Några öltips inför den andra helgen på SBWF i Nacka

Fick ett par förfrågningar om vilka öl man absolut inte bör missa då man vandrar omkring på Stockholm Beer i Nacka. Det finns väldigt många öl som det skulle kunna tipsas om men med reservation för att vissa sorter kan vara slut så skulle jag i all enkelhet vilja tipsa om följande öl:

Siren / Boneyard Dippy & The Equinox vilket är ett härligt fruktigt och välhumlat samarbete mellan två riktigt trevliga moderna bryggerier. Finns hos Brill.

I samma monter finns det några kul öl från Brekeriet, egentligen kan alla nämnas men jag väljer ut Brekeriet Vanilj. En lite annorlunda öl som verkligen både doftar och smakar vanilj, skönt nog riktig sådan och ingen artificiell. Ok, jag måste även nämna Brekeriet Zuur, ja den är verkligen väldigt syrlig och god.

I Brewers Association och House of Ale c/o Oliver Twist monter finns det som tidigare nämnt en massa schysst öl från USA. Det för mig tidigare okända bryggeriet High Hops Brewery var stabila, särskilt tyckte jag om deras Dr. Pat's IPA. Humlig och smakrik, inte så extrem men balanserad. Moylans Midnight Ritual går inte heller av för hackor, fyllig och fin med mycket kaffe.

Norska 7 Fjell imponerade med stabila öl rakt av, godast var 7 Fjell Ulriken Double IPA som inte bör missas. Fräsch och riktigt välhumlad med mango och ananas. En öl man blir glad av.

Stigberget är ett trevligt bryggeri från Göteborg. De brygger även åt O/O Brewing från samma stad. O/O Narangi är en öl som det är svårt att inte tycka om. Bitter och fräsch med mycket frukt. Bör helt klart provas.

Adelsö Bryggeri tycker jag har varit bra redan från första stund. I år har de en ny Imperial Porter som heter Adelsö Mälarö Kyrka, väl värd att ta en extra titt på. Gillade dess balans och fina munkänsla.

Brasstacks Brewing Company från Uppsala har med sig två öl och båda två var rejäla överraskningar, särskilt The Conductor vilken är en av de godaste svenska ölen som jag druckit i den genren, ja det är en IPA.

Malmö Brygghus har med sig många olika öl, klassikern Canned Wheat fungerar i alla väder men jag gillar även deras nya Wheat Ale, Malmö Tender Foot Wheat IPL. Somrig och uppfriskande med mango och ananas.

I Belgoklubbens monter hittas De Dochter van de Korenaar L'Ensemble vilken är en mycket trevlig och smakrik Barley Wine med väl dold alkohol. (13%)

Det provades många andra riktigt stabila öl men det blir lite långrandigt att nämna alla. Min rekommendation är att bege sig till Nacka och bara njuta och ha kul. Goda öl finns det verkligen gott om.

Första torsdagen och fredagen på SBWF 2015

I torsdags var det då äntligen dags att bege sig till Nacka Strand och årets Stockholm Beer & Whisky Festival, SBWF. Jag har skrivit det tidigare men vissa hösttecken är helt klart trevligare än andra, att bege sig till Nacka är ett sådant.

Klockan 11:00 var det pressträff. Festivalens grundare, Marianne Wallberg hälsade oss välkomna till världens näst största ölfestival efter Great American i Denver. (whiskydelen är världens största, inte dåligt för en såpass liten stad som Stockholm trots allt är.) Under den timme som träffen varade presenterades lite nyheter för året, olika utställare fick kort berätta om sina respektive nyheter. Rick Gordon Lindqvist från Svenska Ölfrämjandet berättade kort om deras verksamhet och om deras nya hemsida. Lite trist i övrigt var det att de "stora drakarna" var i majoritet. Ännu tristare är det att konstatera att den svenska alkoholskatten verkligen är väldigt hög jämfört med andra länder.

