tisdag 10 november 2020

Mitt första besök på Omaka.

Onsdag 28/10 träffade jag min kollega Jonas på stan för att skvallra om senaste nytt. Förutom skvaller var några öl och mat på agendan. Först intog vi några kalla på Man in the Moon innan vi begav oss till Omaka. 


 

Från Månen tog det 7-8 minuter att gå till Omaka. Vad är då Omaka? Det är en bryggeripub som öppnade för ett par månader sedan. Hedda Spendrup och hennes bror Axel är i högsta grad inblandade i verksamheten. 



 

Omakas devis är att "låta smak gå före stil". Om det yttre lär det säkert råda olika meningar men väl inne möttes vi av en trevlig miljö med både en bar och restaurangdel. Själva bryggeriet syntes genom glasväggar. Jag passade förstås på att fråga hur mycket de kommer att brygga i framtiden, tanken var att komma upp i närmare en halv miljoner liter per år. 


 

Då vi ville äta så blev det restaurangdelen för vår del men om det bara skulle vara aktuellt med en öl eller två under ett besök så skulle jag föredra att sitta i själva baren. 


 

De hade 10 olika öl att välja mellan, samtliga bryggda på plats. Vi passade på att prova hela konkarongen. Ölen gick att få i tre olika storlekar vilket i alla fall jag uppskattar. 

Tycker att det som dracks generellt sett var helt ok även om jag fick en känsla av att det var lite "försiktigt". Omaka A1 tyckte jag mest om, det är en "dipa". Omaka Afrodite var den som jag gillade minst, den smakade jordgubbar och ingefära. Sistnämnda gav en viss hetta i eftersmaken. 

Maten var väldigt annorlunda jämfört med det vanliga pubkäket. Gott var det men portionerna var inte stora och det kan alltid diskuteras om det var prisvärt eller ej. 


 

Servicen går det inte klaga på, snabb och med en trevlig personal. Lite märktes det att stället är nyöppnat men det är inget att bråka om. 


 

På det stora hela var jag nöjd med besöket. Omaka känns inte som ett ställe som jag kommer att besöka dagligen men lite då och då kommer jag att kika in. Som alltid kul med en ny bryggeripub i Stockholm, vi har fortfarande alldeles för få sådana.

Inga kommentarer: