Öl är gott, resor är kul.

De allra flesta av dagens ölnyheter fanns kvar

2012-02-01T18:08:00.006+01:00

Idag var det då dags för årets första nyhetssläpp på Systembolaget. Jag hade ingen möjlighet att vara utanför butiken då de öppnade klockan 10:00 däremot skuttade jag in i butiken på Regeringsgatan kring 15:30. Under dagen kikade jag på den eminenta Systembevakningsagenten och kunde se att ölen gick åt i en stabil takt men att de flesta fortfarande fanns kvar kring 15:00.

Någon större shopping blev det inte idag, endast fem flaskor fick följa med hem.

Mikkeller Three Floyds Boogoop: någon förklaring till varför det ölet köptes behövs knappast, räcker med att säga Mikkeller och Three Floyds så köper jag!

Brewdog Paradox Jura: länge sedan jag drack whiskyöl från Brewdog så det är ju lite småintressant att göra det snart igen.

Fullers Brewers Reserve No.3: har tidigare köpt de två andra varianterna från Brewers reserve-serien så denna kändes given.

Oppigårds Ekporter 2011: drack jag i Nacka på SBWF förra hösten så den vill jag prova igen eftersom jag gillade ölet då.

Three Amigos Smeden: samma som för Ekportern. Blir kul att testa igen.

I övrigt var Basunen iväg tidigare på dagen och köpte några gemensamma flaskor som vi skall prova vid tillfälle, bland annat Abstrakt 08 och Stone Double Bastard.

Sådärja, känns stabilt att årets ölsäsong så sakteliga håller på att vakna till liv igen efter en relativt lugn januari.

20 öl från Struise klara

2012-01-28T00:11:00.003+01:00

Såg nyss att dessa öl är klara för Copenhagen Beer Celebration i maj från Struise:

1. Havic - 4% bottom fermented dry hopped lager
2. Single Black - 2% BOB Stout
3. Sniper - 1.5% IPA
4. Pannepot - 10% Special Reserve 2008
5. Earthmonk - 8% 2008
6. Earthnun - 8% 2007
7. Dirty Horse - 2005
8. Hopverdomme 15% - IPA
9. S.H.I.T. - 12% - BIPA
10. Kabert - 11.5% - RIS, blend from Kate The Great & Black Albert
11. Pannepot Wild -10% - 2007
12. Motueca - 5% - Blonde Ale - Single hop NZ
13. Cazzo - 5% - Blonde Ale - aroma and flavor bomb
14. Saint Amatus 10.5% - Brown Quadruple - Barrel Aged
15. Special K, Kabert Eisbocked to 22% & aged on Port barrels.
16. Double Black - Cuvée Delphine recrystallized to 26%
17. Messy - Black Mes recrystallized to 39%
18. 5² - XXXX recrystallized to 25% & aged on Bourbon Barrels.
19. Struise Witte 2012 - 5% - Wheat beer
20. Elliot - 9% - Double IPA

Det är ju smått otroligt, det är bara att spänt vänta på vad de andra världsklassbryggerierna kommer att servera. Känns inte helt fel att ha biljett till fredagen. Känner jag huvudvärken komman smygandes redan nu?

Vår, sommar, höst och vinter

2012-01-25T10:28:00.004+01:00

Det tog ungefär ett år men nu är samlingen komplett. 3 Fonteinen och Armand Debelders fyra unika buteljeringar. Frågan är när de kommer att drickas?

För den som undrar så beställes flaskorna från Belgien, närmare bestämt från Etre Gourmet.

En temakväll med öl från Brasserie Fantôme är också en möjlighet.

Skrattretande dålig öl

2012-01-23T11:17:00.005+01:00

Det är bara att hålla med Elina, Risingsbo 1856 Lättöl från Spendrups är verkligen ett skrattretande dåligt öl. Meningslös produkt, javisst är det så. Det är godare och betydligt mer smakrikare att dricka välling.

Cantillon Reed Gueuze Pinot Noir, Cantillon 50°N-4°E, 3 Fonteinen Oude Geuze 1998 (50th Anniversary)

2012-01-19T16:14:00.018+01:00

Lite besviken är jag att jag inte kan medverka på Bishops Arms Folkungagatans fyraårskalas idag. Börjar 06:00 imorgon så då går det inte att dricka en massa schysst öl ikväll. Istället får jag nöja mig med att berätta lite mer om lördagen, del ett handlade om Man in the Moons IPA-festival, denna del handlar om Akkurat och Bishops Arms, Vasagatan.

Besöket på Akkurat började med att jag bjöd grabbarna och mig själv på en Cantillon Reed Gueuze Pinot Noir. Egentligen var det onödigt att ens titta i listan, jag har länge vetat att det ölet vill jag dricka.

Cantillon Reed Gueuze Pinot Noir är ett unikt öl som togs fram till Akkurats 10-årsjubileum 2005. I grunden är det Cantillons vanliga gueuze, där det tillsatts Pinot Noir druvor.

Otroligt god öl som mer än väl motsvarade mina höga förväntningar. Ja ölet var så gott att det lätt skulle kunna klava in bland ett av dem som jag skulle kunna dricka varje dag resten av mitt liv utan tröttna. Ölet var väldigt, väldigt syrligt och elegant. Druvorna fanns definitivt där som en extra touch till det hela. Satan i gatan! Helt klart vill jag dricka ölet igen, igen och igen! 4.6/5

Egentligen hade varit tillräckligt så för att kvällen skulle bli mer än minnesvärd, men vi ville ha mer. Varför inte en till Cantillon? Cantillon 50°N-4°E har legat i två år i 15 år gamla konjaksfat, buteljerad 2007.

Cantillon 50°N-4°E var också den riktigt bra, men inte lika elegant och framförallt inte lika syrlig som Reed Gueuze Pinot Noir. Torr med gräs, lite citrus och gröna äpplen. Fatlagringen kändes av, det fanns en "konjakssötma".

Efter de två ovanstående ölen kände vi att det vore fint med något svartare, i öllistan bland de svarta ölen fanns HeBrew Miraculous Jewbelation Eighth Anniversary Ale. Helt klart en liten miss att beställa in det ölet då det är en American Strong Ale och inte en mörk, tung Imperial Stout som vi trodde. Den missen fick vi helt enkelt ta. Ölet var inte dåligt men det var inte riktigt vad vi var ute efter.

Vid det här laget hade Anna och Silenzi anslutit till oss och efter ett tag gick Silenzi fram till baren och beställde in en flaska 3 Fonteinen Oude Geuze 1998 (50th Anniversary). Även det ett öl som jag länge velat prova. Ölet togs fram 1998 då Drie Fonteinen fyllde 50 år.

Väldigt, väldigt snygg öl även det, riktigt bra! Mycket elegant med lite av varje. Riktigt bra syrlighet och fruktighet. Tänk att ha några flaskor hemma, hur vackert vore inte det?

Efter två magnifika och lambics och en riktigt bra skulle man kunna tro att kvällen var över men på hemvägen stannade vi till på Bishops Arms Vasagatan för ytterligare ett par öl.

Nøgne Ø Holy Smoke var öl nummer 40 från Nøgne Ø för min del, detsamma gällde även för Eirik. Snacka om tajming!

Stabil rököl, med de klassiska inslagen av rök, skinka, korv och trä. Inte riktigt lika bra som de bästa tyska rökölen men väl värd att prova om tillfället gives. Betyget drogs ner en aning av munkänslan som var tämligen tunn.

Kvällens absolut sista öl blev Mikkeller 19. Med 19 menas 10 olika humlesorter som ölet består av. Allt från Simcoe till Williamette.

Riktigt skön öl som man inte kan låta bli att garva åt. Extrem men ändå rumsren. Hade varit skoj att prova ölet på fat.

Sammanfattningsvis en lördag som jag kommer att minnas länge. Kanske är det smått löjligt att bli rörd av öl men så är det. Folk som inte druckit riktigt bra lambic kan man inte annat än tycka synd om, alla borde få äran att prova.

IPA-festival på Man in the Moon

2012-01-17T09:56:00.009+01:00

I lördags besökte Eddan, Eirik och jag Man in the Moon, anledning till vårt besök var förstås dehttp://www.blogger.com/img/blank.gifras pågående IPA-festival. Vi klev in precis då de öppnade, vi satt väl där i runt tre timmar. Det var lugnt under hela besöket, som det nästan alltid brukar vara då jag besöker "Månen".

De hade 23 olika IPA på fat då vi klampade in.

Jag började med en Mikkeller Single Hop Summit IPA. Både doften och smaken dominerades av en gräsig humlighet. Kola och citrus fanns det också. En helt ok IPA men långtifrån ett mästerverk.

Emelisse Blond IPA var nästa öl. Den hade en riktigt trevlig och fruktig doft. Som vanligt var inte smaken riktigt lika imponerande men helt klart stabil. En viss tvålighet drog ner betyget en aning.

Öl från Bornholm dricker jag inte ofta så det var ganska logiskt att beställa in en Svaneke In Your Pale Face IPA. Rejält bitter med mycket grape och frukt. Även en del malt som balanserade det hela.

Indslev Hvede I.P.A. var ju ett måste. Hur ofta provas veteöl men en rejäl dos humle, i detta fallet bland annat Amarillo och Cascade. Tydlig vetig karaktär över ölet men visst kändes humlen. IPA skulle jag inte kalla ölet utan det var ett veteöl med extra mycket humle. Uppfriskande och god men inte denna var superb.

Anderson Valley Imperial IPA hade väldigt mycket kola i både doften och smaken. Lite mer humle hade inte skadat i mitt tycke. Drickbar men inget särskilt.

Rogue Brutal IPA trodde jag skulle vara en rejäl käftsmäll men även det var snäll. Eller som jag antecknade "inte det minsta brutal". Istället var ölet stabilt drickbar med gräs och en hel del grape. Måste helt klart ta och prova om ölet vid tillfälle.

Sista ölet blev Flying Dog Raging Bitch. Ölet var lätt syrligt med ganska mycket smak av anis. Fanns även jäst liksom humle och frukt. Det var inget dåligt med ölet men den kändes ganska udda.

I ärlighetens namn var inget av ovanstående öl fantastiska, de flesta helt ok men något saknades.

Grabbarna passade på att Amager Rated XxX som definitivt inte smakade som den skulle. Väldigt jordig. Bartendern erkände att det var absolut sista slurken som vi fick in till vårt bord. I mitt tycke hade det varit fint att slippa betala för det ölet men men. Raasted Festival DIPA beställdes också, ett litet smakprov blev det för min del och inte heller det ölet kände jag riktigt igen. Nåväl, så kan det gå. Tummen upp förstås för ett trevligt initiativ med humlefestival i januari, en månad då säkert en hel del själar kan behöva lite tröst.

En del två följer, men då befinner vi oss på Akkurat och botaniserar i Cuvéelistan.

Fullers Past Masters Double Stout

2012-01-13T10:53:00.003+01:00

Fullers Past Masters Double Stout är ett på förhand intressant öl då ölet är brygd enligt samma metod som användes på 1800-talet. Varje öl som framställts på Fullers i London sedan 1845 har noggrant beskrivits i bryggeriets bibel, the ”brew book”. Här finns recept från generationer av tidigare bryggmästare nedtecknade. Den som säger att historia är ointressant litar jag inte på! Fuller´s nuvarande bryggmästare John Keeling väcker nu dessa gamla recept till liv genom lanseringen av serien ”Past Master”. Hur många det kommer att bli vet jag dock inte. Förutom nämnda Fullers Past Masters Double Stout har Fullers Past Masters XX släppts.

Fullers Past Masters Double Stout släpptes på Systembolaget 1/9-2011. Ölets originalrecept är från 4/8 1893.

Ölet såg fint ut i glaset, inte helt kolsvart men nästan. Skummet var stort, fluffigt och ljusbrunt. Doften dominerades av kaffe, det fanns även inslag av choklad, russin, något som påminde om "mjölk" och en touch av rök. Smaken hade liknande inslag, rätt söt och inte alls tung. Drickvänlig och schysst öl att bara sippa på i all enkelhet. Avslutning var torr. Ölet kändes som en väldigt behaglig vardagsöl eller vad man nu ska skriva.

Det känns betryggande att veta att folk även på 1800-talet kunde dricka god och trevlig öl.

3.8/5

En flaska Fullers Past Masters XX har jag också hemma så den blir intressant att prova. Ser även fram emot de kommande lanseringarna i serien.

Årets första öl, St. Bernardus Tripel

2012-01-05T11:54:00.002+01:00

I tisdags dracks årets första ölet, valet föll på en St. Bernardus Tripel, ett stycke öl som jag tidigare ej druckit.

Gillade den gyllene färgen. Alkoholhalten låg på 8%, något som inte alls märktes varken i doften eller smaken. Ganska så söt, en hel del frukt och en viss kryddighet märktes i den inte alltför intensiva doften.

Smaken var "belgisk" eller vad man ska säga. Stabil, en hel del kolsyra. Kanske hade jag önskat lite mer power i ölet, det kändes väldigt snällt men å andra sidan väldigt drickbart. En stabil tripel som jag gärna dricker igen.

Helårsrapport 2011

2012-01-03T10:15:00.004+01:00

2011 var det tredje året i rad som jag försökte hålla koll på antalet liter öl jag drack, hur många nya öl det blev samt hur mycket kalaset kostade. Den exakta mängden öl har en liten felmarginal, däremot har jag järnkoll på antalet nya öl liksom kostnaden. Börjar med 2009 och 2010 som en liten jämförelse.

Siffrorna för 2009 var dessa:

antal liter: 106,4
antal nya öl: 297
kostnad: 18055

Siffrorna för 2010:

antal liter: 156
antal nya öl: 525
kostnad: 23700

Så, då är det lite småspännande att se hur det såg ut 2011, detta har jag kommit fram till:

antal liter: 154
antal nya: 624
kostnad: 29382 (2448/månad)

Slutsatsen av det är att jag är på dekis vad gäller antalet liter öl, eller går det att öka? Antalet nya öl har ökat med nästan 100 stycken jämfört med 2010, ja där ser man. Kostnaden har också ökat med närmare 6000, något som jag inte blir överraskad av med tanke på att jobbsituationen ändrats under året och min inkomst ökat.

Torraste månaden 2011 var januari med 6,4 liter öl, blötast var oktober med närmare 21 liter. Att siffrorna blev höga för oktober är inte konstigt eftersom jag då var i USA liksom besökte SBWF i Nacka.

Billigaste månaden var också januari med 1339 kronor, dyrast var april med 4251. (då besöktes Köpenhamn vilket alltid innebär dyra inköp m.m)

Vilka var de fem godaste nya ölen under året?

Cigar City/Mikkeller Nielsbohrium 4.7/5
3 Fonteinen Hommage 4.6/5
AleSmith Speedway Stout 4.6/5
Cantillon Saint Lamvinus Unblended 4.6/5
Three Floyds Behemoth Barleywine 4.5/5

Fast godast av alla druckna öl var Nøgne Ø Dark Horizon First Edition. Finns det en flaska kvar på Mikkeller Bar så slår jag till igen, isåfall för tredje året i rad.

Årets sämsta öl?

De Dochter van de Korenaar Finesse 0.7/5
Leo Beer 1/5
Föroya Bjór Slupp Öl 1.2/5
Banks Beer (Barbados) 1.2/5
Sagres 1.3/5

Det blir favorit i repris 2012, var så säkra. Här finns det ingen tid att lugna ner sig.

Årets sista ölprovning

2011-12-29T17:00:00.015+01:00

Igår samlades det tappra gänget på Basunen där vi började med att äta schysst norsk juleribba för att sedan köra en sista gemensam ölprovning anno 2011. Faktum är att ölen igår blev mina sista för hela året, jobbar nämligen långa pass på nyårsafton och nyårsdagen så då finns det ingen möjlighet till intag av dryck som innehåller alkohol. Inte för att det spelar någon roll, jag är nöjd med ölåret 2011.

Gårdagens första öl blev Grand Teton Wake Up Call Imperial Coffee Porter, en flaska som Eddan köpte i Chicago då han och jag var där på äventyr i oktober.

Det ölet handlade nästan bara om kaffe och kaffesump. Klart drickbar, men något endimensionell, dessutom hade jag gärna sett lite mer tyngd i ölet.

Två andra öl som togs med från USA var Dogfish Head Sahtea och Dogfish Head Theobroma.

Precis som namnet antyder är Sahtea inspirerad av den gamla finska "öltypen" Sahti, om än i modern tappning. Jag tyckte om Dogfish Head Sahtea. Både doftade om smakade enbär, "skog", kola, malt och lite te. Klart annorlunda med trevligt uppfriskande. 13 dollar kostade flaskan i USA, det är inget att bråka om. I Stockholm har jag sett några flaskor på Monks, men där kostade de runt 500 om jag inte minns helt fel. Den summan skulle jag betala för en flaska, inte en chans!

Dogfish Head Theobroma var också väldigt udda men tyvärr nog inte lika drickvänlig som Sahtea. Smaken präglades främst av toner av "papp" och såpa. Det blev lite för mycket för min del så jag drack inte upp hela glaset.

Basunen, Eddan och jag brukar köpa en del öl gemensamt då de släpps på Systembolaget, igår var det läge att dricka några som vi köpt under året.

Amager Colocoff och BrewDog Abstrakt AB:06 var två sådana.

Amager Colocoff var bättre i smaken än i doften. En del whisky, rätt söt. Ok men kroppen tyckte jag kändes oväntat tunn.

BrewDog Abstrakt AB:06 är en stabil Black IPA, fin blandning av humle, grape, lakrits och rostad malt. Fin bitterhet.

Belgisk DIPA dricker jag ytterst sällan men igår dracks i alla fall en, nämligen Viven Imperial IPA.

Stabil fruktig doft, söt, bra bitterhet. Sent i smaken tyckte jag mig känna något som påminde om söta hallon. Inte en magnifik öl men helt värd att prova om man råkar komma över en flaska.

Från belgisk DIPA till norsk IPA, Kinn Vestkyst som Basunen köpte i Norge för några veckor sedan.

Jag gillade Vestkyst. Färsk med en fin humlighet, verkligen en hel del "grönska" i ölet. Kul att de kan även i Norge.

Danska Hornbeer gillar att leka med olika ölstilar, deras mörka är oftast riktigt bra. Igår provade vi Hornbeer Sourhorn, ett suröl som tyvärr knappt var ok men inte mer.

Inte så syrlig i doften mer i smaken. Inslag av trä, körsbär men även en "plastighet" som tyvärr störde.

Gårdagens absolut bästa öl var BrewDog Nøgne Ø Mikkeller Black Tokyo* Horizon. Smått otroligt att ett öl på 17,2% knappt smakar någon alkohol. Visst fanns där en värmande känsla men inga direkta spår av alkohol.

Ölet var sött men inte besvärande sött. Klibbig, härlig munkänsla. Komplex med en massa olika smaknyanser. Ska bli intressant att se hur ölet utvecklas de kommande åren, har ett par flaskor kvar som vackert får ligga och vila i några år.

Ja, det var det hela. Tack för i år och gott nytt år önskar jag redan nu. Väl mött 2012.

Tre olika årgångar Nils Oscar Julöl

2011-12-24T10:27:00.007+01:00

De senaste två veckorna har jag druckit några julöl ute på stan, första stället som besöktes var Man in the Moon. Hos dem dracks bland annat en Nils Oscar Julöl 2007.

Inte alls dum, mycket kola, russin, lakrits och en angenäm ton av rostad malt. Rätt så vinös och söt. Munkänslan och halten kolsyra var medium. Hade helt klart åldrats med värdighet.

3.7/5

På Akkurat dracks två flaskor, den ena från 2000 och den andra från 2005.