Det mest intressanta som sades var Spendrups nya satsning i Gnesta, Hembryggeriet. Tanken är att vem som helst ska kunna åka till Gnesta och under ordnade former brygga sitt egna öl i en professionell anläggning. Helt klart en kul idé. Fick höra att något liknande redan förekommer i USA så det är inte helt förvånande att det även hittar hit. Blir intressant att följa hur det hela kommer att utveckla sig.

När alla hade sagt sitt vankades det lite lunch som i år var tysk. Torsdagens första öl blev en högst oväntad sådan, en Guinness West Indies Porter som faktiskt passade rätt bra till korv, potatissallad och surkål.

Flera år i rad har jag valt att börja provandet av öl i Brills imponerande monter. Deras utbud är även i år imponerande stort. Tårögd av besvikelse kan man omöjligen bli hos Brill, nä det är snarare så att det blir några glädjetårar. Kul också att deras nya hemsida äntligen är klar.

SVT hade ett nyhetsinslag på torsdagen där undertecknad råkade synas i montern. Undrar om det är läge att kräva ersättning? Till skillnad mot många andra har jag noll ambitioner att bli tv-stjärna. Fast ok, om lönen betalas i öl så kanske saken trots allt kan diskuteras.

Som vanligt var det fin service hos Brill, många goda och intressanta öl provades. Brekeriet och Siren var de två bryggerier som imponerade mest på mig, ja det var inget som det förvånades över då de bägge flera gånger tidigare har bevisat att de verkligen vet vad de håller på med.

Nynäshams Ångbryggeri hade ett par nya samarbetsöl som givetvis testades, Nynäshamns / Magic Rock Viksten Vienna och De la Senne / Nynäshamns Chin Chin Tjinook. Av dessa två föredrog jag den sistnämnda då den var mer smakrik och intressant. Måste säga att jag lyfte lite på ögonbrynen då jag fick se vilken typ av öl som Nynäshamn och Magic Rock skapade. En Vienna hade i alla fall inte jag vågat gissa på.

En annan monter som det är svårt att inte trivas i är Brewers Association och House of Ale c/o Oliver Twist. Långt namn som jag alltid förkortar till OT. Som vanligt fanns det ett mycket stort utbud av skön amerikansk öl. Att stifta bekantskap med några nya amerikanska bryggerier är aldrig fel, High Hops Brewery och Red Brick Brewing Company var två sådana. Bägge två klart stabila även om jag tycker att High Hops var de som hade de godaste ölen.

Ett bryggeri som jag tidigare bara mött vid ett tillfälle, nämligen på ölfestivalen i Bergen 2014 är 7 Fjell Bryggeri från Bønes beläget strax utanför nämnda Bergen. De startade 2013 och tycks redan från starten ha förstått vad öl handlar om. Alla de provades ölen från deras sida kändes välbrygda, moderna och utan konstigheter. Sådant kan man inte bli annat än imponerad av. Jag hoppas verkligen att vi snart får se några av deras öl på Systembolaget. Jag har rest till Norge en del gånger de senaste 6-7 åren och hela tiden kunnat notera att det händer mycket ölmässigt. Just nu tycks det finnas 147 aktiva norska bryggerier. Om det vore tillåtet så skulle den som önskar säkert kunna ha en butik i säg Stockholm som enbart sålde norsk öl.

Precis som förra året var nybryggarmontern på plats i Hall III. Det är ett fint sätt att stifta bekantskap med några av de riktigt små bryggerierna, bland annat Stockholms minsta, Café Proviant. Några av de medverkande bryggerierna hade jag aldrig sett tidigare, Brasstacks Brewing Company, Roslags Näsby Bryggeri och Stränge Brewing Company. De två ölen från Brasstacks var riktigt stabila, särskilt deras IPA, The Conductor.

