De Neve Gueuze fortfarande kvar. Vårt exemplar var från det sena 1980-talet.



Både doften och smaken var rejält syrlig med en hel del inslag av trä, frukt och källare. Ölet överraskade och hade åldrats med stor värdighet. Kul!

Kriek Breughel hittade jag nästan ingen information om. Vår flaska var från 1991. Undrar bryggeriet lades ner? Måste helt klart försöka titta vidare på det. Finns det någon bok med historiska belgiska bryggerier? För den intresserade kan jag nämna att flaskan kostade 15 EUR. (37,5cl)



Det var inte många spår av körsbär kvar. Ingen syrlighet och ingen kolsyra men ändå en trevlig öl att dricka. Påminde mycket om saft. Förstås flera ljusår från "ursprungsölet" men det är ännu ett bevis på att man inte blir magsjuk av gammal öl.

Sista ölet blev Wets Gueuze, flaskan från 1990. Enligt uppgift var Wets ett stabilt bryggeri som tyvärr lade ner verksamheten någon gång på 1980-talet, men ölen kontraktbryggdes i ytterligare år.

Tyvärr var Wets Gueuze det sämsta av de tre ölen som vi avslutade vårt besök på De Heeren van Liedekercke med. Kändes "avslagen" med en svag syrlighet kvar. Trött och tunn. Tyckte mig uppleva en svag ton av rök i ölet.

De Heeren van Liedekercke är ett sympatiskt ställe som är väl värt ett besök. Fördelen med Belgien är att landet är så litet att det inte är några krångel att åka runt och besöka olika ställen om man som vi hade basen i Bryssel.

Vårt besök kostade 197,50 EUR, då fick vi alltså en unik Cantillon, ett antal gamla lambic, två av dem från bryggerier som inte inte funnits på drygt 20 år, god och mättande mat, andra öl plus förstås Alexander, Rodenbach Alexander. Snacka om ett mästerverk av Guds nåde!

Pubologi igår

Herr Silenzi och jag ska köra en kul grej varje månad i ett års tid, det är nämligen som så att ena månaden bjuder han mig på en måltid ute på stan, sedan är det min tur att bjuda och så ska vi alltså hålla på i 12 månader. Vilket ställe det blir kommer att vara en hemlighet för den andre. Igår besöktes Pubologi i Gamla stan. Fat & Flaska var där för en tid sedan och gillade inte riktigt hur de behandlade ölen. Återkommer till det.

I väntan på att Silenzi skulle jobba färdigt passade jag på att besöka Akkurat lite snabbt sådär. Det känns som att det numera kommer ett nytt öl från Skebo Bruksbryggeri varje månad, igår passade jag på att dricka deras nya Skebo Ale Igen.



Ölen från Skebo blir bara bättre och bättre, detta öl var inget undantag. Visst, det handlar inte om en smakexplosion men det handlar om väldigt drickvänliga öl. Skebo Ale Igen var välbalanserad, brödig med inslag av frukt. Kanske något sötare än andra liknande öl från Skebo men det störde inte nämnvärt.

Nå, efter det ölet var det läge att traska ner till Gamla stan, ni som kan ert Stockholm vet att det inte är många meter att gå innan man är framme.

Pubologi har jag hört mycket gott om, det är en modern gastropub med tämligen avancerad mat och åtta olika öl på fat som byts ut så fort ett fat tar slut. Lokalen är liten, ett litet bord vid fönstret, sedan två tvåmannabord längs ena väggen förutom långbordet i centrum av lokalen. Runt 30 sittplatser om jag räknade rätt. Egentligen hade jag velat prova deras beryktade hamburgare på 300 gr men tyvärr var den borttagen ur menyn. Istället fick man välja mellan ett antal halvportioner av olika anrättningar. En tallrik gick på 175:-, två på 330:- osv.

Jag började med en Hamburguesa Especial:




Behöver jag ens nämna att det smakade alldeles förträffligt. Köttet var sagolikt gott vill jag lova.

Som andra tallrik beställde jag en La Vache & Les Oignons:




Ojoj, det där hängmörade köttet från Svartådalen och de olika varianterna av lök, helt superbt!

Nu var jag sådär nöjd som man bara kan bli av riktigt god mat så en liten efterrätt var en perfekt avslutning. Och vilken efterrätt sedan!

Pubologi Eton Mess, italiensk maräng....




Utan tvekan bland de godaste efterrätter jag någonsin ätit, kanske den godaste. En perfekt balans mellan det söta och det syrliga. Hallonmarmeladen, ja hallonmarmeladen!

Hur var det då med ölen? Åtta olika på fat som sagt, igår fanns Birra Moretti, Stallhagen Brown Ale, Flying Dog Old Scratch Amber, Bödeln IPA, Paulaner Hefe, Omnipollo Leon, Mikkeller The American Dream och slutligen De Molen Imperial Stout.

Ölen kostade mellan 70 till 84 kronor för 25 cl och 120-130 för 40 cl. Jag drack Stallhagen Brown Ale vilken var ok men lite väl tunn. Till efterrätten blev den en De Molen Imperial Stout, vilket jag är osäker på vad som menas med det. Mig veterligen har inte De Molen ett öl som bara heter Imperial Stout.

Håller med om att ölen kunde ha getts lite mer respekt, veteöl serverad i ett vinglas med en liten skumkrona är kanske inte det mest optimala. Fast å andra sidan var maten så underbar att det mesta går att förlåta. Men till Pubologi går man alltså inte främst för ölens skull. Vin, kan man dricka det?