Kan redan nu säga att årgång 2000 var den godaste. Väldigt vinös med i princip inga drag av papp överhuvudtaget. Bäst före var januari 2006. Ölet hade fina drag av portvin, torkad frukt, russin och malt. En gnutta kryddor fanns där också. Skön öl som verkligen hade åldrats förvånansvärt bra.

3.4/5

Årgång 2005 var också fullt drickbar men kändes inte lika intressant som årgång 2000. Även den hade drag av portvin med russin och kola. Bäst före var november 2011 så ur den aspekten var ölet fortfarande hyfsat färskt.

3.2/5

Ett par andra öl som Akkurat hade på fat nu i december var Bush de Noël. Där snackar vi om en riktig vintervärmare som var rejält komplex med många olika smaker och dofter. Årgången var 2009, jag undrar dock hur ölet smakar med ytterligare några år på nacken? Kanske läge att prova på Kulminator i mars?

Broeder Jacob Kerstklokje var också en skön vintervärmare. Söt med en skön kropp. Kryddig med russin och malt.

Så, nu känns det som årets drickande av julöl nästan är över, blir väl några idag men sedan får det vara nog i alla fall för min del. En frisk IPA, ja tack!

Men, men God Julöl till er alla trots allt!

Falcon Julöl och Falcon Julöl 3,5%

2011-12-23T11:13:00.003+01:00

Det slog mig häromdagen att jag så sällan dricker "vanlig" öl eller vad man nu ska kalla dem. Sagt och gjort köpte jag mig en flaska Falcon Julöl samt en Falcon Julöl 3,5%. Lättöl som jag klassar 3,5% som (jag är ingen skattemas och kommer aldrig att bli) drickes verkligen inte ofta, årets fjärde eller femte om jag får gissa.

Färgmässigt var de bägge ölen väldigt lika, det var svårt att se några direkta skillnader, möjligtvis att den starkare varianten var aningen mörkare. En tydlig skillnad var att skummet levde längre på varianten som hade 5,2% alkohol.

Bägge var väldigt lätt rostade med lite frukt och karamell. Varianten på 3,5% kändes inte helt oväntat tunnare, smaken var kort men det var den även på 5,2:an. Upplevde även 5,2:an som sötare, men även lite "plastigare". Inget av ölen var en direkt höjdare, nä det är trevligare att dricka öl från Cantillon.

Betyg?

Falcon Julöl 2.5/5
Falcon Julöl 3,5% 2.2/5

Ytterligare några julöl har hunnits med, blir nog en rad eller två om dem senare idag eller möjligtvis imorgon.

Nya öl nummer 600 i år

2011-12-20T16:54:00.005+01:00

Häromdagen drack jag öl nummer 600 i år, ja för mig nytt öl som jag tidigare ej satt betyg på. Nytt personligt rekord, javisst! Ölet som fick den stora äran att bli nummer 600 var Ægir Ratatosk Double IPA, förövrigt öl nummer 10 som jag druckit från Ægir Bryggeri. Flaskan köptes av Basunen i Norge för några veckor sedan.

Ölet var lite disigt, ett stort fint skum. Doften bjöd på en hel del humle, frukt men även malt och kola. Smaken var rätt söt, fräsch med en trevlig humlighet och beska. Tyckte mig även ana små, små doser av lakrits. Stabil norsk "Västkust-IPA". Inte absoluta världsklass men tillräckligt god att en flaska till hade suttit fint.

3.7/5

Just ja, för den som inte kan sin nordiska mytologi kan jag meddela att Ratatosk var/är en ekorre som sprang/springer upp och ner i världsträdet Yggdrasil och befordrar förolämpningar mellan draken Nidhögg vid trädets rot och örnen Hräsvelg i trädets topp. Vad nu det har med saken att göra?

Julölsprovning på en måndag

2011-12-18T17:46:00.019+01:00

I måndags var det dags att börja dricka några av årets julöl. Basunen, Eddan och Silenzi var på plats. Vi provade 10 olika julöl, varav sex finns på Systembolaget just nu.

Innan vi började med julölen bjussade jag herrarna på en Boulevard Double Wide IPA, flaskan köptes i Chicago för några månader sedan.

En god och relativt snäll och balanserad DIPA. Hade vissa "jordiga" drag som kanske störde en del men i det stora hela en öl väl värd att prova om tillfället ges.

Kvällens första julöl blev Abita Christmas Ale. Inte en usel öl men lite väl tunn och intetsägande tyckte jag. Lite bröd, frukt och spår av metall.

Nästa öl var desto godare och betydligt mer smakrikt, Mikkeller Santas Little Helper 2011.

Riktigt bra öl som jag lär köpa några flaskor av för att spara till nästa säsong. Gillar man lakrits med mera så har man hittat rätt.

S:t Eriks God Jul Barley Wine var ok, det fanns något i ölet som var lite störande, annars en helt ok öl.

Efter dessa drack vi Gouden Carolus Noël, Spendrups Pistonhead Chimney Sweeper innan det var dags att plocka fram en Nils Oscar Julöl anno 2004. Till den åts en hemmagjord vaniljpannacotta med lite rårörda, egenplockade lingon och pepparkakssmulor. Inte så dumt om jag får säga det själv.

Nils Oscar Julöl 2004 kändes oväntat "frisk" känsla, fast onekligen var ölet lite lätt ålderdomligt och vinöst, en pigg pensionär kanske man kan säga? I både doften och smaken fanns det bär, kola och kryddor. Allt i en bra balans. Undrar hur ölet var för säg tre år sedan?

En till julöl, Sigtuna Midvinterblot, blev det innan det var dags att ta en kortare paus från just julölen.

Det visade sig vara en stabil öl, väldigt mycket lakrits i både doft och smak. Inte alltför söt, alkoholen var fint undangömd. Avslutningen var torr.

Då man provar en del öl under samma kväll är det aldrig fel att bryta av med en syrligare och friskare öl så att smaklökarna får lite "tröst". New Belgium La Folie fick det bli.

Stabil rackare vill jag hävda. Fina drag av bär, särskilt jordgubbar. En angenäm syrlighet och inslag av trä och äpplen. Tycker att ölet påminde en del om Rodenbach.

Nästa julöl hittade jag i Chicago, Mikkeller Ris a la M’ale årgång 2010.

Onekligen en speciell öl, en hel del parfym, lite körsbär, trä, kola och mandel. Inte sådär vansinnigt söt som jag förväntade mig att ölet skulle vara. Helt klart drickbar men en hel flaska på egen hand hade jag snällt tackat nej till.

Nästa julöl köpte Basunen i Norge för ett par veckor sedan, Aass Juleøl Premium. Alkoholen kändes en del, ölet var inte helt balanserad. Söt med malt, kola och något som påminde om "papp".

Kvällens sista julöl blev en flaska Fantôme de Noël 2010.

God men inte suverän. Frisk med mycket kolsyra, en rätt skön syrlighet samt mycket frukt.

Som sängfösare bjöds grabbarna på Stone Belgo Anise Imperial Russian Stout. Här snackar vi om väldigt mycket lakrits i både doft och smak. God öl men som inte är i närheten av Stone Imperial Russian Stout. När hittar den till Systembolaget igen?

Som sista dryck för kvällen plockade jag fram en flaska Kvass som jag köpte i Sankt Petersburg i somras. Kvass är en populär dryck i Ryssland som påminner om svagdricka. Kvass görs på mörkt bröd som får jäsa. Den som vi drack var sannerligen inte god men det är skönt att äntligen ha blivit av med flaskan som stått i kylen i fem månader.

Slutställningen i julölsprovningen, i vanlig ordning gav vi betyg 0-5 med möjlighet till halva poäng:

Sigtuna Midvinterblot 14,5
Gouden Carolus Noël 13,5
Mikkeller Santas Little Helper 2011 13,5 (min favorit)
Nils Oscar Julöl 2004 12,5
Fantôme de Noël 2010 12,5
Mikkeller Ris a la M’ale (2010) 11
S:t Eriks God Jul Barley Wine 11
Abita Christmas Ale 8
Aass Juleøl Premium 8
Spendrups Pistonhead Chimney Sweeper 6

Trevlig liten gåva från Norge

2011-12-15T10:49:00.008+01:00

Fick en gåva häromdagen från Basunen som häromveckan var i hans modersland Norge, nämligen dessa öl:

Ægir Natt Imperial Porter: har jag druckit tidigare med stor glädje, trevlig öl!
Ægir Ratatosk Double IPA: ett nytt öl som det ska bli mycket intressant att dricka.

Ægir Bryggeri är helt klart ett intressant bryggeri som det vore kul att besöka. Bryggeripuben ser ju onekligen intressant ut:

Undrar när de börjar tillverka mjöd?

Det tredje ölet är Atna Brun från det i Atna belägna Atna Øl. Ett par öl har jag tidigare smakat från Atna så det blir förstås kul att prova denna också.

Julmustprovning på en ö i Mälaren

2011-12-13T18:52:00.006+01:00

Igår var farbror Fettisov och jag ute på sjön, fiske blev det bara i 25 minuter med resultatet 1-1 i gäddor. Sedan åkte vi till en närbelägen ö för att göra lunch och testa fyra olika julmustar. Helt klart var det magarna som bestämde dagordningen.

Startfältet var följande:

Nygårda Julmust Lagrad på Bourbonfat
Nygårda Julmust
Mora Must
Apotekarnes Julmust

Lika bra att säga det direkt, den dyraste flaskan, det vill säga den lagrade från Nygårda tyckte vi båda vann, och då skall ni veta kära läsare att Fettisov får anses vara en expert vad gäller julmust, en gång i tiden fick t o m magkatarr efter att ha druckit lite väl mycket av den ädla drycken.

Nygårdas vanliga julmust var lite för kort i smaken, Mora must hade jag sparat från förra året, innehållet var fortfarande ok men visade visade trötthetstecken. Apotekarnes slinker alltid ner, den kom som god tvåa i vår enkla lilla prhttp://www.blogger.com/img/blank.gifovning.

Har ni inte druckit den bourbonlagrade varianten från Nygårda så för Guds skulle gör det! Inte alls lika söt som vanlig julmust, att drycken lagrats på bourbonfat känns i smaken, ja riktigt elegant för att vara en julmust. Skrev jag att musten enbart går att köpa på Systembolaget? Aktuell lagerstatus hittas här.

Gammal snygg ölreklam

2011-12-11T11:08:00.008+01:00

Häromdagen tittade jag på äldre tiders ölreklam, särskilt reklam från det Stora Bryggeriet fastnade jag för. Verkligen förtjusande, synd att vi inte får se något liknande idag. Några exempel från det sedan länge hädangångna bryggeriet:

Särskilt Buddhan är enastående, tänk att ha en den i original i hemmet. Det vore något det.

Stora Bryggeriet, bildades på 1890-talet och var verksamma på Kungsholmen i Stockholm. Ett kort liv hade de, redan på 1910-talet tvingades företaget i konkurs på grund av att den stora efterfrågan gjorde att företaget släppte ut för färsk öl (ej färdig) på marknaden vilket kunderna inte uppskattade.

Såhär såg bryggeriet forna byggnader ut 2008:

Vissa saker var verkligen vackrare/bättre förr.

Tyvärr en besvikelse

2011-12-06T10:32:00.004+01:00

Vet inte om det är något fel med mina smaklökar men jag tyckte att Great Divide Smoked Baltic Porter var blek. Ok, visst gick den att dricka men var var doften och smaken av rök?

Väldigt diskret var röksmaken, ja nästan helt obefintlig. Däremot en viss "mjölkighet", en lätt maltighet, lite trä och lite choklad. Det hela kronades med en tunn munkänsla. Skulle jag ge betyg vilket jag gör så blir det en tveksam trea, möjligtvis något under.

Så är det, all öl kan man inte hylla, gott så.

Gårdagens köp

2011-12-02T11:15:00.005+01:00

Igår släpptes det som bekant nya öl på Systembolaget, eftersom jag jobbade klockan 10:00 hade jag ingen möjlighet att köa utanför butiken, däremot slank jag in kring 16:00, då var det lugnt. Alla de öl som jag var intresserad av fanns dessutom kvar, det var ju bra det.

Brewdog Mikkeller I Hardcore You blev det några flaskor av, ölet tycks vara riktigt bra. (återstår att se).

Mikkeller Spontancassis gillade jag i söndags, ett par flaskor till gör ingen skada i förrådet.

Mikkeller Fra Til, en stabil porter brukar det vara så hoppas även på denna.

Mikkeller Wet Hop Kellerbier, låter intressant med en Kellerbier från Mikkeller Onekligen en ölstil som inte ofta syns till.

Old Mephisto Barleywine tyckte jag mycket om på SBWF, ett givet köp!

Smoked Baltic Porter, om inte annat så låter det gott, vi får se.

Stone Belgo Anise Imperial Stout, hit or miss? Jag vet inte ärligt talat.

Brewdog Winter Porter är säkert drickbar, om inte så gör det ingenting då flaskan var billig.

Fullers Vintage Ale, har årgång 08, 09, 10 så ett givet köp. Dags för en vertikalprovning nästa år kanske? Hav tålamod!

Får se om det blir något mer besök på Systembolaget i år, det återstår att se. Kanske kan det bli några ytterligare julöl, nu är det december så det är dags att börja dricka några sådana också.

Efter Systembolaget gick jag till närbelägna Blasieholmens Akvarium och Restaurang med syftet att dricka Skebo B.A.R. Traditional Ale som är ett öl unikt bryggt för det stället.

På senare tid har jag bara provat real ales från Skebo så denna smakade förstås annorlunda. Gräsig med fruktiga inslag, bra balanserad där humlen ändå hade övertaget. Lättdrucken och bra uppfriskande. God och enkel öl helt enkelt.

Någon mat blev det inte på Blasieholmens Akvarium och Restaurang, däremot på Wedholms Fisk tillsammans med direktör Fettisov. Den grillade piggvaren måste verkligen vara den godaste fisken som man kan äta i Stockholm i december, nådens år 2011. Helt makalöst god, äkta kärlek på tallriken.

Mikkeller Spontancassis och Dark Horse Tres Blueberry Stout

2011-11-30T19:07:00.004+01:00

Imorgon är det som bekant ännu ett nyhetssläpp på Systembolaget, två av ölen som då släpps är Mikkeller Spontancassis och Dark Horse Tres Blueberry Stout. (just dessa två öl släpps i de tre vinkällarbutikerna i Göteborg, Malmö och Stockholm). Jag köpte nedanstående flaskor i Köpenhamn tidigare i år.

Mikkeller Spontancassis kommer jag att köpa fler flaskor av, härligt syrlig och uppfriskande öl. Inte alls söt men inte heller så mycket vinbär i smaken som förväntat. Dock en trevlig öl som det som sagt kommer att köpas fler flaskor av.

4/5

Flaskan med Dark Horse Tres Blueberry Stout hade nog ett par år på nacken, kanske var det därför som jag inte kände så mycket blåbär varken i doften eller smaken? Fast helt utan bärsmak var inte ölet, dessutom de gamla sedvanliga ingredienserna som kaffe och rostad malt, även choklad. En god men inte superb öl, återstår att se om det blir någon flaska imorgon eller inte.

3.6/5

Svenska skottar på Akkurat

2011-11-25T09:47:00.004+01:00

Akkurats skotska veckor håller fortfarande på som bäst, jag var där för en dryg vecka sedan och passade på att smaka två svenska skottar, nämligen Skebo Heeri Kuu och Oppigårds Tartan Ale.

Skebo Heeri Kuu var lätt och väldigt enkel att dricka, inget motstånd där inte. Lätt rostad men lite knäckebröd och en aning humle. Jag tycker att de olika ölen som jag druckit från Skebo varit ok i de flesta fallen men aldrig fantastiska. Men då är jag inte heller någon fantast av "brittiskt" öl, har ju inte ens varit i London....

3.2/5

Oppigårds Tartan Ale var något så ovanligt som ett öl från Oppigårds där humlen inte stod i rampljuset, intressant. Karamell, choklad, frukt och vissa "mjölkiga" drag. Fanns även en lätt syrlighet någonstans i bakgrunden liksom spår av humle. Det hela var ganska så sött. Stabil men inte briljant.

3.4/5

Kuvert från København

2011-11-17T20:11:00.001+01:00

Det är inte precis varje dag som jag får ett kuvert från København, innehållet var förstås högst förtjusande. Tre biljetter till Copenhagen Beer Celebration 2012.

Nu är det bara att vackert vänta i ett halvår eller så....

Helg på landet, lördag

2011-11-16T11:16:00.016+01:00

Dags för del två om förra helgen som tillbringades på herr Silenzis landställe. Dagen började med en uppfriskande promenad där vi bland annat studerade de 1000 olika nyanserna av grått som rådde över sjön, inte illa.

Grått det kan man inte kalla Port Brewing Mongo IPA, bryggd i augusti så relativt färsk får jag ändå säga. Doftade verkligen som en DIPA, härligt, härligt! Väldigt "grön" i smaken men kanske inte riktigt så fruktig som förväntat, dock en mycket trevlig öl. Ölet fick sitt namn efter bryggeriets katt som kallades för Mongo. Jag gillar för det mesta texterna som finns på många flaskor från USA. När får vi se ett hyllningsöl till en bryggerikatt från ett svenskt bryggeri? Flaskan köptes förövrigt i Chicago för drygt tre veckor sedan.

Nästa öl, Kaltenberg Organic tog jag med som en "matöl" och den funkade väl till vår enkla lunch som var korv med surkål. Fast jag kommer inte att köpa ölet igen, det vill jag lova.

Redan nu kan jag avslöja att helgens godaste öl var De Molen Mooi & Machtig (Cognac Barrel)

Ölet är en Barley Wine på småstabila 17,4%. Alkoholen upplevde jag inte som störande, istället kunde jag inte annat än beundra den härliga vinositeten och intensiva paletten av olika smaker. Verkligen en bedårande dryck som jag är glad över att ha en flaska kvar av.

Ass Kisser Double IPA köpte Eddan i Chicago, som den sanna gentlemannen han är delade han förstås med sig. Det är ju det det hela handlar om, ja att dela med sig av ovanligare ölsorter.

God men att kalla ölet för en DIPA vet jag inte om jag vill hålla med om. Tycker att det saknades en del humle.

Meantime Yakima Red var en öl som bara togs i farten då jag höll på och förberedde blåbärstarten.

Hyfsat intressant och smakrik för att vara ett öl på endast 4%. Normalt sätt är jag lite skeptisk mot sådana öl men denna slank ner tämligen stabilt.

Nästa öl dracks medan tarten var i ugnen och gosade, Nørrebro Little Korkny Ale.

Jag gillade det ölet. Väldigt smakrik och komplex, det gjorde att det aldrig blev ointressant att sippa på ölet.

Till blåbärstarten blev det en kopp kaffe och en skvätt Mackmyra Brukswhisky. Numera dricker jag whisky väldigt sällan med Brukswhiskyn var helt ok. Inte extremt smakrik men däremot "enkel" att dricka för att vara en whisky. Helt enkelt en brukswhisky.

Några för mig nya öl återstod innan det var dags att bomma igen kvällen. Flying Dog Horn Dog Barley Wine var en av dem.

Småmumsig öl men inte alls lika komplex som Nørrebro Little Korkny Ale och förstås inte i närheten av De Molen Mooi & Machtig (Cognac Barrel).

Dricka öl direkt ur flaskan gör jag extremt sällan men i lördags hände det i samband med kvällsgrillningen. "Fulöl" i form av en Mariestads Continental blev det.

Särskilt god var inte ölet, utan det handlade mer om en pjäs som man bara dricker utan att reflektera något särskilt över livets vedermödor.