Av bara farten drack jag även min öl nummer 6000 vilket råkade bli en Jädraås Tourne Sorbet vilket var en ok öl om än lite försiktig.

Malmö Brewing har i år en mer central plats i Hall 1. Deras öl är som vanligt riktigt bra och i en mängd olika stilar. Gillar att oavsett vad de brygger så är det alltid så stabilt, har nästan glömt bort hur det var i början. Tänk om de kunde öppna ett Taproom i Stockholm, eller vänta nu, då skulle jag ju typ bo där.

I Brewery Internationals monter provades ett par FiftyFifty Imperial Eclipse Stout. Helt klart stabila grejer som man säger. Gillar man öl från norska Lervig ska man hålla koll på Brewerys monter då de under mässan släpper några helt nya öl spridda på flera dagar.

Gotlandsbryggeri hade som vanligt en stor monter. Räknade jag rätt hade de med sig sex nya öl, av dessa tyckte jag att Gotlands Hopfenweisse var den godaste.

En lång torsdag var det i Nacka, från 11:00 till 22:00. Knoppen var relativt klar men benen de tar lite stryk då man står mest hela tiden. Trots det kunde jag inte hålla mig från ett kortare fredagsbesök.

Några öl från lappländska Nausta Bryggeri blev det. Gillar att en del av försäljningsintäkterna av Nausta Ge Fan I Våra Vatten IPA går till fiskevård och uppmärksammande av hur illa ställt det är med miljön i många svenska vatten.

Hantverksbryggeriet från Västerås har under många år varit på plats, samma plats tycks de också ha haft bra länge nu. Är osäker på om jag tidigare hade druckit öl med skvattram men nu har jag i alla fall gjort det. Kul med öl som går tillbaka till urgamla ingredienser.

Något som var slående under de två dagarna var hur lugnt det var. Torsdagarna har alltid varit lugnare men även på fredagen kändes det toklugnt. När jag lommade hemåt vid 18-tiden var kön obefintlig. Fick även rapport om att det även på lördagen var relativt lugnt.

Det återstår att se hur det blir denna vecka, planen är att gå på torsdag och även några timmar på lördag. Precis som vanligt är det väldigt trevligt att träffa folk som man i princip bara träffar varje höst i Nacka. Kan tyckas vara en märklig ritual men väldigt kul det är det.

Fyra öl i Tornedalen

Förra fredagen åktes det upp till Tornedalen för att njuta av lugn och ro samt att förstås besöka mormor och andra släktingar. Något ölfokus var det inte under resan men ett kort besök på Alko i finska Pello blev det.

Det är alltid lite småspännande att titta in i en butik som man inte vet mycket om. En liten butik rörde det sig om, runt 50 olika öl efter en snabb titt. För egen del lyckades jag hitta tre nya finska och en ny estnisk öl. Förhoppningarna på dessa var inte särskilt höga men som öl efter bastun kunde de säkert fungera.

Något som var lite lattjo med den lilla butiken var dess öppettider, bättre än i Stockholm. 9-20 på fredagar och 9-18 på lördagar.

Av de fyra inköpta ölen var tre av fyra precis som förväntade, gick att hjälpligt släcka törsten med men inte mer än så.

En öl som däremot överraskade positivt var Beer Hunters Mufloni Säppi APA. En färsk och välhumlad APA med mycket humle, grapefrukt, lite ananas och en gnutta karamell.

Imorgon är det dags för dag ett av årets ölmässa i Nacka, från det stora lugnet i norr till Nacka, ja det är härligt med kontraster.

En vecka kvar till SBWF 2015

Om en vecka är det återigen dags för det stora lämmeltåget att bege sig till Nacka Strand där Stockholm Beer And Whisky Festival 2015 går av stapeln. Torsdag-lördag, 24-26/9 och 1-3/10 är årets datum. Den första mässan anordnades 1992, min första var 2003. Det är kul att det fortsätter att rulla på. Ölmässan i Nacka är förmodligen det finaste hösttecknet enligt mig.

