tisdag 19 juli 2011

Några öl i Helsingfors



I söndags flög Basunen, Eddan, Silenzi och jag med Blue 1 till Helsingfors. En natt på hotell blev det. Givetvis blev det också några öl. Alko är liksom Systembolaget stängt på söndagar men vi knallade in på K-Supermarket Kamppi, beläget väldigt centralt i Helsingfors. Förutom livsmedel har de runt 150 olika öl med en max alkoholhalt på 4,7% från olika länder.




Planen för söndagen var att liksom förra året åka till Olutravintola Pikkulintu belägen långt ute i förorten i Helsingfors. Fast så långt är det inte, metroresan från Kamppi tar 18 minuter sedan går man i cirka 4-5 minuter. (om man nu behagar att gå och rätt håll)

Innan vi begav oss till Pikkulintu passade vi på att pimpla några öl på hotellrummet. Först ut var Malmgård Blond Ale.



Doften var inget att hurra över men smaken var aningen piggare. Gräs, lite citrus och något som jag upplevde som lite gummiaktigt. Inget som kommer att drickas igen.

Nästa öl var från Norge, Ægir Bøyla Blonde Ale.



Inte någon jätteöl det heller men gick helt klart att dricka. Rätt uppfriskande med en tydlig citruskaraktär. Även en del såpa.

Tredje ölet på rummet innan det var dags att bege sig iväg får väl anses falla under benämningen "Kalle Anka", Mongozo Mango.



Förstås väldigt söt med tydlig doft och smak av mango. Helt ok som läsk, men som öl betraktat går saken att dryfta vidare.

Ok, nu var det alltså dags att ta metron till Pikkulintu. För er som inte visste det har de två egna öl från Cantillon, Cantillon Pikkulinnun Viskilambic som vi drack förra året och Cantillon Olutravintola Pikkulintu som vi drack i år. Vilken tur att det fanns några flaskor kvar. 10 EUR för en flaska på 37,5 cl är verkligen inget att bråka om. Det är verkligen billigt, ja överhuvudtaget är det riktigt prisvärt på Pikkulintu.



Underbart god öl vill jag lova. En omisskännlig doft av Cantillon och en härlig syrlig smak med framförallt citrus och gröna äpplen. Skönt torr, ja verkligen ett stycke god bira!

Plevnan Smörre IPA blev öl nummer två på Pikkulintu.




Inte extremt humlig men helt ok ändå. Bra balanserad med tydliga spår av råg.

Sedan följde ett öl som jag aldrig trodde att jag skulle få chansen att dricka, Beer Here Essentia Bina.



Verkligen en underbar öl, härligt komplex med en stor doft och smak. Choklad, aska, russin, nötter, stark med inte besvärande stark, ja en kompott av en hel del smaskens.

Ojoj, ja efter den sköna upplevelsen var det bara att köra vidare. Nästa öl har också enbart bryggs till Pikkulintus ära, Grassroots Pikkulintu Triple IPA.



En fin humlebomb som ändå inte var tokbitter eller var det smaklökarna som började längta efter något annat? EBU på 180 och halten alkohol 12% så en del kraft fanns det bakom ölet.

Nå, nästa öl fick i alla fall bli tjejdricka, Hornbeers relativt nya fruktöl Hornbeer Framboise.



Tydlig doft av hallon, liksom en smak. Inte så söt utan trevligt uppfriskande. Möjligtvis lite väl mycket kolsyra som tog över en del av smaken.

Varför inte en dubbelipa när vi ändå var igång? En italiensk sådan bryggd i Belgien, Revelation Cat Woodwork Series.



Jättegott men jag tyckte nog att doften påminde mer om en Barley Wine än en DIPA. Väldigt mycket kola i smaken, typ som Rollo. Det var länge sedan jag åt Rollo, gör det längre?

En favorit från förra året fick äran att avsluta besöket på Pikkulintu för denna gången, Plevnan Siperia Imperial Stout.



Fortfarande det godaste finska ölet jag druckit även om den kanske inte imponerade lika mycket i år som förra året, dock härligt len med väldigt sympatiska rostade toner.

Kebab, sedan hotellet där vi av någon anledning avslutade med en Slottskällans Nordic, ett öl framtaget för den finska marknaden.




Tyvärr måste jag skriva att ölet inte föll mig i smaken, alldeles för smaklöst och intetsägande. Bröd, aningen frukt och vissa spår av "gummi" var vad jag främst lyckades lirka fram. Kanske var det den sena kvällen som ställde till det men jag är tveksam.

Nästa dag, dvs på måndagen skulle vi bege oss iväg men innan vi gjorde det drack vi ett par öl på hotellrummet, Ægir Påskesol och Beer Hunters Mufloni Single Hop Pasific Jade.




Inget av ölen imponerade sådär enormt som Lucia Pavarottis röst gjorde då det begav sig men Beer Hunters Mufloni Single Hop Pasific Jade var ändå stabil med tanke på den blygsamma alkoholhalten på 3,5%.

Ok, en sista öl blev det i Helsinki, intagen på One Pint Pub. Tyvärr hade de inga av sina egna Cantillon, ja även de har egna öl bryggda av Cantillon, hela tre stycken. Vilket jag fortfarande inte förstått hur det hänger ihop.

Timmermans Oude Kriek är god men når inte upp till Cantillon. Det är något som saknas för de absoluta toppbetygen.



Precis som förra året är jag väldigt nöjd med besöket i Helsingfors, det är en trevlig sommarstad med ett fint utbud av öl. Särskilt Olutravintola Pikkulintu måste nämnas, verkligen ett toppenställe dit jag gärna återkommer många gånger till. De har även över 400 olika sorters whisky för den som inte råkar vara sådär sjukt besatt av öl som vissa är.

4 kommentarer:

Johan sa...

Nordic är mycket trevligare än så (men huga vilka priser) men efter en massa surisar och tunga stouter så faller den ju väldigt lätt. Snarare en öl att börja kvällen med :)

Gyllenbock sa...

Jo, priserna i mataffären var höga men det fanns i alla fall ett stort utbud. Priserna på pubarna är inte högre än i Sverige är mitt intryck. En flaska Cantillon för 10 EUR på Pikkulintu är t e x mycket prisvärt.

Får väl se till att prova Nordic igen men jag har lite svårt för den typen av öl.

Stefan - Ölsvammel sa...

Låter som att ni hade ännu en trevlig resa. Jag måste nog ta mig till Helsingfors nån gång, framförallt till Pikkulintu som låter som ett kanonställe.

Gyllenbock sa...

Stefan: ja Pikkulintu är alltid värt att besök. En stor fördel med Helsingfors är det enkelt att åka dit, båt eller flyg. Enkel stad att befinna sig i, ja jag gillar Helsingfors.