Nästan lite pinsamt detta men till det grillade köttet drack jag en burk Löwenbräu Original. Vad gör man inte för mänskligheten?

Kvällens sista nya öl blev ännu en flaska som jag så tappert släpade hem från USA, Great Divide Belgian Style Yeti Imperial Stout. Värt att nämna är att ölet kommer till Systembolaget den första december.

Absolut inte dålig men något tunnare är förväntat. Dessutom hade ölet vissa drag av en "mjölkighet" eller vad jag nu ska beskriva det som. Avslutningen var torr och fint rostad. Jag lär köpa en flaska i december.

Utöver ovanstående dracks även Oude Gueuze Tilquin à l’Ancienne som en liten palettrensare under kvällens gång. Jag gillar verkligen det ölet. Portvin, rödvin och konjak blev det visst också. Ja en skön och lugn helg var det, vi lär återkomma.

Helg på landet, fredag

2011-11-14T09:33:00.011+01:00

I fredags var det återigen dags att bege sig till landstället norr om Uppsala. Normalt sätt försöker Eddan, Silenzi, Veiron och jag åka dit i oktober men nu blev det alltså några veckor senare, inte för att det gjorde något då det vädermässigt mer påminde om oktober än november. Ju längre det dröjer till snön desto nöjdare blir jag.

Förra gången vi hade en grabbhelg var ett par veckor innan midsommar, då körde vi ölförbud. Dennagång fick vi ha med oss valfria drycker, jag hade bara med mig öl samt en flaska konjak.

Ett par öl som jag tidigare druckit dracks under fredagen, bland annat en Weihenstephaner Hefe Weissbier som passade fint till schnitzeln med stekt potatis.

Nya öl var dessa:

Glazen Toren Cuvée Angélique var en ok belgare. Jästig med en touch av vörtbröd, malt och humle i en ok balans. Tämligen söt, även torkad frukt. Perfekt att dela en flaska på fyra.

Svaneke Catch 22 är en Schwarzbier som Silenzi köpt på Alko i Helsingfors. Lätt rostad med en hel del kola, malt och små vibbar av "papp". Lättdrucken med en mjuk munkänsla. Inte alls märkvärdig men gick lätt ner.

Stadin Sörnator är en Dubbelbock, även den köpt i Helsingfors. Överraskande god för att vara en dubbelbock, inte toksöt. Malt, torkad frukt och karamell men även något "grönt" som gav en trevlig dimension till ölet.

Innis & Gunn Spiced Rum Finish trodde jag inte att jag skulle dricka, men så blev det trots allt. Denna romlagrade variant var inte så illa som förväntat även om jag inte har någon direkt lust att dricka det igen. Inte toksöt, mycket spår av fat och rom. Ett problem med ölet är den inte har någon uppfriskande egenskap överhuvudtaget. Något fadd skulle jag vilja påstå.

La Trappe Quadrupel Oak Aged Batch #7 blev jag tyvärr lite besviken på. Doften innehöll bland annat tapetklister och whisky. Drickbar men inte balanserad, även spår av alkohol i smaken.

Stillwater Import Series Vol. 1 ’of Love & Regret’ köptes i Köpenhamn i april tidigare i år. Väldigt speciell öl som smakade väldigt mycket mynta, även lite gummi. Även kryddor, citrus och gräs. Gick att dricka men långtifrån excellent.

Det var fredagen det, på lördagen blev det ytterligare några öl. Om det skriver jag senare.

Biljetter köpta

2011-11-11T12:17:00.004+01:00

För en stund sedan köpte jag tre biljetter till Copenhagen Beer Celebration 2012. Basunen, Eddan och jag ska gå på fredag 11/5. Middag äter vi klockan 17:00.

Tanken är att åka ner på torsdagen och sedan hem på söndagen. Ännu inte klart vad vi ska göra på torsdagen och lördagen men det kommer att bli bra. Det pågår ju en hel del i Köpenhamn de aktuella dagarna.

Noterbart är att två nya bryggerier är klara för evenemanget, nämligen kanadensiska Dieu Du Ciel samt japanska Shiga Kogen/Tamamura Honten.

Detta kommer att bli väldigt skoj, jag hoppas på en riktig svenskinvasion den helgen i Köpenhamn. Väl mött!

Ingen gårdsförsäljning av alkohol?

2011-11-10T19:10:00.006+01:00

Hörde precis på radion att folkhälsominister Maria Larsson är tveksam till att Regeringen kommer att lägga fram förslag om gårdsförsäljning av alkohol. Maria Larsson:

-Jag kan notera att många av remissinstanserna anser att det förslag som utredningen har lagt kan förväntas inte vara förenligt med EU-rätten.

Tydligen har förslaget mött stark kritik av flera tunga remissinstanser, vilka hävdar att förslaget inte är förenligt med EU:s regler och att det undergräver Systembolagets monopol.

Folkpartiets Carl B Hamilton, som bland annat sitter i Systembolagets styrelse menar:

-Att förslaget borde kastas i papperskorgen, eftersom det aldrig kommer att genomföras.

Noterbart är att regeringen är splittrad i frågan, bland annat vill Centerpartiet ge förslaget grönt ljus.

Återstår att se hur det kommer att gå, men det verkar ju inte direkt positivt. Jag som så gärna besökt ett bryggeri och köpt med mig några av deras öl, precis så som det fungerar i alla civiliserade länder.

Bells Kalamazoo Stout

2011-11-09T16:09:00.004+01:00

Bells Kalamazoo Stout, dracks i förra veckan. Ölet köpte jag i Chicago för några veckor sedan. Priset var 11 dollar för sex stycken flaskor.

Ölet är alltså en stout med alkoholhalten 6%. Svart med en tjock vätska, men inte lika tjock som de allra tyngsta svarta ölen. Skummet var krämigt med en fin ljusbrun färg.

Både doften och smaken hade spår av aska, trä, lakrits, choklad och kola. Även lite vanilj tyckte jag mig ana i den relativt söta smaken. Kroppen var stabil. God men inte en sensationellt god stout. Fast sex flaskor för 11 dollar är verkligen löjligt billigt.

3.8/5

Det var synd att Bells Expedition Stout var slut i den sista affären som besöktes i Chicago ty det ölet är en bra bit godare även om lillebror som sagt var helt ok.

Nu längtar jag lite smått till fredag och lördag då det återigen vankas några öl efter min kortare viloperiod på 10 dagar.

På fredag släpps biljetterna

2011-11-07T18:03:00.005+01:00

På fredag, det vill säga den 11.11.11 klockan 11:11 släpps biljetterna till Copenhagen Beer Celebration, vilket är Mikkellers nya egna ölfestival. En biljett kommer att kosta 300 DKK, då ingår följande: "Celebration glass, two tokens, a program with the breweries and of course the great beer vs. food dinner". Datumen för festivalen är fredag 11/5 och lör 12/5. 1000 biljetter till respektive dag kommer att säljas.

Dessa bryggerier är klara för festivalen:

o 8 Wired
o Amager Bryghus
o Baird Brewing
o Brewdog
o Cigar City
o Crooked Moo
o De Struise Brouwers
o Evil Twin Brewing
o Hill Farmstead Brewery
o Hoppin Frog
o Jolly Pumpkin
o Kiuchi Brewery
o The Kernel
o Leelanau
o Lost Abbey/Pizza Port
o Mikkeller
o North Peak Brewing Company
o Nøgne Ø
o Three Floyds
o Uncommon Brewers
o Xbeeriment

Som om inte detta vore nog kommer den traditionella Copenhagen Beer Festival att pågå under samma helg plus torsdag 10/5. Apropå torsdag, då sker det även en Sour & Bitter kväll, arrangerad av Drikkeriget. Bryggeriet som kommer att vara med på det evenemanget är inget mindre än Drie Fonteinen. Tydligen ska de bland annat ha med sig 3 Fonteinen Framboos, vad ska man säga om det? 200-300 biljetter kommer att säljas till det evenemanget, inga prisuppgifter ännu. Ojojoj, 3 Fonteinen Framboos är helt klart ett av de öl som jag allra helst skulle vilja smaka.

Någon som ämnar att fara ner till Köpenhamn under ovanstående dagar? Jag skulle nästan behöva experthjälp i upplägget, hur ska allt hinnas med. En dag hos Mikkellers festival och en på den vanliga, eller två hos Mikkeller? Hmmmm, lösningen bör vara klar senast på fredag 11:11.

Det är bara att konstatera att för varje dag som går blir det bara mer och mer intressant att vara ölnörd.

Rogue XS Imperial Stout

2011-11-06T18:28:00.004+01:00

Just nu befinner jag mig i en andhämtningsperiod, det har onekligen blivit en hel del öl senaste månaden så nu pågår en viloperiod med noll öl i 10 dagar. Men det finns ingen anledning till panik, nästa helg är det dags att dricka några öl igen.

En öl som jag drack för en vecka sedan är Rogue XS Imperial Stout, det första av de öl som jag köpte i USA som jag tömt.

En svart, tjockflytande vätska med ett minimalt skum. Doft och smak av rostad malt, lakrits, mörk choklad och torkad frukt. Oljig och tjock munkänsla med en lång eftersmak. I smaken kändes en del alkohol vilket drar ner betyget en aning, det fanns även något annat i ölet som jag inte riktigt blev klok på. Fast på det stora hela en helt ok Imperial Stout, fast långtifrån de allra bästa.

3.7/5

Schysst hemresa över Atlanten, dock utan öl.

2011-11-06T09:22:00.022+01:00

Jag lovar, detta är det absolut sista inlägget om USA-resan. Tänkte bara ta och skriva några rader om hemresan från Chicago till Arlanda. På Chicago O'Hare Airport väntade en magnifik SAS Airbus A330, flightnummer SK946.

Helt klart fick resan ett värdigt slut då Eddan och jag uppgraderade oss till Business Class. Skillnaden mellan det som skämtsamt brukar kallas för "Monkey Class" och interkontinental Business Class är väldigt stor, bara att titta på dessa foton för att jämföra benutrymmet:

En annan stor fördel är att man får checka in två väskor gånger 32kg, liksom att det aldrig är några problem med att få plats med handbagaget i hatthyllorna. Jag hade en del grejer att bära på, såhär i efterhand hade jag kunnat köpa ännu mer men, men. Ytterligare en fördel är att det är tyst framme i nosen, dels hörs knappt motorerna och det förekommer inget spring.

I princip direkt då man installerat sig i stolen blir man erbjuden champagne, i SAS fall Henriot 2005. Det tycker jag är ett sympatiskt sätt att inleda en flygresa med. Men nästa gång måste jag komma ihåg att hålla in magen, jävlar!

Väl uppe i luften delas det ut bra hörlurar, en liten necessär som innehåller diverse bra grejer att ha då man flyger, bland annat ögonmask, öronproppar och munvatten. Nästan som julafton med andra, det är bara att sitta och ta emot.

Innan maten serverades det en cocktail, jag fortsatte temat med champagne och valde en Mimosa, vilket är 50/50 champagne och apelsinjuice. Riktigt gott måste jag säga.

Därefter var det bara att titta i menyn och bestämma sig för vad man ska äta. På de relativt korta nattflighterna från USA till Skandinavien kan man välja mellan tre olika rätter, på dagsflighterna åt det motsatta hållet är det fyra valmöjligheter. Lite "enklare" service är det hem.

Biff Rydberg och ett glas rött i form av Falernia Reserve, Carmenere Elqui 2009 blev det för min del. Helt klart en helt ok måltid, flygmat är ju alltid flygmat men detta smakade riktigt bra. Synd bara att SAS liksom alla andra flygbolag som jag åkt med inte har någon seriös öl ombord. Ibland får man helt klart hålla sig till vin, champagne och portvin vilket jag beställde in till osten.

En liten med god Tiramisu samt en skvätt Cointreau blev det till efterrätt.

Sedan var det bara att fälla ut stolen i sängläge och vila i några timmar. Flygtiden var bara 7 timmar och 45 minuter, jag hade kunnat sitta ombord i det dubbla kändes det som. Har nog aldrig upplevt en så odramatisk interkontinental flight som hemresan från Chicago. Den stora Airbusmaskinen darrade inte till en endaste gång, otroligt. En massa filmer fanns det att titta på men jag kollade inte på någon, fanns inte tid till det. Lyssnade endast på lite musik samt på en annan passagerare som snarkade sött i den behagliga stolen.

Innan landning i Stockholm/Arlanda serverades en enklare men helt ok frukost. Solen var också på väg att vakna till så det var fint att kika ut.

Apropå utsikt, på SAS långdistansmaskiner är toaletterna i Business Class utrustade med fönster, men sitt inte för länge och filosofera ty det kan finnas andra som måste in.

Japp, jag gillar flygplan och älskar att flyga. Får se när nästa tur kan tänkas ske, den som lever får se.

Reserapport Chicago

2011-11-05T10:13:00.024+01:00

Då är det dags att avsluta inläggen om USA-resan, denna text är om Chicago rent allmänt som resmål, sedan följer ett kort inlägg om hemresan då den var lite mer spektakulär än vanligt.

Det var andra gången som jag besökte Chicago, första gången var i mars 2008. Chicago är USA:s tredje största stad efter New York och Los Angeles. Ungefär tre miljoner bor det i Chicagos stad, i storstadsområdet "Chicagoland" ungefär 9,5 miljoner.

Egentligen föredrar jag att se nya städer och länder då jag är ute och reser, men en del ställen är så bra att jag gärna återvänder, Chicago är en sådan stad. Inget fel med New York men jag kan inte förstå varför inte fler åker till Chicago? Ok, de kända landmärkena är inte lika många men utbudet är enormt vad gäller restauranger, shopping, kultur med mera. Dessutom är det billigare än i New York liksom fräschare, i alla fall enligt mig.

Till Chicago anlände Eddan och jag med flyg från Washington DC, vi landade på O'Hare International Airport vilket är en enorm flygplats med sina 80 miljoner passagerare per år. (vissa år världens största om man räknar antalet rörelser). Smidigt är det att ta sig från O'Hare in till staden, taxi kostar runt 50 dollar men det går även fint att ta Metron som kostar nästan ingenting. Runt 20 SEK betalade jag för en resa med metron som tog ungefär 40 minuter.

Congress Plaza Hotel hette hotellet som var vårt hem i tre nätter, hotellet kallade sig för “Landmark of Chicago Hospitality”, jag kallar det för gammalt, lätt slitet och opersonligt med sina 850 rum. Läget var helt ok, även om jag skulle föredra att bo lite närmare "city", rummen var ok så i det stora hela var hotellet bra och kan rekommenderas.

En kort filmsnutt med utsikten från vårt rum:

Det första som gjordes efter att vi installerat oss var att bege sig ut på jakt efter en sen lunch. Från förra besöket i Chicago hade jag fina minnen av The Cheesecake Factory, den som inte blir mätt efter ett besök där har tamejtusan seriösa problem. The Cheesecake Factory är ett perfekt ställe för de som älskar stora portioner, inte är rädda för fett och har barnasinnet kvar då stället har en annorlunda design. Är det bara jag som tänker Willy Wonka?

Jag beställde in en Memphis Burger, vilken består av följande:

"Topped with Slow Roasted B.B.Q. Pork, Melted Cheddar, Cole Slaw, Pickles and Mayonnaise." Japp, lika gott som det låter. Till efterrätt blev det en cheesecake, nämligen en White Chocolate Raspberry Truffle med ett par klickar grädde. Ja jävlar!

Hur är det då med sevärdheter i Chicago? Det finns två väldigt höga skyskrapor som man kan åka upp i om man känner för det. Willis Tower (Sears Tower) är den högsta med sina 442 meter, för högt för mig så istället besöktes John Hancock Center som endast är 344 meter. Apropå inget så ligger The Cheesecake Factory vid John Hancock så där har man ett bra landmärke att gå efter.

En fördel med John Hancock är att byggnaden ligger nära stranden till Lake Michigan, alltså är utsikten smått spektakulär.

Eddan tog en kort videosnutt:

En annan given sevärdhet är "bönan", Cloud Gate som ligger vid Millenium Park.

Ett utmärkt tillfälle att träna att ta självporträtt:

En till kortare filmsnutt:

Givetvis är shoppingen i Chicago väldigt bra, jag köpte med mig tre jeans (Levis), de kostade sammanlagt strax under 900 SEK. Ett annat exempel är löparskor från Nike för 350 SEK, i Sverige kostar likadana just nu 1100. Även om resan kostar så går det rätt snabbt att tjäna in det mesta om man är på shoppinghumör.

Chicago är en stad som jag verkligen rekommenderar, det är en riktig storstad med allt som det innebär. En härlig puls och en massa att se och uppleva. Promenadvänlig, men för den som inte alltid orkar gå finns det ett väl utbyggt system av kollektivtrafik, särskilt då metron, som dessutom är mycket billig. Med den nuvarande låga dollarkursen är det en fröjd att vara i USA. Tror inte att någon som besöker det landet i dessa tider är missnöjd. Det blev inte sämre av att vi hade ett sådant enastående väder, rätt svalt på morgonen men på dagen närmare 20 grader vilket är varmt för att vara Chicago i slutet av oktober. Jag vill tillbaka idag!

Bryggerisöndag på Glenfiddich Warehouse No:68

2011-11-03T09:43:00.003+01:00

Råkade se detta då jag surfade in på Glenfiddich Warehouse No:68 hemsida, kanske kan det intressera någon:

"BRYGGERI Söndag på Västerlånggatan 68 i Gamla Stan

Du är bjuden till höstens bästa Söndagar, Någonsin!

VARFÖR - Vi Älskar riktig öl, och det gör Du också!
HUR - Vi arrangerar Mötet mellan dig som driker Öl och De som brygger Öl!
VAD - ½ priset på Öl från dagens Bryggeri! Vi serverar även unikt en ny klassisk Husman varje söndag!

Start Söndag den 9 oktober
Slut Söndag den 11 december
Tid 16.00 - 19.00
Pris ½ priset på Öl från dagens Bryggeri, Söndagens Husman 145kr

Höstschema

NYNÄSHAMNS ÅNGBRYGGERI 30/10
ESKILSTUNA ÖLKULTUR 6/11
Skebobruks Bryggeri 13/11
Strömsholms Brygghus 20/11
Hemligt... 27/11
Jessica Heidrich 4/12"

Två ölbutiker i Chicago

2011-11-02T10:54:00.015+01:00

Inför den korta och intensiva USA-resan läste jag förstås om olika ölställen, självklart även om olika butiker där öl kunde köpas. Kikar man på Ratebeer tycks West Lakeview Liquors vara Chicagos bästa ölbutik, men de besöktes ej helt enkelt på grund av tidsbrist. Men återigen är det bara fint att konstatera att det finns ännu ett ställe att besöka vid nästa tur till härliga Chicago.

Två butiker som besöktes var två olika Binny’s Beverage Depot, dels den som ligger mer eller mindre mitt i smeten i Downtown Chicago samt den i Lincoln Park (det vill säga bara några minuter från Goose Island Clybourn).

Butiken i Downtown var inte charmig men öl det hade de gott om. Det är nästan så att man blir lite handlingsförlamad då man inte vet vad man ska ta med sig egentligen. Noterbart är att sexpacken var sexpack, det gick inte att bara köpa en flaska ur en sådan.

Det sista ölet som dracks i USA var Sierra Nevada 30th Anniversary Jack & Kens Ale, en flaska kostade 12 dollar, vilket motsvarar ungefär 80 svenska kronor.

När det ölet fanns i en mycket begränsad upplaga på Systembolaget i februari i år kostade en flaska 399. Visst var det en ok öl, men blev för tung till slut. En stor flaska var för mycket för två kändes det som, jag orkade i alla fall inte min del utan hällde ut det sista, så kan det gå.