I vanlig ordning är antalet utställare och produkter mycket omfattande. Jag tycker att mässan bara blir bättre och bättre vad gäller utbudet. Bland utställarna märks många gamla bekanta som Brill, Elixir Wine, Nynäshamns Ångbryggeri, Wicked Wine med flera men även flera nya som de två norska bryggerierna 7 Fjell Bryggeri och Amundsen Bryggeri. Nya svenska bryggerier kan man också stifta bekantskap med i nybryggarmontern som förra året samlade 14 småbryggerier. Kul att det uppskattade initiativet från förra året även återkommer i år. Minns att det var ett utmärkt tillfälle att prata med bryggare från alla de nya bryggerier som hela tiden dyker upp. Det är perfekt att kunna prova några öl från bryggerier som man tidigare knappt hade hört talas om. Numera sker det så mycket i den svenska ölvärlden att det är svårt att hänga med.

Liksom under tidigare mässor anordnas det även i år en mängd olika provningar och masterclasses för den som är nyfiken och intresserad. Har varit på en del sådana under åren och kan rekommendera att gå på några om man vill lära sig lite extra om ölets magiska värld.

Glasen för de olika mässorna har varierat under årens lopp. Årets variant ser ut som följande:

                        (bilden lånad från Stockholm Beers hemsida)


Min tanke är att åka ut till Nacka de bägge torsdagarna då de alltid är lugnare än fredag/lördag. Tipset är att som alltid dricka vatten mellan de olika ölen och ta med ordentligt med kontanter då väldigt få utställare accepterar kort. Nu återstår det bara att se om förra årets publikrekord, 37100 kommer att slås. Något säger mig att så kommer att ske. 

Första besöket på BrewDog Södermalm

För några veckor sedan, närmare bestämt onsdag 26/8 var det Grand Opening på BrewDog Södermalm, beläget på Ringvägen 149. Då var jag inte där, däremot i lördags. Eddan och Eirik var med som trogna följeslagare.

Innan vi anlände till BrewDog hann vi med ett kortare stopp på Omnipollos Hatt. Hatten känns som ett bra ställe att börja en pubrunda på, särskilt med tanke på att de öppnar 12:00 varje dag.

BrewDog Södermalm bjöd på ett gott första intryck. Lokalen kändes mysigare jämfört med den på Kungsholmen, ganska liten med olika typer att sittplatser liksom en mindre matdel på den lilla övervåningen. 18 fatöl fanns att välja mellan, nio från BrewDog och nio från andra bryggerier. Förutom fatölen fanns det ett fint utbud av burköl och flasköl. Av törst lär man inte dö av på BrewDog.

Vi beställde tre olika åt gången så det var inga problem att beta av de som vi tyckte var de mest intressanta. Av de provade fatölen fattade jag mest tyckte för Stone Go To IPA. Det är som namnet säger en relativt alkoholsvag öl på 4,5% som ändå är välhumlad och smakrik. Skulle passa fint som husöl, vardagsöl, ja lite när som helst för att vara ärlig.

Bland de provade ölen från BrewDog tyckte jag att Hinterland var den godaste. Lite klen kropp men  annars klart duglig. Kokos, vanilj och rostad malt. BrewDog Hello, My Name Is Holy Moose blev jag inte så imponerad av. Fanns svaga inslag av bär men på något sätt kändes det artificiellt.

Någon mat åts det inte på BrewDog Södermalm, kanske nästa gång? Under vårt besök var det lugnt, vi var där mellan 14-17. Servicen var snabb och vänlig.

Krubb intogs istället på närbelägna Lily's Burger Nytorget. En smarrig hamburgare är alltid rätt, kul också att de hade många olika öl i kylarna. Toalettgolvet var nog det mest spektakulära av allt, något liknande har i alla fall jag aldrig sett.