Binny’s Beverage Depot i Lincoln Park var betydligt större än butiken i Downtown, det var nästan som en stor hangar där all möjlig alkoholhaltig dryck såldes. Utbudet av öl var väldigt stort så det var ännu svårare att här bestämma sig för vad som skulle köpas med hem.

Noterbart är att de hade ett tiotal olika öl från Nøgne Ø liksom hela Mikkellers Hop Series. Faktum är att jag köpte en Mikkeller som inte längre är lätt att hitta i Europa, nämligen Mikkeller Ris a la M’ale. Den kanske kan fungera lagom till jul?

Jag vet inte hur många olika flaskor de egentligen hade men det måste ha varit minst 700-800 olika, skulle inte förvåna mig om det var närmare 1000 olika. Det är synd och skam att det inte går att ta en skåpbil från Europa till USA, eller det är klart att det går men då blir transportkostnaden väldigt hög.

Jag vet inte hur många timmar jag hade kunnat spendera inne i butiken, det fanns verkligen så mycket intressanta flaskor att studera. Till slut så köptes dessa flaskor, förutom de tre från Three Floyds samt en par som hängde med från Washington DC. Fler fick inte plats i min resväska, är det månne dags att köpa en större?

Är det någon som smakat Great Divide Belgian Style Yeti Imperial Stout? New Belgium La Folie? Hmmm, ja det blir kul att prova de flesta av ölen hoppas jag. Noterbart är att de bägge Binny’s inte hade några extremt ovanliga öl vad jag kunde se men det spelade inte roll då det fanns så mycket annat att klämma på.

Det är ett sant nöje att köpa öl i USA, priserna är verkligen i de flesta fallen skrattretande låga jämfört med Sverige. De flaskor som jag köpte med mig hem kostade under 1000 spänn.

Systembolagsbesök samt Cantillon Reed Gueuze Muscat

2011-11-01T15:13:00.013+01:00

Idag är det som bekant första november, vilket innebär att det var återigen dags att köa utanför Systembolaget på Regeringsgatan. Som tur är var Eirik med eftersom det tog närmare en timma innan vi fick gå fram till ölhyllan. Lite segt att stå ensam och filosofera men å andra sidan finns det alltid folk att prata med då man köar. Köa till Systembolaget, det nya folknöjet? Dessa söta små raringar hittade hem:

BrewDog Abstrakt AB:07: de tidigare ölen i Abstraktserien har varit åt alla möjliga håll men självklart ville jag köpa med mig en flaska, denna är en Scotch Ale, vilket är en öltyp som jag blivit lite sådär småförtjust i på senare tid.

Tokyo Black Horizon: ett givet köp, annat behöver ej sägas.

Stone Old Guardian Belgo: med en belgotwist, ja varför inte? Är nog kul att prova.

Amager Drei von Dänen: "de tre danskarna", tänk att Mikkeller är med på ett hörn även här.

Gueuze Tilquin: drack nyligen en flaska i Chicago, köpte även med mig en flaska, kan säkert blir några flaskor till. Det räcker väl?

Carnegie Special 175th Anniversary Porter: Carnegie Porter är onekligen en svensk klassiker så denna specialversion var förstås given i korgen.

Cuvée Angélique: vet inte så mycket om denna så hit or miss? Vi får se.

North Coast Grand Cru: halva priset i USA men jag hade inte plats så det fick allt bli en flaska idag istället.

La Trappe Quadrupple Oak Aged: den bara slank ner...någon som provat ölet?

Lost Abbey Framboise de Amorosa: gav den 4.5/5 på Ratebeer så jag misstänker att jag gillar ölet.

Det lär säkert bli några komplement till ovanstående, bland annat NO Coffee Stout och X Porter. Återstår att se om jag törs köpa ölet från Innis & Gunn. Saison Dupont Dry Hopping, hmmmmm kanske?

Efter att vi klarat av dagens inköp tog Eirik och jag tuben till Slussen för att därifrån med raska steg knalla till Akkurat. Akkurat öppnar för lunch klockan 11:00 på vardagar, populärt det är det men vad jag kunde se var vi de enda i salongen som drack öl kring halv tolv. Stackars satar som besöker Akkurat utan att dricka åtminstone en öl, det lovar jag på heder och samvete att aldrig göra. Till lunchen dracks en Genställer Zwickle Pils, vilket var en helt ok tysk pils. Jag tyckte att den hade ovanligt mycket kola i sig.

När vi ändå satt på Akkurat var det lika bra att ta en titt i Cuvéelistan.

Varken Eirik eller jag hade tidigare druckit Cantillon Reed Gueuze Muscat, så en sådan fick det bli. Vi lär ha varit ensamma i hela världen om att dricka en sådan öl klockan 12:20 en helt vanlig tisdag mitt i serielunken. Ännu ett bevis på att vi alla är helt unika.

Cantillon Reed Gueuze Muscat är en öl som togs fram speciellt för Akkurat år 2005, då Akkurat fyllde 10 år. Till urspungsölet från Cantillon har det tillsatts söta vindruvor, närmare bestämt Muscat-druvor från Willi Opitz.

Ölet var utomordentligt välsmakande och väldoftande. Surare än vad jag hade trott, väldigt smakrik med en hel del spännande nyanser. Fruktig med aprikos och citrus, en speciell fruktlambic kan man lugnt säga. Väldigt torr med en superb munkänsla. Ursprungsölet och druvorna skapade verkligen något särskilt, måste verkligen rekommendera ölet. Så ballt att det finns sådan öl att få tag på i vår lilla huvudstad.

Haymarket Pub & Brewery, Goose Island Beer Company - Clybourn och Local Option

2011-10-31T10:23:00.022+01:00

Efter att vi på fredagen besökt Three Floyds i Munster tog vi tåget tillbaka till Chicago på den sena eftermiddagen. En stunds vila blev det på hotellrummet innan det var dags för ännu lite mer ölpimplande, fredagskvällens val blev Haymarket Pub & Brewery som ligger centralt i Chicago, ungefär på 25 minuters promenad från hotellet. Om Haymarket Pub & Brewery visste jag ingenting annat än att stället får höga betyg på Ratebeer.

Stället var stort och med en väldigt hög ljudnivå, något som jag inte alltid uppskattar sådär vidare men men ibland är det bara att kapitulera.

10 olika egna öl hade de på fat, givetvis provades samtliga. Men bli inte oroliga, det var enkom småglas på ungefär 1,2 dl. De tre första ölen var Haymarket Perception IPA, Haymarket Mathias Imperial IPA och Haymarket 7GA IPA. Jag är väldigt intresserad av historia, och de olika ölen på Haymarket innebar i många fall en trevlig lektion i just historia. Exempelvis är Haymarket Mathias Imperial IPA namngiven efter polisen Mathias Degan som tragiskt omkom i den så kallade Haymarket affair. Haymarket affair var en demonstration år 1886 där bland annat åtta poliser fick sätta livet till, Mathias Degan var den första som avled. Ölet kommersiella beskrivning är följande:

"In honor of Officer Mathias Degan, the first of 8 of Chicago’s Finest to lose their lives in the line of duty during the Haymarket Affair. Copious amounts of Citra Hops deliver wonderful citrus and mango notes. At 10% ABV, we feel Mathias is a proper representation of the strength and courage of our Boys in Blue. Raise one to thank the fine Officers of the Chicago Police Department for their sacrifice."

Självklart var det bara att lyfta på glaset som en hyllning till alla poliser som så tappert kämpar på.

Det är både viktigt och nyttigt att dricka öl, hade jag inte gått in på Haymarket Pub & Brewery hade jag aldrig hört talas om Haymarket affair, alltså hade jag varit ännu lite mer obildad än vad jag för tillfället är. Öl är både historia och kultur, ja öl är tamejtusan nästan allt!

De tre ölen var helt ok, om än inte briljanta. Bäst var förstås Haymarket Mathias Imperial IPA.

Övriga sju ölen som dracks var i de flesta fallen ok, men Haymarket Lucy Dry-Hopped Trappist Style Trippel var ett bottennapp. Alldeles för mycket såpa, gick knappt att dricka upp. Undvik om ni är i närheten, fast gillar ni att äta tvål så kanske det är en killer. De olika ölen kostade mellan 1,25 USD och 2,25 USD för 1,2 dl så det var helt ok.

Till ölen käkade vi en väldigt god pizza med riktig "hemmagjord" bacon, någon efterrätt orkades inte med utan det fick istället bli en sötsak i glaset. Cherish Raspberry var verkligen otroligt söt men kändes rätt för stunden.

Vår sista dag i Chicago ägnades först åt lite turistande och en del shopping innan det var dags för dagens första ölrelaterade aktivitet. Goose Island Beer Company har ett par ställen i Chicago, vi besökte det i Clybourn eftersom det hade högst betyg på Ratebeer. Clybourn ligger i norra Chicago, en kortare tur med metron och sedan en liten promenad på fem minuter eller så.

Goose Island Beer Company - Clybourn var ett stort ställe, men det var hyfsat lugnt en tidigt lördageftermiddag. 26 egna öl hade de på fat/flaska liksom två gästfat. Tyvärr var det inte möjligt att beställa alla ölen i mindre smakprover. Jag hade gärna provat någon av deras "suröl", men de fanns enbart på flaska för 25 dollar stycket. Nåväl, nästa gång kanske?

Jag började med en Goose Island Midway IPA, en pint kostade sju dollares. En ok IPA men inte alls märkvärdig. Den tydligaste frukten som jag lyckades känna var mango.
Precis lagom till den schyssta hamburgaren fick jag in en Goose Island Red Felt Ale, en neutral öl som passade bra till maten.

Någon fast efterrätt blev det inte här heller men däremot ett par flytande nämligen Goose Island Cocoa Leche och Goose Island Honest Stout. Bägge de ölen hade lite mer karaktär än de två första som dracks. Precis som på Haymarket var ölen ok men långtifrån briljanta. Goose Island Beer Company - Clybourn var ett stabilt ställe, fast nog var det lite dyrare än på andra ställen som besöktes under resan. Just när jag skriver detta kommer jag på att jag inte ens kikade om de sålde flasköl som man kunde ta med från stället, sedär ännu en sak att undersöka vid nästa besök.

Både Eddan och jag var tämligen mätta på öl vid det här laget men eftersom vi var i närheten var det högst motiverat att besöka Chicagos i alla fall enligt Ratebeer bästa pub, Local Option.

Jag fastnade direkt för Local Option, ett skönt ställe med lagom mycket folk. Rockmusik i bakgrunden och trevlig atmosfär i största allmänhet.

Precis som namnet antyder låg Local Option i ett vad det verkade lugnt bostadskvarter. Deras flasklista var ok men inte magnifik. Börjar jag bli kräsen?

Fatölslistan däremot var aningen bättre än på sunkhaket hemma i Sverige:

När jag studerade listan undrade jag lite smått över vilken som var deras "stora stark", om det nu fanns någon? Jag kan meddela att BridgePort Hop Harvest Ale smakade alldeles utmärkt på fat.

Glädjande är det att veta att Oude Gueuze Tilquin à l’Ancienne kommer till Systembolaget snart, en mycket sympatisk ny gueuze måste jag säga.

Som avslutning på kvällen på Local Option dracks SKA Steel Toe Stout (Milk Stout), vad är det med mig och sötsaker? Kan bara inte låta bli.

Fler ställen än ovanstående hann vi inte med i Chicago, det verkar finnas en massa andra spännande ställen att besöka men det är ju bara bra det, då blir det minsta lika roligt nästa gång i Chicago.

Nästa episod kommer att handla om ölshopping i Chicago, sedan blir det en renodlad reserapport samt ett litet inlägg om hemresan eftersom den var lite annorlunda än normalt. Häng med!

På besök hos Three Floyds Brewing i Munster

2011-10-27T11:14:00.025+02:00

I sann pedagogisk ordning fortsätter nu rapporteringen om förra veckans korta men intensiva USA-resa. Efter att ha landat i Chicago på torsdagseftermiddagen kände både Eddan och jag att det var dags för en "vilodag", endast två öl intogs, Bells Octoberfest Beer och Stone 15th Anniversary Escondidian Imperial Black IPA, förstnämnda väldigt lättdrucken och ok för att vara en Oktoberfestbier, sistnämnda var en riktigt god Black IPA.

Fredagen däremot innebar nya tag, eller vad sägs om ett besök hos Three Floyds Brewing som ligger i Munster vilket i sin tur ligger i delstaten Indiana. Chicago ligger som bekant i Illinois. Det enklaste sättet att komma till Three Floyds är att åka tåg med South Shore train till staden Hammond och sedan vidare till närbelägna Munster. Tågresan tog ungefär 45 minuter och var på drygt 4 mil. Tågresan kostade för övrigt 10 dollar t/r. Fiffigt nog var tågstationen som vi åkte ifrån i Chicago beläget väldigt strategiskt ett par hundra meter från vårt hotell.

Då vi for iväg tänkte vi aldrig på vad Hammond är för ställe utan utgick ifrån att det bara var att ta en taxi till Munster, lättare sagt en gjort skulle det visa sig. Vid stationen fanns den inga taxibilar, en taxi kom farandes på gatan men han ville ej köra oss till Munster, kanske var det dags för lunch, vem vet? Vid stationen hittade vi dock telefonnummer till några taxibolag, det första "bolaget" svarade att de ej är ett taxibolag och lade på luren. Det andra bolaget lovade att komma om inom 20 minuter, efter drygt 40 minuters väntan ringde vi igen och undrade var han var? I närheten blev svaret, efter ytterligare en halvtimmes väntan var vi nära att ge upp men som genom ett mirakel dök den efterlängtade taxin då upp.

Både Eddan och jag var lagom glada vid det här laget, vi hann både tänka och säga en del inte alltför vänliga ord om hålan Hammond (drygt 80000 invånare) men chauffören visade sig vara en resvan och synnerligen pratglad amerikan med grekiska rötter, dessutom menade han att han försökt kontakta oss angående den kraftiga förseningen men att det inte fungerade att ringa till det utländska telefonnumret som vi använde (vi ringde med mobiltelefon). Plus till honom att hans kollega hämtade oss prick på utsatt tid då vi skulle tillbaka till tågstationen efter att ha besökt Three Floyds.

Three Floyds ja, gissa om det var skönt att vara framme efter att ha suttit i taxin i en kvart eller så.

Gissningsvis känner alla ölnördar till Three Floyds Brewing, om inte så är man ingen ölnörd, grattis till det! Bryggeriet grundades 1996 av de bägge bröderna Nick och Simon samt deras far Mike Floyd. Det ursprungliga bryggeriet låg i nämnda Hammond, men sedan år 2000 beläget i Munster. I november 2005 öppnades bryggeripuben som ligger bredvid bryggeriet. Bryggeriet är kanske mest känt för sin "Dark Lord Day", den sista lördagen i april är den enda dagen på året som bryggeriets flaggskeppsöl och redan nu smått legendariska Imperial Stout Dark Lord saluförs. 6000 biljetter säljs till det evenemanget, någon som varit där?

Då Eddan och jag klampade in i den inte alltför stora salongen fick vi börja med att visa id-kort, en snabb rundtur med blicken sa att detta nog kan fungera som ett sent lunchställe. Det var ganska livat i puben trots att klockan var halv två eller så på fredagseftermiddagen men successivt blev det lugnare. Vi lämnade stället klockan sjutton, då var det betydligt färre gäster än då vi anlände.

14 egna öl hade de på fat liksom fem gästfast utöver det ett tiotal flasköl. Tyvärr ingen Dark Lord...

Jag började med en Three Floyds Jinx Proof, vilket är en välhumlad pilsner. Fint drickbar och knäpper många europeiska pilsneröl på fingrarna.

Till lunch beställde jag en chicken sandwich med tortillas, 10 dollar kostade den. Riktigt god, till maten drack jag en "lättsam" öl med namnet Three Floyds Arctic Panzer Wolf. En rejält välhumlad DIPA som satt som ett smäck. Kostnad? Endast fem dollar för ett glas, vilket är lite drygt 30 SEK. Åh vad jag älskar ölpriserna på de svenska krogarna.

Det var inte lätt att bestämma sig för vilken nästa öl skulle bli, men till slut beställde jag in en Three Floyds Robert The Bruce Scottish Ale.

Bruce var väldigt god, härligt maltig med toner av en lätt rökighet och en hel del karamell och choklad. Veteölet Three Floyds Drunk Monk överraskade också positivt, det är fint att inse att Three Floyds inte bara behärskar att göra fina välhumlade öl utan de klarar även av de mer klassiska öltyperna. En annan av deras öl som jag blev förtjust i är var Three Floyds Zombie Dust, en American Pale Ale. Väldigt uppfriskande och fruktig, tänk att dricka sådana nästa sommar, det vore en ära det.

De två ölmässiga bottennappen var dels Three Floyds Spazzerak!, vilket är en enligt bryggeriets egna beskrivning: "Alpha King blended with Robert the Bruce then aged in a bourbon barrel with star anise and orange peel". Alldeles för mycket anis för min smak, gick knappt att dricka upp.

Three Floyds Region Riot är en alkoholstinn och "majsig" Malt Liquor, en öl som jag inte blev glad av, betyget på Ratebeer blev 2.1/5. Slutsatsen är att även Three Floyds kan brygga dålig öl, fast det kan ju alla så det är inget som förvånar.

Förövrigt kan jag meddela att Three Floyds Dreadnaught Imperial IPA smakar alldeles utmärkt purfärsk på fat, ack ack.

Noterbart är att puben bara hade en toalett för herrar och en för damer, något som lär skapa rejäla köer då stället är fullsatt. Miljön där bryggeriet ligger är ett industriområde, men som alltid är det insidan som räknas. En kort videosnutt inifrån puben:

Ett par av gästölen dracks också, Pizza Port (San Clemente) Pseudo IPA och Ommegang Aphrodite. Bägge riktigt goda, fruktölet från Ommegang kändes skönt att dricka efter några rejäla humlebomber.

Ett trevligt besök var det helt klart, lite strul med taxin men efter att vi kommit fram till Three Floyds tillhörde strulet det förgångna. Givetvis passade jag på att köpa med mig några prylar från bryggeriet, bland annat en tröja och en kapsylöppnare. Fyra öl fick också hänga med:

Vad sägs om motsvarande 65 SEK för en stor flaska Three Floyds Behemoth Barleywine, vore synd att klaga va?

Rekommenderar jag då ett besök hos Three Floyds? Ni får gissa en gång.

Reserapport Washington DC

2011-10-25T15:07:00.040+02:00

Om jag räknat rätt är den senaste USA-resan den sjätte i ordningen till det landet, tidigare har jag besökt New York, Seattle, San Francisco och Las Vegas. Förra veckans besök var den första sedan mars 2008 då Chicago besöktes tillsammans med storasyster samt svåger.

Det är alltid trevligt att besöka nya städer, Washington DC har jag länge velat besöka. Besöket blev kort, endast två nätter så det gällde att vara effektiv. Bodde gjorde vi mer eller mindre mitt i smeten på The Westin Washington, D.C. City Center.

Hotellet var bra, särskilt sängarna var smått himmelska vilket är Westin-kedjans stora kännetecken. Luftkonditioneringen var synnerligen effektiv vilket förstås alltid är positivt ty många är de hotellnätter som tillbringats på alltför varma rum. Färgsättningen var något dyster, min upplevelse av stora amerikanska hotell är att de är tämligen själslösa men men man kanske inte ska klaga? Ett litet klagomål är dock att man var tvungen att betala extra för Internet, det är svagt för ett hotell som ändå kostar ett gäng dollar per natt. Men hur som helst, ett stabilt boende var det som jag gott kan rekommendera.

Som tidigare nämnt anlände vi till Washington DC med tåg från New York eftersom flyget var inställt från Köpenhamn. Den lilla omvägen gjorde att vi anlände runt tre timmar senare än beräknat till Washington DC. Solen hade gått ner då vi kom fram, men kvällen den var härligt ljummen, runt 20 stabila plusgrader 19 på kvällen. Själva tågresan var odramatisk, den mest intressanta iaktagelsen var gentlemannen som under den tre timmar långa resan köpte läsk och chips vid tre tillfällen, en typisk amerikan månne? Jag kikade på internet för att se vad en tågbiljett kostar, som lägst kan man få en enkelresa för 49 dollar, tågen går ofta, minst en gång i timmen. Det kan alltså vara ett tips att om man är i New York även passa på att besöka Washington DC i några dagar, tågstationerna är mitt i de bägge städerna så på så sätt är det smidigt.

Den första kvällen ägnades åt att köpa några öl och lite snacks till hotellrummet samt att besöka den magnifika baren Birch & Barley som låg några hundra meter från vårt hotell.

Dag två däremot var den stora "turistdagen" självklart var det mulet med några kortare regnstänk här och var, men det är inget som stoppar två lirare från Norden. Bland det första som hördes var de välbekanta sirenerna från en amerikansk brandbil, så klassiskt ljud!

Vårt första mål var att titta på Vita Huset, som låg ungefär en kilometer från hotellet. Några foton:

Som nästan alltid då man tittar på sevärdheter är de mindre än förväntade och inte lika spektakulära som man ville tro, det samma gällde Vita huset. Grundstenen till Vita huset lades år 1792, man kan nog utan att överdriva påstå att dess adress 1600 Pennsylvania Avenue är USA:s mest kända. När Ronald Reagan efter mordförsöket på honom år 1981 togs in på ett sjukhus i Washington DC kände inte läkaren genast igen honom utan frågade efter den skadades adress, en av Reagans assistenter svarade: "1600 Pennsylvania", först då insåg läkaren att den skadade var USA:s president, sedär en liten anekdot. Jag måste dra en till story från sjukhuset, Reagan tog av sig syrgasmasken då han låg vid operationsbordet och sa till läkarna: ""I hope you are all Republicans", en av läkarna som sympatiserade med det Demokratiska partiet svarade: "Today, Mr. President, we are all Republicans." Ok, tillbaka till verkligheten nu.

Det märks att Washington DC är USA:s politiska hjärta, särskilt då de centrala delarna med alla viktiga byggnader och monument. Vita huset ligger vid National Mall, vilket är ett stort område med Lincoln Memorial i den ena änden och Kapitolium i den andra, däremellan en mängd olika krigsmonument samt olika muser med gratis inträde.

På vägen till Lincoln Memorial passerades tex Federal Reserve, vilket är USA:s centralbank vilken nog de flesta hört talas om, om inte är det dags att börja läsa tidningar och hänga med.

När vi närmade oss Lincoln Memorial passerades Vietnam Veterans Memorial. Muren är 75 meter lång med 58,272 namn på fallna soldater. Verkligen gripande att se alla dessa namn.

Lincoln Memorial var välbesökt, och jag förstås varför. Det är verkligen en imponerande byggnad som uppfördes 1915-1922 till minne av den legendariske president Abraham Lincoln.

Från Lincoln Memorial var det inte långt till Korean War Veterans Memorial.

The National Mall är verkligen imponerande område med alla dessa monument och sevärdheter, jag vet inte hur många timmar och hur många steg Eddan och jag tog under vårt besök men många det blev det.

Ett annat givet monument att besöka var förstås National World War II Memorial, det var verkligen stilfullt och snyggt gjort enligt mig.

Som jag nämnde tidigare i detta inlägg fanns det ett gäng museer med gratis inträde i området The National Mall. Ett museum som jag verkligen vill besöka var Smithsonian Institution National Air and Space Museum, ett av världens finaste museer för flyg och rymdfarkoster. Vilken tur att vi hade vägarna förbi för det var verkligen ett trevligt museum.

Guldstjärna till den eller de av er som vet vad denna flygmaskin heter:

Nu var både Eddan och jag rejält slitna, så närmare än ett par hundra meter orkade vi inte gå till Kapitolium, sätet för USA:s kongress.

Den sena eftermiddagen i Washington DC ägnades åt bryggeripuben Capitol City Brewing Company och den härliga baren Birch & Barley.

Två nätter i Washington DC är inte mycket, men det kändes ändå som att mycket hanns med, särskilt vad gäller sevärdheter. Det finns nog ingen människa som verkligen orkar titta på precis allt. Av de sevärdheter som vi tittade lite närmare på blev jag mest imponerad av Lincoln Memorial. Någon shopping blev det inte, utan det fick vänta till vårt nästa resmål vilket var Chicago.

Jag gillade Washington DC, det är ingen stad med spektakulära skyskrapor, staden är inte heller gigantisk utan lagom stor med sina 600.000 invånare. Snyggt och rent var det, många breda avenyer och grönområden. Verkligen en promenadvänlig stadskärna. Mitt betyg blir 3.5/5. Har inget emot ett återbesök men det behöver inte ske de närmast kommande åren.

På förmiddagen nästkommande dag var det dags att flyga med Delta till Chicago via JFK som ligger i New York, varför ta den rakaste vägen? Det var första gången som jag flög med Delta, helt ok var det. Fast väldigt amerikanskt med all information om säkerheten ombord. Är det någon som på allvar orkar lyssna på allt som sägs? Det var smidigt att åka från inrikesflygplatsen, Ronald Reagan Washington National Airport (DCA). Till flygplatsen kostade det runt 20 SEK att ta sig med metron, en tur som tog ungefär 15 minuter från centrala Washington DC. Incheckningen och säkerhetskontrollen tog sammanlagt fem minuter, väldigt bra, precis så som det skall vara!

I nästa inlägg är vi alltså i Chicago, väl mött!

Andra dagen i Washington DC

2011-10-24T13:56:00.016+02:00

Nu är jag återigen hemma på svensk mark, dags att börja skriva om förra veckans äventyr i USA innan jag glömt bort det mesta. Idag följer del två om öl i Washington DC, det vill säga onsdag 19/10. Imorgon tänkte jag ta och skriva lite allmänt om turistande i Washington DC, sedan följer några inlägg om Chicago senare i veckan.

Efter att Eddan och jag knallat omkring i Washington DC i många, många timmar. (sammanlagt gick vi säkert 15 km) var det verkligen läge för lunch. Bryggeripuben Capitol City Brewing Company blev vår anhalt. Fast det bör noteras att de ej bryggde öl på plats utan annorstädes.

Det var lugnt inne i den stora lokalen kring 14:00 på onsdagen. Det är alltid intressant att prova flera öl då man besöker en bryggeripub så en bricka med 5 glas blev det. Glasen var på ungefär 0,15 liter och brickan kostade 5,50 USD, dvs ungefär 40 SEK. Inget att bråka om alltså.

De fem ölen var följande:

Capitol City Capitol Kolsch
Capitol City Pale Rider Ale
Capitol City Amber Waves Ale
Capitol City Prohibition Porter
Capitol City Pumpkinator Ale

I ärlighetens namn var inget av ölen fantastisk, men inte helt oväntat gillade jag portern bäst. Den var standardbetonad men ändå ganska smakrik. "Pumpaölet" gillade jag minst, är inte direkt förtjust i sötman och kryddorna i det ölet.

Råkar man befinna sig i Wshington DC och inte har något särskilt för sig så kan jag gott rekommendera ett besök, läget är centralt och prisnivån human. Maten var standardbetonad pubkäk, mättande utan några extravaganser.

Efter det var det fint med vila på hotellrummet, men smaklökarna fick dock jobba lite lätt då vi öppnade en flaska Firestone Walkers Reserve (Robust Porter). Inte lika god som underbara Firestone Walker Double Jack DIPA som dracks kvällen innan men ändå en väldigt trevlig porter. Len och fin med mycket choklad. Perfekt att bara smutta på i lugn och ro.

Efter vilan var det senare på kvällen dags för ett till besök på Birch & Barley / ChurchKey, jag kan inte nog hylla det stället. Absoluta världsklass vad gäller utbud av öl. Man vet direkt att det är att bra ställe då man utan att be om det får in ett glas vatten innan man knappt hunnit sätta sig vid baren. Även miljön var bra fast kanske aningen stimmigt för att vara perfekt men å andra sidan blir folk glada över att dricka schysst öl.

Min taktik för kvällen var att dricka öl från amerikanska bryggerier som jag knappt hade hört talas om tidigare. 55 fatöl, varav ungefär 35 inhemska och sedan 500 flaskor av vilka majoriteten var amerikanska. Det fanns en hel del att välja mellan kan man lugnt säga.

Dessa rara amerikanska saker som fanns på fat fastnade jag för:

Elysian Bifröst Winter Ale
Black Diamond Bourbon Barrel Grand Cru
Laughing Dog St Benny’s Hoppy Monk
The Duck-Rabbit Milk Stout

En tysk Berliner Weisse blev det också på fat, nämligen Bayerischer Bahnhof Brettanomyces Lambicus Special Edition. Verkligen syrlig, en spännande typ av öl som inte är lätt att finna.

Några flaskor hanns också med:

Jason Fields & Kevin Sheppard / Tröegs / Stone Cherry Chocolate Stout
Central Waters Mud Puppy Porter

Aftonens sista och klart dyraste öl blev en Voodoo Big Black Voodoo Daddy som kostade 24 USD för en bomber på 65cl.

Behöver jag ens skriva att ölet var tungt och härligt? Trots det en len munkänsla och väldigt smakrik. Jag älskar att bara klippa en öl från listan som jag inte visste någonting om tidigare och så visar sig ölet vara väldigt, väldigt gott. Voodoo Brewing Co är helt klart ett bryggeri som det kan vara värt att hålla koll på.

På hotellrummet rundades den andra och sista kvällen i Washington DC av med en Laughing Dog AlphaDog Imperial IPA. Ölet sköljdes ner med friterad kyckling från Popeyes, eller var det kanske tvärtom? Det var inget fel på ölet men i detta fallet vann de härligt feta kycklingbitarna.

Som jag nämnde i början av detta inlägg är min tanke att imorgon skriva lite allmänt om Washington DC, om jag nu inte sover bort hela dagen men det tror jag inte. Semester är skönt!

Om några timmar besöks Three Floyds Brewing Co. & Brewpub

2011-10-21T14:50:00.003+02:00

Just nu befinner sig Eddan och jag på vårt hotell i Chicago, inte ett moln på himmelen och en härlig soluppgång. Om några timmar tänkte vi ta tåget till Munster, resan dit tar ungefär 40 minuter. I Munster ligger Three Floyds Brewing Co. & Brewpub, det kanske kan fungera som ett lunchställe en dag som denna? Vi är ju ändå i närheten så varför inte?

Jag har ett par rapporter till om Washington DC så mer läsning följer för den som är intresserad.

Första kvällen i Washington DC

2011-10-19T22:22:00.027+02:00

Jag lyckades lura med Eddan på en kortare tur till USA, vår första destination är Washington DC. Hit kom vi igår, lite senare än beräknat då SAS-maskinen mellan Köpenhamn och Washington DC var inställd så istället blev vi ombokade till maskinen mellan Arlanda-New York och sedan tåg till Washington DC. Framme var vi ungefär tre timmar senare än beräknat så ingen större skada skedd.

Väl framme i Washington var det bara att kasta in väskorna på vårt hotell, The Westin Washington, D.C. City Center för att sedan omedelbart bege oss till närbelägna Whole Foods Market för att handla lite tilltugg till rummet. Whole Foods hade ett väldigt fint utbud av öl, det är bara att titta på dessa bilder.

För en svensk var priserna sensationellt låga, eller vad sägs om fyrpack med Dogfish Head 90 Minute IPA för 10.99 USD, Firestone Double Jack för 7.99 USD och så vidare. Då är det värt att notera att Whole Foods är en fin matkedja så det går att hitta ovanstående öl ännu billigare. Ett par från Dugges hade de också:

En nackdel var att det pga lokala lagar inte gick att ta enskilda flaskor ur fyr- eller sexpacken. Men men det var ändå en fröjd att handla några öl till rummet:

Innan vi drack något på rummet besökte vi kanske Washingtons bästa pub, Birch & Barley / ChurchKey, som låg ungefär 250 meter från hotellet, kan det bli bättre? De hade ett mycket stort utbud av öl, eller vad sägs om 500 olika flaskor och 55 på fat, varav fem var cask ales. Det var en högljud stämning då Eddan och jag klev in kring 20:30, först fick vi stå vid den långa bardisken men efter en halvtimme eller så kunde vi sätta oss.

Jag började med en Mild ale, ett samarbetsöl mellan japanska Tamamura-Honten och Nøgne Ø.

Sällan har väl en öl suttit så bra, den var verkligen underbart uppfriskande. Fatölslistan var som sagt imponerande så det var inte lätt bestämma vad som skulle drickas. En "pumpaöl" i form av Jolly Pumpkin La Parcela No. 1 Pumpkin Ale fick det bli, det är ju trots allt pumpasäsong i USA. Ölet är inte det godaste jag druckit i mitt liv men ändå ok.

Bartendern förstod snabbt att vi inte var från USA så han frågade varifrån vi kom, då han hörde ordet Sverige plockade han fram ett par olika flaskor från Nils Oscar, mycket dyra enligt honom. Nog var de rätt dyra också, 15 dollar styck för en flaska.

Eftersom vi var gäster i Washington DC var de nästa två ölen gratis, i mitt fall en New River Pale Ale som fanns som cask ale. Verkligen en schysst gest att bjuda på ett par glas, sådant gör att man gärna återkommer som gäst, fast det hade jag förstås gjort ändå. Den var verkligen skönt fruktig och väldigt behagligt lättdrucken. Ölet är bryggt av Lost Rhino Brewing Company som ligger i granndelstaten Virginia.

En öl som jag länge velat prova är Tröegs Troegenator Doublebock. Måste säga att jag inte blev besviken. Ölet var rejält maltigt med mycket karamell. Påminde lite om en likör, verkligen perfekt "sipparöl".

Den långa dagen började verkligen göra sig påmind så det var dags för en sista öl för kvällen på Birch & Barley / ChurchKey. Är man i utlandet är det förstås kul att testa inhemsk öl, om landet så råkar vara USA så finns det förstås en ocean av olika öl att välja mellan. Old Schoolhouse Brewery hade jag inte hört talas om tidigare så deras Imperial Stout blev kvällens sista. Ack, ack vilken härlig Imperial Stout. Mycket smakrik och fyllig men ändå fint "lättdrucken".

De olika ölen kostade mellan 2 USD till 5 USD för småglas på 4 OZ, vilket motsvarar 1,2 dl. Samtliga öl som jag fick var säkert på 1,5 dl och närmare 2 dl i ett par fall så personalen var verkligen schysst. Priset på de olika flaskorna varierade förstås kraftigt.

En rackare orkade vi med på hotellrummet, då var klockan 04:30 hemma i Sverige, en timme till så hade jag varit uppe i ett dygn i sträck. Som bekant ligger Washington DC tidsmässigt sex timmar efter Sverige. Det är inte ofta man är det numera.

Firestone Walker Double Jack DIPA är verkligen en underbar öl. Välfylld med tropiska frukter och humle i stora mängder och med en magnifik bitterhet. En positiv käftsmäll kan man lugnt säga. Både Eddan och jag undrade lite lätt varför inte liknande öl kan göras i Sverige, vad är problemet?

Ögonen måste ha blinkat som brandlarm vid det här laget så det var verkligen läge att säga god natt! Men vilken lycka att besöka en bar i absoluta världsklass!

Blindprovning och lördagsprovning med fokus på udda tyska öl

2011-10-17T18:52:00.017+02:00

I lördags var Eddan, Eirik och jag inbjudna till Silenzi för en bit mat och en blindprovning av fem ölsorter där vi skulle försöka gissa ölstil. Efter blindprovningen passade vi på att dricka några udda tyska öl som köptes i Hamburg för en par veckor sedan.

Innan maten drack vi en Häffner Bräu Hopfenstopfer Citra Ale, det är en American Pale Ale.

Doften och smaken var frisk med framförallt persika. Rätt torr och fint uppfriskande. Kul med en tysk American Pale, sannerligen inget jag dricker dagligen.

Till den goda maten som var potatisgratäng med kött drack vi La Rulles Estivale. Det kändes som en väldigt bra sommaröl då ölet var lätt med en hel del hö och citrus. Gissar att ölet säkerligen hade passat bättre till fisk.

Nå, därefter var det dags för blindprovningen, Silenzi hade köpt fem olika öl som vi skulle försöka gissa stil på. Måste direkt säga att det inte gick särskilt bra, det var bara ett av ölen, en brown ale som jag lyckades pricka rätt ölstil på.

De fem ölen var dessa:

Emelisse Double IPA 9%
Oppigårds Single Hop
De Ranke Saison De Dottignies
Nøgne Ø Brown Ale
Vakka-Suomen Prykmestar Wehnäbock

Öl nummer ett, Emelisse Double IPA gissade jag var en Belgian strong ale, tyckte att ölet kändes rätt starkt men helt saknade humle. Kan i ärlighetens namn fortfarande inte förstå att det är dubbel-ipa. Rätt svaga 2.6/5 fick ölet av mig i betyg på Ratebeer.

Helt klart var det intressant och lärorikt att försöka gissa ölstilar, sannerligen inte enkelt måste jag säga. Måste göras om vid tillfälle. Ok, nu var det dags att prova fler ovanliga öl från Tyskland samt en dansk och en från Chile.

Brewbaker Berlin IPA är mitt livs första IPA från Tyskland. Som synes fick jag en hel del sediment i mitt glas. Ölet hade en väldigt speciell doft, lätt syrlig men en massa rå grape. Tycker nästan att ölet påminde om en Berliner Weisse men med mer humle. Inte tokig.

Freigeist Caulfield - Not Just Plain Vanilla var mitt livs första tyska Imperial Stout, sedär vilken kväll! En del rök, skinka, trä, lakrits och brända toner av malt. Då vätskan blev varmare kom det även fram smak av vanilj. Inte supertung men med en behaglig kropp och munkänsla. Skulle gärna dricka igen.

Freigeist R. Woodhouse vs. M Castevet klassas som en öl av typen Spice/Herb/Vegetable, smaksatt med bland annat rosmarin. Rosmarin fanns det både i doften och smaken, verkligen udda men jag tyckte om ölet. Det fanns även enbär, lite "mynta", citrus, trä och en liten syrlighet. Uppfriskande öl på något sätt, även den skulle jag gärna dricka igen om tillfället gives.

Kvällens sista öl från Freigeist Bierkultur var Freigeist Hoppeditz vilket är en Altbier. Det var ingen typisk Altbier enligt min mening men däremot en schysst öl. Skönt drickbar med en fin fruktighet. Bra balanserad. Helt klart känns Freigeist Bierkultur som ett bryggeri vars öl det kan vara värt att prova även i framtiden.

Efter detta var det dags för kvällens Mikkeller, vad vore en seriösare ölprovning utan åtminstone en öl från Mikeller. Eirik hade med sig en Mikkeller Sur Munk.

Mycket brett i doften men inte lika mycket i smaken. Rejält söt men massor av kola. Även frukt och inslag av trä. Tyckte att den påminde lite om Rodenbach men inte lika elegant.

En flaska Kross Golden Ale köpte jag i Hamburg bara för att kunna säga att jag druckit ett öl från Chile, nu är även det avklarat. Inte alls märkvärdig och simpel men ändå drickbar. Överraskande smakrik tycker jag allt.