Att gå på pubrunda på Söder är verkligen lekande lätt, det finns bra ställen nästan överallt. Ett ställe som är betydligt bättre än bra är Akkurat. Där slank vi förstås också in. Ett par nya öl från Skåne provades, Malmö Tiger In Trance och Brekeriet Lilac. Bägge två riktigt stabila. En Cantillon Vigneronne från 1999 kändes som en alldeles ypperlig avslutningsöl på Akkurat. Tänk att någon gång få gå ner och kika i Akkurats källare.

Innan hemfärden blev det ett sista stopp på Bishops Arms Vasagatan. Som vanligt på en lördagkväll var det rätt stimmigt där. Något som dock noterades är att öl från estniska Põhjala är värda att prova även om Põhjala Ulg 2 inte var särskilt upphetsande.

Numera finns det alltså så många bra ölställen på Södermalm att det inte längre går att besöka alla under en och samma kväll. Jaja, det vore synd att klaga. Man kan som bekant drabbas av värre öden i livet.

Nynäshamns Spinnaker Session IPA

Under semestern för några veckor sedan ägnade jag mycket tid åt att utforska olika delar av Stockholm. Det var inget fokus på öl under dessa stadsvandringar men några depåstopp på olika ölställen blev det av naturen. Det var lite svårt att undvika en öl eller två då årets semester bjöd på sol under samtliga dagar.

Ett av dessa stopp blev på Oliver Twist på Södermalm. Ett par dagar innan hade jag noterat att de på sin Facebooksida skrivit att de fått in Nynäshamns Spinnaker Session IPA på flaska. Det är en folköl på 3,5%. Minns jag inte helt fel kostade flaskan 52 spänn.

Köper man folköl i en matbutik kan man aldrig vara säker på om innehållet är gott eller inte. Ett par av ICA:s egna folköl har exempelvis inte varit särskilt roliga för att uttrycka det milt. Nynäshamns Ångbryggeri brukar göra stabila öl så jag var inte direkt orolig då jag satte mig på den soliga uteserveringen på OT.

Hur var då ölet? Jodå, helt klart en av de bättre svenska folkölen som jag druckit. Doftade apelsin, citrus och lite karamell. Liknande smak där det även fanns ett inslag av brödig malt och gräs. Förstås lätt och lättdrucken med en tämligen bitter finish. Skön avslappnad öl som jag gärna druckit en till av men det får bli en annan gång.

I skrivande stund finns ölet att köpa i bryggeriets shop liksom i några ICA-butiker. Ölet har även en syster på 3,5% som heter Land I Sikte Lager. Den hoppas jag få prova vid tillfälle, kanske vid Nackamässan?

Jag har sagt det förr och kommer att säga det igen, men det är kul att det börjar dyka upp fler och fler vettiga folköl. Att dricka starkare pjäser fungerar som bekant inte hela tiden. 

Två goda öl från Beavertown

Under sommaren har det förstås druckits en hel del intressanta öl, två öl som jag blev riktigt positivt överraskad av kom från Londonbryggeriet Beavertown. Engelsk öl har jag aldrig varit sådär enormt begeistrad i men just de här två var som sagt trevliga överraskningar. Burkarna köptes från danska Boxbeers.

I juni dracks Beavertown Black Betty vilket är en Black IPA. Det visade sig vara en fint balanserad sådan med grapefruit, lakrits och bitter choklad. Faktiskt en av de bättre Black IPA som jag druckit.

Nu i lördags provades Beavertown/Boneyard Pover of the Voodoo. Doften var relativt mild men det som verkligen imponerande var ölets smak. Det är ytterst sällan jag känt en sådan härlig, söt smak av färsk ananas i en öl. Riktigt kul med ett såpass lyckat samarbetsöl, ja Boneyard kan sin grejer då det kommer till välhumlade öl.

Vem vet, kanske kan det vara läge att trots allt besöka London, en stad som jag aldrig satt min fot i.