Nästa öl var kvällens mest udda tysk, ölet hade inte ens en etikett. Zeugenbräu Sommertraum Amarillo Edition är en Golden Ale/Blond Ale.

Tydliga vibbar av Amarillo-humlen i både doften och smaken. Frisk och fräsch, väldigt uppfriskande. Zeugenbräu är för mig ett helt okänt bryggeri.

Kvällens sista öl var inget mindre än världens starkaste veteöl, eller vetebock för att vara korrekt. Alkoholhalt på 16%, bryggeriet inte det helt okända Kleinbrauerei Schorschbräu som ju håller på och tävlar om att ha världens starkaste öl.

Måste direkt skriva att jag inte drack upp min del av Schorschbräu Schorschweizen 16% ty ölet var sannerligen inte gott. Spritig med smak av aska, gummi, söt malt och rök. Extremt obalanserad och jobbig att dricka. Frågan är varför man egentligen tar sig tid att ta fram öl som denna?

En kul kväll var det som vanligt då vi träffas för att dricka några öl, kul också att det numera finns god Imperial Stout, IPA med mera att hitta i Tyskland. Liket lever kanske man kan säga?

En oväntat god folköl från Skebo

2011-10-15T12:25:00.005+02:00

Häromkvällen var Eddan över för lite snack. Då jag får besök bjuds det på öl, något annat vore i högsta grad otänkbart.

För en månad eller så fick jag en flaska Skebo Roslagsöl av en kollega som bor i Roslagen. Roslagsöl är en bitter på 3,5%.

Jag har aldrig varit någon större vän av "folköl" kanske av den enkla anledningen att jag druckit så förtvivlat få. Men Skebo Roslagsöl överraskade positivt. Mycket gräs och hö i både doften och smaken, liksom karamell och lite humle. Visst var ölet tunt men samtidigt skönt drickbar.

3.2/5

Alvinne Podge Belgian Imperial Stout imponerade inte däremot, ölet är en Imperial Stout som namnet avslöjar, alkoholhalt på 10,5%.

Färgen var mörkbrun och inte svart, både aromen och smaken påminde mer om en Belgian Strong Ale än en Imperial Stout. Det fanns en lätt rostad ton av malt men främst jäst, trä, lakrits och något syrligt. Drickbar, javisst men en Imperial Stout?

3/5

Ett par Krušovice

2011-10-12T09:59:00.006+02:00

Under SBWF fick jag ett mail från Philip Robson som är Krušovices marknadsansvarige med ett erbjudande om att skicka ett litet paket. Det är alltid trevligt att få ett paket så jag tackade ja, detta fick jag:

Ett par öl, ett ölglas samt två fribiljetter, inte illa! Fribiljetterna gick åt vilket förstås var bra. Hur var då ölen? Jag måste erkänna att det är sällan som jag dricker öl från Krušovice. Krušovice Imperial 12° är en klassisk tjeckisk pilsner.

Färgen var klar guldaktig med ett stort vitt skum. Brödig doft med lite aprikos. Lite metall i smaken liksom en lätt smörighet förutom brödigheten. Beskan var rejäl. En ok tjeckisk pilsner men inte klassens bästa enligt mig.

Öl nummer två var Krušovice Černe, vilket är en Schwarzbier.

Mörk brun/röd med ett stort lätt smutsigt skum. Doften liksom smaken hade lätt rostad malt. En hel del karamell, mörkt bröd, nötter, torr och toner av metall även i denna. Lite för tunn för att jag skulle bli helt nöjd. (alkoholhalt på 3.8%)

Ber att få tacka för paketet såhär i efterhand.

SBWF, torsdag 6/10

2011-10-10T14:47:00.033+02:00

I år blev det två besök på SBWF, de bägge torsdagarna. Tycker att de båda torsdagarna var relativt lugna. Onekligen är det en stor skillnad att besöka festivalen innan allmänheten släpps in på en torsdag jämfört med en lördag eftermiddag då en del folk är i Nacka med syftet att dricka sig fulla, ok inte alla förstås men det finns de som är ute efter den ena "stora starka" efter den andra. Ärligt talat har jag aldrig förstått varför man då överhuvudtaget beger sig till Nacka. Nå, nog om det. Om första torsdagen har jag redan skrivit men här är några rader och bilder om den andra torsdagen.

Jag anlände till lokalerna strax efter ett, denna gång ensam. Mina två polare Ante och Silenzi skulle göra mig sällskap först på kvällen. Jag hade alltså några timmar på mig att göra precis det jag ville. Stockebodas monter blev min första anhalt.

Tidigare hade jag provat fyra av deras öl på plaska (köpta på Systembolaget i Simrishamn) nu passade jag på att prova ytterligare fyra. Stockeboda Single Malt, Stockeboda Torpamöllan Lager, Stockeboda Wit och Stockeboda Jubileumsöl.

Jag upplevde att samtliga ölen hade en lätt syrlighet, godast tyckte jag att Stockeboda Wit var. Den hade mycket smak av lime, apelsin och koriander. Verkligen uppfriskande, skulle gärna prova det ölet i sommar. Ett trevligt samtal blev det hos Stockeboda men tyvärr finns det inte tid till att stå och surra i all oändlighet utan det var dags att knalla vidare.

Nästa anhalt blev S:t Eriks Bryggeri (Galatea Spirits AB). Hos dem provades S:t Eriks Islay Porter 2011 och S:t Eriks 80 Shilling. Bägge var stabila, Islay Porter smakade och doftade verkligen whisky från Islay, ett av de bättre "whiskyölen" som jag smakat. 80 Shilling var en drickvänlig och fint maltig Scottish Ale, en öltyp som jag typ aldrig dricker.

Ett depåstopp hos Brewery International blev det också, där bjöd Johan på en Carlow O’Haras Irish Pale Ale. En öl med en mild gräsighet och relativt lågmäld karaktär, helt ok dock.

Nils Oscar har uppdaterat deras klassiska Barlew Wine, version 2011 är något starkare än den förra varianten. Bra öl men jag skulle tippa på att den vinner på att lagras ett par år.

Sedan var det dags att prova öl hos Brutal Brewing (Spendrups). Hos dem var det flitigt med besökare, inget konstigt med det då deras öl var intressanta, ja då syftar jag förstås inte på Cheap thrills och liknande skapelser.

Godast av de öl som jag provade var Brutal Brewing Screamin´ IPA, fint humlig och inte alltför söt. Enligt uppgift ska ölet säljas på fat hos utvalda krogar, okänt vilka dock. Jag skulle gärna prova ölet igen så jag hoppas att tillfället gives.

Bland de roligaste med ölfestivalen i Nacka är att ena stunden befinna sig hos Ängö Kvartersbryggeris monter och i nästa minut hos Strömsholms Brygghus, bryggerier vars öl jag i normala fall aldrig stöter på (med något undantag). Jag har alltid gillat att prova nya svenska öl, det är en hobby som jag lär fortsätta med så länge benen bär.

Efter detta begav jag mig mot Wicked Wine. Hos dem var det inte svårt att trivas, verkligen ett stort utbud samt med trevliga lirare bakom disken. Två isländska öl från Ölvisholt Brugghus provades. Ölvisholt Ancho’rs APA och Sorbon X. Förstnämnda ölet har bryggts speciellt för den smått legendariska rockklubben Pub Anchor på Sveavägen i Stockholm.

Bägge ölen var snälla och drickvänliga. Drickvänlig och fräsh var också Mohawk Unfiltred Lager. Från det åländska bryggeriet Stallhagen passade jag på att prova ett nytt öl som deras bryggmästare hade kommit släpandes på som en liten bonus, Stallhagen US Red Ale, det visade sig vara en balanserad och småtrevlig Amber Ale. Det mest udda ölet som provades hos Wicked Wine var Dieu du Ciel Rosée dHibiscus.

Väldigt speciell öl som var torr och doftade som te. Blommig med vetekaraktär och en lätt kropp. Passande en varm sommardag är inte ett alltför vågat tips.

Efter detta var det dags för en palettrensare, Pelican Mother of all Storms en härlig Barley Wine på 13%. Verkligen makalöst god, I would like to have a bottle or two in my cellar!

Slottskällans monter blev det sedan, deras brittiska IPA, Britt IPA var helt ok. Förstås ingen tung humlebomb men däremot en behagligt balanserad och lättdrucken IPA. Slottskällans London 3.5% tillhör de bättre ölen med lite alkohol som jag druckit.

Trodde ni att det var slut nu? Då trodde ni fel, jag har bara kommit halvvägs på vandringen. Ska dock inte rabbla upp allt det övriga som dracks utan bara ta och kommentera några av de bättre ölen.

Hos Elixir Winevar det inte svårt att trivas, precis som förra året hade de med sig ett gäng danska bryggerier. Det fanns en massa skoj att prova, bland annat Djævlebryg Dark Beast och Djævlebryg Mareridt vilket är en rököl med brett. Intressant experiment även om jag föredrar vanlig "ren" rököl. Ett långt besök blev det och Thorsten Ekne hade vänligheten att bjussa på många goda öl, tack för det! Måste helt klart bege mig till Malmö vid tillfälle.

Jag hade så trevligt hos danskarna att jag helt glömde bort prisutdelningen som började 18:00, jaja så kan det gå. Måste ändå passa på att gratulera alla som vann medaljer. Mina kompisar glömde jag inte bort utan knallade iväg till entrén för att möta dem. Ante bor i Visby sedan några år så det var passande att vi klippte några öl hos Gotlands Bryggeri. Wisby Oaked Porter och Wisby Brutal Bulldog Double IPA var bägge positiva överraskningar, generösa mängder fick jag också, tack för det!

Efter detta ville jag tillbaka till danskarna liksom norska Lervig Aktiebryggeri som fanns på plats. På premiärtorsdagen hade de inga öl på plats pga transporttekniska skäl. Nu fick jag tillfälle att testa Lervig Betty Brown Brand och Lervig Brewers Reserve Rye IPA, båda stabila men inte lika goda som deras Konrad Stout. Med lite tur får vi i framtiden se några av deras öl på Systembolaget, det är bara att hålla tummarna.

Raasted Bryghus hade en väldigt sympatisk bryggmästare på plats som verkligen persofinierade det härliga danska gemytet, onekligen en skön prick att samtala med även om jag bitvis bara förstod varannat ord eller så. Bra öl hade också, särskilt Raasted Festival IPA och Raasted Imperial Stout.

Till slut var jag tvungen att kapitulera och knalla över och be om ett smakprov av Carib Lager. Något ironisk var det enda stället där jag var tvungen att betala, 20 kronor ville de ha. Det var dyrbara droppar då jag bara lyckades få i mig några klunkar ty ölet var sannerligen inte gott. Utsikten däremot var smått spektakulär då damerna i deras bås hade synnerligen välformade kurvor.

Nä, nu behövde smaklökarna tröst och det fann de hos TWC Dryckesutbildning som var med på SBWF för första gången. Tänk att man alltid upptäcker pärlorna på slutet! Mannen bakom disken var trevlig (tyvärr är jag usel på att ta namn) och ölen stabila som tusan.

Allra mest gillade jag Det Lille Bryggeri 200, vilket är en ny Imperial Stout som är lagrad på konjaksfat. Verkligen en liten pärla till öl.

Vid det här laget var de dags att börja tänka på finalen, en final som fick ske hos Brill & Co, ett i vanlig ordning väldigt välbesökta monter.

Grassroots/Cigar City Neither tyckte jag verkligen om, en skönt välhumlad DIPA som ändå kändes rumsren och hyfsat balanserad.

Sista ölet av dem alla blev Mikkeller Black Hole Barrel Aged Edition Tequila, förstås jättegod! En skön sängfösare där det gick att ana en del Tequila, säger jag som inte druckit Tequila på minst ett decennium. 54 öl blev det den andra torsdagen, smaklökarna var ändå förvånansvärt intakta men onekligen var det skönt att vara kompledig dagen efter.

Som vanligt var det en suverän ölfestival, ja för mig är det i första hand en ölfestival även om det finns ett stort utbud av whisky och andra drycker också. Det bästa med årets festival var att träffa så många sköna människor, i synnerhet då många ölbloggare. Ett tag kändes det som att vart man än tittade kände man igen ett bekant ansikte. Visst finns det saker att förbättra, som tex utbudet av mat men i det stora hela fungerade allt klockrent i år. Ja, jag ser redan fram emot nästa år, visst är det så.

Öl i Hamburg, del 2. Ich liebe Deutschland.

2011-10-07T14:00:00.027+02:00

Prost! Dags för den sista delen om öl i Hamburg, en stad som besöktes för en vecka sedan. Efter en välbehövlig och god natts sömn var det återigen dags att fånga dagen, på programmet stod bland annat en hamnrundtur, något som kan rekommenderas även för den som inte råkar vara lika intresserad av sjöfart som jag.

Visste ni att världens största containerfartyg är dansk och heter Emma Mærsk, hon är närmare 400 meter lång och tar över 14000 containers (20-fots). Undrar vad det kostar att hyra henne mellan USA och Europa, tänk att lasta henne full med amerikansk bira.

Nå, efter hamnturen var det tid för lunch och kanske en öl. Lunchen intogs på Restaurant Franziskaner, schnitzel med varm potatissallad och en Löwenbräu Dunkel.

Maten smakade förstås förträffligt, ölet var gott men långtifrån suveränt. Mycket malt och en del torkade frukter liksom en sötma som påminde om honung. Även rågbröd i eftersmaken. Misstänker att det var lite av en turistfälla som vi gick in på, tex kostade ölet 4.20 EUR för en halvliter vilket var det dyraste som jag betalade för en öl ute på krogen i Hamburg. Jämfört med Sverige är det förstås väldigt prisvärt.

Efter lunchen blev det ännu mer flanerade på stan innan det var dags att bege sig till det tillfälliga nästet, dvs hotellrummet för lite vila. Att knalla omkring med jeans är inte direkt optimalt då det är 26 grader varmt vilket det var.

På hotellrummet dracks något så unikt som en tysk IPA, Fritz Ale India Pale Ale. Jättetrevlig med mycket humle och smak av bland annat ananas. Balanserad och inte alltför bitter.

En pilsner i form av Pyraser Hopfenpflücker Pils dracks också. En stabil pilsner med de klassiska inslagen av bröd, citrus och gräs. Bra beska.

När jag kikade ut såg jag en märklig farkost nere på gatan, tyvärr var avståndet långt men man ser i alla fall att det är en slags bar på hjul. Bara i Tyskland har jag sett något liknande.

När jag väl vaknade efter att ha slumrat i en kvart eller så (ok, lika bra att erkänna att det blev en timma eller så) var det dags att börja sukta efter en bit kvällsmat. Det var dags för ett besök på Gröninger Braukeller, ett ställe som öppnade 17:00 på lördagar. Stället var gigantiskt, över 600 platser enligt kyparen. Inte helt oväntat var stämningen hög en lördagkväll. Menyn var tämligen begränsad för att vara en krog i Tyskland.

Det var ingen tvekan om vad jag skulle beställa att äta, Schweinshaxe fick det bli! Det var inte den största haxen som jag ätit men ändå såpass stor att det inte fanns plats för någon efterrätt. Schweinshaxe är verkligen stabil tysk husmanskost.

På Gröninger började jag med att beställa in resans andra Radler (eller Alsterwasser som drycken kallas i Hamburg). Gröninger Orange smakade äpple, eller vänta nu jag skojar bara.

Gröninger Festbier är en Oktoberfestbier, söt och mild. Inte så mycket karaktär på den.

Slutligen en Gröninger Hanseaten Weisse vilket visade sig vara en ok veteöl men lite tunnare än de allra godaste.

Precis som på Brauhaus Joh. Albrecht som besöktes dagen innan var ölen inte några märkvärdiga historier, drickbara javisst men inga öl som jag kommer att drömma länge om.

Slutligen blev det en sista öl på rummet innan det var dags för nattvilan. En veteöl med namnet Kaufbeuren Fendt Vario-Weizen, tyvärr en småtrist veteöl som var tunn och smakade inte mycket.

På söndagen var det dags att flyga hem men innan det hanns det med en lunch samt ett par sista öl under resan. Det hela intogs på Hofbräu an der Alster. Vi knallade in strax efter 12:00, stämningen var som synes på topp redan då. Jag har faktiskt aldrig varit med om något liknande i Sverige kring lunch på en söndag. Verkligen en magnifik stämning. Hade gärna suttit kvar några timmar till om tid funnits till det.

Folk sjöng, drack öl ur enliters sejdlar och hade väldigt trevligt. Publiken var blandad, både unga och gamla, precis såsom det skall vara för att skapa ett äkta gemyt. Tyskar är verkligen ett underbart folk. En av de anställda verkade ha en roll som en gammaldags hovnarr eller något liknande då han gick omkring och skojade med folk samt drack öl, bara en sådan sak.

På Hofbräu åts resans sista schnitzel samt ett par veteöl dracks, Hofbräu München Schwarze Weisse och Hofbräu München Kristall Weisse. Bägge ölen var goda men trevligaste var ändå Schwarze Weisse. Maten var i vanlig ordning riktigt god. Ölen kostade 3.80 EUR för en halvliter.

Under resan kom jag på en smart affärsidé, nämligen att bli grisuppfödare i Tyskland. Det måste ju vara det säkraste jobbet som finns med tanke på hur mycket gris som avnjuts varje dag i Tyskland.

Helt klart är Hamburg en väldigt trevlig stad att besöka, även för den mer än normalt ölintresserade finns det en hel del, särskilt då ölbutiken Bierland som man bara måste besöka om man har vägarna förbi.

Ich liebe Deutschland!

Öl i Hamburg, del 1

2011-10-05T09:52:00.029+02:00

Det var kanske inte helt optimalt att åka mot Arlanda kring klockan sju på morgonen dagen efter den härliga torsdagen i Nacka. Många timmars sömn blev det inte men vila kan man gott göra senare. Incheckningen gick på ett par minuter, sedan var det bara att invänta Lufthansas/Eurowings lilla fina sportmodell till flygplan, CRJ-900 som skulle ta Silenzi och mig till Hamburg. En trevlig kärra att flyga med, sitter man framför vingarna är det tyst fast mest flygkänsla är det längre bak i planet.

Flyget till Hamburg tog 1 timma och 25 minuter, Hamburg välkomnade oss med ett strålande väder. Under helt helgen var det kring 25 grader och inte ett moln på himmelen. Jag ångrade verkligen att inga shorts togs med. Jag gillar Tyskland på många sätt, ett av dem är det faktum att i de flesta städer kan man åka kommunalt till/från flygplatserna, så även i Hamburg. Det kostade mindre än 30 kronor att åka i ungefär 20 minuter till centralstationen, Hauptbahnhof. Så jäkla bra, blir bara förbannad på Arlanda Express som är löjligt dyrt, ok ok att det är ett privat företag men ändå.

Från centralstationen gick vi i ungefär 15 minuter till vårt hotell, Radisson Blu Hotel. Det gick även att åka en station med S-Bahn men att promenera ger starka ben tror jag. Det visade sig vara Radisson nummer 40 som jag nu bott på, inte illa. I vanlig ordning var rummet fräsch och hotellet trevligt ur alla aspekter. Rum på våning 20 fick vi med en strålande utsikt.

Efter installationen på rummet var det bara att bege sig ut då det började kurra rejält i magen. Innan avfärd hade jag förstås läst på om öl i Hamburg utan att bli direkt imponerad, men ett av ställena som fanns med på Ratebeer, Brauhaus Joh. Albrecht fick bli den första anhalten. Bra, centralt läge mer eller mindre mitt i smeten.

Fyra olika öl hade på fat, av någon anledning lyckades jag prova samtliga. Trodde inte att ölsuget skulle vara stort efter kvällen innan på SBWF, men ibland blir man lite överraskad av sina egna gärningar. Hjärnan säger en sak och kroppen en annan, fast riktigt så illa var det icke. Första ölet blev deras veteöl, Joh. Albrecht (Hamburg) Hefeweizen.

Det var en ok veteöl, de klassiska inslagen av banan och jäst fanns där liksom en viss syrlighet men det var åt det tunnare hållet. Godare veteöl har jag definitivt druckit. Säsongsölet, Festbier, fanns också. Det är Oktoberfest/Märzen, drickbar men inte särskilt intressant.

Vidare dracks Messing (en Dortmunder/Helles) och Kupfer (Dunkel). Båda var sämre än de två förstnämnda, Messing hade en touch av knäckebröd. Kupfer hade något konstigt i smaken som jag inte riktigt blev klok på.

Nä, de fyra ölen höll inte högsta klass, långtifrån. Annars var stället helt ok, inredningen finns det inte mycket att säga om, ganska klassisk sådan trots att stället inte är sådär lastgammalt. Maten var en stabil lunchschnitzel för runt 60 spänn. Ölen kostade 2.90 EUR för 0,3 liter, 0,4 liter betingade ett pris på 3.60 EUR.

Efter lunchen flanerade vi omkring och kikade på staden. Hamburg är Tysklands näst största stad med närmare 2 miljoner invånare. Rent och snyggt är det i centrum, väldigt många broar och kanaler, faktiskt fler broar än i någon annan stad i Europa. Sedär, där lärde ni er något nytt, jag måste erkänna att jag inte heller visste att det låg till så.

Ölbutiken Bierland hade jag läst positiva kommentarer om, det är bara att bekräfta att de positiva kommentarerna stämde och mer än så. Till butiken åkte vi i knappa 10 minuter med S-Bahn (förövrigt samma linje som man tar till flygplatsen), stiger av gör man vid en station som heter Wandsbeker Chaussee, sedan är det en kort promenad på ungefär 5 minuter innan man är framme.

Bierland var inte så stort, fast vilken ölbutik är egentligen det? På hyllorna fanns det en hel del standardöl, främst tyska sådana även om det fanns en del utländsk öl också. Det mest intressanta var de unika tyska öl från riktigt små bryggerier som jag tidigare inte satt mina fingrar på.

Det bästa med butiken och en av de absoluta trevligaste ölrelaterade mötena jag varit med om var den kvinnlige expediten/ägarinnan som det var utomordentligt trevlig att prata med. Jag frågade om det var ok att ta några bilder inne i butiken, inga som helst problem svarade hon. Hon gick även med och pratade om de olika ölen, nämnde en del som inte var köpvärda (snacka om ärlighet). Vidare hann vi diskutera svenska småbryggerier liksom Systembolaget. Känns som att jag hade kunnat tillbringat lång tid inne i den härliga butiken, men tiden är knapp då man är ute på resande fot, det är mycket som skall hinnas med. En sak är säker, nästa gång jag besöker Hamburg ska jag ha med mig några svenska öl som gåva.

Hade gärna köpt fler öl men bagagetekniska skäl gjorde att det inte blev så många, men dessa köptes i alla fall:

Ölen kostade typ 63 EUR, men vi fick dem för 60 EUR, vielen Dank! De mest udda av de inköpta ölen var dessa:

Tysk IPA, Imperial Stout, "kryddöl", ja det blir spännande värre att prova dem. Någon som hört talas om Zeugenbräu? Som sagt det var verkligen en trevlig butik att besöka, särskilt då mötet med den härliga damen. Hon fick min mailadress och länken till bloggen eftersom hon var så nyfiken på öl. Hmmm, undrar om jag ska börja skriva på tyska?

Nu började det bli sen eftermiddag, dags för en paus på hotellrummet, väl där dracks en av de nyinköpta ölen, Schneider Weisse Kristall, ett öl som jag tidigare inte hade druckit. Notera det riktiga veteölsglaset som fanns på hotellrummet, Tyskland är Tyskland, vilket land!

Stabil veteöl med de klassiska inslagen, Weissbierbrauerei G. Schneider & Sohn är mitt favoritbryggeri bland de stora tyska veteölsbryggerierna.

Nu var det hög tid att bege sig ut för en bit mat. I närheten av hotellet fanns det många krogar att välja mellan, vårt val för kvällen blev Hamburger Stadtkrug. Menyn såg typiskt tysk ut:

Jag beställde in en Schweinerückensteak som var begravd under en bädd av ost och champinjoner. Till det stekt potatis med baconbitar, ack ack vad gott! Jag är mycket förtjust i den bastanta tyska matkulturen, mätt det blir man alltid precis som det skall vara enligt mig. Det var säkert mat för två, självklart åt jag upp allt, jag är ju en ärans man.

Innan maten drack jag en Astra Alsterwasser, vilket klassas som en fruktöl men egentligen är den en Radler, dvs en blandning av öl och läsk. Jag gillar det, sött det är det men läskande, särskilt då sommartid.

Till maten beställdes en Duckstein, vilket är en Altbier. Maltig och tätt rostad med spår av rök.

Det var inte drycken som stod i centrum på stadskrogen utan maten. Efterrätt var inte att tänka på denna gång, utan det var bara vackert att rulla ut med full last i kistan. Priserna var förstås humana, vilka de alltid är i Tyskland. Maten kostade 12.50 EUR, Radlern gick på 2.80 EUR för 0,33, ölet 3 EUR för 0,33.

Vid det här laget var jag mycket trött så något med orkades inte med dag ett i Hamburg, fortsättning följer.

SBWF torsdag 29/9

2011-10-03T08:59:00.040+02:00

I torsdags startade årets Stockholm Beer & Whisky Festival, den tjugonde i ordningen. En stor sak, kanske inte för mänskligheten, men för oss ölbloggare var att vi för första gången officiellt fick komma in gratis som press. Jag är väldigt tacksam.

Många andra bloggare har redan skrivit en massa om förra torsdagen så jag väljer att fatta mig kort. Det hela började i alla fall med att jag lyckades ta ut komptimmar från jobbet så att jag anlände till Nacka strax före 12:00, strax efter 12:00 provades det första ölet tillsammans med Eirik från Basunen. Det blev Nils Oscars nya Nils Oscar Hi-FrEQuency Lager. En väldigt brödig sak med inslag av gräs och en del humle. Typ ok men inte alltför spännande.

Det är lätt att bli aningen handlingsförlamad då man är på en ölfestival med så stort utbud, något sa att det handlade om ungefär 2000 olika öl. Vilka ska man välja ur den digra massan? Min taktik var att prova en del nya svenska öl, hänga hos Brill& Co samt förstås bara glida runt i största allmänhet och bara njuta av läget. Det är alltid bra att höra med andra om vad de druckit och särskilt tyckt om. Att planera sin dag är bra men samtidigt måste det finnas tid till att vara spontan också.

Nåväl, efter det inledande ölet hos Nils Oscar begav jag mig till Oppigårds. Där testade tre nya öl, Oppigårds Klassisk IPA, Oppigårds Twisted Wheat samt Oppigårds Ekporter 2011.

Alla tre var bra, den Klassiska IPA:n var brittisk i sin karaktär, fint balanserad och trevlig lättdrucken. Oppigårds förknippar jag inte med veteöl, men deras Twisted Wheat var en god modern humlad veteöl. Det vore något för tyskarna att prova. Slutligen så Ekportern, där det lagts ner ekflisor under bryggningen. Den var den bästa av de tre nyheterna, smaskig med mycket choklad, lakrits och spår av fat.

Södra Maltfabriken är ett nytt svenskt bryggeri, tre öl hade de med sig i torsdags provade jag deras Södra Maltfabriken Poking IPA. Jag tycker att det var en väldigt drickvänlig och balanserad IPA, god men lite mer humle skadar förstås inte, fast det beror även på vilket humör man själv råkar ha. Ibland är det så härligt med en käftsmäll.

Det är trevligt med de danska bryggerierna, just i torsdags provade jag inte många danskar men Djævlebryg Old Mephisto är en väldigt god Barley Wine, den kan jag tipsa om för den som inte smakat. Skönt värmande och vad bra att ölet kommer till Systembolaget senare i år.

Ängö Kvartersbryggeri från Kalmar hade premiär på ölfestivalen förra året, i år hade de med sig fyra nyheter tror jag, bland annat Ängö Krösabira som är en lager som är smaksatt med lingon. Smaken påminde om en vanlig lager men en liten extra knorr av något udda, kan det vara från lingonen? Utan att vara ett geni gissar jag på det.

Nästa lilla depåstopp var hos Pilsner Urquell (SAB Miller), för andra året i rad hade de med sig den stora, fina trätunnan med 2700 liter opastöriserad och ofiltrerad Pilsner Urquell. Det är verkligen unikt då ölet normalt bara serveras på det sättet i Tjeckien. Eirik och jag körde en enkel vertikalprovning, inte så svårt att gissa vilken av de två ölen som kommer från trätunnan....går ni bet på det får ni allt ta och ta en öl till eller något.

Efter detta var det dags för att bege sig till ölbloggarträffen som började 15:00. Det roligaste med den var att träffa andra ölbloggare och få ett ansikte till de olika bloggarna. Själva träffen började med att vi snabbt presenterade oss sedan höll den legendariske Jan-Erik "Janko" Svensson en snabb ölprovning med oss. Värt att nämna om Janko är att han bland annat är huvuddomare i ölfestivalens öltävling.

Efter Janko följde Václav Berka, han är bryggmästare hos Pilsner Urquell. Václav höll ett kort föredrag om Pilsner Urquell och sedan kunde vi ställa frågor till honom. Verkligen kul att han tog sig tid att besöka vår lilla träff.

Därefter diskuterades det hur vi ölbloggare skulle kunna samarbeta och stärka vår roll i samhället. Verkar lovande, hoppas att det blir något av det. Tiden den gick snabbt, nu var det återigen dags att bege sig ner till golvet och knega. Stort tack till Johan från Portersteken som var med om att arrangera ölbloggarträffen.

En öl som jag var mycket nyfiken på att smaka var Schneider Weisse Tap X Mein Nelson Sauvin. Tack till Johan från Brewery International för den generösa slurken. Ölet i sig var verkligen gott, fin fruktig med veteöl som kändes elegant och förfinad. Det ölet vill jag definitivt dricka igen!

Slottskällans Bryggeri besöktes sedan, bland annat provade jag de två specialvarianterna av Svart, apropå Svart, kul att det ölet vaknat från sin törnrosasömn. Just ja, de två specialvarianterna var lagrade på konjaks- respektive bourbonfat. Ölet från bournonfatet var det godaste enligt mig. Vore intressant att prova det ölet men med mer styrka.

Det blev några vändor hos Brill&Co härliga bås, det går liksom inte att undvika. Förra året missade jag Lost Abbey Framboise de Amorosa men i år togs chansen. Det är något jag verkligen inte ångrar, attans vilken god öl! Otroligt syrlig och med en så skön smak av vilda hallon. Mamma mia!

Gissa om Eirik, den galne norrmannen blev glad då han såg att det fanns ett nytt öl från Nøgne Ø hos Brill, nämligen India Saison. Jag får väl ta och erkänna att jag också blev glad då Nøgne Ø verkligen tillhör mina favoritbryggerier.

Så mycket öl, så lite tid. Det var dags att vandra vidare i salongen. Bland annat testade jag Amager The Sinner Series Gluttony vilken var väldigt bra, tyvärr tyckte jag inte om Sigtuna Ace of Spades 2011, alldeles för spritig och obalanserad för mina smaklökar.

Torsdagens absoluta bottennapp var Ysta India Pale Ale, ja jädrans vilket svårt öl att försöka dricka. IPA? Nja, inte riktigt för att uttrycka mig försiktigt.

Nä, smaklökarna behövde akut tröst så det var bara att bege sig tillbaka till Brill. Att uttala Beer Here Kriekselikroxen kan vara ett bra test på hur välfylld tanken är på bira. Jag tror att vi lyckades bra då flaskan omgående hamnade framför oss.

Söt och syrlig, en hel del bär och trä. Bra men inte suverän. Liksom Kriekselikroxen tillverkas inte Nøgne Ø Imperial Stout Highland Edition längre. Efter lite om och men fick vi köpa en flaska.

Verkligen en god öl, men jag föredrar den rena, vanliga Imperial Stouten från Nøgne Ø.

Oj, nu började tiden ta slut, det var dags att börja tänka på refrängen då en tidig morgon väntade dagen efter. Så många öl kvar att prova, men ett snabbt besök hos Eskilstuna Ölkultur hanns i alla fall med. Anders Dubbel IPA var fint humlig och fruktig, rekommenderas!

Kvällens sista öl blev Cigar City/Mikkeller Nielsbohrium, det visade sig vara dagens godaste öl. Ja en makalös upplevelse vill jag påstå. Tung men samtidigt elegant, väldigt, väldigt bra och skönt drickbar. Perfekt öl att ha kvar i sinnet under hemresan i den ljumma septembernatten.

Jag vill verkligen passa på att tacka alla som medverkade till en härlig torsdag, kul med ölbloggarträffen samt att förstås träffa andra bloggare även då det inte fanns tid till att prata med alla. Tiden den går alldeles för snabbt när man har så otroligt skoj. Men, men det kommer alltid nya chanser.

Slutligen några blandade bilder:

Just ja, på torsdag blir det ett nytt besök i Nacka. Jag inser, efter att ha läst andra bloggares rapporter från festivalen hur mycket det finns kvar att njuta av, även om allt förstås inte kommer att hinnas med. Det är för mig en övermäktig uppgift. Åh herregud! Jag besökte inte ens OT:s klassiska monter......

En lördagsprovning

2011-09-28T20:26:00.016+02:00

I lördags var det dags för en favorit i repris, nämligen ölprovning i de trevliga lokalerna hos Basunen. Det var några gemensamma inköp som skulle klaras av liksom några öl som jag köpt med mig under några av årets resor.

Nya öl för min del var dessa:

Ölvisholt Skjálfti var en bra lager, maltig och rätt söt med lite citrus och småkakor. En helt ok törstsläckare.

Alvinne Melchior Calvados Barrel Oak Aged var tyvärr en besvikelse. Bland annat för obalanserad, för mycket toner av alkohol och en förvånansvärt lätt och intetsägande kropp.

Cigar City Jai Alai India Pale Ale var inte så "grön" som förväntat men trots det en stabil IPA med betoning på balans.

Mikkeller Black Hole Barrel Aged Edition Red Wine hade en härlig doft, smaken var också väldigt bra, förstås inte balanserad utan tämligen extrem men på ett bra sätt. För en gångs skulle lyckades jag nog känna en del av rödvinskaraktären.

Shipyard Smashed Blueberry handlade mest om blåbär, men tyvärr åt det artificiella hållet. Väldigt söt och endimensionell men gick i alla fall att dricka även om 20 cl var i mesta laget.

3 Fonteinen Straffe Winter, handen på hjärtat, hur ofta dricker ni en Faro? Jag har bara druckit en tidigare så det var förstås mycket intressant att smaka en igen. Ölet var inte alls så sött som förväntat, syrligheten var snäll, inte extrem på något sätt men fint balanserad. Gröna äpplen, gräs, lite vinäger och citrus fanns där också. Sympatiskt värre!

Stadin Bismarck var en ok imperial pilsner, varken mer eller mindre. Väldigt mycket kola i smaken var något som jag reagerade på.

De Ranke Hop Harvest 2010 är en IPA från Belgien, tyvärr småtråkig. Förmodligen hade det varit bättre att dricka ölet för ett halvår sedan men gjort är gjort. Mycket tutti-frutti och såpa, däremot inte så mycket humle.

Girardin Dominicus, vad är nu detta? Kvällens andra Faro! Inte lika bra som den från 3 Fonteinen men helt ok ändå. Sötare men i övrigt med liknande drag, inte så mycket syrlighet men balanserad och drickvänlig.

Bierwerk Aardwolf fick äran att runda av det hela. Mycket kaffe, en del rostad malt och mörk choklad. Söt men en bitter avslutning, stabilt var ordet ännu en gång.

Ingen som är seriöst intresserad av öl lär ha missat att imorgon börjar årets Stockholm Beer and Whisky Festival. Många av mina kära bloggkollegor har skrivit bra inlägg om festivalen, särskilt om vad man inte bör missa att dricka. För egen har jag taktiken klar, köra så länge som benen bär. Vi ses imorgon!

En tysk och en amerikansk oktoberfestöl

2011-09-23T00:48:00.006+02:00

I lördags började årets upplaga av den klassiska Oktoberfest i München. För den historiskt intresserade kan det vara intressant att nämna att den första Oktoberfest hölls redan 1810. Det är tradition på Systembolaget att i september sälja olika oktoberfestöl, på senare har utbudet varit riktigt stort. Jag har aldrig riktigt fastnat för "oktoberölen" så i år köpte jag inte många, bara några som jag tidigare ej hade betygssatt.

Paulaner Oktoberfest Bier var tyvärr inte en alltför upplyftande historia. Det enorma skummet var det mest spektakulära med ölet, det kanske säger det mesta? Aromen och smaken var söt med malt och lite, lite citrus. Så mycket annat fanns det inte. Kroppen var lätt och eftersmaken kort. Visst gick ölet att dricka, idén är säkert att man ska dricka sejdel efter sejdel men jag tröttnade redan efter en deciliter eller så. Börjar jag bli kräsen månne? 2.5/5

Flying Dog är ett bryggeri som jag tidigare hade ett gott öga till, på senare år har jag inte druckit så många av deras öl, förutom Gonzo förstås.

Flying Dog Dogtoberfest var lika småtrist som Paulanern. Mer kola och bröd i denna, söt förstås. Tunn med kola, bröd och en svag fruktighet. I avslutningen fanns det något som inte imponerade på mina smaklökar. 2.6/5

Nja, några fler oktoberfestöl lär det inte bli i år om nu jag får bestämma. Klart bäst av de få jag druckit har Oppigårds Oktoberfestbier varit även om inte den heller var briljant på något sätt.

Undrar om det finns någon därute som är svårt förtjust i Oktoberfest/Märzen?

Nästa vecka är det dags för SBWF

2011-09-19T10:16:00.006+02:00

Tiden den rullar på, i nästa vecka är det dags för årets Stockholm Beer and Whisky Festival. Det ska förstås bli riktigt kul att gå på festival igen, särskilt ser jag fram emot ölbloggarträffen som Johan på Portersteken har styrt upp. Verkligen kanoners! De bägge torsdagarna ska jag gå på i år, något annat har jag inte tid med i år.

Har gått igenom utställarlistorna och kan konstatera att de ännu är bristfälliga, det framgår i många fall ännu inte vad det ämnar att servera. Intressant är det att se att norska Lervig Aktiebryggeri är på plats. Är det första gången ett norsk bryggeri har ett eget bås? jag kan inte minnas något annat, fast då är förstås mitt minne synnerligen uselt. Lervig Brewers Reserve Konrads Stout kan jag tipsa om, om nu ölet kommer att finnas i Nacka. Jag gav ölet höga 4.5 i betyg i somras då jag besökte Stavanger.

Precis som förra året är det många danska bryggerier på plats, fint även det även om jag föredrar att dricka dansk öl i Köpenhamn. Ack, ack vilken tur att jag lever i ett i-land.

Bland de svenska bryggerierna finns det en hel del nyheter, några är HI-FrEQency Lager från Nils Oscar, CPH Black Oak och East Coast IPA från Sigtuna, Oppigårds Ekporter ja det var bara några exempel. Det blir väl till att skriva en lista på vad som vill provas men sedan väl på plats blir det som vanligt, man dricker allt möjligt oplanerat, precis som det ska vara.

Förresten så kan jag inte hitta Närke bland utställarna, inte heller Bishops Arms. Ska det inte medverka i år? Någon som vet?

Cantillon Zwanze 2011

2011-09-17T23:05:00.010+02:00

För ett par timmar sedan öppnades då det smått unika fatet med Cantillon Zwanze 2011 på Akkurat. Sammanlagt var det på 22 olika ställen runt omkring i världen där det skedde mer eller mindre samtidigt. Förutom på Akkurat så öppnades ett fat på två andra ställen i Norden, på Ølbutikkken samt Olutravintola Pikkulintu ute i förorten i Helsingfors. Utöver faten finns det 600 flaskor som säljs hemma hos Cantillon i Bryssel, onekligen en ovanlig öl kan man säga.

Jag var bara tvungen att råka gå förbi Akkurat ikväll, en raritet från Cantillon vore det tjänstefel att missa då ölet ändå finns i närheten. Cantillon är helt klart ett av mina favoritbryggerier, kan inte annat än att älska deras unika öl.

Stammisarna var på sina vanliga plaster på Akkurat, det var en del som hade på sig olika årgångar av Cantillontröjor, verkligen en samlingsplats för nördar kan man säga, men det är förstås härligt. Prick klockan 21:00 öppnades fatet och nästan genast spred sig en intressant doft kring bardisken, det var många som ville smaka.

Då är den intressanta frågan om det var värt att trängas och betala 99 spänn för ett glas fruktlambic?

Jodå, nog tusan var det gott. Innan jag började dricka "suröl" hade jag nog sagt att "vad är detta?, åh fy tusan" men nu när det finns rutin i kroppen vill jag påstå att Zwanze 2011 var en snäll rackare. Visst fanns det syra och brett men det var inget att bråka om. Istället var det nog den extremt läskande egenskapen som jag uppskattade allra mest med ölet, hade utan problem kunnat dricka ett par glas till.

Direkt fruktig var ölet inte däremot bärig, särskilt då lingon. Något sött tyckte jag mig också ana, typ som hallon men inte toksött. De vanliga vibbarna av Cantillons härliga hussmaker fanns där också, som lite citrus och fatkaraktär. Sammanfattningsvis en kul grej att ett öl serveras på så många ställen mer eller mindre samtidigt, att ölet också var riktigt smaskens gör ju inte saken sämre. Tummen upp för hela arrangemanget! Tack till Cantillon och Akkurat.

Stillsam helg vid Torneälv

2011-09-13T19:59:00.014+02:00

Den gångna helgen tillbringades vid stugan uppe vid Torneälv, gränsälven mellan Sverige och Finland. Det var sjätte året i rad som Eddan, Fettisov Silenzi och jag for upp. Första gången som vi var där sa Silenzi att Tornedalen är mer exotiskt än Thailand, ja det kan jag nästan hålla med om trots att jag tillbringat väldigt mycket tid där uppe.

Det är alltid lika underbart att återse stugan:

Höstfärgerna var inte lika praktfulla som de brukar vara såhär års eftersom hösten är sen. För ett par år sedan var det vantar och mössa som gällde, i år behövde inte ens jackan användas.

Systembolaget i Övertorneå har inget särskilt utbud av öl så det blev som vanligt att titta in på Alko i finska Pello. Senast var jag där i slutet av juli, utbudet var mer eller mindre identiskt denna gång också. Särskilt många öl blev det inte, de nya som jag drack var dessa:

Inveralmond Blackfriar Scottish Ale var en ale utan några krusiduller. Åt det söta hållet med betoning på malt men det fanns även en del fruktighet.

Herold Czech Premium Lager / Světlý Březnický Ležák 12° var också en öl som bara slank ner utan att förändra jordens varvtal. Maltig med en del smör och hö. Även lite metalliska bismaker.

Hartwall Karjala Terva (6.3% version) ännu en i raden av finska öl som går att dricka men som inte är alls märkvärdiga. Denna hade svaga rökiga inslag liksom trä men framförallt både doft och smak av klassiska finska tjärpastiller något som namnet avslöjar för er som är språkkunniga.

Olvi Tuplapukki var det sämsta ölet, söt med malt och alkohol. Till bastun gick den att dricka men ute i civilisationen vetetusan.

Mat blev det förstås också, jag älskar renskav, något som jag ser till att äta minst en gång per månad. Tyvärr är utbudet här i södern inte lika bra som uppe i norr av ganska logiska skäl.

Om ett år är det dags för nästa hösthelg uppe i norr, jag längtar redan.

Fyra Mikkeller hos Eddan

2011-09-08T20:02:00.010+02:00

I tisdags var jag några timmar hos Eddan och tittade på den mediokra matchen mellan San Marino och Sverige, fast kvällens fokus låg på ölen som vi delade.

Först ut var en gammal flaska Fantôme dÉté.

Tyvärr vet jag inte hur gammal ölet var, men som bilden visar skummade det i alla fall enormt. Vätskan var tjockflytande, doften rätt ok men smaken kändes udda, ungefär som citronyoghurt. Dock inga spår av papp. betyg, nä det får vänta till en friskare flaska.

Nästa öl var en okänd holländare med namnet De 7 Deugden Dubbel + Dik. Rejält maltig med mycket kola, jäst och kryddor, särskilt då muskot. I doften fanns det något som påminde om mjölk. Tyvärr rätt tunn munkänsla, ok men inte så skoj i längden. För den som undrar kan det vara läge att lägga till att ölet var en Abbey Dubbel.

Efter de två ölen väntade fyra öl från danska Mikkeller som jag inte hade druckit tidigare.

Mikkeller Spontanframboos var verkligen syrlig på ett skönt sätt. Mycket hallon och inte så söt, torr. Inte Cantillon men väldigt stabil och god. 3.9/5

Mikkeller Monks Elixir Barrel Aged Red Wine Edition är som namnet avslöjar lagrad på rödvinsfat. Spår av rödvin fanns definitivt både i doften och smaken. Speciell öl som typ gick att dricka och så men frälst blev jag då icke. 3.1/5

Mikkeller Special Series Cherry Alive trodde jag knappt att jag skulle få chansen att dricka, det är bara att tacka Eddan för att han valde att dela med sig, tack tack! Fin syrlighet med mycket fatkaraktär. Kryddor och torr, påminde en hel del om Cantillon Kriek. Finfin öl! 4.3/5

Kvällens sista öl, Mikkeller George! Barrel Aged (Bourbon Edition), visade sig vara kvällens bästa öl. Verkligen härligt svart med ett fint litet ljusbrunt skum. Underbar doft men mycket chocklad, senare även en del kaffe. Bourbon och lite vanilj liksom spår av fatet som ölet lagrats på i ett halvår. Jävligt god rent ut sagt. 4.5/5

Det är bara att konstatera att Mikkeller för det mesta innebär väldigt stabil och god öl. 60 olika har jag nu provat.

Imorgon är det dags för den traditionella grabbhelgen vid stugan vid Torneälv. Tidigt morgonflyg till Lule blir det, sedan väntar god mat, lite dryck liksom skönt och slappt umgänge. En perfekt helg för att ladda batterierna inför höstens kommande äventyr.

Tre svenska septembernyheter

2011-09-05T16:35:00.007+02:00

Då jag så smått kommit igång med att prova några av de otaliga ölnyheter som lanserades på Systembolaget i förra veckan. Först ut var tre svenska sådana.

Mohawk Rye Lager var maltig med inslag av kryddor, kakor och en del frukt. Rätt tunn munkänsla med en vätska som var torr på något sätt. Om nu vätska kan vara torr? Vad vet jag. Något udda fanns det i ölet som störde en del, "gummi"?

2.6/5

Oppigårds Oktoberfestbier hör inte till Oppigårds allra godaste skapelser dock en stabil Oktoberfestbier. Mycket malt liksom gräs och en del örter. Tyckte mig även ana spår av en viss rökighet. Väldigt drickbar, en flaska till hade inte varit några problem.

3.4

S:t Eriks Rauköl gick helt klart att dricka men det är en snäll rököl. Rököl vill jag gärna ha "svårare". Denna var mild med inte så stora inslag av skinka/korv som man kanske kan förvänta sig. S:t Eriks Wit är fortfarande det godaste S:t Eriks ölet som jag druckit.

3.1

Några buteljer blev det

2011-09-02T00:46:00.005+02:00

Igår var jag till Regeringsgatan sisådär 10 minuter innan portarna slogs upp, som vanligt var det kö, inte bara till whiskyn utan även till ölen. Normalt sätt har det varit ok att knalla förbi kön då man "bara" skulle handla öl men inte denna gången.

Det är otroligt vad vissa handlar, ibland börjar jag undra lite. Tex öl från BrewDog, ok de är rätt stabila men långtifrån världens bästa bryggeri enligt mig. Ingrid var slut 10:45, inte för att det gjorde mig något. Jag har druckit ölet ett antal gånger tidigare så nu är det andras tur att få chansen.

Jag tog det lugnt och köpte dessa:

BeerHere Höstcitra (Kama Citra) har jag inte druckit tidigare så den var given. Jag gillar BeerHere.

BeerHere Høststout har jag druckit förr men då med dess riktiga namn och etikett Ammestout. Vilket trams att den riktiga etiketten och namnet inte godkändes av vårt kära Systembolag.

Nils Oscar 15 har jag redan hunnit med att prova, men då på fat. Blir intressant att se om flaskan skiljer sig något.

S:t Eriks Rauköl har fått rätt bra omdömen hittills så jag passar på att ge ölet en chans.

Tournay Noire en belgisk stout vill jag förstås prova, vet ingenting om bryggeriet okunnig som jag är.

Bröderna Anderssons Brutal Oak Edition, flaskan var så söt så jag kunde inte motstå ett köp.

Shipyard Smashed Blueberry, i ärlighetens namn tillhör inte Shipyard mina favoriter men en blåbärsöl vill jag inte missa.

Cigar City Jai Alai India Pale Ale, någon som vet hur färsk den är?

Cigar City Maduro Brown Ale, nu hänger vi med!

Vet inte riktigt vad jag ska säga om dagens massiva ölsläpp där hela 34 öl lanserades. Nu blev det extra många öl tackvare oktoberfestölen som släpptes idag. Risken är uppenbar att man kan få ryggskott. Nä, jag föredrar det gamla systemet med månadsnyheter och tillfälliga mitt-i-månaden-nyheter. Det är bättre med spridning enligt mitt sätt att se på saken.

Nå, det blir väl till att komplettera med några flaskor, bland annat den sympatiske Thisted Limfjordsporter, Dugges Höstbrygd och Sigtuna Höstporter. Kanske ytterligare någon, vi får se. Ett par oktoberöl blir det nog också, men bara de fåtal som jag ännu inte smakat.

Slottskällans Väddöl

2011-08-30T10:00:00.003+02:00

På jobbet är det ganska välkänt att jag gillar öl, av en snäll kollega fick jag en flaska Slottskällans Väddöl, en öl som jag inte visste att den bryggdes längre. Slottskällans Väddöl är en lager på 3,5%, ölet köptes i någon mataffär i Roslagen. Tyvärr kommer jag inte ihåg namnet på butiken men det går att ta reda på om det är någon som undrar. Noterbart är att flaskan hade den gamla hederliga etiketten, det var bättre förr. På kapsylen var bäst före satt till juli 2012.

Öl på 3,5% köper jag aldrig, har nog gjort det färre än 10 gånger i mitt liv men får jag en flaska så tar jag förstås emot den.

Väddöl var ljus med ett stort, fluffigt skum som lade sig ganska snabbt. Aromen bjöd på väldigt mycket bröd men även lite gräs samt svaga toner av något som påminde om smör. Smaken var också väldigt brödig och tämligen söt. En lät gräsig bitterhet fanns också. Nä, detta öl var ingenting för mig, alldeles för tunn och brödig. Så är det, allting kan man inte gilla.

1.8/5

Längtar redan

2011-08-25T10:30:00.006+02:00

Igår bokades en resa till Bryssel med SAS för det väldigt plånboksvänliga priset 1050 t/r. Tyvärr sker resan först i mars nästa år, men den som väntar på något gott.

Jag gillar nya resmål och att besöka nya länder men Bryssel är alltid Bryssel. Det första jag tänker på är Cantillon. Ett makalöst ställe som det ska bli en ära att besöka igen.

De välfyllda ölbutikerna ser jag också väldigt mycket fram emot, alltid en fröjd att botanisera i en utländsk ölbutik. Så många flaskor men så ont om plats. Jädrans, nästa gång får det bli en skåpbil.

Otaliga är barerna en som garanterat kommer att besökas är det legendariska Kulminator i Antwerpen, ett måste för vilken ölälskare som helst att besöka minst en gång under sin jordiska tillvaro.

Oj vad jag redan nu längtar till Bryssel. Som tur är det i alla fall två andra ölrelaterade resor inplanerade innan mars 2012, kanske även tre så någon större panik är det trots allt inte.

Nils Oscar Jubileum 15 på OT

2011-08-23T10:20:00.004+02:00

I lördags var det då premiär för Nils Oscar Jubileum 15, de bägge Stockholmskrogarna Oliver Twist och Akkurat fick äran att servera ölet först. Jag passade på att ta ett snabbt besök på OT just för att prova det nya ölet från Nils Oscar.

Ölet var lite disigt, lätt bärnstensfärgat med ett litet skum. Doften bjöd på kryddor, hö, något sött liksom en hyfsat fruktighet, främst citron och apelsin. Tyckte mig också känna en gnutta citrongräs liksom förstås en hel del jäst.

Smaken var lite bättre än Nils Oscars första Saison som lanserades 2009. Den hade lite väl mycket "vitpeppar" för min smak, i jubileumsölet var det inte en lika intensiv smak av peppar. Torr var ölet, kroppen runt medel och halten kolsyra låg också kring medel. Helt ok öl men inte riktigt absoluta världsklass. En del såpa fanns det också i smaken, jag vet att långtifrån alla uppskattar just den biten.

Det är bara att lyfta på hatten och säga grattis till Nils Oscar, nu är det bara att se fram emot Jubileum 25 och så vidare.

Struise Doppel Strauss och St. Amatus - Oostvleteren 12

2011-08-20T09:52:00.007+02:00

Jag hade lite huvudbry igår över vilka två öl från Struise som skulle drickas, valet föll till slut på Struise Doppel Strauss samt St. Amatus - Oostvleteren 12. Förstnämnda var kring bäst före datumet och sistnämnda var lika bra att klippa nu då ölet kommer till Systembolagets hyllor den första september.

Normalt sätt förknippar jag Struise främst med härliga mörka Imperial Stouts, detta var första gången som jag drack en Dubbelbock från dem.

Ölet var ok men inte någon sensationell upplevelse. Mycket söt malt i både doft och smak. Caramel, nötter och torkad frukt. Kroppen och kolsyran var runt medel.

3.2/5

Struise St. Amatus - Oostvleteren 12 var godare än Doppel Strauss men kanske inte en himmelsk upplevelse som gjorde mig svårt religiös. Vätskan var grumlig med en del rester i glaset. Doftade nötter, choklad, malt, jäst och lite frukt. Smaken innehöll en hel del, nötter, jäst, malt förstås, torkad frukt. Alkoholen kändes en del. Tämligen komplex och intressant, fast jag tycker att något saknades för den ultimata upplevelsen.

3.7/5

Hmmm, får se om jag köper en flaska i september, kanske kan vara intressant att lagra en flaska i ett par år för att se vad som kan tänkas inträffa.

Vilken öl ska jag välja?

2011-08-19T13:05:00.004+02:00

Var precis nere i förrådet och pratade lite mer mina ölflaskor, till min stora förtjusning insåg jag att jag har 14 olika öl från De Struise Brouwers, ett av mina favoritbryggerier. Skulle vilja se den liraren som inte gillar bira från Struise, finns det några sådana månne?

Ett par av ölen tänkte jag ta och avnjuta senare idag, frågan är vilka? I-landsproblem? Jo, visst är det så men det går inte att göra något åt det just nu.

Eller ska jag nöja mig med vattnig lättmjölk, skulle inte tro det!

Två öl från NOLA (New Orleans Lager & Ale)

2011-08-14T20:35:00.008+02:00

För den som missat det hade Akkurat nu under veckan en New Orleansfestival där det serverades New Orleansinspirerad mat, dessutom öl från de två bryggerierna Abita Brewing Company och NOLA (New Orleans Lager & Ale). Öl från Abita har Akkurat haft tidigare men det var Sverigepremiär för öl från NOLA.

Igår hade jag möjlighet att ta ett par glas på Akkurat. Det blev två öl från NOLA, NOLA Hopitoulas IPA och NOLA 7th Street Wheat.

NOLA Hopitoulas  var en snäll amerikansk IPA, fruktig karaktär och rätt söt. Lättdrucken utan några direkta krusiduller. I eftersmaken fanns det något udda, typ "gummi".

Ser jag ett veteöl (för att vara helt korrekt var det en Wheat Ale i detta fallet) som jag inte druckit tidigare slår jag till direkt, NOLA 7th Street Wheat var tyvärr en besvikelse. Så långt i från en härlig tysk veteöl som man komma. Denna var bara allmänt konstig, citrus lyckades jag hitta i doften och smaken men det som dominerade var känslan av klor och gummi. Vet inte om ölet verkligen skulle smaka så men gott det var det icke.

Nå, så är det. Allt man dricker kan inte vara gott, det är bara att gå vidare.

Nils Oscar Jubileum 15

2011-08-11T11:27:00.005+02:00

Tänk att Nils Oscar redan hunnit bli 15 år, jag minns när jag första gången drack ett av deras öl, det var år 2000, har alltså inte riktigt hängt med i alla 15 år. Onekligen en nestor, och en framgångsrik sådan bland de svenska småbryggerierna. Apropå Nils Oscar, för er som missat det hade jag tidigare i somras en temakväll "Nils Oscar".

(bilden lånad från Nils Oscar)

Till 15-årsdagen har bryggeriet tagit fram ett jubileumsöl. Nils Oscar skriver såhär om ölet:

"Brygden har en härlig maltkaraktär och bjuder på smakupplevelser med inslag av karamell och frukt, men kan även upplevas något pepprig. Den är en utmärkt måltidsdryck och passar till olika kök. Den 1:a september finns Nils Oscar Jubileum 15 att tillgå på Systembolaget."

Vidare går det att läsa följande:

"Nils Oscar Jubileum 15 är bryggt med pilsnermalt och mörk karamellmalt, men även med torkade skal och fruktkött från de ekologiskt odlade kaffebären Fazenda Ambiental Fortaleza. Ölet får därmed en härligt rund och fruktig karaktär där ljusa smaker dominerar med inslag av karamell och frukt. Drycken passar till många olika rätter och lämpar sig därför ypperligt till flera olika kök, även riktigt kryddstarka rätter. Nils Oscar Jubileum 15 har visst släktskap med en Saison, men är inte lika torr. Man har även kryddat ölet med de båda humlesorterna Saaz och Tettnang. Den karaktäristiska smaken förstärks av citrongräs, thaibasilika och limeblad. Ölet är överjäst med en jäststam av belgiskt ursprung. Ölet är ofiltrerat och opastöriserat."

Pris 99:- för 75cl, artikelnummer 11022-01

Bara att hoppas att ölet är gott, de två tidigare ölen som lanserats i de stora, eleganta flaskorna, Nils Oscar Saison och Nils Oscar Sorachi Blond var ok men inte direkt spektakulära. Hur som helst blir det både intressant och kul att prova jubileumsölet.